Senskada

I tisdags kväll hittade jag en liten svullnad på Ariels högra skenben. Idag kom veterinären ut och kollade. Diagnosen är senskada, men då UL-apparaten inte var med, så kunde hon inte säga hur pass illa det var eller vilken sena som är skadad. 
 
Ariel rörde sig obesvärat på rakt spår, men hade en liten, liten rörelsestörning på böjt spår. Positivt är att svullnaden gått ned mycket sedan i tisdags, det tyder på en liten skada. Samt att Ariel är helt obrydd och nöjd med livet.
 
Jag är helt knäckt, så räkna inte med att bloggen kommer att uppdateras närmaste tiden. 
 
 

Motiverad till tusen!

Nu när jag kan lägga upp träningen precis som jag vill och är supermotiverad, så är det väl typiskt att det var veterinärbesök igår, med vaccinering av alla hästar + tandkoll av Ricky. Eftersom Ariel brukar reagera på vaccinet lite (marginellt hängig men ffa en liten temperaturhöjning) och hon dessutom fick stelkrampsvaccin denna gång, så försöker jag titta åt ett annat håll och ge henne vila. Men det är så typiskt att det ska sammanfalla...
 
Så vi vilar och jag längtar till helgen, då blir det ridning! :-D Såvida hon inte retas med mig genom att skaffa tappsko eller bli mystiskt halt förstås. :-P

Genomkollad

Igår åkte Ariel och jag på äventyr. Vi skulle till Skyttmon och equiterapeuten M som jag fått tips om här i bloggen. Efter rätt så slingriga vägar kom vi fram, lastade ur och jag fick berätta lite om Ariel. Framförallt om att jag var bekymrad över att hon inte kollats ordentligt på länge och att det var något fel då ryggmuskulaturen inte ville bli som jag ville. 
 
M kände igenom Ariel, böjde benen och kände av rörligheten. Hon var låst i bägge karpus, men det var låsningar som gick att lossa enkelt. Sedan hade hon en muskel på vardera sida om bogarna som krampade lite, jag fick instruktioner om hur jag skulle massera den framöver. 
 
I övrigt var M mycket nöjd med Ariel, hon hade fina och rena ledgångar, bra och torra senor, helt enkelt en rak och sund häst. Hon kände igenom ryggen och det fanns inga bekymmer där inte! Varken muskulärt eller skelettmässigt. <3 Så förbaskat skönt!
 
Det som vi fick läxa att jobba med och anledningen till att ryggen ser ut som den gör, är att Ariel lärt sig "komma undan lite" genom att låsa ryggen. Hon behöver alltså bli rörligare och smidigare i den. Jag fick flera stretchövningar som jag gärna kan göra varje dag, samt även massage av ryggmuskulaturen. Sedan fick jag tips om övningar i ridningen, att rida henne mycket lång och låg, över cavaletti och att klättra. Det är ju egentligen sådant jag redan tänker på och försöker få in i ridningen, men det är ändå bra att bli påmind igen. Kommer även ta tag i de avsuttna övningar jag testade en period tidigare, för de hjälper mycket med rörligheten. 
 
Ariel fick laser på bogarna och ryggen, det tyckte hon var riktigt mysigt. Sedan var det bara att lasta och åka hem. Vi behöver inte komma tillbaka förrän jag känner att det behövs, så förmodligen blir det ett nytt besök innan tävlingssäsongen börjar nästa år. :-) Hoppas då på en mycket rörligare rygg!

Tandkoll avklarat

Jag var hos läkare igår och fick konstaterat uttänjda ledband i höger knä. Ridförbud i två veckor... Så när veterinär F ringde och frågade om det skulle fungera med tandkoll idag, så passade det ju perfekt! Förvisso har jag tänkt att ta tag i inkörningen av Ariel medan mitt knä läker, men några dagar kan knäet gott få vila först. 
 
F är en fjordhästbekant, som hoppade in som vikarie några dagar hos dv. Önskar verkligen att hon kunde vara kvar där jämt...
 
Ariel är ju inte kollad i munnen sedan november 2011, dvs dvs 3 1/2 år sedan, så jag var lite orolig vad F skulle hitta. Dessutom har hon ju varit lite tjafsig i munnen senaste tiden. 
 
Det var dock inga stora grejer, bara P3:orna som var lite ojämnt slitna så F fick slipa lite. Sedan tyckte hon att Ariel fastnade lite när hon malde med käkarna, så hon raspade litegrann också. Ariel hade även bitit sig i kinden, men det var ingenting som var ridrelaterat och det kändes väldigt skönt! Vi kunde vänta två år med att kolla munnen igen, givetvis under förutsättning att det inte blev några bekymmer innan. 
 
