Hampus

I förrgår var jag bara en snabb sväng i stallet, mockade och fixade foder bara. Hampus fick några pussar bara, sedan fick han vara nöjd. ;-)

 

Igår kom jag ganska sent till stallet, så jag förvarnade stallägaren att jag skulle kvällsfodra. Sedan fick Hampus stå på skötselplatsen och bli avborstad och kratsad hovarna. Tog på alla reflexer, bomlösa sadeln och distanstränset innan vi gav oss ut i mörkret.

 

Det var premiär för grusväg med skor runt om och vilken skillnad! Jag blev så lättad, det är inga fysiska problem med Hampus bakben, bara en ömhet i hovarna när han inte har skor på sig. :-)

 

Hampus skrittade på i ett högre tempo av sig själv, mycket snabbare än han överhuvudtaget visat tidigare utan pådrivning. Vi skrittade hela grusvägen bort, fortsatte längs asfalten och sedan halva rakbanan. När jag drev på honom kunde han ibland prestera en helt otrolig skritt, jag fick känslan av att jag satt på Ariel, han rörde ryggen så mycket mer än tidigare.

 

På hemväg blev han förstås ännu ivrigare och frustade nöjt flera gånger. Inte en enda gång tappade han bakbenet och det kändes så himla skönt. Enda negativa var att det började regna på hemväg så vi var halvt dränkta när vi var hemma igen.

 

Hampus fick stå på skötselplatsen med fleecetäcke på sig, sedan passade jag på att ta på hasskydd och stallbandage när han ändå var varm i benen.

 

Jag mockade, men lade inte in någon ny halm. Det fanns väldigt mycket halm i kanterna jag kunde lägga i mitten så det fick duga. Sedan fick Hampus återvända till boxen medan jag fyllde på vatten, gjorde betfor och tog undan all utrustning. Sedan gick jag ut till Ariel innan jag fyllde hösilagepåsen för kvällen och gav alla hästarna kvällsfoder.

 

Eftersom jag har intaget idag så struntade jag i att göra foder till eftermiddagen. Det gäller att spara tid när man vill hem och sova. ;-)

Igår kom jag ganska sent till stallet, så Hampus stod i boxen och väntade. Sötnosen gnäggade när han såg mig. :-) Han fick ställa sig på skötselplatsen direkt och efter snabb avborstning och hovkratsning åkte hoppsadeln på. Jag tycker inte Hampus ändrat sig särskilt mycket i hullet, men det gick mycket lättare att spänna sadelgjorden. Jag gillar framsteg, även om det är små steg vi tar.

 

Klädde på Hampus reflexer, det blev benskydd runt om, boots fram och förbygel. Själv hade jag reflexjacka och överdrag på hjälmen. ;-) Tog på tränset och satt upp. Sedan skrittade vi långa vägen till klätterbacken. Hampus trampade på hyfsat men inte så bra som jag skulle vilja.

 

Vi klättrade ett varv i klätterbacken, men det var så blött och lerigt att det fick räcka så. Tog sedan slingerstigen genom skogen och vidare ut på ängen. Hampus blev mer och mer ivrig i skritten, det är så nyttigt för honom att skritta på lite mer kuperade vägar. När vi sedan vände nosen hemåt blev det en helt annan skritt. Heja Hampus. Han trampade väl under sig och började äntligen (!) röra på ryggen lite mer. Speciellt märks det på asfalten där man hör honom trampa på.

 

Jag har tänkt om i vår planering och det blir skrittjobb uppsuttet hela vintern. Dels är det för att jag inte vill riskera att gå för fort fram, dels för att lagom till vi är igång med galoppjobb så kommer det vara hårt i backen så vi ändå bara kan skritta. Jag tror det kommer ge en mycket mer hållbar och musklad häst. Avsuttet kommer han få jobba i alla gångarter och även över bommar, men uppsuttet nöjer vi oss med skritt.

 

Tillbaka i stallet fick han fleecetäcke på sig och kratsning av hovar innan han fick sova på skötselplatsen medan jag mockade och fyllde på halm i boxen. Jag vet inte vad jag gör för fel, men hur mycket halm jag än fyller på så äter han upp och puttar undan all halm i mitten, så den nedkissade halmen blir synlig. Inte fräscht! I och med att jag åker bort nästa vecka så fortsätter vi kämpa med bädd i boxen, men jag tror jag får ge upp när jag kommit hem igen. Han verkar inte riktigt klara av att stå på bädd. :-(

 

När boxen var fin igen fick han återvända dit, jag fyllde sedan på hösilagepåsar och kraftfoder innan jag tog reda på all utrustning (rengöra leriga skydd...) och fyllde på havre i foderkammaren. Sedan tog jag av Hampus täcket innan jag åkte hem.

Igår hade Hampus stått en stund i boxen när jag kom, så han var mycket intresserad av att gå ut och stå på skötselplatsen. Vände på mina rutiner, så det blev snabborstning och hovkratsning innan hoppsadeln och lädertränset som åkte på. Lika bra att försöka hinna iväg innan det blev mörkt...

 

Skrittade iväg längs grusvägen, asfalten och slingerstigen till klätterbacken. Hampus trampade på ganska bra, men tappade ett bakben ibland. Klättrade, med en del pustande, två varv. Jag måste vänja mig vid att stå i fältsits igen, så det blir successiv kortning av stiglädren framöver.

 

Sedan jobbade vi med övergångar mellan halt, skritt och trav längs gräsvägen och även tempoväxlingar i trav. Hampus ville gärna ånga på i traven alternativt gå ned i skritt direkt, men just det där mellanläget där han travar långsamt tror jag gör gott för hans kropp. Det viktigaste var dock att det skedde någon typ av förändring så ofta som möjligt, vilket gjorde honom mycket alertare än vanligt.

