Hampus

Igår var julledigheten över för Hampus del. Tog in honom från hagen och gjorde i ordning för ridning. Han var väldigt glad över uppmärksamheten och ville mysa när jag borstade huvudet på honom. <3

 

Vi styrde stegen mot klätterbacken. Egentligen ville jag rida i en sommarhage där C plogat upp en ovalbana, men grinden till hagen var stängd, vilket är signalen för att marken är för blöt för ridning just nu. Tråkigt. :-( Hoppas det fryser på lite mer så vi kan galoppera där någon gång i alla fall.

 

Hampus traskade på ganska bra, speciellt när vi vek av till höger och följde asfalten. Underlaget var perfekt för lågpulsjobb i trav, så vi travade en bit. Jag hoppas underlaget är lika bra till helgen, då blir det långa rundan med massor av asfalt! :-)

 

Vi skrittade hela gångvägen mot Bälinge så Hampus fick pusta lite, sedan vände vi och galopperade tillbaka. Härligt att få galoppera lite. :-) Sedan snirklade vi oss längs en av slingerstigarna fram till klätterbacken. Väl där ville Hampus hellre fortsätta på en annan slingerstig, trots att det var en del blötsnö att pulsa i. Det händer sällan att han kommer med förslag om färdväg, så givetvis fick han som han ville.

 

Vi pulsade omkring på slingerstigen genom skogen, fram till husen, sedan vände vi in genom fårhagen och kom fram vid fälten. Där hade någon satt stolpar mitt i grindöppningen, så det gick inte längre att ta sig igenom med häst. Surt! Som tur var så var tråden till fårhagen nere några meter längre bort, så Hampus och jag tog oss igenom lite svårare terräng och var sedan tillbaka på vanliga slingerstigen.

 

Jag hade tänkt att vi skulle svänga höger mot fälten där vi brukar galoppera och sedan rida asfalten hem, men Hampus ville ta vänster på vanliga slingerstigen (fast åt "fel" håll). Jag protesterar inte när han vill pulsa mer i snön, så länge vi håller oss till skritt är det ju ingen fara.

 

Så vi pulsade på tills stigen var slut och vi var tillbaka i farliga villaområdet. Duktig kille! Det blev lugn skritt hela vägen hem, men som vanligt hade han inte återhämtat sig helt när vi var tillbaka. Han behöver verkligen en km skritt för att få ned pulsen.

 

Totalt red vi 3,56 km, vilket är ganska fjuttigt, men det var styrketräning på hög nivå. Imorgon får det bli mer joggtrav och så kör vi ett rent dressyrpass på söndag.

 

Åter i stallet fick han mumsa kraftfoder medan jag tog hand om honom. Han hade blivit lite lätt svettig på bringan, så jag planerade in en till klippning med F i en nära framtid.

Igår stod Hampus vid hösilagebalen och mumsade, men kom ändå ivrigt skyndande när jag kom med grimman. Kanske tyckte han det var dags att motionera matte igen?

 

Tog in honom och borstade igenom lite lätt. Jag vill inte slita för mycket på vinterpälsen, speciellt inte när han är ren över hela kroppen redan. Kände igenom benen och äntligen fick jag känna på höger bak ordentligt. Hittade en ganska stor sårskorpa på insidan av kotan, så där har vi nog förklaringen till lymfangiten.

 

Kratsade hovarna och tog på sadeln. Sedan fick jag knappt ordna med remmarna på tränset, Hampus skulle prompt in med mulen överallt för att "hjälpa till". Sötisen! Han var verkligen sugen på att ge sig ut på äventyr. :-)

 

Satt upp och skrittade iväg mot rakbanan. Underlaget på grusvägen var riktigt bra, snö men inte mer än någon cm. Efter igångskrittningen blev det trav hela vägen till asfalten, sedan fick Hampus pusta i skritt längs vägen. Framme vid rakbanan kunde vi snabbt konstatera att den inte var skottad, så snön gick upp över knäna. :-P Men en liten galopp borde vi klara av...

 

Hampus valde glatt vänster galopp och skuttade på i djupsnön. Det var svårt att sitta ned i galoppen när hans rygg rörde sig så mycket, å andra sidan gjorde snön att jag verkligen kom åt att driva. När han fått pusta några meter i skritt (vi galopperade ungefär 1/3 av rakbanan) vände vi hemåt och jag bad om höger galopp. Men det gick inte... Vänster blev det varje gång, fyra fattningar blev det innan han äntligen tog höger galopp. Försökte tänka vad det var jag gjorde annorlunda, men blev inte så mycket klokare.

 

Skritt hela asfalten hemåt, sedan bestämde jag mig för att jobba galoppen lite mer på hemväg. Först blev det vänster galopp igen, men sedan fokuserade jag på att sitta rakt i sadeln, bara vrida höften lite och tänka höger galopp. Varvid Hampus mjukt fattade höger galopp. Hm... Jag visste väl att det var piloten som ställde till det på något vis. ;-)

 

Varvade galopperna på hemväg och så länge jag tänkte rätt galopp så blev det rätt. Jag undrar vad det är jag gör omedvetet med kroppen när jag tänker vänster eller höger... Trav förbi de läskiga husen, en riktigt härlig trav med sug i bettet och bakbenen väl under sig. Vi red förbi en spegel och jag kikade i den, men inte såg Hampus ut som han kändes... Han skulle behöva böja in nosen ungefär en dm för att det skulle se ut som riktiga dressyrhästar...

