Dagen efter
Tydligen hade hon och Idunn ätit ur samma hötapp under kvällsfodringen, så det bådar ju gott. Vi morgonfodrade med hö och när hästarna ätit klart (jag borstade lortgrisen Ariel under tiden) så tog stallägarens dotter K ut Eldur och Sunna ur hagen, då hon och en kompis skulle ut och rida. Ariel är ju fortfarande inte välkommen enligt Sunna, och hon går till attack då och då för säkerhets skull. Ariel aktar då ordentligt på sig och visar hur en undergiven häst ser ut:
Medan de var ute och red passade jag på att visa Ariel hela hagen. Jag tror fortfarande att hon inte riktigt fattat hur mycket hon har att röra sig på. Så vi gick helt enkelt på promenad i hagen. Undersökte ena ligghallen och sedan tog vi oss bort till den vänstra delen av U:et. Väl där knäppte jag loss Ariel och busade lite med henne. Det var uppskattat, men ännu mer uppskattat blev det när jag jagade Idunn en stund. Rätt vad det var, när jag sprang omkring över stock och sten, insåg jag att jag var överflödig. Idunn och Ariel lekte helt själva, springandes bredvid varandra. Förvisso med mycket utrymme emellan varandra, men de bockade och sparkade bakut bägge två, och Ariels ögon hade inte den där rädda blicken (som när Sunna jagar), utan den där glada, busiga unghästblicken jag saknat. Underbart!
Ariel tyckte för övrigt att jag skulle rengöra henne många gånger. Så efter rejsandet lade hon sig ned en stund. Resultatet lät inte vänta på sig:
Jag förstår inte varför hon måste ligga på lerigaste stället i hagen, när det finns enormt stora ytor som inte är leriga...
Jag passade på att ge henne kraftfoder när jag ändå kunde vaka och se till så ingen annan åt upp det, men hon fortsatte med gårdagens beteende att inte äta upp. Frustrerande! Men jag har minskat så mycket jag kan på hennes kraftfoder och så hoppas jag att hon får tillbaka aptiten. Annars vet jag inte vad jag gör. Fast å andra sidan är det ju snart sommarbete och då kommer hon bli en liten köttbulle.
Avslutar med två bilder som känns väldigt harmoniska för mig. Först passar Ariel på att klia sig lite:
Hejdå matte!
Äntligen! Så där ska en lösdrift se ut! Ser ju mycket trevligare ut än den förra. Matvägran för att äta kraftfoder tror jag inte att du behöver bekymra dig om så länge hon äter ordentligt med grovfoder. Matar du innan eller efter "aktivering"? Det kan ju vara så att hon helt enkelt är för trött för att äta.
Vad fin hon är! Det syns jättestor skillnad på de första bilderna du la ut, hon ser ju betydligt större ut nu och mer jämn fram/bak. Hon måste ha vuxit!
Jempa: Ja, jag är oerhört nöjd med lösdriften! :-D Att hon "matvägrar" tror jag kan bero på att hon inte är van att få så mycket kraftfoder på samma gång. Hon äter hö, men även mossa i stora mängder...
Linda: Tack! Jag är så nöjd med den här damen! Nu skall hon bara bli lite säkrare på foten, få lite bättre kondition och så var det det där med lydnaden... Jag har faktiskt inte kollat på bilderna från början till nu, måste göra det! Man blir ju så lätt hemmablind också.
Tror Ariel kommer må som en prisessa i sitt nya hem, verkar ju supermysigt! Och att hon matvägrar kan vara att hon är trött eftersom hon måste vara lite vaksam i hagen nu innan hon är helt accepterad av sin nya flock?