 

Sedan skrittade vi hemåt igen, med lite mer driv i skritten. Jag får känslan av att han har svårare i början att trampa på i skritten, så ett tag framöver kommer jag låta honom gå i sitt eget tempo de första tio minuterna i skritt och därefter kräva lite mer tempo i tio minuter.  

 

Åter i stallet fick han fleecetäcke på sig och så fick han sova på skötselplatsen medan jag mockade och fyllde på halm. Sedan kände jag igenom benen och kratsade hovarna innan hasskydden och stallbandagen åkte på. Sedan fick han gå in i boxen och roa sig med den nya halmen.

 

Jag tog hand om all utrustning, gjorde i ordning hösilagepåsar och kraftfoder till både Ariel (hurra!) och Hampus. Sedan var det dags för kvällsfodring och jag åkte hem efter att ha tagit av Hampus fleecetäcket.

Igår hade jag lyxen att kunna åka ut dagtid fast det var måndag. :-) Mockade och fixade foder innan jag tog in Hampus från hagen.

 

Borstade av honom och kratsade hovarna. Sedan åkte bomlösa sadeln på och distanstränset förstås. Jag är lite sugen att träna upp honom till några Prova På nästa år, men vi får se. Först måste han bli lite mer positivt inställd till transporten...

 

Skrittade iväg längs grusvägen mot rakbanan, även om vi aldrig kom hela vägen dit. Först fick han skritta fram i lugn och ro en stund, sedan började jag ställa krav på tempo i skritten. Men det var svårt för honom. Han tappar ett bakben lite då och då och jag får känslan av att han vill mer än vad han orkar. För säkerhets skull tänker jag slå på skor på bakhovarna, så det inte är hovömhet som är orsaken till hans beteende.

 

 Vi svängde in på gräsvägen som går ned till ett par sommarstugor. Där fick han sedan skritta nästan ända fram till en farlig bro innan han fick vända tillbaka och trava hela gräsvägen framåt. Jobbade med tempoväxlingar i traven hela vägen och det var roligt men jobbigt tyckte Hampus.

 

Han frustade rejält när vi travat klart och sedan blev det skritt hela vägen hem. Jobbade med skänkelvikning, halter, fram- och bakdelsvändningar, öppna och ryggning, det var så roligt att få dressyra lite! Skulle bara behövt en instruktör med mig ute på grusvägen som kunde hjälpa till. ;-)

 

Hampus kämpade på så bra, men försökte trycka ut bogen ibland istället för att jobba på. Överlag var han dock superduktig och jag var så nöjd med honom. Åter i stallet såg jag att han var lite svettig i sadelgjordsstaden och bringan, så det blev avsvampning av häst efter att utrustningen åkt av.

 

Sedan fick Hampus återvända till hagen medan jag tog undan all utrustning. Kände mig så nöjd med både honom och mig, speciellt att vi äntligen fick börja trava!

Igår kom jag till stallet lite tidigare, så jag hade valet att mocka först och rida i mörker sedan, eller rida först och sedan mocka medan mörkret sänkte sig utanför. Valet var ganska enkelt. ;-)

 

Borstade igenom Hampus som hastigast och kratsade hovarna. Tog på benskyddsreflexer runt om och reflexboots fram för säkerhets skull. Man vet aldrig... Sedan åkte bomlösa sadeln på, jag tog på mig reflexväst och så fick det bli distanstränset.

 

Skrittade den långa vägen till klätterbacken, dvs en bit på asfalten och så en slingrig stig fram till klätterbacken. Hampus trampade på hyfsat i skritten, men när jag lade till spö då han inte lyssnade till skänkeln så sparkade han bakut. Hm... Han är lite småtrotsig hela tiden nu, men förhoppningsvis går det över snart.

 

Vi klättrade två varv i backen och Hampus var rätt flåsig efteråt. Han är så rolig, tar verkligen i med hela kroppen uppför backen och pustar högt när han nått krönet. ;-) Men kämpar på, det gör han!

 

Sedan dressyrade vi lite på hemvägen, tog samma långa väg hem som bort. Det är ju dags att börja öka på ridturerna lite. Gjorde lite halter och ryggningar och det är verkligen någonting som lossnar i ryggen när han fått jobba några steg bakåt. Jobbigt är det, för han vill inte rygga särskilt många steg. Men nyttigt för ryggen! Sedan är han superfin när man rider framåt, ryggen kommer verkligen upp. <3

 

Eftersom han inte bjöd till ordentligt framåt vid ett tillfälle, så blev det lite galopp där. Första galoppen på evigheter! Han kändes superfin, men fick bara galoppera några språng innan det blev skritt igen. Längtar tills vi är helt igång igen, det är så roligt att rida dressyr på honom. :-)

 

Åter i stallet blev det fleecetäcke på, han var inte svettig men varm och jag vill helst att han inte kyls ned för fort. Medan han stod och sov på skötselplatsen så mockade jag och lade in ny halm samt fyllde på vattenhinkarna. Sedan fick han stallbandage och hasskydd på sig och återvända till boxen.

 

Jag fixade kraftfoder, fyllde hösilagepåsar och tog undan all utrustning innan jag susade hemåt. Var ganska mör i kroppen, det är inte bara Hampus som är otränad. ;-)

Igår hade jag intaget i stallet, så efter att jag mockat och fixat foder till Hampus tog jag in alla hästarna. Provade att ta Krutow och Hampus sist av alla. Krutow skötte sig utmärkt, men Hampus har redan fattat meningen med att lämna hagen (dvs få mat) så han kastade sig ut och försökte rusa iväg. Ouppfostrade häst! Blev lite uppfostran på vägen in från hagen, med ryggningar och halter efter att Krutow fått gå in i sin box. Det märks så väl att Hampus fått göra som han velat tidigare, han testar på ett helt annat sätt än när han var liten. Synd för honom att han har en mycket envisare matte. ;-)

 

Medan Hampus åt började jag ströa gången. Snart är det vinter på riktigt... :-S Sedan fick han ställa sig på skötselplatsen för borstning och hovkratsning. Tog på bomlösa sadeln och distanstränset och så gav vi oss iväg längs hagarna. Hampus trampade på riktigt ordentligt, men jag lät honom gå i ett lugnare tempo än vanligt. Det var fortfarande ganska halt i gräset efter regnet och jag vill inte riskera en sträckning.