 

Avskrittning och sedan pyssel i stallet. Hampus var nöjd i alla fall och det är ju huvudsaken. Han fick äta sitt kraftfoder innan han återvände till hagen.

Idag skulle egentligen fysioterapeuten komma, men eftersom jag ridit Hampus totalt två pass sedan hon var här sist, så sköt vi på det till efter nyår. Under helgerna kommer jag hinna rida honom mycket mer. Såvida det inte blir storm eller svinkallt förstås. :-P

 

Tog in honom från hagen och märkte redan då att det var en lite sprallig farbror. Jag och J hade gjort upp om att rida tillsammans, så vi gjorde i ordning hästarna och gav oss iväg. Medan vi väntade på att J skulle tränsa Weber så stod Hampus och smånafsade mig lite här och där. Ett tydligt tecken på att han är mycket nöjd med situationen...

 

Vi hade först tänkt att köra ett lite tuffare pass med trav och galopp, men eftersom vi hade sällskap så blev det istället Morbergarundan som består av många partier med djup snö. Styrketräning för hästarna helt enkelt!

 

Vi skrittade iväg i lugn takt och snöpulsandet började nästan direkt. Hampus hade fördelen att Weber gick före och "plogade" upp ett spår till honom, å andra sidan så har ju Hampus kortare ben än Weber, så snön gick högre upp på honom. Som djupast var det till haserna på Weber, så det blir ju nästan till magen på Hampus...

 

Hästarna kämpade på fantastiskt bra och blev faktiskt inte så flåsiga. Bara de fick gå på plan mark utan en massa snö en stund, så de slapp mjölksyra i musklerna, så var de nöjda. Finaste Hampus tyckte det var så skoj att vara ute, fast det bara blev skritt.

 

Totalt var vi ute en timme, vilket säger en del om hur jobbigt det var. Normalt brukar det ta ungefär fyrtio minuter att skritta Morbergarundan... Tillbaka i stallet fick Hampus äta kraftfoder och bli ompysslad, innan han återvände till hagen igen. Jag tror han var mycket nöjd med helgens arbete.

I tisdags var jag ute en sväng och konstaterade snabbt att det blåste storm... Efter att ha gett Hampus kraftfoder skyndade jag mig hemåt igen. Var inte det lättaste att ta sig hem, då snön drivit på sina ställen, så jag lovade mig själv att bara åka ut i dagsljus framöver, även om det gör att jag får rida Hampus mindre. Jag vet ju att han har det bra i lösdriften, med sällskap, fri tillgång på foder och vatten samt daglig tillsyn.

 

Igår var det också snöstorm, men jag ville ändå testa hur Hampus skulle reagera på blåsten. Vi håller ju fortfarande på att lära känna varandra. Tog in honom från hagen och gjorde klar för ridning. Min tanke var att rida till klätterbacken och snirkla runt stigarna där, eftersom det förhoppningsvis var lä där.

 

Skrittade iväg utan problem, Hampus var en duktig kille och stannade vid ett par tillfällen när han blev rädd för något. Det tar sig! Men framme vid farliga villaområdet tog han det säkra före det osäkra och satte av i galopp istället för att kolla in en presenning som fladdrade i vinden. Som tur är så är han ju aldrig svår att få stopp på, tror han hann ungefär fyra galoppsprång innan han stod stilla igen. ;-)

 

Efter att vi tittat en stund på presenningen fick han trava en bit. Åh så härligt det var att få trava på honom igen! Han kändes så mjuk i kroppen och med ett härligt sug i munnen. <3 Kunde förstås inte låta bli att galoppera några meter också, snögalopper är det bästa som finns!

 

Sedan tyckte jag att Hampus varit tillräckligt duktig, han var helt klart nervös av blåsten, även där det var lä. Så han fick skritta hela vägen hem och belönas med kraftfoder inne i stallet. Sedan följde han nöjt med ut i hagen igen.

Det har blivit några hästfria dagar, först för att snöröjningen i Uppsala var obefintlig och sedan för att jag var bortbjuden. Men jag saknade Hampus varje dag...

 

Hämtade in honom från hagen, för första gången på evigheter kom han gående självmant, fast han stod vid hösilagebalen och åt. Kanske var han också less på att vara ledig?

 

Tog in honom och borstade av all snö, sedan försökte jag få loss alla snö-/isbollar i hovskägget. Vissa bollar satt fast hela vägen från kronranden till kotan och den största bollen var som en tennisboll. :-S Jag lyckades hacka sönder ett par, men sedan gav jag upp och hämtade faktiskt saxen. Jag är emot att klippa hovskägg, men hästen måste ju kunna röra sig obehindrat i snön. Hampus verkade bara lättad när bollarna försvann.