Medan Ariel fortfarande var lite groggy så vaccinerades hon mot stelkramp och influensa, så har vi det gjort för i år också. :-) Sedan fick Ariel fleecetäcke på sig, hon blir alltid så frusen av att få lugnande. 
 
Jag hade tagit med mig betten jag rider Ariel på, plus Hampus gamla bett, så vi provade dem och kollade vilka hon kunde ha och inte. Alla bett fungerade förutom hennes novabett, det var lite för kort. Så kanske köper jag ett större sådant, eller så nöjer jag mig med de andra fyra betten som fungerade bra. ;-)
 
Vi hann även med att prata lite avel, F höll med mig om att ett sto som Ariel bör användas restriktivt i aveln, eftersom hon haft en komplicerad fölning tidigare. Speciellt som jag tycker så väldigt mycket om henne. Så om det blir ett föl till på Ariel, så kommer det dröja många år till dess och jag kommer stalla upp henne någonstans där hon kan få veterinärkoll ofta under tiden. Men först skall vi tävla och ha roligt!
 
Efter att Ariel stått i stallet ett par timmar fick hon gå ut. Hon frös dock lite, trots fleecetäcket, så hon fick ett övergångstäcke på sig som hon hade ända till kvällsfodringen. 

Bättre i ryggen, men stel i armbågen

Idag fick Ariel massage av U. Berättade om mina bekymmer med bröst- och bukmuskulaturen, men U verkar inte massera sådant (?) så det blev inget åtgärdat där. Istället fick Ariel massage på hals, bogar, rygg och bakdel. Hon var mycket bättre i ryggen jämfört med sist, så U trodde att mitt masserande hade hjälpt fast jag inte märkt något själv. 
 
Däremot var hon stel i framförallt höger armbåge, med massage, laser och stretchning blev det bättre. Det knakade till lite i knäet när U stretchade, så hon kan även haft en liten låsning där. Hon hade samma stelhet på vänster sida, fast mindre, så jag fick order om att massera och stretcha efter att hon ridits. 
 
Ariel var nöjd med massagen, även om hon inte slappnade av på samma sätt som när S masserade. Tror nästan jag skall lura upp S på ett helgbesök här så hon får massera igenom alla hästarna. :-P

Inget fel?

I måndags kom veterinären ut och kände igenom Ariel. Han tog även blodprov för att se om hon hade någon infektion. Han tyckte det verkade vara en fin häst med bra allmäntillstånd, även om han också höll med om att hon var väldigt öm i bukmuskulaturen runt juvret.
 
Blodprovet visade inga tecken på infektion, så jag har fått order om att sakta börja sätta igång henne igen. Knepigt det där, kanske har hon sträckt sig och fortsätter tro att hon har ont fast hon inte längre har det. För en sträckning borde ha läkt på en månad...
 
Veterinären var för övrigt imponerad över hon snäll Ariel var, han kände både på livmoder och urinblåsa utan att hon rörde på öronen. Jag som stod vid Ariels huvud kunde konstatera att hon inte tyckte det var skoj, men det brukar som alltid bli bättre efteråt, så hon litade på att veterinären gjorde det han måste. Underbara häst. <3

Genomgång

I tisdags kom U för att massera igenom Ariel igen. Knappt fyra månader sedan sist och Ariel var bättre i de områden U noterat att hon var lite stel. Förutom i ländryggen, så där blev det laser och lite extra masserat.
 
U masserade igenom hela Ariel och sedan fick jag visat hur jag skall massera henne. Bakom vänster bogblad samt högra sidan av ländryggen skall jag massera så ofta jag kan och när jag gjort det skall jag stretcha ryggen åt bägge sidorna.
 
Ariels rygg skall hållas varm, så under vintern skall hon ha täcke ute samt inne innan ridning (dvs ifall jag skulle ställa in henne i boxen någon timme innan jag rider). Eftersom Ariel bara har två regntäcken som passar henne nu (hon har vuxit ur alla sina 125-täcken och måste nu ha 135 på allt), fick jag lite panik, men snälla C i stallet hade ett gammalt Bucastäcke hon inte kunde ha till sin nuvarande häst, som satt perfekt på Ariel. Så det fick jag köpa. :-)
 
Ariel njöt av massagen, men var inte tillräckligt nedvarvad för att slappna av helt. Vi stod inte i hennes stalldel och de flesta andra hästarna var ute, så hon hade fullt upp med att hålla koll på vad som hände överallt. Men så blir det ju ibland när man har hästen inackorderad.