 

Framme på grusvägen mot Åloppe jobbade vi i lite högre tempo och med lite dressyrtänk. Blev skänkelvikning, öppna och ryggningar. Mycket skoj tyckte Hampus! På hemväg fick han sig dock ett knäpp och började stå emot skänkeln. När jag då lade på spö så svarade han med att sparka bakut och bocka. Stofasoner... Jag fortsatte dock att kräva en direkt reaktion på skänkeln och efter några upprepningar gav han upp försöken att vara den som bestämde och blev en lydig häst igen. ;-)

 

Sista halterna på hemväg var helt ljuvliga, jag älskar när han blir sådär superkänslig. :-) Åter i stallet var han faktiskt lite svettig i sadelgjordsstaden, så det kanske var lite nyttig träning för honom.

 

Efter avskötsel fick han gå in i boxen igen och han blev mäkta upprörd över att inte få något kraftfoder. Han har definitivt fått för sig att det alltid är kraftfoder som gäller när han kommer in i boxen, men han lär sig förhoppningsvis snabbt att det inte är så enkelt... ;-)

Igår jobbade jag till sent, men beslöt mig för att försöka hinna ut och rida ändå. Hampus jobbas ju max 30 minuter just nu, så egentligen borde jag ju hinna.

 

Tog in Hampus från hagen och snabborstade bara med rotviskan. Kratsade hovarna och tog sedan på den nyinköpta vojlocken som matchade bomlösa sadeln perfekt. Hurra! Jag har ju väntat sedan i juni på en likadan (fast blå) padd som Ariels, men återförsäljaren har inte ens beställt den än. Så jag lackade ur och köpte en vojlock som återförsäljaren av bomlösa sadeln hade. Så nu kan jag till och med tävla dressyr i sadeln. ;-)

 

Sedan åkte min älskade, underbara bomlösa sadel på och efter lite letande (där jag inte hittade Hampus sadelgjord) fick jag låna Ariels sadelgjord så vi kom iväg någonstans. Jag hittade Hampus sadelgjord sedan, liggandes på en stallkompis låda. ;-)

 

Distanstränset åkte på och sedan gav vi oss iväg. Vojlocken fungerade riktigt bra till sadeln och då det både finns stroppar framtill och vid sadelgjorden tror jag den sitter bättre än Ariels padd gör. Snygg var den också...

 

Vi skrittade iväg med ivriga steg längs fårhagen, Hampus spanade efter de andra hästarna i hagen och jag fick påminna honom om riktningen ibland. Det blåste en hel del och han var ganska spänd och trippig i gången. När vi skrittat tillräckligt långt bortåt på grusvägen mot Åloppe så tvärvände han och försökte rusa när jag bett honom vända hemåt. Inte okej! Det fick bli några halter och vändningar både hit och dit innan han slappnade av och vände lugnt hemåt.

 

Hemvägen gick i turboskritt, han var så glad att få gå hem. Jag fokuserade på att hålla honom rak och med jämnt stöd på bettet. Fick en bra känsla i handen och driv i bakkärran. :-)

 

Hemma igen var han ganska trött och även svettig i sadelgjordsstaden. Borstade av honom noggrannare än innan ridningen och sedan fick han gå in i boxen som var nästan helt färdigströdd med halm. Trevligt, tyckte Hampus och började proppa munnen full. ;-)

 

Han fick sedan kraftfoder medan jag stökade undan alla grejer och sedan fick han återvända till hagen för sista natten ute. Sedan är det höst på riktigt!

 

 

I lördags hämtade jag in Hampus från hagen och borstade igenom honom. Gav honom kraftfoder redan innan, då jag behövde ge honom lite extra i och med att jag skulle vara bortrest ett par dagar. Träffade M som sade att hon kunde ha honom på måndag, varvid jag undrade om hon ville rida. Givetvis. ;-) Så för att hon skulle slippa vara först upp på ryggen på Hampus efter en månads vila, så blev det visst en ridtur för mig...

 

Kratsade hovarna och tog på hoppsadeln. Hampus gjorde stooora ögon men verkade mest vara glad. Tränsade och satt sedan upp ute. Kändes så härligt att sitta på honom igen! Jag tyckte nog att han fått lite mer klipp i skritten redan från början. Dessutom bjöd han upp i trav några steg innan jag hunnit dämpa honom, just för att han var så glad.

 

Vi skrittade bort förbi fårhagen och över den "farliga" bron innan vi vände och skrittade samma väg tillbaka. Det gick lite fortare på hemväg, så vi tränade lite halter för att checka av lydnaden. Inga problem alls. :-)

 

Det var så roligt att få rida igen, tror Hampus också tyckte att det var skoj. Skrittade bara tjugo minuter och benen kändes helt okej efteråt. Så skönt! :-)

 

Framöver kommer jag att varva ridning med tömkörning och promenader vid hand (när jag har tidsbrist), så det inte blir för tufft för honom. Men vi håller oss till skritt ett tag till i alla fall.

 

Åter i stallet fick han äta kraftfoder medan jag kände igenom benen och plockade bort utrustningen. Sedan fick han återvända till hagen igen.

Igår kom Hampus lunkande i sakta mak från hagen. Vi gick tillsammans i långsam takt till stallet. Kände redan då att det nog inte skulle bli någon ivrig ridtur, så jag bestämde mig för att skritta till klätterbacken.

 

Borstade bort en massa päls och kratsade hovarna. Tog sedan på hoppsadeln och distanstränset. Ingen mening att nöta på lädertränset när vi bara skall skritta.