 

Kratsade hovarna och kände igenom benen. Han är lika torr och fin i benen som innan han fick lymfangit (?). Så skönt att kunna fortsätta framåt istället för att ha en sjuk häst. :-)

 

Hampus fick äta sista påsen Irish Mash (provpåse) medan jag tog på boots och sadel. Sedan byltade jag på mig själv ordentligt, tränsade Hampus och så gav vi oss iväg.

 

Vi skrittade längs vägarna bort mot flygfältet. Eftersom det fallit så mycket snö gick det utmärkt att rida på asfalten. Som jag längtat! :-D Framme vid flygfältet fick Hampus titta på ett par flygplan som startade, sedan kunde vi utan problem passera i skritt medan fler flygplan startade. Vi passerade även en halvläskig bro och skrämde upp ett par rådjur innan det var dags att vända hemåt samma väg.

 

På hemvägen var det lite mer driv i skritten, så pass att han försökte bli rädd för ett startande flygplan och galopperade ett par språng. Busfröet! Det känns direkt om han är rädd eller bara busig, denna gång var det tydligt ett bus. Han avbröt galoppen så fort jag gjorde en förhållning också. ;-)

 

Sista biten hem var ganska dryg, mest för att jag frös så mycket. Temperaturen var runt tio minus och där går min köldgräns när jag bara skall skritta. Brrr... Vi red i alla fall en mil på två timmar, så jag är nöjd med ridturen.

 

Tillbaka i stallet fick Hampus sitt kraftfoder medan jag tog av utrustningen och skötte om honom. Sedan fick han återvända till hagen igen.

Igår var det bara några få minusgrader, så jag åkte glatt till stallet. Äntligen dags att rida! Märkte dock när jag körde att snön yrde överallt och det var kraftiga vindar. Hm...

 

Tog in en yster Hampus från hagen. Han tyckte det var spännande med vindarna och skulle studsa till för både det ena och det andra. Så härligt att ha busponnyn åter! <3 Inne i stallet blev det snabb avborstning så snön på ryggen inte hann smälta, sedan kände jag igenom benen (alla torra och fina!) och kratsade hovarna.

 

Tog på reflexer, efter en liten diskussion även benreflexer på bakbenen, men han var för tramsig för att jag skulle prova med boots. Det får bli en senare fråga, just nu är det viktigaste att jag får röra vid bakbenen i alla fall.

 

Sadlade och tränsade, sedan skrittade vi iväg. Det var så härligt att vara tillbaka på hans rygg... Tyvärr blev det snöklampar under hans hovar, så han fick gå i ett väldigt långsamt tempo i en halvtimme. Det fortsatte att blåsa och snöa kraftigt, men vi kämpade på tillsammans. <3 Åter i stallet var Hampus så nöjd över sig själv, han älskar verkligen att få göra något, sedan spelar det mindre roll vad det är eller hur länge vi håller på.

 

Tog av honom all utrustning och skötte om honom medan han åt kraftfoder. Sedan fick han övergångstäcket på sig, då det tydligen skulle bli snöstorm idag. Han såg mycket nöjd ut i sitt täcke. Tror jag måste köpa ett till nästa år, när de kommit i någon ny snygg färg. ;-)

I lördags möttes vi i stallet innan det hunnit bli ljust. Hampus hade fått regntäcke på sig kvällen innan, så han var ganska lättsanerad. Givetvis var jag tvungen att spola benen... :-P Kan det inte bli kallt snart?

 

Borstade en ren Hampus och packade sedan in alla grejer i J:s transport. Sedan fick Hampus transportskydden på sig och vi gick till tranporten. Han älskade att bli lastad som liten, men efter att jag köpt tillbaka honom har jag fått träna på att kliva in i transporten istället för att kasta sig iväg och försöka slippa. Inte skoj när jag vet hur lätt han gått på tidigare... Men i lördags spetsade han glatt öronen och gick raka vägen in. <3

 

När Hampus var lastad klev även Weber på transporten. De verkade inte särskilt förtjusta i att stå bredvid varandra, men det var mest smågnabb och inget sparkande. När även Krutow klivit in i sin transport stängde vi igen och åkte iväg.

 

Hästarna stod hyfsat stilla hela resan, J tyckte att de stampade i golvet en del, men det var inga stora grejer. Framme vid UVFK parkerade vi vid vandringsparkeringen och lastade ur. Hampus stod som en staty medan jag tog av transportskydden, tog på sadel, boots, ländtäcke och träns. När jag suttit upp ville han gärna iväg, men höll sig i närheten av de andra hästarna tills alla var klara för avfärd.

 

Vi skrittade i princip hela tiden, längs grusvägarna i Hågadalen. Bron över ån var livsfarlig, så där fick Weber gå först. Hampus trivdes bäst med att gå sist och se till att inga monster kom bakifrån. :-P

 

Det var helt underbart att få rida i Hågadalen, även om kartan snabbt blev förstörd i regnet. Nästa gång får det bli en inplastad karta. ;-) Jag bad om att få gå först över bron på hemvägen och Hampus skrittade lugnt över... Dessa hästar, bara de vet att något inte är farligt, så kan de gå över precis vad som helst.

