Ut en liten sväng
Igår var Hampus snäll och stod vid grinden, tillsammans med de andra hästarna. Han verkade lite trött, men så hade vi ju kört ett ganska tufft pass dagen innan.
Tog in och på med grejerna. Blev distanstränset och raka bettet, så han får lite variation. Sedan skrittade vi iväg längs rakbanan, genom skogen och ut på asfaltsvägen. Efter drygt 20 min skritt blev det lite trav, inte på asfalten då det var länge sedan vi red på den, utan längs en stig i skogen och förbi vår älskade galoppäng. Den var full med inplastade balar, så snart kan vi rida där igen. Hurra!
Mötte en söt islandshäst längs stigen, så då fick vi bryta av till skritt och rida förbi. Hampus ville gärna följa med islandshästen, men jag behövde bara ta ett lätt ledande tygeltag så mindes han att det var matte som satt på ryggen. ;-)
Travade ända bort till tomtestigen och efter lite galopp där vände vi tillbaka och travade. Blev kanske 8 min trav oavbrutet och det kändes helt okej. Blir lite sugen på att träna upp honom för distansritt, men chansen att vi kommer till start är ju väldigt liten. Inte så att han inte skulle orka, utan det gäller att han har ledigt från ridskolan några dagar efter tävlingen och det går ju inte. :-(
När vi var tillbaka på asfaltsvägen blev det skritt hela vägen hem. Han kändes riktigt fin hela passet faktiskt, visst fick jag påminna honom om att skritta energiskt ibland, men överlag så jobbar han på bra av sig själv.
Vi avslutade med en härlig dusch innan han återvände till hagen. Idag blir det ett lite tuffare dressyrpass igen, då han efter det kommer vara ledig till på fredag. Nästa år tror jag nästan jag tar ut semester när jag har hand om honom, så jag hinner rida lite mer...
Tog in och på med grejerna. Blev distanstränset och raka bettet, så han får lite variation. Sedan skrittade vi iväg längs rakbanan, genom skogen och ut på asfaltsvägen. Efter drygt 20 min skritt blev det lite trav, inte på asfalten då det var länge sedan vi red på den, utan längs en stig i skogen och förbi vår älskade galoppäng. Den var full med inplastade balar, så snart kan vi rida där igen. Hurra!
Mötte en söt islandshäst längs stigen, så då fick vi bryta av till skritt och rida förbi. Hampus ville gärna följa med islandshästen, men jag behövde bara ta ett lätt ledande tygeltag så mindes han att det var matte som satt på ryggen. ;-)
Travade ända bort till tomtestigen och efter lite galopp där vände vi tillbaka och travade. Blev kanske 8 min trav oavbrutet och det kändes helt okej. Blir lite sugen på att träna upp honom för distansritt, men chansen att vi kommer till start är ju väldigt liten. Inte så att han inte skulle orka, utan det gäller att han har ledigt från ridskolan några dagar efter tävlingen och det går ju inte. :-(
När vi var tillbaka på asfaltsvägen blev det skritt hela vägen hem. Han kändes riktigt fin hela passet faktiskt, visst fick jag påminna honom om att skritta energiskt ibland, men överlag så jobbar han på bra av sig själv.
Vi avslutade med en härlig dusch innan han återvände till hagen. Idag blir det ett lite tuffare dressyrpass igen, då han efter det kommer vara ledig till på fredag. Nästa år tror jag nästan jag tar ut semester när jag har hand om honom, så jag hinner rida lite mer...
Blandade äventyr
Nu är det inte många chanser kvar att rida Hampus innan jag åker bort. Men igår slutade jag så pass tidigt från jobbet att jag hann iväg till honom. Han stod i boxen och sov, men verkade glad över att jag var där. Eftersom det är påsklov så går han inte några lektioner, men jag tror att han fått röra på sig en del ändå. Om inte annat i stora hagen med de andra hästarna.
Jag gjorde klar honom för ridning och så skrittade vi iväg längs rakbanan. Tanken var att jag skulle kolla hur lång tid det tog att rida från ridskolan till en viss plats, då jag ridit Ariel från hennes stall till den platsen i söndags. Jag måste ju ha koll på hur lång tid det tar att rida emellan de två stallen. :-)
Fick jobba rejält för att få Hampus att gå i en vettig skritt. Han har verkligen anammat ridskolehästens skrittlunk, vilket är lite tråkigt eftersom han hade en så himla fin skritt som ung. Men jag kämpar på och försöker få honom att hitta tillbaka till den. Jag fick driva säkert vart tredje steg och det var inte riktigt mina skänklar vana vid.
Framme vid platsen kunde jag konstatera att det tar runt 90 minuter att skritta från ena stallet till det andra. Så efter det kunde Hampus och jag rida på äventyr längs en skogsstig som han länge velat undersöka. Vi skrittade mest men det blev även lite trav där underlaget var bättre. Insåg att han verkligen är en skogshäst, på sina ställen var det väldigt stenigt och ojämnt, men han traskade på utan några problem (och med en mer aktiv skritt...). Vid ett tillfälle stannade han och kände sig för innan han bestämde sig för vilken sida om den stora stenhögen kan skulle ta, det var häftigt!
Rätt vad det var så stannade han och undrade om vi verkligen skulle fortsätta. Eftersom jag ville hinna till ängen (och galoppera lite!) innan det blev mörkt så tyckte jag att vi visst kunde vända. Men någon dag måste vi fortsätta på den där stigen och se hur långt den egentligen sträcker sig.
Tillbakavägen gick lite fortare och snart så var vi på ängen istället. Hampus tyckte inte alls att vi skulle galoppera, han var rätt så seg idag faktiskt. Men det blev en del fattningar från trav och jag jobbade med att faktiskt sitta i sadeln. Jag rider så mycket unghäst, där det bara blir lättridning i trav och lätt sits i galopp, så jag har tappat massor när det kommer till att sitta i sadeln. Insåg även att jag tappat en hel del när det gäller galoppfattningar också, jag slarvar med dem och då blir det fel. Det märktes tydligt när jag ville ha en viss galopp på Hampus, han fattar snällt galopp för mina hjälper, men det kan bli vänster fast jag vill ha höger och vice versa. Suck!
På hemväg blev det lite trav på asfalt, fick en bra känsla även om han inte går i form. Undrar om vi någonsin kommer dit... Skritt sista biten innan rakbanan, där vi galopperade med mig i lätt sits. De andra hästarna var förstås ute i hagen (som går parallellt med slutet på rakbanan) och när de började gnägga saktade Hampus av till trav och ville inte fortsätta. Där och då ångrade jag att jag inte tagit med mig något spö... Istället blev jag arga matte en stund och fick Hampus att trava bort från hästarna (och stallet) för att sedan be om både galopp och lite haltarbete bortåt. Eftersom det fungerade riktigt bra och Hampus förstått att det är bäst att lyssna på matte, så nöjde jag mig längst bort, satt av och skrittade avsuttet hela vägen hem.
Hampus fick stå ensam i stallet medan jag tog av utrustningen, stretchade och duschade av honom. Han var inte allför lycklig och gnäggade ljudligt varje gång. Men sedan fick han äntligen sin belöning, ut i hagen med de andra...
Galoppträning
Igår blev det lite tidsbrist hos Hampus, jag var där först vid sextiden på kvällen. Kollade igenom honom som hastigast innan grejerna åkte på. Skrittade fram längs sommarhagarna, sedan skrittade vi till rakbanan och det var där vi höll till resten av passet.
Först skritt hela vägen bort, därefter galopp tillbaka. Rullade på i en riktigt trevlig kort galopp, även om vi var ganska trötta bägge två när vi saktade av. ;-) En titt på klockan sade att vi bara hade galopperat i 1,5 minut. Löjligt vad dålig jag är på att stå i fältsits en längre stund...