Spola urinblåsa

Idag var veterinären i stallet för koll av Ariel. Jag tycker att hon har börjat kissa skvättar igen och hon är lite fnasig av intorkat kiss på skinkorna. Absolut inte som hon var innan diagnosen blåsatoni ställdes, men tillräckligt för att göra mig bekymrad och kalla på veterinär.
 
Jag fick hjälpa till och ängelhästen stod och sov så gott som hela tiden. Så skönt med en trygg och lugn häst! <3 Först kände veterinären igenom hennes allmäntillstånd, sedan rektaliserade han urinblåsan och den kändes väldigt liten och bra. :-)
 
Därefter blev det knappt en påse koksaltlösning som urinblåsan spolades med. Ariel kissade själv ut lösningen allt eftersom och förutom första kisset så var det helt klart och fint. Så skönt!
 
Veterinären tog prover på urinet och när han ringde senare kunde han berätta att det var en hel del bakterier men också svamp. Det blir nu odling för att få fram vad det egentligen är. Det kan vara så att hon har urinvägsinfektion av bakterier och att svampen kommer från vagina. Tydligen är det vanligt med svamp i vagina när stoet stått på antibiotikabehandling en längre stund.
 
Tills vi vet mer får Ariel äta Metacam i fjorton dagar. Hon är rätt nöjd med uppmärksamheten, speciellt när hon fick juvret kliat efteråt.

Ompysslad

Igår kom veterinären förbi och kikade på en, i hans tycke, väldigt fin häst. I perfekt hull men lite tunn i musklerna. Precis som jag redan vet. Men förhoppningsvis blir det bättre framöver, med mer proteintillskott och en fölunge som inte diar lika mycket. Veterinären vaccinerade Ariel mot influensa, så nu är årets vaccinering avklarad. Skönt, även om hon inte skall ut och tävla någonting på ett bra tag.
 
Sedan kom hovslagare M och verkade hovarna. Allt såg riktigt bra ut, jag har turen att ha en hovslagare här uppe som är specialintresserad av fång. Hon visade var randen på Ariels hovar är nu och att den måste ha växt ned med åtminstone 2/3 innan hon får ridas igen. M uppskattade att Ariel hade ett halvår kvar, vilket ju blir april. Jag har dock ändå tänkt vänta till sommaren innan jag rider igen, jag har ingen brådska med min prinsessa. Bara hon blir bra igen. :-)

Förbättring!

Förra tisdagen (13/8) var det dags för återbesök för Ariel igen. Hon var lite motvillig att kliva på transporten och det kan jag förstå. Det var länge sedan hon åkte någonstans där det hände något roligt, men förhoppningsvis blir det ändring på det framöver!
 
På Ultuna undersöktes hon med kamera i urinblåsan och veterinären hade förberett med instrument för att plocka bort de stenar och grus som fanns i blåsan förra gången. Men tji fick hon, den här gången hade Ariel en helt ren och fin blåsa utan minsta spår av grus. Hurra!
 
Hon sköljdes ordentligt ändå och jag fick ordination att fortsätta med medicineringen fem dagar till och sedan sluta. Därefter skall Ariel klara sig utan medicin och så blir det återbesök igen 26/8. Vilket blir det sista oavsett resultat, då Ariel flyttar hem till min nya gård 29/8. 40 mil norrut närmare bestämt. Kommer bli så skönt att ha henne nära mig hela tiden. :-)
 
Hemma igen fick Ariel gå ut i hagen nästan direkt, hon var väldigt nöjd med det... Fina flickan, hoppas bara hon fortsätter vara bra även framöver.

Ett omtumlande dygn

Igår var det dags att åka in till Ultuna för återbesök. Hade lite krångel att få på transporten, men som kompensation gick Ariel och Ricky raka vägen in. <3
 
Framme på Ultuna fick vi en dagbox att stå i på medicinavdelningen, då de boxarna var större. Ariel var inte särskilt nöjd med att behöva stå på box igen.
 
 
Veterinären kom ganska snart och vi fick ställa Ariel i undersökningsspilta för koll av urinblåsa och ursköljning. Det fanns fortfarande ganska mycket segment kvar, men veterinären var ändå försiktigt positiv. Hon ville se oss på minst ett återbesök till, plus att vi skulle fortsätta med medicinen men trappa ned både finadyne och mycholine från lördag. Hippotrim skulle vi fortsätta med fram till återbesöket på tisdag.
 