 

Tillbaka vid transporterna blev det avklädning av häst och sedan på med transportskydden. Hampus blev irriterad när jag skulle ta på transportskyddet på höger bak, så han gjorde någon slags kospark upp mot magen samtidigt som han vred på höften. Jag ramlade baklänges och slog mig i baken. Så typiskt när han varit duktig hela tiden. :-S

 

Han gick raka vägen in i transporten igen och stod stilla hela vägen hem. Backade lugnt av hemma på stallplanen, sedan fick han slippa transportskydden och äta kraftfoder. När jag skulle massera höger bak gjorde han en likadan spark som vid parkeringen, jag röt åt honom varvid han rusade ut genom stallet. Blev så irriterad på honom, speciellt som han stannade när jag ropade på honom och sedan med en liten knyck på nacken fortsatte mot lösdriften istället för att komma till mig. Märktes tydligt att han var medveten om att han inte gjorde som han skulle...

 

Fick ta fast honom vid grinden och gå hela vägen tillbaka, han försökte sticka från mig några gånger och jag fick ryta till ordentligt. Tillbaka i stallet satte jag fast honom i ena änden, så han kom åt att äta klart kraftfodret. Gjorde ett nytt försök att massera höger bak och fick återigen samma reaktion. Den här gången kom han dock inte iväg, eftersom jag satt fast honom... Han var rejält upprörd nu, inte glad som innan, utan nervös. Jag började klämma igenom högerbenet men hittade ingenting. Han ryckte till när jag klämde på vissa ställen, men sedan kunde jag klämma på de ställena flera gånger utan reaktion. Hm... Dessutom har han så mycket hovskägg precis där han reagerade, så det var hopplöst att hitta något sår.

 

Gav upp och tog ut honom istället. Han rörde sig bra i alla fall och skyndade sig iväg i hagen när jag släppt honom. Får se hur det ser ut efter en natt i hage, så dumt när allt gått så bra tidigare på dagen. :-(

Igår möttes jag av en glad Hampus i stallet. Bästa medryttaren M hade tagit in honom från hagen och spolat av de leriga benen. Vilken service! :-D

 

Jag kunde ta på utrustningen direkt. Då M red Ariel samtidigt (fast en annan väg än mig och Hampus) fick vi samsas om reflexerna. Jag måste köpa nya reflexer... Bägge fick reflexboots och reflexbenskydd fram, men sina vanliga boots bak. Jag norpade åt mig reflexländtäcket till Hampus så fick M ha reflexridtäcket.

 

Tog på sadel och träns och skrittade sedan iväg. Planen var att klättra i klätterbacken, men redan efter ett varv var jag less. Less på samma tråkiga rundor, less på mörkret, less på leran. :-(

 

Red istället slingerstigen och visade honom den nya spännande stigen i fårhagen. Vi red förstås vilse i mörkret (jag tog vänster istället för höger vid en förgrening), men hamnade ändå rätt så småningom. Hampus var fascinerad över skogen, men kunde inte spana så mycket som han ville i mörkret. Vi måste roa oss många timmar där inne när det blivit kallt i backen...

 

Tillbaka i stallet hade vi ridit 40 min och 3,24 km. Hampus var nöjd men jag kände mig mest less. Kan det inte bli ordentligt med snö så vi kan roa oss på asfalten också? Drömmer om bättre ridvägar...

Igår hämtade jag in Hampus från hagen och ställde honom som vanligt i spolspiltan. Tror både han och jag längtar efter kallare väder... När han var ren om hovarna blev det lite borstning och hovkratsning, innan vi myste lite i väntan på fysioterapeut.

 

Som ringde strax efter avtalad tid och erkände att hon helt glömt bort mig. Sköt på tiden till nästa söndag istället och så kunde jag plötsligt rida istället. :-D Tog på utrustningen, inklusive fula vita boots. Måste köpa blåa eller svarta någon dag... Blev osäker på vart jag skulle rida och bestämde mig för att bara ha en rolig ridtur där vi red i blandade gångarter och bara njöt. Inga krav, inga måsten. Härligt!

 

Red bort mot Äskelunda, skrittade genom byn och travade sedan hela vägen till bondgården. Hampus skrittade med lite skeptiska steg över bron, vattnet lät lite för mycket i hans öron... Galopp uppför lilla slänten och så fortsatte vi av bara farten längs traktorvägen. Sista biten innan hästgården vid Söderby var det bara lera... :-( Jag som tänkt att vända och rida samma väg tillbaka tappade sugen. Ville inte rida i lera mer...

 

Fortsatte över 272:an och mot Åkerby kyrka. Travade och galopperade där det inte gick utför eller var asfalt. Hampus var taggad till tusen, men alltid lättad när det blev skrittpaus. ;-) Tog vägen via rakbanan tillbaka och givetvis blev det galopp hela rakbanan (650 meter), skritt på asfalten och så galopp nästan hela grusvägen hem (800 meter).

 

Efter avskrittningen var han fortfarande lite småflåsig, med antydan till svett i pälsen. Men glad och nöjd, det var han! Pysslade om honom och gav kraftfoder, samt masserade förstås benen. Totalt red vi 7,45 km, där galoppen låg mellan 15,82-17,1 km/h. Det går inte fort, men det var förbaskat roligt!

 

Däremot längtar jag till snön kommer, så vi kan jogga överallt istället för att sega fram på asfalten...