Skrittade tillbaka längs hela banan, vände och tränade övergångar mellan trav och galopp. Fungerade riktigt bra! När rakbanan var slut vände vi igen och gjorde övergångar mellan skritt och galopp, lika fin pojke där! Sedan avslutade vi med att rulla en gång till i kort galopp, den här gången var vi bägge lite mer igång och det kändes inte alls lika jobbigt. Jag var nöjd med min sits där på slutet. Kunde stå upp och fokusera på mig själv utan att vingla eller känna mig trött.
Hampus var väldigt nöjd, så det blev avskrittning först uppsuttet en stund och därefter avsuttet. Totalt höll vi på i fyrtiofem minuter, men då var det tio minuter igångskrittning och tjugo minuter avskrittning... ;-)
En nöjd Hampus i boxen, jag stretchade lite och pussade på honom. Lite dåligt samvete att jag inte kunde stanna längre, men samtidigt så får han ju all skötsel han behöver från ridskolepersonalen. Jag har bara lite svårt att fatta att jag kan finåka ett par gånger i veckan utan att behöva anstränga mig med skötsel...
Först skritt hela vägen bort, därefter galopp tillbaka. Rullade på i en riktigt trevlig kort galopp, även om vi var ganska trötta bägge två när vi saktade av. ;-) En titt på klockan sade att vi bara hade galopperat i 1,5 minut. Löjligt vad dålig jag är på att stå i fältsits en längre stund...
Skrittade tillbaka längs hela banan, vände och tränade övergångar mellan trav och galopp. Fungerade riktigt bra! När rakbanan var slut vände vi igen och gjorde övergångar mellan skritt och galopp, lika fin pojke där! Sedan avslutade vi med att rulla en gång till i kort galopp, den här gången var vi bägge lite mer igång och det kändes inte alls lika jobbigt. Jag var nöjd med min sits där på slutet. Kunde stå upp och fokusera på mig själv utan att vingla eller känna mig trött.
Hampus var väldigt nöjd, så det blev avskrittning först uppsuttet en stund och därefter avsuttet. Totalt höll vi på i fyrtiofem minuter, men då var det tio minuter igångskrittning och tjugo minuter avskrittning... ;-)
En nöjd Hampus i boxen, jag stretchade lite och pussade på honom. Lite dåligt samvete att jag inte kunde stanna längre, men samtidigt så får han ju all skötsel han behöver från ridskolepersonalen. Jag har bara lite svårt att fatta att jag kan finåka ett par gånger i veckan utan att behöva anstränga mig med skötsel...
Hårdträning
Igår var det äntligen dags för lite ridning av Hampus. Han stod och vilade i boxen i väntan på mig och eftersom han precis gått på ridlekis så hoppade jag över rykten och sadlade direkt. Ut och skritta en liten stund innan vi nådde rakbanan och kunde galoppera. :-D
Jag har ju fått order om att jobba Hampus mycket i kort galopp så han får upp magen ordentligt, men hittills har det ju inte varit tillräckligt bra underlag för det. Men igår var rakbanan perfekt, så vi galopperade hela vägen. Jag måste erkänna att jag inte trodde att Hampus skulle ha ork till det, men uppenbarligen har han fått mycket bättre kondition, för det var inga problem. Visst flämtade han efteråt, men inte som en häst som är helt slut.
Sedan skrittade vi igenom skogen och ut på vägen. Blev lite dressyrtänk där, med halter framförallt men även några övergångar till trav. Sedan klättrade vi uppför vår backe som går till den härliga gräsängen. Provred några meter och märkte att det var tillräckligt torrt för lite galopp. Hurra!
Vi galopperade halva ängen åt vardera hållet, eftersom resten av ängen var lite för blöt eller fortfarande låg under snötäcke. Hampus blev väldigt taggad av den öppna ängen, inte så jag hade svårt att hålla honom, men så jag fick använda halvhalter en del. Jag borde försöka hitta bättre galoppmöjligheter, men det får duga för ögonblicket.
Efter att vi galopperat några gånger och Hampus kändes lite mer matt på slutet (då vill han gärna springa iväg ännu mer) så skrittade vi hemåt igen. Roade mig med lite snärtigare övergångar på hemväg, det kunde bli fem steg trav, fyra steg skritt, åtta steg trav, halt, fram i trav, övergång till skritt fem steg etc. Det gjorde honom riktigt gott, han blev mer känslig och fokuserad på att verkligen jobba. Sedan gjorde vi lite ryggningar också, och de har blivit mycket bättre!
Avslutade med att galoppera hela rakbanan hem också, då var han ännu mer taggad än på bortaväg... Sedan skrittade jag avsuttet tills han slutat flåsa, jag vägrar ställa in en flåsig häst i boxen. Hampus verkade så nöjd med att få galoppera en massa, även om jag i efterhand kan känna att jag kunde varit ännu noggrannare med form och tempo. Men det är svårare att känna när man rider i lätt sits och jag vill ju rida i lätt sits för att få upp ryggen på honom.
Nästa gång jag rider får det bli lite upptäcktsfärd istället, med fokus på att hitta nya roliga vägar.
Jag har ju fått order om att jobba Hampus mycket i kort galopp så han får upp magen ordentligt, men hittills har det ju inte varit tillräckligt bra underlag för det. Men igår var rakbanan perfekt, så vi galopperade hela vägen. Jag måste erkänna att jag inte trodde att Hampus skulle ha ork till det, men uppenbarligen har han fått mycket bättre kondition, för det var inga problem. Visst flämtade han efteråt, men inte som en häst som är helt slut.
Sedan skrittade vi igenom skogen och ut på vägen. Blev lite dressyrtänk där, med halter framförallt men även några övergångar till trav. Sedan klättrade vi uppför vår backe som går till den härliga gräsängen. Provred några meter och märkte att det var tillräckligt torrt för lite galopp. Hurra!
Vi galopperade halva ängen åt vardera hållet, eftersom resten av ängen var lite för blöt eller fortfarande låg under snötäcke. Hampus blev väldigt taggad av den öppna ängen, inte så jag hade svårt att hålla honom, men så jag fick använda halvhalter en del. Jag borde försöka hitta bättre galoppmöjligheter, men det får duga för ögonblicket.
Efter att vi galopperat några gånger och Hampus kändes lite mer matt på slutet (då vill han gärna springa iväg ännu mer) så skrittade vi hemåt igen. Roade mig med lite snärtigare övergångar på hemväg, det kunde bli fem steg trav, fyra steg skritt, åtta steg trav, halt, fram i trav, övergång till skritt fem steg etc. Det gjorde honom riktigt gott, han blev mer känslig och fokuserad på att verkligen jobba. Sedan gjorde vi lite ryggningar också, och de har blivit mycket bättre!
Avslutade med att galoppera hela rakbanan hem också, då var han ännu mer taggad än på bortaväg... Sedan skrittade jag avsuttet tills han slutat flåsa, jag vägrar ställa in en flåsig häst i boxen. Hampus verkade så nöjd med att få galoppera en massa, även om jag i efterhand kan känna att jag kunde varit ännu noggrannare med form och tempo. Men det är svårare att känna när man rider i lätt sits och jag vill ju rida i lätt sits för att få upp ryggen på honom.
Nästa gång jag rider får det bli lite upptäcktsfärd istället, med fokus på att hitta nya roliga vägar.
Mysig uteritt
Det var länge sedan jag var ute hos Hampus på en vardag, men eftersom jag kommer att vara bortrest de två kommande lördagarna och han verkligen behövde en manklippning, så hade jag ställt in mig sedan länge på att åka ut igår. När jag dessutom var tvungen att jobba hemifrån (= 1 ½ h tidsvinst) så bestämde jag mig för att även rida en sväng.