 

Satt upp och red iväg. Mycket riktigt så var Hampus rejält trött. Förmodligen jobbade han lite över sin förmåga i förrgår och kände av det i kroppen lite för mycket. Skrittade dock fyra varv i klätterbacken, så lite jobb fick vi ändå gjort. Började så smått att göra halt i nedförsbackarna och det gick över förväntan. Han är så väl samlad nedför så det är inga egentliga problem. Men vi behöver ju inte överanstränga honom heller. ;-)

 

Tillbaka i stallet blev det fotbad, 10 minuter per hov, medan jag svampade av honom i sadelgjordsstaden och mellan bakbenen. Sedan invigde jag klippmaskinen (för hund), han brydde sig inte om ljudet så jag klippte ned hela manen. Är nöjd med hur maskinen jobbade, även om det märktes att det blev lite jobbigt för den. Men det får duga med en hundklippmaskin eftersom det bara är manen som skall klippas.

 

Sedan fick Hampus äta kraftfoder och jag plockade undan alla grejer. Han har gått upp lite i hull och det kombinerat med att rygglinjen börjar se riktigt bra ut gör att jag kommer minska på proteinfodret. Till att börja med till 200 g, men kanske blir det ännu mindre om några veckor.

 

Sedan återvände Hampus till hagen och jag åkte hem igen.

Igår var Hampus ensam i hagen när jag kom, så han stod förstås vid grinden och hängde. Blev så glad när jag kom att han gnäggade. Sötisen!

 

In i stallet och borsta av massor med lös päls, blev faktiskt både en omgång med svettskrapan och en med rotviskan. Han var rätt nöjd. ;-) Kratsade hovarna och sedan åkte bomlösa på samt tränset med tredelat bett och nosgrimma.

 

Skrittade iväg längs grusvägen och behövde knappt påminna om en aktiv skritt. Det tar sig verkligen. :-) När vi var förbi första farliga huset blev det lite trav med fokus öka och minska tempot. Svårt det där... Han svarar gärna upp på ökning, men när jag ber om minskning blir det nästan alltid skritt. En träningsfråga för oss båda.

 

Förbi det andra farliga huset tränade vi skänkelvikning i skritt, vilket fungerade riktigt bra som distraktion. Sedan blev det lite galopp för att vakna och nog vaknade han alltid. ;-) Vi svängde sedan in på avtagsvägen som är gräsbelagd, perfekt för att träna galoppfattningar och ryggningar. :-D Han var lite på hugget, men fattade rätt galopp hela tiden.

 

Vi red (med vissa protester) sedan vidare längs grusvägen och varierade både gångarter och tempo. Han jobbade på riktigt bra, så nöjd med honom! Samma jobb på hemvägen, växla tempo och växla gångart. Lite skänkelvikning i både skritt och trav samt givetvis en del ryggningar. Fick en grym känsla i handen, tror vi är någonting på spåren...

 

Sista biten innan han fick pusta ut blev det även lite öppna i skritt, jag har dock lite svårt för den rörelsen själv då jag gärna tvärar lite för mycket. Men jag kände hur han jobbade med bakdelen och även här blev han superfin i munnen när jag rakriktade. Finaste killen!

 

Skritt på lång tygel sista tio minuterna hem och det var en mycket nöjd kille. :-) Nöjd matte också för den delen... Tillbaka i stallet blev det avduschning medan jag testade en ny variant med hovarna. Tycker inte det verkar ge någonting när han står i blöt i fem minuter, så jag tog helt enkelt och stoppade ned bägge framhovarna i varsin hink och så fick han stå i tio minuter istället. Samma sak med bakhovarna. Under tiden han stod duschade jag av honom ordentligt, drog bort så mycket vatten och päls som det gick, tog undan utrustningen och skrev i dagboken vad vi gjort. Sedan oljade jag in hovarna och smorde även in skapet.

 

Hampus fick sitt kraftfoder och jag gjorde i ordning mer kraftfoder för nästkommande dag. Har köpt en till säck Krafft Muskel, så nu har vi så vi klarar oss ett bra tag framöver. Skall bli intressant att se vad hösilageanalysen visar, hur vi skall lägga upp utfodringen till hösten. Bara en månad kvar till installning!

 

Sedan fick Hampus återvända till hagen och jag åkte hemöver. Mycket nöjd med kvällen. :-)

Igår kom Hampus i sakta mak till mig i hagen. Det var varmare än på länge och det märktes på honom... Men så lätt slipper han inte undan arbete. ;-)

 

Borstade av, kratsade hovar och tog på hoppsadeln. Jag har inte ridit i den sedan jag provred den för köp, så nu var det verkligen dags! Tränsade med tredelade bettet och hannoveranska nosgrimman, tänkte känna efter hur han var att rida med nosgrimma för ovanlighetens skull.

 

Satt upp och insåg att jag glömt byta skor. Jag har inga problem att rida i mina gympaskor när jag har bomlösa sadeln med korgstigbyglarna. Men det känns inte så bra i mina vanliga stigbyglar med gummiband som säkerhetsutlösning. :-S Som tur var så var M i närheten och kunde hämta mina stallskor. Sedan fick jag ta av mig skorna och byta uppsuttet. Lat ryttare. ;-) Eller kanske snäll häst? Hampus stod och väntade medan jag grejade med mina fötter.

 

Sedan kunde vi äntligen ge oss iväg. Det blev klätterbacken igen, mest för att jag ville rida en kort runda som ändå gav honom lite jobb i kroppen. Jag hade dock inte räknat med hur oerhört jobbigt det skulle bli för mig också. Jag har inte stått i fältsits i en hoppsadel sedan 1999, så det blev en hel del benmuskelträning för mig. :-P

 

Två varv i klätterbacken tog vi, jag tyckte att Hampus jobbade på riktigt bra. Som alltid när det kommer till backar. Sedan tog vi slingerstigen, jag försökte tänka på att styra med ytter höft men det blev lite fusk ibland. Hampus tuffade på bra, kanske något långsammare skritt än jag skulle vilja.