 

Provade sedan nya selen, som kommit för någon vecka sedan men som jag inte haft tid att packa upp. Hampus stod snällt modell medan jag spände in, drog åt, trocklade och krånglade. Han är verkligen en ängelhäst. <3 Tog sedan ut honom för fotografering.

 

 

Igår red Hampus och jag till klätterbacken. Jag hade bestämt mig för ett kort, men effektivt pass. Vi klättrade tre varv, tänkte nästan klättra fyra, men tre är fullt tillräckligt. När backen planat ut jobbade vi med ryggning, det var jobbigt tyckte Hampus. Måste man verkligen gå lika ivrigt bakåt som framåt?

 

I nedförsbackarna ökade jag också kraven genom att göra halt då och då. På hemvägen blev det mer ryggning, vilket till sist resulterade i att han ryggade riktigt trevligt bakåt och när jag bad honom gå framåt svarade han med att fatta galopp. Grymt häftig känsla i galoppen, även om han bara orkade ett par språng innan han bytte till en glad trav.

 

Tillbaka hemma igen hade vi varit ute 40 minuter, inte så tokigt ändå! Han fick sitt kraftfoder och jag masserade benen ordentligt.

Efter att hovslagaren var klar med Hampus fick han vara sällskap åt den tredje hästen som skoddes. Jag gjorde honom helt klar för ridning, sedan åt jag matsäck och pysslade lite allmänt. Sedan fick Hampus skritta iväg mot klätterbacken! :-)

 

Jag hade runkeeper påslagen och blev lite förvånad över hastigheten. Fast han skrittade en ganska normal skritt (snabbare än när han kom, men inte snabb) så var vi ändå uppe i 5,5 km/h. Jag som trodde att han hade dålig skritt...

 

Framme vid klätterbacken tog vi bara ett varv, då det var ganska så blött. Det får bli mer klättring när marken väl har frusit och man ändå bara kan skritta. Red sedan slingerstigen i skogen och vid ängen blev det trav och galopp lite blandat. Fick honom att galoppera höger galopp flera gånger, vilket kändes bra. Men jag måste sätta mig lite snett i sadeln för att han skall lyssna. :-S

 

Han blev ganska upprörd när vi inte fortsatte längs asfalten utan istället red från stallet och in på en grusväg. Bättre blev det när han fick trava på ordentligt en stund, skritta genom gårdarna och sedan galoppera och trava på sista grusvägen. Hade lite dressyrtänk med övergångar och tempoväxlingar och jag tyckte han svarade bra på det. Sista biten över åkern och längs fårhagen fick han skritta och pusta.

 

Åter i stallet hade vi bara varit ute 50 minuter, jag som tänkte att vi skulle rida mycket längre igår... Men samtidigt så hade vi ju jobbat på rätt så mycket och Hampus var både genomarbetad och så där nöjdtrött som jag vill ha honom.

 

Skötte om honom och masserade benen medan han åt kraftfoder. Sedan tog jag på honom regntäcket innan jag släppte ut honom i hagen. Idag var det inplanerat dressyrträning och jag ville inte behöva sanera honom efter nattens regn...

Igår var det fullt på skötselplatserna, så jag fick ställa Hampus i en av stallgångarna. Då kunde halvblodet Poppe nå honom och nosa honom i baken. Hampus visste inte hur han skulle hantera situationen... :-S Var det ett hot eller kunde han stå kvar? Han har lite svårt att förstå att hästar kan vara kärvänliga mot helt nya hästar. ;-)

 

Då det var kallt ute så behövde jag bara borsta bort lite torr lera från benen. Skönt! Men jag skulle inte tacka nej till lite snö... Tog på reflexerna, sadel och träns, sedan blev det uppsittning. Eftersom jag visste att det var ganska sent på kvällen och jag ville hem innan kvällsfodringen började (då blir det jag som kvällsfodrar) så bestämde jag mig för att det fick bli ett kort pass. Grusvägen var dessutom stenhård, så någon galopp var det ingen mening att försöka sig på.

 

Vi skrittade en ganska snabb skritt bortåt och när vi skrittat i tio minuter så fick han trava på en avtagsväg fram till en gård. Sedan vände vi och travade tillbaka. Fick lite stöd i handen på hemväg, så vi är sakta på rätt väg! :-) Sedan blev det snabb skritt hemåt, det börjar bli ordentlig power i skritten. Lat som jag var så hade jag inte slagit på Runkeeper, jag måste bli bättre på det... Hade varit skoj att veta de olika hastigheterna.

 

Åter i stallet var han ganska nöjd ändå, så skönt att veta att jag inte alltid måste vara ute en timme, utan att det är okej med kortare pass på vardagarna. Han fick äta kraftfoder medan jag masserade benen och sedan återvända till hagen.

Igår var Hampus fläckvis lerig, men inte så farligt som jag trodde. Han stod ganska nära en av de andra hästarna, kanske har de äntligen blivit vänner efter en månads samvaro?

 

Tog in honom och spolade av benen. Kratsade hovarna och borstade igenom honom ordentligt. Han fäller fortfarande... Eller om han tycker att det är för varmt och har börjat fälla vinterpälsen?