Jag kom till stallet ungefär en timme efter att de gått in för dagen. Än hade inga elever kommit, så det var lugnt och tyst i stallet. Många nyfikna ridskolehästar kikade på mig genom gallren, förutom i Hampus box. Min första tanke var att de glömt honom ute (men jag hade inte sett någon häst i hagarna), men när jag kikade över boxväggen så såg jag en trött fjording ligga och sova middag.
Jag kom till stallet ungefär en timme efter att de gått in för dagen. Än hade inga elever kommit, så det var lugnt och tyst i stallet. Många nyfikna ridskolehästar kikade på mig genom gallren, förutom i Hampus box. Min första tanke var att de glömt honom ute (men jag hade inte sett någon häst i hagarna), men när jag kikade över boxväggen så såg jag en trött fjording ligga och sova middag.
Han klev förstås upp när jag öppnade dörren, så det var bara att pussa hej och borsta av honom allt kutterspån. Tog på grejerna och gav oss iväg ut. Eftersom det var så länge sedan vi var ute så hade jag bestämt mig för att bara skritta.
Vi red bort till "vår" äng för att kolla snötäcket och Hampus var helt med på noterna. Hela hans väsen ville galoppera, men eftersom det fortfarande var ganska mycket snö (dessutom skare) så fick det vara. På hemvägen blev det lite mer dressyrtänk i skritten, med skänkelvikning och antydan till öppna. Dessutom lite halter, eftersom herrn förstås helt glömt bort att man kan stå stilla på hemväg.
Det finns en hel del finslip framöver, men det var så himla härligt att äntligen komma ut och inte bara rida i ridhus. Hampus var också glad, även om han gnäggade efter de andra hästarna några gånger också.
Efter ridturen ställde jag upp honom i gången för manklippning och fotografering. Han har verkligen en oerhört tjock man, men så länge jag håller den kort så fungerar det. Jag får klippa den i flera etapper för att få till det ordentligt och inte ens då blir den jämn över hela. En riktig utmaning!
Det var svårt att fota i stallet utan någon som kunde hålla hästen, men det är i alla fall någon slags dokumentation. Framförallt på hans "nya" rygg.
Nu blir nästa uteritt 9 april, jag längtar redan!
Nu blir nästa uteritt 9 april, jag längtar redan!
Barbacka i djupsnö
Igår när jag kom till ridskolan stod finaste Pussepojken ute i hagen och mumsade hö. För ovanlighetens skull hade jag kameran med, så han blev förevigad.
Så mycket smalare och med mycket mindre svank:
Här med sin älsklingsflicka Sunny, en renrasig haflinger:
Sedan fick han lämna sin älskling och gå in i stallet istället. Där blev det snabb avborstning innan tränset åkte på. Barbackaridning! Skall jag vara ärlig så kände jag inte för någon mer avancerad ridning. Jag har inte ridit honom på en månad och till nästa gång jag åker ut blir det tre veckor. Så då är det roligare att bara mysa sista turen 2010.
Vi skrittade iväg längs rakbanan, där var det ett par decimeter snö så Hampus fick kämpa på för att komma någon vart. Vi tog oss i alla fall genom skogen och en bit på vägen innan jag frös för mycket och vi vände hemåt. Jag var väldigt varm om baken och insidan av låren, men däremot inte utsidan. En lurvig fjording värmer väldigt bra.
Hampus var världens finaste (som alltid) även om han fick sina tjurryck ibland. Jag är övertygad om att det är något han gör för att han vet att han kan göra det med mig. Till exempel så snubblade han till vid ett tillfälle så jag höll på att kana av, då stannade han och stod stilla tills jag fått tillbaka balansen. När jag väl kände att jag hade bra balans, då gjorde han ett tjurryck. Hade han gjort det medan jag var i obalans skulle jag ju aldrig lyckats sitta kvar.
Åter i stallet träffade jag på H som kommer att hoppträna oss nästa år. Hon berättade att Hampus var den bästa ridskolehäst hon träffat på, han var alltid gudasnäll att rida och eftersom han alltid fattar galopp så länge man kommer ihåg att skänkla (även om tyglarna glappar) så är han perfekt att använda när man vill att eleven skall få känna på lite galopp. Hon var så översvallande i sin glädje över Hampus, det värmde mattehjärtat.
Det fick mig även att tänka om. Jag har planerat att, så snart ekonomin tillåter, ta tillbaka Hampus till mig. Men det är ju bara själviskt tänkande av mig. Skall jag se till Hampus situation, och vad han mår bäst av, så skall han ju vara kvar på ridskolan så länge han trivs och de har nytta av honom. Det är vad som är bäst för honom (även om jag gråter en skvätt).
Mjölksyra
Hampus stod och såg söt ut i en box, i väntan på spännande äventyr. Tog på honom sadel, träns och ländtäcke, sedan skrittade vi iväg bortåt skogen. Först hade jag tänkt att rida ett par timmar på vägen, men det blev lite för halt för honom (bara broddar fram), så det fick bli ridning på ängen istället.
Snömässigt var det cirka en dm snö att ta sig igenom, något som inte verkade bekomma Hampus alls. Vi galopperade två varv i lugn galopp som uppvärmning, sedan blev det fokus på fattningar. Jag upplever att fattningarna var kraftigare nu, men han orkar fortfarande bara något språng i rätt form innan han hamnar i framstupa läge. Efter ett varv med högerfattningar blev det sedan en del fina vänsterfattningar, sedan dog hela motorn.
Snömässigt var det cirka en dm snö att ta sig igenom, något som inte verkade bekomma Hampus alls. Vi galopperade två varv i lugn galopp som uppvärmning, sedan blev det fokus på fattningar. Jag upplever att fattningarna var kraftigare nu, men han orkar fortfarande bara något språng i rätt form innan han hamnar i framstupa läge. Efter ett varv med högerfattningar blev det sedan en del fina vänsterfattningar, sedan dog hela motorn.
Jag blev irriterad när Hampus inte fattade galopp som han brukade, utan istället knappt kom upp i trav. Vad var det för latfasoner! Sedan slog det mig att vi faktiskt galopperade i snö och givetvis var det jobbigare än vanligt, så mjölksyran slagit till. Han fick skritta ett varv på långa tyglar och pusta, innan vi tog ett par fattningar i höger varv bara för att få tillbaka känslan. Det blev snygga fattningar, så vi kunde nöjda skritta hemåt.
Hampus var väldigt nöjd på hemväg, det märks att han tycker om att jobba ordentligt ibland. Han är verkligen inte typen som softar i en hage, även om han fått ha det så i omgångar under sitt liv.
Tillbaka i stallet blev det stretchning innan Hampus fick mumsa hö och jag pratade med L om julens ridning. Det kommer ju vara en del specialkurser och eftersom jag är bortrest får Hampus gärna hållas igång på dessa.
Själv blir jag ännu mer sugen på att starta distansritt med honom. Kanske ändå...
Pussepojken på upptäcktsfärd
I lördags stod Hampus i stora stallet då han gått på lektion på förmiddagen, så jag passade på att ställa honom i gången och klippa manen. Några elever kom och pratade, tydligen har han fått gå med på lite tuffare lektioner nu, bland annat hade han fått galoppera och hoppa. Träffade även på L som undrade om han var inkörd och som eventuellt skulle roa sig med att köra in honom. Gärna för mig. Hade han varit inkörd hade jag nog kostat på honom en vagn, han skulle behöva den träning som körningen ger.