Ariel stod snällt kvar i boxen medan jag hämtade ut ny medicin, sedan gick hon raka vägen in i transporten igen. Tillbaka i stallet blev det avduschning av väldigt svettig häst (varmt ute!) innan hon fick återvända till hagen.
 
På kvällen när jag var ute för sista medicingivan ville Ariel inte ha sojamjölet efter några tuggor. Jag trodde först att det var för att hon doppat mulen i vattenhinken, så sojamjölet blivit ihopkletat med vatten, men insåg efter att ha tittat på hennes halslinje att hon hade foderstrupsförstoppning. Ibland vet jag inte riktigt vad det är jag ser, som gör att jag läser av henne så bra, men i det här fallet var det guld värt. Masserade strupen samtidigt som jag ringde till ambulatoriska. Fick order om att ta in henne till stallet, helst longera henne i trav på ridbanan tills de var där.
 
Så tillsammans med en lös Ricky gick vi upp mot stallet. Ariel hostade en del och var väldigt besvärad när hon försökte svälja. Framme på ridbanan blev det longering i drygt tjugo minuter innan ambulatoriska var på plats. Hon hostade en del, det kom saliv ur munnen och så började det även rinna sojamjöl ur näsborrarna. Stackars flickan! :-(
 
Vi fick stå i spolspiltan när veterinären sondade henne. Eftersom hon fått hippotrim på morgonen vågade han inte ge henne något lugnande, utan det var brems och allmänt snäll häst som gällde. Tur att hon litar så på människor! Efter en stunds kämpande fick veterinären loss klumpen med foder som fastnat och vi kunde andas ut. Fick order om att fortsätta med medicineringen som vanligt. Han hade tänkt skriva ut hippotrim annars, men eftersom hon redan fick det var det inget mer han kunde göra. Sedan rekommenderade han att försöka få henne att äta blött foder. Vilket förmodligen aldrig kommer att fungera på henne, men då får hon väl nöja sig med grovfoder då. ;-)
 
Ariel var trött och medtagen när vi gick tillbaka till hagen, men hon mådde tusen gånger bättre än hon gjorde för en halvtimme sedan. Stackars flickan, nu får det vara nog med problem för oss!

Enformiga dagar

Här går dagarna i sakta mak mot återbesöket. Varje dag ser likadan ut. På morgonen får Ariel först tre tabletter och sedan en spruta med pasta. Sedan vid lunch får hon tre tabletter och slutligen på kvällen de sista tre tabletterna, sojamjöl med pulver i, temperaturtagning och avslutningsvis ytterligare en spruta med pasta.
 
Hon är inte särskilt road av proceduren, men står ut med den i alla fall. Igår fick de flytta till en ny hage, så nu har hon mer gräs att äta igen. Så skönt! Dessutom går det en å genom hagen, så förhoppningsvis plaskar hon en del i den.
 
Om två dagar är det återbesök och jag hoppas att vi kan sluta med medicinerna...

Jakten på medicin...

Igår morse var jag ut till Ariel och gav henne morgonens tabletter. Hon skulle egentligen också fått hippotrim också, men den medicinen tog slut kvällen innan, så hon fick vara utan. Hon protesterade inte när jag gav henne tabletterna, skönt!
 
Sedan började jakten på medicin. Ringde runt till en massa olika apotek. Jag behövde ju minst femton sprutor hippotrim, hundra tabletter mycholine och tjugo påsar finadyne. Lyckades till sist få tag på finadyne i stenhagen och en spruta hippotrim i gränby. Men mycholine fick jag veta var ett licenspreparat och inget som apoteken kunde ge ut även om jag hade recept. Jaha?
 
Ringde till hästkliniken där de inte heller visste vad som gällde. De rekommenderade mig att ringa till apoteket på ultuna som säkert visste. Ringde apoteket och fick veta att där fanns både hippotrim och finadyne i de mängder jag behövde. Skönt! Men mycholine skulle ta två veckor att beställa. :-S
 
Ringde tillbaka till hästkliniken, de bad mig komma in för att få ett par dagars dos medan de letade vidare efter mer medicin. Suck! På lunchen åkte jag sedan dit för att hämta medicinen, då var de helt oförstående och sade att de skulle ringa mig när de hittat mer medicin, så jag hade kommit dit i onödan. Ilsknade till och förklarade att jag blivit tillsagd på telefon att komma in för att få ett par dagars medicin, eftersom hon behöver nio tabletter varje dag och det är ingen medicin hon kan vara utan i dagsläget.
 