 

Sedan var vi framme vid fälten och där blev det lite glada galopper. Första galoppen fick han bara rulla på i vänster galopp, men när vi vände nosen hemåt så blev det lite fattningsjobb. Han vill inte fatta höger galopp, vad jag än gör med benen. Jag måste sitta i sadeln med höger höft lite mer fram och ge hjälpen med sitsen, då blir det höger galopp. Jobbigt! Jag är så bortskämd med att inte behöva vara noggrann i min hjälpgivning, så jag har blivit alldeles för slarvig. Men Hampus kommer att hjälpa mig med den träningen. ;-)

 

Han stack en gång i full fart, men eftersom han är så lätt att bromsa så hann jag aldrig bli rädd, det går liksom inte att bli rädd för den här söthästen. <3 Vid andra fältets slut tror jag han blev biten av något, för han började trampa runt och kicka med bakbenen. Men inte värre än att jag kunde sitta kvar och få honom att gå vidare.

 

På asfalten hem blev det bara skritt, han hade lite trams för sig när det kom bilar bakifrån, försökte skylla på dem och dra iväg. Så det blev en del halter för att påminna honom om att bilar inte är farliga och att de inte är pådrivande hjälper. Sedan jobbade vi lite med öppna också, det är svårt att veta om han går perfekt, men visst blir det sidvärts då och då. Han tyckte det var superskoj, att jobba med hela kroppen är verkligen hans melodi.

 

Sista biten hem på grusvägen gjorde vi ett par ryggningar, sedan var jag nöjd och han fick skritta på lång tygel. Frustande häst som följde bettets stöd till att bli lång och låg, så härligt! Verkligen ett kvitto på att jobbet varit bra. Tillbaka i stallet var han så pass svettig så det fick bli en dusch. Passade på att blöta hovarna fem minuter vardera i vattenhink också.

 

Sedan blev det flugspray och insmörjning av skap, jag åker bort ett par dagar (på Fjord-SM!) så Hampus behövde en ordentligt skötselgenomgång. Snälla K och D tittar till honom medan jag är borta, så får jag pussa på honom igen på söndag.

 

Kraftfoder fick han förstås också, säcken med Krafft Muskel börjar ta slut, så jag måste åka och köpa en ny någon dag framöver. Det är lite för tidigt att byta foder till höstens installning, så jag kostar på honom en säck till. ;-) Jag är mycket nöjd med resultatet så här långt, han börjar bli oerhört fin i ryggen.

Igår hade jag ingen lust att åka ut till stallet. Drog mig för det, men kom iväg till sist, med ett löfte till mig själv att jag inte behövde rida, bara borsta lite och ge kraftfoder.

 

I stallet stod L med Krutow och höll på att förbereda för ridning. Så på något konstigt vis hakade jag på. :-P Hämtade in Hampus och borstade av honom som hastigast. Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln. Jag vill gärna rida i hoppsadeln någon dag, men det blir aldrig av. Mest för att bomlösa är så mycket bekvämare... ;-)

 

Vi skrittade iväg till klätterbacken. Hampus var lite halvloj och jag blev osäker om han var ömfotad. Men på hemväg var han mycket snabbare, så inga ömma bakfötter, bara långsam på bortaväg. ;-)

 

Vi klättrade två varv i klätterbacken, sedan vaknade alla flygfän till liv, så vi skrittade hem igen. Hampus fick jobba med lite öppna och ryggning på hemväg, han fick upp ryggen på ett helt nytt sätt, så häftigt! Det är så roligt att se framstegen hela tiden, finaste Pussepojken!

 

Sedan följde vi med L och Krutow in på ridbanan en stund, men Hampus har inte alls samma motor där. Gjorde lite vändningar och bakdelsvändningar med enbart ytter höft, samt ett par ryggningar och galoppfattningar. Men han är så mycket gladare utomhus, så det får bli mer dressyr ute och så nöjer vi oss med A:s dressyrträningar på banan.

 

Skrittade ut bort till shettisarna och tillbaka, sedan var det en mycket nöjd Hampus som fick stå och sova i stallet. Eftersom Hampus hovar är lite torra, så fick han stå med en hov i taget i en hink med vatten. Under tiden borstade jag honom ordentligt och tog undan utrustningen. När alla hovar var blötlagda och inoljade fick han äta kraftfoder och sedan återvända till hagen. Han tyckte det var onödigt med vattnet, men han är ju en snäll liten häst. ;-)

Igår kom Hampus i full galopp emot mig! Det kan ha berott på att hästen i hagen bredvid rejsade omkring i galopp, eller att Krutow försvann ur hagen precis innan. Eller så var han less på att vila...

 

Flera andra i stallet skulle löshoppa, jag blev så sugen att vara med! Men Hampus är inte i tillräckligt bra form för att löshoppa, så vi får snällt vänta ett tag. Han är inte tillräckligt förståndig för att säga ifrån, så då måste jag vara det.

 

Borstade av honom massor med päls, nu börjar fällningen igen... Kratsade hovarna och tog sedan på bomlösa sadeln. Älskar verkligen den sadeln! Jag är så lycklig som har två bra sadlar till Hampus nu. <3

 

Satt upp och skrittade iväg mot klätterbacken. Hampus var inte alltför entusiastisk, men trampade faktiskt på bättre än någonsin. :-) Vi smög oss litegrann förbi farliga villaområdet, men han var mycket modigare än han är med andra hästar. Knaspojken!