När Hampus var hyfsat snygg i manen tog jag på sadel, träns och ländtäcke och så gav vi oss iväg. Vi skrittade samma väg som vi brukar, men isället för att svänga upp vid ängen fortsatte jag längs asfaltsvägen för att dels se hur man rider bort mot Ariels stall och dels hur länge asfaltsvägen fortsätter. Det var en rolig promenad, där Hampus verkligen kom igång med skritten efter en stund.
När vi både hittat avtagsvägen och slutet på asfaltsvägen vände vi nöjda hemåt. Hampus fick gå på äventyr längs en stig i skogen en bit, sedan tyckte jag det fick räcka med upptäckter för det här passet och vände honom hemåt. Vi klättrade i minibacken och galopperade ett halvt varv runt ängen, sedan blev det faktiskt lite trav på hemvägen också. Han har mycket kraftfullare trav än jag minns. Jag längtar till vi fått tummen upp av E.T. att börja jobba med traven också.
När Hampus var hyfsat snygg i manen tog jag på sadel, träns och ländtäcke och så gav vi oss iväg. Vi skrittade samma väg som vi brukar, men isället för att svänga upp vid ängen fortsatte jag längs asfaltsvägen för att dels se hur man rider bort mot Ariels stall och dels hur länge asfaltsvägen fortsätter. Det var en rolig promenad, där Hampus verkligen kom igång med skritten efter en stund.
När vi både hittat avtagsvägen och slutet på asfaltsvägen vände vi nöjda hemåt. Hampus fick gå på äventyr längs en stig i skogen en bit, sedan tyckte jag det fick räcka med upptäckter för det här passet och vände honom hemåt. Vi klättrade i minibacken och galopperade ett halvt varv runt ängen, sedan blev det faktiskt lite trav på hemvägen också. Han har mycket kraftfullare trav än jag minns. Jag längtar till vi fått tummen upp av E.T. att börja jobba med traven också.
Hemma igen blev det strechning innan Hampus fick ett mysigt vintertäcke på sig och gå ut till de andra hästarna. Han verkar vara så nöjd med tillvaron och jag är så glad att han kan vara på ridskolan.
Fast jag drömmer om den dag jag får ha honom helt för mig själv.
Rejäl skritt
Hampus var superglad att se mig idag (eh, spelar ingen roll vem, bara han får uppmärksamhet) och följde glatt med på visning vid hand-träning. Det mesta sitter bra nu, även om både skritt och trav är av det sega slaget. I och för sig är det inte många meter att trava på heller, tror han kan få igång traven bättre på tävling.
Sedan gjorde jag klar honom för ridning och red iväg. Det blev samma runda som tidigare, men den här gången krävde jag riktig skritt redan från början. Fick igång bakdelen hyfsat, men jag vet att han kan ännu mer.
På ängen blev det galoppfattningar, idag var det klockrena fattningar hela tiden. Avsaktningarna är fortfarande lite halvdåliga, men de blev allt bättre och speciellt när jag fokuserade på bålstabilitet och att ändå ha kvar drivningen. Tänk att man aldrig lär sig... Eftersom jag hade lite ont om tid blev det hemskrittning lite tidigare. Det märks att han arbetar igenom kroppen när han galopperar, för skritten hem var verkligen underbar. Han trampade på i ett rejält tempo och kunde hålla tempot mycket längre sträckor. Fortfarande vill han helst ha stöd på bettet dock, jag låter honom få det ibland men inte hela tiden. Målet är ju att ha samma fina skritt på fri tygel, men det är en bit kvar till dess.
Åter i stallet var han sjöblöt i svett, såg ut som om jag tokgalopperat honom i flera timmar. Men han har ju en hel del päls och jag misstänker att även skritten är ganska jobbig för honom att få till. Stretchade igenom honom innan jag pussade hejdå. Om det inte blir kris på jobbet så kommer jag träffa honom redan på måndag igen.
Sedan gjorde jag klar honom för ridning och red iväg. Det blev samma runda som tidigare, men den här gången krävde jag riktig skritt redan från början. Fick igång bakdelen hyfsat, men jag vet att han kan ännu mer.
På ängen blev det galoppfattningar, idag var det klockrena fattningar hela tiden. Avsaktningarna är fortfarande lite halvdåliga, men de blev allt bättre och speciellt när jag fokuserade på bålstabilitet och att ändå ha kvar drivningen. Tänk att man aldrig lär sig... Eftersom jag hade lite ont om tid blev det hemskrittning lite tidigare. Det märks att han arbetar igenom kroppen när han galopperar, för skritten hem var verkligen underbar. Han trampade på i ett rejält tempo och kunde hålla tempot mycket längre sträckor. Fortfarande vill han helst ha stöd på bettet dock, jag låter honom få det ibland men inte hela tiden. Målet är ju att ha samma fina skritt på fri tygel, men det är en bit kvar till dess.
Åter i stallet var han sjöblöt i svett, såg ut som om jag tokgalopperat honom i flera timmar. Men han har ju en hel del päls och jag misstänker att även skritten är ganska jobbig för honom att få till. Stretchade igenom honom innan jag pussade hejdå. Om det inte blir kris på jobbet så kommer jag träffa honom redan på måndag igen.
Rejält med ridning!
Igår åkte jag ut till Hampus på morgonen, de går fortfarande ute på natten och står inne på dagen, vilket är perfekt när man vill rida. Bara att hämta utrustningen och gå in i stallet.
Hampus verkade glad att se mig, vi myste en liten stund innan grejerna åkte på. Jag tycker nog att han blivit lite smalare ändå, men det är massor kvar i alla fall. Mattes lilla flodhäst.
Red samma väg som sist, men med lite mer målmedvetenhet eftersom jag nu hittar tillbaka utan problem. Hampus var urfjantig, studsade till och försökte rusa hem flera gånger. Jag grälade på honom och förklarade att han var tittigare än min treåring!
När vi långsamt tagit oss förbi tre livsfarliga små barn som lekte i en trädgård, kom vi äntligen till stigen som leder till ängen. Där blev han lite lugnare, det var som om han till sist förstod vad som krävdes av honom. Det blev hela tre varv runt ängen, ömsom skritt och ömsom galoppfattningar. Den här gången kom han igång bättre med vänster galopp också, så vi fick till massor med fina fattningar från skritt även där. Givetvis blev det några sämre varianter också, där han försökte rusa in i galoppen via trav, men på det hela taget känns det som en stor förändring.
Det krävs ju att jag är helt fokuserad och att Hampus är helt fokuserad, men de tillfällena blev fler och fler jämfört med förra gången. Däremot behöver vi jobba vidare på att bryta av till skritt, han vill gärna fuska och fortsätta i galopp eller trav ganska länge. Vi tog oss en sväng bortöver efter galoppträningen och undersökte lite nya stickvägar från "tomtevägen". Inget som kändes särskilt användbart dock, tråkigt. Däremot hittade vi en pinne över en traktorväg, kanske 20 cm hög. Jag kunde förstås inte motstå att fatta galopp och hoppa över, tjoho vad skoj! Där och då fick jag även ett nytt mål med Hampus, vi skall vara med på startfälttävlan nästa år!
Sedan återvände vi till ängen där det blev ytterligare två varv med galoppfattningar. Ruskigt fin blev han på slutet och jag vågade mig på att rida honom i en stor volt i höger galopp. Som han jobbade!
Efter det så fick han långa tyglar och massor med beröm och så skrittade vi hela vägen tillbaka hem. Han var så nöjd och tittade inte ens på alla farligheter längre. Jag funderar om han är som sin mamma, känner av vem som sitter i sadeln och anpassar sig därefter. Med mig kan han ju studsa, rusa och tvärnita, för jag sitter ju kvar. Kanske är det hans sätt att få utlopp för energi efter att ha lunkat så snällt med nybörjare hela veckan.