 

Tog på sadel och träns, sedan blev jag lite nojjig i och med att vi bara skulle skritta, så ländtäcket fick också åka på. Ifall att...

 

Satt upp och skrittade iväg längs grusvägen och asfalten mot Bälinge. Red genom Bälinge (mycket spännande saker att titta på!) och fortsatte på grusvägen mot Nyvla. Planen var att rida till kossorna för att se om grinden äntligen var öppen igen.

 

Hampus skrittade på helt okej, men jag fick honom att öka på stegen då och då. Det finns mer skritt i honom, men han är fortfarande lite för bekväm för att ta ut steget helt. Däremot tyckte jag det var lite svårt att motivera honom så pass länge, speciellt som vi red på en grusväg som bara gick rakt fram hela tiden. Han vill ju ha utmaningar i form av slingrande stigar. :-P

 

Vi tog oss smygande förbi kossegården. Det var tydligen massor med farliga saker där. Såg redan på håll att grinden var stängd, men red ändå fram till den för att se om det gick att gå vid sidan av. Det går det, om det inte varit en taggtråd virad där. :-S

 

Så det var bara att vända och skritta hem igen. Hampus var nöjd med det beslutet och fick ännu mer tempo i skritten. Det bästa vore nästan att transportera honom en lång bit bort och sedan skritta hela vägen hem. Efter några veckor skulle han ha suverän skritt. :-P

 

Tillbaka i stallet konstaterade jag att vi i alla fall skrittat 90 minuter och Hampus var faktiskt lite fuktig bakom öronen. Så en alldeles enkel ridtur hade det inte varit. :-)

 

Jag borstade av honom lite lätt, masserade benen och så fick han kraftfoder. Sedan återvände han till hagen för att mysa med Ariel över staketet. <3

I fredags hämtade jag in en genomlerig Hampus från hagen. Jag tackade mig själv för att jag lagt på honom regntäcke dagen innan. Det var bara att spola av benen och borsta rent huvudet och sadelgjordsstaden. :-)

 

Tog på all utrustning inklusive reflexer och skrittade iväg längs grusvägen. Hampus var ganska alert i skritten men fick sig några påminnelser ibland. Jag tycker att hans grundtempo i skritten blivit högre, så framstegen kommer sakta men säkert!

 

Joggade några minuter innan vi skrittade till de små backarna vid bron. Hampus tycker att det är lite läskigt att passera där, men så fort jag bad honom trava glömde han bort det. ;-) Bad om höger galopp och till min förvåning fick jag det. Stod i lätt sits i uppförsbacken, men satte mig ned när det planade ut. Höll galoppen ganska länge och försökte tänka kraftfullt men lugnt. Sedan vände vi och skrittade nedför backen igen, för att vid bron fatta vänster galopp och galoppera åt andra hållet.

 

Upprepade övningen totalt tre gånger åt vardera håll. I skritten blev det lite dressyrtänk med halter, skänkelvikningar och ryggningar. I galoppen försökte jag jobba med tempoväxlingar, men jag är så ovan vid att galoppera så jag har svårt att känna tempot.

 

Hampus var väldigt nöjd med övningen och fattade rätt galopp varje gång. Det var inte riktigt samma känsla som på ridbanan, men ändå en maffig känsla. Efter sista gången joggade vi i en lång, låg form som han själv valde. Han vill gärna minska traven så mycket att han ramlar ned i skritt, men det är ju också en styrkesak.

 

Skrittade av avsuttet och kunde konstatera att han inte var svettig. Klippningen gjorde verkligen susen! :-) När vi skrittat klart blev det avskötsel inne i stallet, med massage av benen och kraftfoder. Sedan fick han återvända till hagen utan täcke, rullar han sig så har jag mer tid på helgen att sanera. :-P

Hampus stod vid hösilagebalen och åt som vanligt. Hämtade in honom och tack vare det kalla vädret var han inte lerig om benen. Skönt! Fick dock borsta bort en massa lera på kroppen i alla fall...

 

Sadlade och tränsade, fick bli distanstränset idag igen. Imorgon blir det förhoppningsvis dressyrträning och då kommer han ju ha dressyrtränset. Satt upp och skrittade iväg mot klätterbacken. Valde dock att ta den längre vägen, via asfalten och slingerstigen innan vi var framme vid klätterbacken.

 

Tre varv blev det, tycker att Hampus klättrade på bra även om det märks att han tycker det är ganska jobbigt konditionsmässigt. Vi ryggade även några gånger, det går bättre och bättre även om han fortsätter att dra till vänster med bakdelen.

 

Sedan tog vi andra slingerstigen i skritt, framme vid ängen bad jag om vänster galopp och fick det. Njöt längs hela ängskanten av den mjuka galoppen, även om han blev lite för ivrig egentligen. Saktade av till trav i svängen och när nosen pekade hemåt försökte jag mig på höger galopp istället. Men det var inget Hampus kände för... Istället blev det gång på gång vänster galopp, trots att jag försökte med höger hela tiden. Ställa höger hjälpte inte, ställa vänster hjälpte inte, bara fatta för vikten hjälpte inte. Vad jag än gjorde så fattade Hampus vänster galopp. Suck!