 

Sedan klättrade vi tre varv i klätterbacken. Fokus att följa stigen hela vägen, han vill gärna ta sig lite andra vägar genom gräset. Efter det gjorde vi lite voltarbete innan vi roade oss en stund på slingerstigen och lite andra stigar som var i skogen. Hampus älskar verkligen att gå off road och slippa följa någon larvig stig. ;-)

 

Sedan skrittade vi hemåt och tränade på halter. Han stannar hyfsat direkt, men vill gärna gå iväg innan jag ger honom skänkelhjälpen. Blev lite irriterad på honom och lät honom rygga några steg. Han är ju van vid 1-2 steg, men när jag ryggade 5-6 steg istället var det som om någonting lossnade på honom och ryggen kom upp mycket mer. Han blev grymt härlig att rida efter det! <3 Gjorde även lite skänkelvikningar i skritt och fler övergångar till halt. Måste säga att hans framåtbjudning blir bara bättre och bättre. :-)

 

Hemma igen hann jag knappt ta av tränset förrän han förväntansfullt stövlade in i sin box. Inte okej att lämna skötselplatsen, men han har förstås lärt sig att det alltid serveras kraftfoder i boxen. ;-) Som straff fick han stå där medan jag tog bort all utrustning och stretchade hans ben. Sedan fick han äta kraftfoder medan jag gjorde i ordning foder för kommande dagar.

 

Idag rider E honom och imorgon är det M som har honom. Sedan blir det vila en dag innan jag rider på torsdag. :-)

Igår kunde jag inte låta bli att rida i hoppsadeln. Det var så skoj att göra klart Hampus, med nya fina (eh, begagnade) sadeln och nya snygga sadelgjorden. :-)

 

Vi skrittade iväg längs grusvägen, jag behövde sällan påminna Hampus om att jobba med hela kroppen. Det är så härligt hur han blir piggare och piggare varje gång.

 

Efter igångskrittning så blev det lite övergångar längs grusvägen. Det tog inte många steg förrän Hampus var rejält på hugget och tog varje pådrivande hjälp som en galoppfattning. ;-) Däremot blir han lite disträ med förhållande hjälper när han blir så igång. Så vi gjorde en del halter och ryggningar, det sistnämnda faktiskt två fina steg bakåt ett par gånger. :-)

 

Sedan blev han lite tung i handen, han sökte sig i form och det kändes lite ovant. Han blir mycket tyngre i handen än Ariel, men samtidigt går han med bra tryck i bakdelen. Svårt att veta om jag skall låta honom få det stöd han uppenbarligen vill ha, men det känns okej så länge han fortsätter att jobba med bakdelen. Förmodligen är det en styrkegrej.

 

Vi galopperade även i de små uppförsbackarna vid bron, det var skoj men lite jobbigt tyckte han. Han försökte slarva lite med vilken fattning han skulle göra, men bara jag är noggrann med hjälpgivningen så blir det rätt galopp.

 

Fick honom att galoppera lite rejälare i sista galoppen, det är en skojig känsla. :-) Sedan skrittade vi av, mycket nöjda bägge två. Han försökte sova lite i avskrittningen, men efter påminnelse så skrittade han riktigt bra igen.

 

Åter i stallet tänkte jag först bara borsta av honom lätt, då han bara var lite varm på bog och hals, men han var alldeles skummig mellan bakbenen. Sötaste killen! Han jobbar på så tappert med alla uppgifter han får. <3 Så det blev avsvampning ändå och Hampus njöt!

 

Sedan stretchade jag igenom ben, hals och rygg. Det gick bättre att stretcha bakåt igår, men det finns fortfarande massor kvar att jobba på. Halsen var inte lika öm längre heller. :-)

 

Medan Hampus åt sitt kraftfoder så tog jag undan grejerna och sedan fick han återvända till hagen igen. Idag rider E ut på honom och imorgon blir det markarbete i hoppsadeln. Skoj!

Igår hade jag och L stämt träff för uteritt. Hämtade in Hampus från hagen och kunde snabbt konstatera att han var gallig i höger fram. E hade ridit på långtur dagen innan och uppenbarligen hade det blivit för tufft för Hampus. Jag beslöt mig dock för att skritta ut med L ändå, för att se om gallan gick ned av rörelse.

 

Gjorde i ordning Hampus och sedan skrittade vi iväg. Vi bestämde oss för att rida till klätterbacken och klättra ett par varv. Det var oerhört varmt och kvavt, så det kändes inte så lockande att rida någon längre stund. Hampus var lite dämpad på bortaväg, men klättrade snällt två varv. Han är så bra att klättra med, för han jobbar helt rätt med kroppen både uppför och nedför. :-)

 

Sedan skrittade vi hem igen och då var det fart på skritten! Jag behövde inte driva överhuvudtaget och ändå var det rejält tryck i bakkärran. Heja!

 

Åter i stallet kunde jag konstatera att gallan gått ned, men inte helt. Fick låna lite isbalsam av L och smeta på. Egentligen var det ju i senaste laget, men det fick bli lite kyla ändå. Sedan fick Hampus äta kraftfoder i sin box medan jag smetade in honom med flugmedel och salva där han var biten. Jag stretchade även benen, halsen och ryggen. Han har mycket svårt för att sträcka bakbenen bakåt, så det blir något att jobba på!

 

Sedan kom T, som är veterinär och har en häst i lösdriften. Vi hade gjort upp om att hon skulle vaccinera Hampus, så får A komma ut och kolla tänderna samtidigt som Ariel har koll i vinter. Jag förvarnade T om att Hampus är fruktansvärt spruträdd och därmed även veterinärrädd. Sedan tog jag ut honom ur boxen, gick förbi T och ställde upp honom på skötselplatsen. Då hade T hunnit vaccinera medan Hampus gick förbi!

 

Varken jag eller Hampus märkte någonting, helt perfekt! Det var så roligt att se Hampus på skötselplatsen, för han stod verkligen och laddade för att börja bråka. Istället fick han flughuvan på sig och gå ut i hagen. Snopet... :-P

Igår var jag riktigt taggad att ge mig ut. Jag hade både laddat mobilen (med gps) och tagit fram pulsmätaren. Spännande!

 

Hämtade in Hampus från hagen och gjorde i ordning honom. Han brydde sig inte när jag blötte ned pälsen och satte fast pulsmätaren, 45 spm hade han i vilopuls... Cool häst!