Åter i stallet efter två timmars ridning (...) blev det stretchning och avborstning. Hampus njuter som alltid av uppmärksamheten, även om han tycker det är onödigt när jag försöker höja överlinjen på honom. Vi tog oss också en sväng på stallplanen med lydnadsträning, det sitter kvar sedan förra veckan och han var fokuserad på mig nästan hela tiden. Ibland måste man ju hålla koll på de andra hästarna också.
Sedan var det dags för mig att gå till bussen, så Hampus fick sig några extra pussar och sedan gick jag därifrån. Jag hoppas hinna ut på måndag för lite dressyr, men det beror lite på hur mycket det är att göra på jobbet.
Vilse i skogarna
Igår stod Hampus och tryckte mulen mot gallret när jag kom in i stallet. Sötnosen! Tog ut honom för lite enklare lydnadsträning och efter ett par påminnelser kom han ihåg att man skall stanna när matte gör det, rygga när hon ber om det och under inga omständigheter råka kliva över henne... Vi avslutade med att trava och det gjorde han riktigt bra.
Sedan blev det avborstning och påklädnad av utrustning. Det fungerar inte så bra att rida honom i hackamore, så istället blir det rakt bett med fasta ringar och ingen nosgrimma. Det blir förhoppningsvis tillräcklig variation från ridskolans tredelade bett och hannoveranska nosgrimma.
Vi gav oss iväg längs galoppvägen, för i slutet på den skulle det finnas bra skogsstigar. Vi klafsade först längs en lerig stig, men hittade sedan en trevlig skogsstig som hade lite stockar utlagda att kliva över. Toppen! Tyvärr tog stigen slut alldeles för tidigt och vi hamnade på en asfaltsväg istället. Klurade lite på hur vi skulle gå, så det blev en ganska lång sväng på asfalt. Bra som komplement till ridhusunderlaget!
Jag hade tänkt ge upp och skritta tillbaka, men så bakom en krök dök det upp en stig längs en äng. Toppen! Det såg ut som den gick in i skogen också, så vi följde den glatt. Hittade en äng inne i skogen med upptrampat spår runt, så där kunde vi äntligen träna på våra galoppfattningar. I början gick det sådär, men allt eftersom som Hampus vaknade till och jag blev noggrannare med hjälpgivningen så blev det riktigt fina fattningar. Han har lättare för att fatta höger än vänster.
Vi fortsatte till stigens slut, kom ut på en ny äng med asfaltsväg bredvid. Hm... Jag trodde jag visste var jag var, så när jag såg en ny stig (bred!) en bit bort på ängen kunde jag inte låta bli att ta in på den. Det blev massor med galoppfattningar på den stigen, många gånger var det bra sikt flera meter. Men det roliga med stigen var att det längs med den stod trädgårdstomtar i alla dess former och färger. Säkert ett fyrtiotal totalt.
När vi kom ut från stigen var vi i ett villaområde, jag kände mig helt vilse, så det blev att vi vände tillbaka. Åter vid asfaltsvägen kunde jag konstatera att det inte var den väg jag trodde (senare när jag tittade på kartan så var det visst den vägen, men mycket längre ned än vad jag räknat med), så jag vågade ingenting annat än att rida tillbaka hela vägen hem. Hampus tyckte det var superskoj, han hade fått upp ångan ordentligt med galoppfattningarna. Det blev till och med en hel drös väl undersatta fattningar från skritt till höger galopp.
Lång skrittväg tillbaka alltså, men så småningom var vi åter på galoppvägen och där blev det träning av halter. Hampus är verkligen hopplöst på det. Får han inga som helst direktiv efter fyra sekunder så börjar han gå. Vi tränade många gånger på det, men det är som om han tror att han kan gå i alla fall. Det blir något vi får nöta varje gång helt enkelt.
Tillbaka i stallet var Hampus svettig, men inte så mycket som jag förväntat mig. Förmodligen hade den långa skritten torkat honom en hel del. Vi var ute i totalt en timme och tjugofem minuter. Men det som fascinerar mig är att Hampus inte var trött. Visst var det mest skritt vi ägnat oss åt, men ändå! Lite trött får man faktiskt vara, men han tuffar på och orkar uppenbarligen mycket mer än jag tror. Det kommer bli riktigt roligt att distansträna honom till våren!
Pysslade om honom ordentligt och klippte även manen. Den blir bättre och bättre, men det är mycket kvar innan den är så fin som jag är van att se den. För att inte tala om den gräsliga pannluggen... Nåja, med tid och tålamod blir nog det mesta bra. Träffade på L som nu har blivit ansvarig för Hampus. Det innebär att hon skall rida honom några gånger i veckan, roligt! Det kan vara bra för Hampus att få lite riktig ridning även emellan de gånger jag rider honom. Sedan är ju jag en ganska dålig dressyrryttare, så Hampus blir nog nöjd med någon som rider ordentligt.
L berättade att de löshoppar ridskolehästarna en gång i månaden, Hampus var med senast och han hade ett lite lustigt beteende. Först hoppade han hindret, sedan sprang han fram till L, fick några pellets och rusade sedan vidare samtidigt som han tuggade. Lagom till att han tuggat klart var han framme vid hindret igen och hoppade. Jag blev alldeles varm när jag hörde det här. Tänk att Hampus fortfarande kommer ihåg hur vi brukade löshoppa! När han var unghäst fick han hoppa ett hinder i hagen utan några som helst infångare eller någon korridor. Efter varje språng kom han travandes fram till mig för att få beröm och bli kliad. Jag använde aldrig något godis, utan det var berömmet han ville åt. Sedan fortsatte han mot hindret igen, såvida jag inte sade åt honom att stanna medan jag byggde om hindret.
Det känns riktigt bra att Hampus får hoppa av sig lite en gång i månaden, och att L rider honom ibland och påminner honom om vad det är han egentligen skall kunna. Som att stå stilla med eftergift...
Sedan blev det avborstning och påklädnad av utrustning. Det fungerar inte så bra att rida honom i hackamore, så istället blir det rakt bett med fasta ringar och ingen nosgrimma. Det blir förhoppningsvis tillräcklig variation från ridskolans tredelade bett och hannoveranska nosgrimma.
Vi gav oss iväg längs galoppvägen, för i slutet på den skulle det finnas bra skogsstigar. Vi klafsade först längs en lerig stig, men hittade sedan en trevlig skogsstig som hade lite stockar utlagda att kliva över. Toppen! Tyvärr tog stigen slut alldeles för tidigt och vi hamnade på en asfaltsväg istället. Klurade lite på hur vi skulle gå, så det blev en ganska lång sväng på asfalt. Bra som komplement till ridhusunderlaget!
Jag hade tänkt ge upp och skritta tillbaka, men så bakom en krök dök det upp en stig längs en äng. Toppen! Det såg ut som den gick in i skogen också, så vi följde den glatt. Hittade en äng inne i skogen med upptrampat spår runt, så där kunde vi äntligen träna på våra galoppfattningar. I början gick det sådär, men allt eftersom som Hampus vaknade till och jag blev noggrannare med hjälpgivningen så blev det riktigt fina fattningar. Han har lättare för att fatta höger än vänster.
Vi fortsatte till stigens slut, kom ut på en ny äng med asfaltsväg bredvid. Hm... Jag trodde jag visste var jag var, så när jag såg en ny stig (bred!) en bit bort på ängen kunde jag inte låta bli att ta in på den. Det blev massor med galoppfattningar på den stigen, många gånger var det bra sikt flera meter. Men det roliga med stigen var att det längs med den stod trädgårdstomtar i alla dess former och färger. Säkert ett fyrtiotal totalt.