 

Framme vid ängens slut var det bara att vända bortåt igen och fortsätta försöka. Först när jag vände in honom på ett böjt spår blev det höger galopp, men så fort jag hade honom på rakt spår och fattade galopp valde han vänster. :-S Det får bli någonting att träna på ute, att bägge galopperna går lika bra att fatta.

 

När vi fått till ett par hyfsade högergalopper i alla fall så avslutade vi med att skritta hem längs asfalten. Tränade på lite ställningar i nacken samt tempoväxlingar i skritt. Där var han riktigt duktig och började så smått söka sig i form. Får jag bara lära mig några fler trix och han blir mer lösgjord tror jag vi kommer lyckas riktigt bra.

 

Tillbaka i stallet blev det avduschning, Hampus var svettig överallt utom på rygg och bakdel. Han var till och med skummig framme på bringan, så det skall bli riktigt skönt att få honom klippt imorgon. Efter duschen blev det massage av benen medan han åt kraftfoder. Sedan åkte ylletäcket och regntäcket på innan han fick återvända till hagen igen.

I förrgår kände jag inte för att åka till stallet överhuvudtaget. Sade åt mig själv att skärpa mig och lyckades faktiskt ge mig iväg.

 

Väl där hämtade jag in en väldigt ren Hampus från hagen. Han hade uppenbarligen rullat sig med täcket på under natten, men inte efter det. Så fast han var täckeslös var han så fin. Förutom halsen och magen förstås. ;-)

 

Tog in honom i stallet och spolade benen. Sedan borstade jag bort lera och kratsade hovarna. Funderade om jag skulle rykta honom ordentligt eller skritta honom. Efter påtryckning från Lilis medryttare S blev det skritt i alla fall. Tog på bomlösa sadeln och en massa reflexer. Hampus har numera benreflexer runt om, reflexboots runt om, reflexbrösta och reflexridtäcke. Det enda som saknas är tränsreflexer. :-P

 

Satt upp och skrittade iväg. Det tog inte många minuter förrän regnet öste ned, men vi skrittade på ändå. Jag hade ganska mycket träningsvärk efter hoppningen, så jag misstänkte att Hampus också hade det. Vi skrittade bort mot Morberga men vände innan vi närmade oss gården. Totalt skrittade vi en halvtimme och Hampus verkade väldigt nöjd med det.

 

Åter i stallet var det bara att ta reda på alla grejer och sköta om Hampus. Medan han åt sitt kraftfoder bestämde jag mig för att faktiskt ha regntäcket på honom även denna natt. Det hällregnade verkligen ute och jag ville ha en ren häst kvällen därpå, så jag kunde vara lite effektiv i min ridning. Så det leriga regntäcket åkte på igen och Hampus återvände till hagen.

Måste ju berätta om förra söndagen också!

 

Då följde min kompis S ut till stallet. Vi hämtade in Hampus från hagen och ställde honom på skötselplatsen vid uteboxarna. I och med att jag flyttat ut hästarna till lösdriften har de fått en annan sadelkammare och då blir det smidigare att ställa hästen där ute också. Fast när det blir riktigt kallt lär jag stå inne ändå. ;-)

 

Hampus hade fått några sår i höger ljumske, så jag började med att rengöra ordentligt. De var bara ytliga skrapsår men det hade blött från flera utav dem så pälsen var ljusrosa. Sedan hjälptes vi åt med att borsta, kratsa hovar, sadla och tränsa.

 

S hade inte ridit innan, så hon fick skritta på ridbanan några varv. Jag hade longerlina för säkerhets skull, men Hampus var så snäll. :-) Sedan avslutade vi med en liten sväng ute, där S tränade på fältsits. Sedan var både vi och Hampus nöjda.

Igår hade jag utsläppet och när jag tagit ut alla hästarna mockade jag ur Hampus box ordentligt. Sedan hämtade jag in honom från hagen igen, borstade och kratsade hovarna samt tog på bomlösa sadeln.

 

Jag och två tjejer i stallet hade bestämt oss för att rida på höstritt och vädret var verkligen underbart. :-) Det var dessutom Hampus blivande hagkompisar som skulle med på turen, kallblodstravaren Eldrimmer och haflinger Weber.

 

Vi skrittade iväg längs grusvägen, pratades om allt mellan himmel och jord. Hampus trivdes utmärkt i de andras sällskap, även om han helst inte ville gå först. Efter grusvägen blev det asfalt en stund innan vi kom till den härliga gräsvägen. Eftersom alla hästarna var under igångsättning och dessutom lite ovana vid att ridas i grupp så travade vi bara längs gräsvägen. Även om det hade varit skoj med en galopp. ;-) Hampus jobbade på bra och gick i form några steg här och där.

 

Sedan skrittade vi längs grusvägen som har bebyggelse på bägge sidor innan vi kom till asfalt igen. Vi beslöt oss för att försöka hitta vägen till kyrkan och red lite allmänt vilse inne i Bälinge. :-P Vi träffade på både vägarbeten, bilar, traktorer och en lövblås men hästarna gav varandra trygghet och traskade bara på. Härligt!