 

Skrittade iväg och kunde konstatera att hans puls i skritt låg runt 80-85 spm. Vi skrittade bort till rakbanan, med en liten snutt trav på asfalten. Han kändes välbalanserad hela tiden och gps:en visade en skritt mellan 5,44-7,26 km/h. Imponerande!

 

Framme vid rakbanan galopperade vi i tre minuter. Tyvärr var rakbanan för kort, så vi var tvungna att sakta in, vända och galoppera tillbaka halva vägen för att få ihop tre minuter. Hampus kämpade på bra, men den dumma pulsmätaren gav upp. Suck!

 

Skrittade Hampus hela vägen tillbaka till rakbanans slut, men han fortsatte att flämta. Var lite fundersam hur sjutton han skulle orka 4x3 minuter, men beslöt mig för att åtminstone prova att galoppera tre minuter till. Hampus kämpade på hela vägen hemåt, men tyckte att jag var väldigt dum som sedan bad honom galoppera bortåt igen. Men tre minuter till fick vi ihop! Hastigheten var däremot inte så hög, mellan 19,28-21,20 km/h.

 

Då började pulsmätaren plötsligt fungera igen och jag kunde se hur Hampus snabbt gick ned under 120 spm. Vilket är vad han skall komma ned i för att göra fler intervaller. Men det kändes inte bra, i och med att jag tyckte att han flåsade så mycket. Så istället skrittade vi hemåt, förutom en riktigt härlig trav på asfalten. Sug i bettet och driv bakifrån. <3

 

Trots tjugo minuters skritt fortsatte Hampus puls att hålla sig mellan 90-100 spm. Hemåt skrittade han ännu snabbare, mellan 6,13-7,94 km/h. Heja Hampus! Däremot var pulsen väldigt oroande och det tog ett par minuter efter att jag suttit av innan pulsen sjunkit under 60 spm. Så det blev helt klart ett för tufft pass för Hampus. Dessutom upplevde jag att galoppkvalitén blev sämre ju tröttare han blev (vilket inte är så konstigt) och just nu är det ju mer intressant med en bra galopp några meter, än att han kan galoppera många minuter. Så kommande veckors galoppträning kommer att fokusera mer på styrketräning än konditionsträning.

 

Åter vid stallet tog jag av utrustningen och då föll pulsmätaren i bitar. Den gick sönder ifjol, men då lagade min pappa den med en så kallad sockerbit. Nu hade sladden lossnat från sockerbiten, så nu måste pulsmätaren lagas på riktigt. Irriterande, men det är väl lika bra att få det ordentligt gjort. Jag kommer ju inte använda pulsmätaren på ett tag framöver i alla fall.

 

Hampus fick sig en välbehövlig dusch, han var svettig överallt utom på korset. Men han var väldigt nöjd och inte alls så trött som jag trodde att han skulle vara. Sedan fick han gå ut och rulla sig ordentligt innan han fick kraftfoder.

 

Jag tog reda på utrustningen, blötte tränset som blivit väldigt svettigt och borstade av padden. Den sistnämnda fick sedan följa med mig hem för tvätt. Hoppas Hampus egen padd kommer snart, så han slipper nöta på Ariels...

Hampus var inte alltför intresserad av att komma in, men efter avborstning och kratsning av hovarna så verkade han lite mer nyfiken på vad vi skulle hitta på. Sadel och träns åkte på och sedan skrittade vi först längs grusvägen och sedan längs asfaltsvägen mot golfbanan.

 

Hela tiden vi skrittade på asfalten krävde jag ett rejält tempo av Hampus och att han jobbade genom hela kroppen. Han tyckte det var jobbigt, men ju längre vi skrittade desto mer kom han igång. Det kändes bra att få till ett pass på asfalt också, så vi successivt kan rida allt längre på hårt underlag. Det är ju nackdelen med en ridskolehäst som bara går på mjukt underlag varje ridpass.

 

När vi vänt och skrittat tillbaka, så svängde vi in på en grusväg innan stallet. Där blev det först kort galopp och sedan mellangalopp så Hampus verkligen fick jobba hela kroppen. Efter galoppen blev han så himla fin! Vi lekte med lite övergångar och det var en oerhört alert häst som lyssnade på minsta lilla förändring med sitsen. <3

 

Däremot blir han lätt lite överilad när han kommit igång med kroppen, han byter snabbt från skritt till trav, eller från trav till galopp, eller från skritt till galopp. Men att byta tillbaka, dvs lyssna på lätta förhållningar, är lite svårare. Det är ju inte konstigt egentligen, eftersom det är lättare för kroppen att öka tempot eller byta gångart till en snabbare, än att minska tempot eller byta gångart till en långsammare. Kroppen har ju svårare att samla än att länga och det är något som kommer med tiden. Men han kämpar på bra, mattes sötnos!

 

Efter en härlig skritt sista biten hem så kunde jag konstatera att vi varit ute i 50 minuter och ridit ganska precis 5 km. Inte dumt alls!

 

Hampus var lite svettig under sadeln, men faktiskt inte någon annanstans. Tror mest det beror på att det blåste så pass mycket när vi red, så svetten dunstar istället för blöter ned pälsen. Men eftersom det var så bra väder ute, så blev det helbad av Hampus. Han försökte verka ogillandes, men ganska snabbt märkte jag att han njöt av alltihop. När han väl var ren (han var faktiskt inte så skitig) överallt, även i skapet (...) så fick han äta kraftfoder i sin box. Han var inte alltför nöjd med det arrangemanget, men jag hoppas att han lugnar sig när den stora skivan som döljer halva boxen tas bort. Nu åt han i alla fall, men det gick långsammare än när han äter ute.

 

Sedan fick han gå i hagen och det första han gjorde var att rulla sig riktigt ordentligt på bägge sidorna. ;-) Men jag är så lycklig över att han rullar sig, så det gör ingenting att han bara var ren i tio minuter. Finaste killen i världen!