När vi kom ut från stigen var vi i ett villaområde, jag kände mig helt vilse, så det blev att vi vände tillbaka. Åter vid asfaltsvägen kunde jag konstatera att det inte var den väg jag trodde (senare när jag tittade på kartan så var det visst den vägen, men mycket längre ned än vad jag räknat med), så jag vågade ingenting annat än att rida tillbaka hela vägen hem. Hampus tyckte det var superskoj, han hade fått upp ångan ordentligt med galoppfattningarna. Det blev till och med en hel drös väl undersatta fattningar från skritt till höger galopp.
Lång skrittväg tillbaka alltså, men så småningom var vi åter på galoppvägen och där blev det träning av halter. Hampus är verkligen hopplöst på det. Får han inga som helst direktiv efter fyra sekunder så börjar han gå. Vi tränade många gånger på det, men det är som om han tror att han kan gå i alla fall. Det blir något vi får nöta varje gång helt enkelt.
Tillbaka i stallet var Hampus svettig, men inte så mycket som jag förväntat mig. Förmodligen hade den långa skritten torkat honom en hel del. Vi var ute i totalt en timme och tjugofem minuter. Men det som fascinerar mig är att Hampus inte var trött. Visst var det mest skritt vi ägnat oss åt, men ändå! Lite trött får man faktiskt vara, men han tuffar på och orkar uppenbarligen mycket mer än jag tror. Det kommer bli riktigt roligt att distansträna honom till våren!
Pysslade om honom ordentligt och klippte även manen. Den blir bättre och bättre, men det är mycket kvar innan den är så fin som jag är van att se den. För att inte tala om den gräsliga pannluggen... Nåja, med tid och tålamod blir nog det mesta bra. Träffade på L som nu har blivit ansvarig för Hampus. Det innebär att hon skall rida honom några gånger i veckan, roligt! Det kan vara bra för Hampus att få lite riktig ridning även emellan de gånger jag rider honom. Sedan är ju jag en ganska dålig dressyrryttare, så Hampus blir nog nöjd med någon som rider ordentligt.
L berättade att de löshoppar ridskolehästarna en gång i månaden, Hampus var med senast och han hade ett lite lustigt beteende. Först hoppade han hindret, sedan sprang han fram till L, fick några pellets och rusade sedan vidare samtidigt som han tuggade. Lagom till att han tuggat klart var han framme vid hindret igen och hoppade. Jag blev alldeles varm när jag hörde det här. Tänk att Hampus fortfarande kommer ihåg hur vi brukade löshoppa! När han var unghäst fick han hoppa ett hinder i hagen utan några som helst infångare eller någon korridor. Efter varje språng kom han travandes fram till mig för att få beröm och bli kliad. Jag använde aldrig något godis, utan det var berömmet han ville åt. Sedan fortsatte han mot hindret igen, såvida jag inte sade åt honom att stanna medan jag byggde om hindret.
Det känns riktigt bra att Hampus får hoppa av sig lite en gång i månaden, och att L rider honom ibland och påminner honom om vad det är han egentligen skall kunna. Som att stå stilla med eftergift...
Barbackatur med farliga vovvar
Idag bar det äntligen iväg till Hampus. Har inte sett honom på över två veckor och inte ridit på tre. Han stod inne i lilla stallet, han har fått flytta dit med tre småponnyer då det stallet har lägre takhöjd. Inte mig emot, då får han en lite lugnare miljö än det stora stallet.
Hampus var glad att se mig, översocial som han är. Borstade av honom och kratsade hovarna, sedan åkte hackamoret på och vi gav oss iväg barbacka. Provade en grusväg som gick utmärkt att skritta på nu när Hampus har skor. Vi kom nästan ända fram till ett villaområde när Hampus fick spel. Han hörde ett par hundar skälla och blev panikslagen. Det var bara mitt lugn och det faktum att han alltid tidigare kunnat lita på matte som gjorde att vi inte skenade hem till stallet. Sedan tillbringade vi tio minuter med att ta ett steg fram och två bakåt. Matte påstod att hundarna var helt ofarliga och Hampus visste att de var livsfarliga!
Till sist kom vi ändå förbi, men det var en spänd lite kille de närmaste meterna efteråt. Sedan pustade han ut, varvid jag vände hemåt och förbi hundarna igen. Den här gången gick det lite bättre, även om det blev lite taktinslag i skritten.
Jag vet inte varifrån han fått hundrädslan, men det var så uppenbart att han var livrädd och inte tramsig, så det är något vi får jobba ordentligt med framöver. På hemvägen ökade vi skritten lite och tränade att stå stilla med eftergift på tygeln. Gick sisådär. Hampus förstod inte alls från början och det blev ganska många upprepningar innan han började förstå. Det får också bli ett träningsområde!
Tillbaka i stallet gnäggade Hampus glatt åt de andra hästarna, glad över att de inte försvunnit medan han varit borta... Jag skötte om honom och sedan kom E.T. åkandes.
Avskedstur
Igår förbereddes det för de sista installningarna, våra konvalescenter som stått i närheten av Hampus hage och hållit honom sällskap om nätterna skulle tillbaka in i stallet. Jag klurade lite på olika lösningar och nödlösningen blev att Ariel fick hålla Hampus sällskap under natten. Men eftersom hon skulle gå i en hage som dagtid är upptagen, bestämde jag mig för att höra om ridskolan ville ha Hampus en dag tidigare. Så med vetskapen om att det förmodligen var sista ridturen sadlade jag en glad Hampus som undrade vad vi skulle hitta på för skoj.
Inledde med att rida på stubbåkern närmast stallet. Efter lite skritt och igångjoggning blev det galoppfattningar som stod i fokus. Det är fruktansvärt roligt att rida galoppfattningar just nu. Hampus är lydig och bara jag är noga med hjälpgivningen bjuder han på riktigt härliga, väl undersatta fattningar. Roligast är just känslan att fatta, galoppera några bäriga språng, sakta av till mjuk trav och sedan fatta igen. Och igen. Och igen.
Vi avslutade med att galoppera en längre sträcka på stubbåkern, Hampus hade ångan uppe och ökade till och med tempot lite. Känslan jag hade var så härlig, att jag bestämde mig för att vi gott kunde leka lite i paddocken också.
Vi repeterade allt från F:s träning, så det blev fram- och bakdelsvändningar, serpentinbågar i trav med övergång till skritt i mitten samt ett par varv i vardera galopp. Det var hinder i vägen för våra galoppövningar på diagonalen, så istället provade jag att fatta galopp från skritt. Hampus har inte alls tillräcklig styrka för det än, men han har ett stort hjärta och vill alltid försöka. Så det blev en riktigt trevlig fattning från skritt.
Jag var så glad att jag nästan grät när jag skrittade av honom avsuttet. Finaste, snällaste killen som ställer upp på allt och hela tiden försöker göra rätt. Jag har jämfört honom med Ariel och bara sett hennes fördelar, istället för att faktiskt se Hampus fördelar. Men jag vaknade upp i tid i alla fall. Även om jag lovat honom tidigare att aldrig mer sälja honom, så var det idag jag kände i hjärtat att det löftet står fast. Min vackre prins skall åldras tillsammans med mig och prinsessan.
Givetvis var Hampus väldigt svettig efter vårt, med hans mått mätta, oerhört tuffa pass. Så jag kombinerade en avduschning med en schamponering och vips blev hästen badad och fin inför morgondagens flytt. När jag ändå var igång så fick utrustningen en översyn också, så prinsessan fick nöja sig med att byta hage och inte bli motionerad.
Pratade med ridskolan och de kunde absolut ta emot honom en dag tidigare. Så skönt! Från början var tanken att rida till ridskolan, men eftersom jag dels har lite ont om tid för ögonblicket (va, är min semester slut?!) och dels var väldigt tveksam om jag skulle hitta hela vägen, så blev det transport istället.