 

När vi väl hittat kyrkan och ridit förbi den var det bara sista grusvägen hem. Hampus låg på lite, så vi tränade halter medan de andra fick skritta på. Han måste lära sig att lyssna på förhållande hjälper även när han vill hem...

 

Åter i stallet var hästarna precis lagom genomridna och vi var väldigt nöjda. Jag svampade av Hampus lite lätt på ett par ställen där han var svettig, sedan släppte vi ihop hästarna!

 

Igår hade jag egentligen ingen lust att rida Hampus, då jag redan ridit en jobbig tur på Ariel. Men E peppade mig att följa med när hon skulle rida Lorano, som vilat en vecka och behövde röra på sig.

 

Tog in Hampus och borstade av honom lite hastigt. Han var förvånansvärt ren, så det gick för en gångs skull ganska snabbt. Kratsade hovarna och tog sedan på hoppsadeln. Tänkte att jag behövde träna att rida i den. ;-) Det matchande lädertränset åkte förstås också på.

 

Skrittade iväg längs grusvägen mot rakbanan, Hampus trampade på helt okej även om han fick gå upp i trav ibland för att hänga med store Lorano. När vi kommit till asfalten vände vi hemåt, sedan svängde vi in på gräsvägen också och skrittade längs den en sväng. Hampus kändes riktigt fin, så vi bestämde oss för att trava lite när vi väl återvände till grusvägen.

 

Lagom till att vi kom fram till den gjorde E halt då det kom en bil. Hampus tog det som en signal att någonting var farligt, så han fattade ett eget beslut om att ta sig hem och stängde av totalt. Han exploderade från skritt till ökad galopp på någon sekund och galopperade hemåt. Otur för honom att han har en bestämd matte på ryggen... Efter ungefär femtio meter fick jag stopp på honom och vände tillbaka till Lorano. Var rätt så arg på Hampus och det blev en del dressyr bortåt för att få honom att skärpa till sig igen. Det är så typiskt honom när han är med andra hästar, litar mer på vad de säger än vad matte säger...

 

Vi travade och galopperade en del, jag jobbade mycket med tempoväxlingar och Hampus lyssnade allt bättre. Med lite hjälp från E började han faktiskt gå riktigt fint och plötsligt gick han i form i traven! Han blev lite tung i handen, men när jag lättade i handen var han ändå kvar i rätt form. Det tar sig!

 

Efter att ha skrittat en extra sväng hade Hampus flåsat färdigt och kändes alldeles lagom genomriden. Typiskt att man skall behöva bråka med honom för att få honom så fin... Men E lovade hjälpa mig att få honom fin utan några skenturer innan... ;-)

 

Åter i stallet blev det avduschning av en genomsvettig Hampus, sedan fick han linimentschampo på alla blöta områden och så skrapade jag av allt överflödigt vatten. Sedan åkte fleecetäcket på och han fick sova en stund på skötselplatsen medan jag mockade klart hans box och fyllde på halm. Han fick sedan återvända till boxen och äta hösilage medan jag tog undan all utrustning och gjorde i ordning hösilagepåsar. Sedan fick han äntligen sitt middagskraftfoder och jag gjorde i ordning nytt.

 

Innan jag åkte hem tog jag av honom fleecetäcket som blivit blött. Hängde upp det för torkning ifall det blir fler tillfällen då han svettas... ;-)

I förrgår kom jag hem från semestern, Hampus hade blivit ompysslad och riden av M, L och K. Han var precis lika glad som vanligt om än lite skitigare. ;-)

 

Igår hämtade jag in Hampus i samband med intaget, men ställde honom på skötselplatsen istället för att ge honom middag. Han protesterade inte, utan var väldigt glad över att bli borstad och kratsad hovarna. Sedan blev det sanering av kissfläckar, nästan hela högersidan var guldaskig. :-S

 

Efter sanering åkte bomlösa sadeln på och distanstränset. Sedan satt jag upp och vi skrittade iväg mot Bälinge. Hampus var lite på tårna längs asfaltsvägen, mest för att en bil åkte förbi och sprutade vatten på oss. Blä! Sedan började det förstås att regna kraftigt också, så vi blev ännu blötare...

 

Vi tog oss med lite småprotester genom Bälinge och sedan längs en grusväg och en åkerkant. Vi kom ut på en ny åker och jag fick inte ihop det med min mentala karta. Försökte leta oss vidare, men efter ett tag gav jag upp. Vi var uppenbart vilse, så vi vände hemåt igen och det var lite mer motor på hemväg. Överlag trampar han på mycket bättre med bak efter skoningen, men ibland måste han påminnas om att han inte är någon gammal ridskolehäst längre. ;-)

 

Tillbaka i stallet var vi rätt dränkta bägge två, så Hampus blev av med utrustningen och fick fleecetäcket på sig istället. Sedan fick han gå in i boxen och äta middag, medan jag tog hand om utrustningen.

 

Sedan pratade jag med V och tog beslutet att flytta ut Hampus i lösdriften från och med nästa helg. Han mår bättre av att vara ute dygnet runt och det är lika bra att flytta honom innan vintern kommer. Jag trodde att lösdriften var full redan, men två nya hyresgäster ångrade sig, så det fanns plats för Hampus. :-)