 

Igår fick Hampus stå ut med lite skrittklättring efter täckesprovandet. Vi klättrade två varv uppför klätterbacken och sedan runt hela backen, sedan avslutade vi med att gå uppför en gång till, men sedan vända tillbaka och gå samma väg nedåt igen. Jag tycker egentligen det är lite för tufft, går man runt blir det inte lika brant nedförsbacke och hästen hinner dessutom pusta innan det är dags att klättra igen. Men sista gången får Hampus allt orka med en lite tuffare variant, det gäller att börja öka kraven på honom.

 

Han var lite trött efteråt, men inte värre än att vi kunde traska på i glatt tempo på slingerstigen. När vi kommit halvvägs på den vände vi hemåt, så det blev en kort men ganska intensiv skrittur.

 

Hampus gick och stönade nästan i varje steg, då vet man att han tycker det är jobbigt och att han kommer igång med kroppen. Flera gånger kände jag hur han höjde ryggen, det har jag inte upplevt tidigare. Härligt!

 

Tillbaka i stallet kollade T på honom och höll med om att det hänt grejer. Han har inte lika stor mage längre och överlinjen har blivit lite högre. Heja, heja! Det skall bli himla spännande att höra vad massösen tycker på onsdag, hon har ju inte sett honom på en hel månad.

I söndags skulle jag och Hampus iväg till L för att klättra lite i sandtaget. Det finns två vägar dit, varav den kortare och som inte går på asfalt ofta är stängd då kor betar där. Men nu var den öppen så då gäller det ju att passa på!

 

 

Tog in en blöt Hampus, regnet verkligen öste ned. Deprimerande! Sms:ade lite med L och vi bestämde oss för att köra på ändå. Lite regn har ingen dött av. ;-) Så på med grejerna på Hampus och regnjacka på mig. Skrittade iväg genom farliga villaområdet och sedan genom Bälinge. Då tittade plötsligt solen fram och sedan var det sol hela ridturen. :-)

 

Jag fick rida den längre turen till L, då den bästa turen också innehöll kohagar såhär i sommartid. Men istället kunde vi galoppera längs ängskanten och det var inte dumt heller. Hampus var lite halvtrött, han hade inte riktigt kommit igång.

 

En bit in på asfaltsvägen mötte jag L, som red på Piaster. Sedan skrittade vi hela vägen hem till henne, det var nästan bara asfalt. Men Hampus var lika glad för det. ;-) Som vanligt fick han stå inne i stallet och vila medan L bytte häst till Rembo, med Filou som handhäst.

 

Sedan red vi iväg mot grustaget. Mest var det grusvägar vi red på, men vid ett tillfälle passerade vi en strid å, som var åtminstone åtta meter bred. Eldprovet för Hampus, som ju är rädd för vatten. Eller snarare, var rädd för vatten. Han följde glatt i svansen på Filou och kände noga efter var någonstans han satte sina fötter i åbädden. Bästa hästen! <3

 

Framme vid grustaget blev det bara ett varv klättring, tiden hade verkligen rusat iväg och jag var trött redan innan vi började klättra. ;-) Hampus hade däremot kommit igång, så han ville gärna skynda sig både här och där.

 

På tillbakavägen fick Hampus gå först genom vattnet och det var ingen som helst tvekan, bara rakt ut i vattnet. Finaste, finaste killen! :-) När vi var tillbaka hos L så sade vi hejdå och så red Hampus och jag ensamma hemåt igen. Det var ingen bra idé tyckte Hampus, som gnäggade gång på gång efter någon häst. Men ingen ville svara...

 

Efter att ha galopperat på ridskolans rakbana och längs ängskanten var det en ganska trött Hampus som skrittade sista biten hem. Totalt hade vi varit ute i 4 timmar och 20 minuter, mer än två och en halv mil blev det... Snacka om tuff häst som jobbar på i alla lägen! :-)

 

Hemma igen blev det dusch och sedan ut i hagen. När jag plockat undan alla grejer fick han kraftfoder och sedan smorde jag även in benen med kyllera. Det är inte säkert att det behövdes, men efter en så pass tuff ritt vill jag ändå ge honom bästa möjliga omvårdnad. Det är han värd!

Idag hade jag bokat riddate med L och Krutow, så vi begav oss tillsammans på äventyr. Vi red bort mot flygfältet, men tog sedan vänster istället för höger. Hampus var ganska fjantig på bortaväg, mycket fjantigare än när jag rider honom själv. Han lade in backen ett flertal gånger och ignorerade mina hjälper. Det var först när Krutow gick förbi som han gick med på att gå framåt... Ponnyfasoner!

 

Framme vid flygfältet resonerade vi oss fram till att hästarna (hehe, inte vi...) förtjänade en galopp, så vi galopperade hela gräsvägen. Det är så ljuvligt att sitta på Hampus och galoppera, han känns så stabil och säker, med mjuka härliga galoppsprång.

 

Sedan skrittade vi runt gårdarna och åter längs en grusväg. Som förstås också blev en galoppväg. ;-) Jag upplevde att Hampus inte orkade galoppera i kort galopp, men när jag släppte efter och lät honom öka så kändes det som exakt samma tempo som när jag försökt korta honom. Trots det lämnade vi Krutow en bit bakom oss och efter lite analyserande insåg jag att galoppen som Hampus presterade när jag lät honom gå fortare, helt enkelt var den dåliga galoppen då han galopperar på bogarna. Den kan mycket väl vara ganska snabb, men den känns absolut inte snabb när man sitter i sadeln. Det är hans galopp där han sätter bakbenen väl under sig som känns snabb...

 

Skritt hela vägen hem på en mycket nöjd Hampus, som sedan fick sig en dusch innan han återvände till sin älskade i hagen.

 

Dricker ur vattenkaret tillsammans...

 

 

Ville du något matte?