Inledde med att rida på stubbåkern närmast stallet. Efter lite skritt och igångjoggning blev det galoppfattningar som stod i fokus. Det är fruktansvärt roligt att rida galoppfattningar just nu. Hampus är lydig och bara jag är noga med hjälpgivningen bjuder han på riktigt härliga, väl undersatta fattningar. Roligast är just känslan att fatta, galoppera några bäriga språng, sakta av till mjuk trav och sedan fatta igen. Och igen. Och igen.
Vi avslutade med att galoppera en längre sträcka på stubbåkern, Hampus hade ångan uppe och ökade till och med tempot lite. Känslan jag hade var så härlig, att jag bestämde mig för att vi gott kunde leka lite i paddocken också.
Vi repeterade allt från F:s träning, så det blev fram- och bakdelsvändningar, serpentinbågar i trav med övergång till skritt i mitten samt ett par varv i vardera galopp. Det var hinder i vägen för våra galoppövningar på diagonalen, så istället provade jag att fatta galopp från skritt. Hampus har inte alls tillräcklig styrka för det än, men han har ett stort hjärta och vill alltid försöka. Så det blev en riktigt trevlig fattning från skritt.
Jag var så glad att jag nästan grät när jag skrittade av honom avsuttet. Finaste, snällaste killen som ställer upp på allt och hela tiden försöker göra rätt. Jag har jämfört honom med Ariel och bara sett hennes fördelar, istället för att faktiskt se Hampus fördelar. Men jag vaknade upp i tid i alla fall. Även om jag lovat honom tidigare att aldrig mer sälja honom, så var det idag jag kände i hjärtat att det löftet står fast. Min vackre prins skall åldras tillsammans med mig och prinsessan.
Givetvis var Hampus väldigt svettig efter vårt, med hans mått mätta, oerhört tuffa pass. Så jag kombinerade en avduschning med en schamponering och vips blev hästen badad och fin inför morgondagens flytt. När jag ändå var igång så fick utrustningen en översyn också, så prinsessan fick nöja sig med att byta hage och inte bli motionerad.
Pratade med ridskolan och de kunde absolut ta emot honom en dag tidigare. Så skönt! Från början var tanken att rida till ridskolan, men eftersom jag dels har lite ont om tid för ögonblicket (va, är min semester slut?!) och dels var väldigt tveksam om jag skulle hitta hela vägen, så blev det transport istället.
Mysig galopp ute
Igår stod finaste Hampus en bit bort i hagen, men när han hörde mig ropa kom han skyndandes. Det kunde ju vara något kul på gång... Efter att jag borstat en ren och fin Hampus ännu renare åkte grejerna på. Skrittade sedan ut till stubbåkern bredvid stallet, den är gigantiskt stor och vi får rida på hela.
Skrittade runt ytterkanten och det tog en kvart att ta sig runt. Sedan joggade jag igång Hampus lite innan det var dags för galoppen. Kan erkänna att det pirrade lite i magen, sist rusade han ju och jag är egentligen lite osäker själv när det kommer till galopp ute. Men den här gången galopperade vi från stallet och jag var noga med att stå i fältsits.
Det gick jättebra! Inte jättefort heller, för efter några språng insåg Hampus att han skulle få fortsätta galoppera och då lugnade han sig också. Det blev lite intervallträning, då vi galopperade hela åkern, vände och skrittade tillbaka för att sedan vända och galoppera igen. Tre gånger blev det galopp, sedan var vi nöjda bägge två och Hampus fick skrittas av. Det är verkligen toppenbra med stubbåker, känner att jag vill rida där varje dag nu tills Hampus flyttar.
Åter i stallet var han väldigt svettig, så jag svampade av honom ordentligt innan han fick återvända till hagen. Idag blir det hoppning, skall bli riktigt kul att se om vi lärt oss något sedan sist...
Stubbåker är livet!
Jag har lite skrivkramp, så jag ligger efter med rapporteringen. Men de trillar in allt eftersom.
Efter tisdagens hoppning fick Hampus vara ledig en dag, så det var en glad pojke som mötte mig i torsdags när jag ropade. Han tycker att det är så roligt att få göra någonting, vad som helst, bara han får vara med.
Första dagen med träns sedan vargtänderna togs och tanken var att vi skulle rida bort till rakbanan och jogga lite samt rulla i lugn galopp. Men det är en lång grusväg att traska innan man kommer till rakbanan (20-25 minuter i skritt) och Hampus tycker fortfarande att grusvägar är jobbiga att gå på.
Räddningen blev stubbåkrarna. Vi har fått okej att rida på alla stubbåkrar runt stallet och det är något som vi verkligen nyttjar. Hampus trodde först inte sina ögon när han fick gå bredvid grusvägen istället för på den och som i ett trollslag fick han ett helt annat driv i skritten. Det är nästan skrattretande vilken skillnad underlaget kan göra.
Först blev det lite skrittdressyr innan vi gick över till trav och lite volter. Han är smidigare än han ser ut att vara, den lilla flodhästen. Vi jobbade på riktigt hyfsat, även om det är lättare med en tränare som tittar på. Jag försökte rida som min förra dressyrtränare V lärt mig, men det var ju trots allt fyra år sedan sist. Hampus tyckte det var så roligt att göra lite voltarbete, så jag vågade mig på att fatta galopp. Men det skulle jag inte gjort. Han stack direkt iväg i ökad galopp och drog mot stallet. Jag blev förstås nervös, gjorde halvhalter och efter fyra språng stod han stilla. Provade några fler fattningar, men med samma resultat.
Travade en stund blandat med lite övergångar till skritt och han var superfin hela tiden. Inte tung i handen men inte heller överilad, dessutom verkade han väldigt nöjd med bettet. Åter vid stallet red jag en stund i paddocken för att se hur galoppfattningarna kändes där. Bus-Hampus tyckte uppenbarligen att det var superkul att galoppera på stubbåker för i paddocken presenterade han lugna fattningar följt av lugn galopp. Hm... Uppenbarligen har jag underskattat min överviktiga, ömfotade och lobotomerade ridskolehäst. Han är inte alls lugn och stabil, som jag fått för mig, utan han är bara ömfotad och väljer sina tillfällen för bus väldigt väl. Jag kan erkänna att jag fick en försmak av det på hoppningen (då han bockade!), men det hade jag ändå förklarat bort med att hinder gör de flesta hästar glada.
Jag har helt missbedömt honom. Han är minst lika busig och pigg som han var som ung, enda skillnaden är att han nu tar lite mer hänsyn till ryttaren (ja, inte till mig då...) och att han är ömfotad. Givetvis orkar han inte lika mycket som när han var i kondition, men fortfarande är det tillräckligt mycket krut i honom för att jag skall bli omtumlad.
Efter paddockvistelsen fick han därför jogga av sig på gräsunderlag och det passade herrn utmärkt. Han joggade i en fantastiskt fin distansjogg, som fick mig att börja drömma drömmar om en liten Clear Round nästa år.
Åter i stallet var han lite svettig och fick sig en avsvampning. Den mottogs med upphöjt lugn, för man är väl en gentleman.
Riktig powerwalk!
I måndags fick jag äntligen rida Hampus igen. Efter två veckor med andra ryttare. Då hade förstås förkylningen slagit till med full kraft, så jag var svettig bara av att köra bil ut till stallet. Men rida Hampus det måste jag ju! Blev en barbackatur i enbart skritt, men med krav på ett rejält tempo. Vi klättrade i klätterbacken hela tre gånger och Hampus blev lika flåsig varje gång. Men jag tror det gör stor nytta, även om han inte är så förtjust i idén att klättra.
Efter halva turen var det som om någonting lossnade inom honom. Som om han plötsligt minns vem han var under den överviktiga kostymen och den bekväma ridskolehästrollen. Han återvände till sin ungdoms dagar då skrittkapplöpningar var det roligaste som fanns! Plötsligt skrittade han genom kroppen på ett helt annat sätt och med ett helt nytt tempo. Tänk att han fanns därunder, den fina, känsliga, ivriga hästen som jag drömt så många tävlingsdrömmar med.
Jag öste beröm över Hampus och vi fortsatte att experimentera med ökad skritt. Bitvis orkade han förstås inte, men bitvis jobbade han på så himla fint!
Åter i hagen kunde jag konstatera att han var alldeles blöt på bringan, känns ganska imponerande att kunna skritta en häst svettig, dessutom en sval eftermiddag. Själv var jag också helt slut, det tar på krafterna att jobba hästen i skritt också. Givetvis hade jag glömt bort min förkylning under ridturen.
Ensamridning
I fredags reds Hampus av M och i lördags av C. Service! Igår kom han förstås skyndandes när jag stod vid grinden. För tänk om jag skulle hämta en annan häst! Inne i stallet fick han byta grimma, den nya ljusblå hämtade jag ut i lördags. Han blev fin i den, men visst hade jag velat ha en kornblå.
Borstade av med nya borsten och kratsade hovarna med nya hovkratsen. Roligt! Sedan åkte nya schabraket på och ordinarie sadel. När jag red med M i torsdags konstaterade jag att han inte gillade att lämnas ensam, så jag tänkte testa att rida ut själv på honom. Vi red samma väg som de tre senaste dagarna, så han inte skulle behöva bli bekymrad över det.
Så red vi bort till klätterbacken utan några problem. Väl framme stannade han och gnäggade så hela kroppen skakade. Lyssnade några sekunder efter svar och fortsatte sedan snällt framåt. Vi tog klätterbacken två gånger, halterna i nedförsbacken gör han med bravur nu, även om han ibland glömmer bort att stå kvar med eftergift.
Sedan red vi bort mot Bälinge och travade en del. Han saktar själv in när han blir trött, så det är skönt. Då kan jag låna ut honom utan att oroa mig för överansträngning. När vi ridit bortåt tillräckligt länge så blev det en liten galopp innan vi vände och skrittade hemåt. Han vill gärna gå och spara sig, typisk ridskolehäst (det är ju smart egentligen...) och jag låter honom ta det lite lugnt så här i början. Sedan kommer det bli många långa turer i snabb skritt. Powerwalk är det bästa som finns!
Åter i stallet var han bara svettig under schabraket, tror skritten hem och den kraftiga blåsten torkade honom. Eller så var han aldrig svettig.
Skötte om honom och släppte ut i hagen igen. Efter att jag ridit Ariel kunde jag konstatera att jag totalt ridit över två timmar. Gissa om jag var trött...
Idag blir det provridning av Hampus, så håll tummarna att det går vägen.
Galopp och klättring
Hampus är verkligen underbar! Han kommer ALLTID skyndandes när man ropar på honom. Jag vet inte om det är en vana som sitter kvar från tiden hos mig (då kom han på inkallning även när han rymt) eller för att han är ensam häst i hagen, men bekvämt är det.
Han var lite mer pratig igår än tidigare, då han var ensam inne i stallet. Borstade av honom och pysslade om honom lite, han har ett par småsår och så rinner det lite ur ögonen. Hovarna ser inte så roliga ut, men hovslagaren förvarnade mig om att de skulle bli så. Om två veckor blir de ju tillfixade igen.
Sadlade och tränsade i väntan på M och när hon dröjde så gav jag mig ut på äventyr i paddocken. Lade ned ett hinder till travbommar innan jag satt upp.
Det kändes lite mer ridmässigt med sadel på, men det är fortfarande mycket häst att sitta på. Sadeln ligger verkligen sisådär, men det får duga för ögonblicket. Det är ju bara fettvalkarna som ställer till det.
Red runt i alla gångarter, galoppen var lättare att rida med sadel, men någon riktig ork att hålla ihop hästen har jag inte. Vi är lika otränade bägge två, min hopptränare skrattade och undrade vem utav oss som egentligen var ur kondition.
Travade över bommar några gånger och det gick över förväntan. Han tyckte det var onödigt jobb, men säger man bara till honom så jobbar han på riktigt bra. Sedan är jag som alltid ganska förvirrad på ridbanan, så M och Maggie räddade oss i rätt ögonblick.
Vi red ut till klätterbacken och klättrade två gånger. Hampus skötte sig prickfritt, även om han lagt till ovanan att börja gå när man ger eftergift vid halt. Det tänker jag ta ur honom. Sedan blev han lite orolig när Maggie försvann ur sikte och det är också ett träningsområde. Han behöver vänja sig vid att arbetas ensam, annars kommer vi aldrig kunna roa oss på egen hand.
Åter i stallet blev det avduschning då han var lite svettig framtill. Det verkade vara omtyckt, även om han inte gillade att jag blötte ned huvudet på honom.
Sedan gick vi ut till nya hagen, han har fått byta hage då Krutow annars blir ensam på sin kant. De går i hagen bredvid varandra och ser söta ut. Hampus drog en repa i nya hagen, sedan travade han lugnt runt hela hagen för att se hur staketet gick.
Idag rider M honom, då hennes kompis M rider Maggie. De skulle ta rundan i byn och jag gav klartecken till att rida i alla gångarter, så länge de håller sig i skritt på grus och asfalt. Sedan rider C honom på lördag, med M och Maggie som sällskap. Min mamma kommer på besök, så jag har lovat att umgås med henne.
Provridning
Igår var det dags för provridning!
C tog in Hampus från hagen och givetvis fick han stå bredvid Ariel. Ariel skulle prompt nosa och tycke uppstod direkt. De var så söta tillsammans, typiskt att kameran inte var med! Ariel blev förstås tokbrunstig och Hampus hummade djupt till henne.
C tog in Hampus från hagen och givetvis fick han stå bredvid Ariel. Ariel skulle prompt nosa och tycke uppstod direkt. De var så söta tillsammans, typiskt att kameran inte var med! Ariel blev förstås tokbrunstig och Hampus hummade djupt till henne.
C gjorde klart Hampus, som fick slippa sadeln och även nosgrimman. Så begav vi oss ut på ridbanan hela gänget.
Först fick C hålla Ariel medan jag provred Hampus. Satt upp med hjälp av pallen och jösses vad bred han var. Jag har aldrig någonsin suttit på en så bred häst, det kändes verkligen som att rida flodhäst. Provade lite gas och broms, han har en riktigt trevlig skritt och en mjuk trav. Men det finns ingenting att hålla om, eller snarare så är han så rund att det går inte att hålla om. Provade galopp några gånger, han fattar väldigt lydigt men det var helt omöjligt att hålla om honom i galoppen så det blev inte många språng.
Samtidigt är jag imponerad av hur snäll han var, klart han testade ett par gånger men inte några stora grejer. Jag nöjde mig ganska snart, eftersom Ariel stod och väntade på träning. C fick ta över och sitta upp istället.
Sedan det blev en liten tur ut också, med C och Hampus barbacka. Vi var dock överens om att han behöver ridas med sadel, så man har något att sitta i.
Tillbaka i stallet blev det snabb avskötsel då det redan hunnit bli sent. Gick igenom lite smågrejer med M och C, då M kommer rida Hampus på fredag och C på lördag. Toppenbra!
Det var ett motvilligt par som skildes åt, Hampus stod länge och gnäggade åt sin älskade Ariel. Men till sist blev det ändå tyst, när han insåg att loppet var kört och Ariel försvunnit bortom en krök.