En person försvann iväg för att hämta medicinen, men blev upptagen på annat håll. Efter att ha väntat en halvtimme, gick jag istället till apoteket och köpte finadyne och hippotrim. Det blev inte billigt, medicin för över 2000 kr för nio dagars behandling... När jag sedan kom tillbaka till receptionen hade de hittat arton tabletter som jag fick med mig, men jag måste ändå åka tillbaka och hämta mer på torsdag. Om de hittar mer. Suck!
 
Åkte sedan direkt till Ariel och gav henne mycholine och hippotrim. Hon åt det utan alltför större protester. Så länge hon bara grimaserar och inte spottar ut är jag nöjd. Sedan fick hon en puss på mulen och jag åkte hem för att jobba lite mer, lunchen hade ju tagit två och en halv timme istället för en timme...
 
Efter jobbet (jobbade över som kompensation, lyx att kunna göra så!) åkte jag ut till stallet igen. Den här gången blev det lite mer att göra. Först fick hon sina tabletter, sedan tempade jag och kratsade hovarna. Det verkade inte vara någon röta längre, fast hon stått några dagar på box. Skönt!
 
Sedan fick hon sojamjöl blandat med finadyne och till min lättnad åt hon upp alltihop och slickade rent hinken. Duktig flicka! Innan jag åkte hem fick hon hippotrim det allra sista, det var inte så populärt men skönt nog så äter hon i alla fall upp det.
 
Hoppas så att hon blir helt bra nu!

Virrig personal vid hemfärd

Igår fick jag äntligen det efterlängtade telefonsamtalet om att Ariel skulle få komma hem! :-) Jag, M och J styrde kosan mot Ultuna på eftermiddagen. Vi mötte Ariel, Ricky, veterinären och djursjukvårdaren. De höll på att spola en sista gång.
 
När de var klara fick jag några papper att läsa igenom inför hemfärd och sedan blev vi lämnade åt vårt öde. Veterinären försvann för att kolla någonting och djursjukvårdaren började förbereda en annan häst för hemfärd. När jag läst igenom papperen och hade massor med frågor, fanns det ingen där. När veterinären sedan kom tillbaka för hon inte hittade Ariels pass (som jag aldrig blivit ombedd att lämna ifrån mig, så jag hade det fortfarande) så sade hon att vi kunde åka hem. Jag kontrade med att jag hade en hel del frågor, varvid hon frågade djursjukvårdaren om hon inte gjort en överlämning. Jodå, det tyckte hon att hon hade gjort.
 
Eh? Jag undrade då var medicinen var som jag skulle få med mig och den hade de glömt ge mig. Sedan undrade jag om fodret som var iordninggjort var till igår eller idag, men hon hade fått foder redan så det var till idag.
 
Vi gick sedan ut med hästarna och lastade, Ariel klev raka vägen in. Finaste flickan! :-) Sedan stod hon som ett ljus hela vägen hem. Halvvägs hem kom jag på att jag inte fått information om Ariel fått sin kvällsmedicin eller inte. Så då fick jag ringa runt överallt tills en snäll veterinär på ambulatoriska gick över till hästkliniken och frågade min veterinär. Nej, ingen medicin hade hon fått. Suck!
 
Hemma igen var Ariel överlycklig över att få komma ut i hagen igen. Känns så skönt att ha henne hemma. Prognosen är positiv, men hon kommer få gå på minst ett återbesök. I värsta fall får hon äta en sammandragande medicin resten av livet, men det kunde veterinären inte svara på än.
 
Just nu får hon Finadyne granulat en gång om dagen, Hippotrim pasta två gånger om dagen och Mycholine som tabletter tre gånger om dagen. Skojigt värre... Men hon är hemma och det är huvudsaken.

Hovröntgen

Igår ringde en ny veterinär för att uppdatera om Ariel. Hon var helgjour, så hon kommer att spola Ariels urinblåsa hela helgen. Hon var väldigt trevlig och förklarade en del saker jag undrat över.
 
Enligt mitt önskemål hade Ariels hovar röntgats och hon hade lindriga hovbenssänkningar på bägge framhovarna. Hon får nu finadyne som smärtstillande förutom penicillin och sammandragande medicin. Veterinären tyckte att hon rörde sig bra i skritt men att fången syntes i vändningarna, samt förstås att hon fortfarande hade digitalpuls. Hon rekommenderade fullständig vila från ridning tills hoven vuxit ned helt, dvs 9-12 månader.
 
Så Ariel får vara hagprydnad ett bra tag framöver, men det gör ingenting, så länge hon blir bra! Mattes finaste! Veterinären berömde henne för att hon var så lätthanterlig, det värmer mattehjärtat!

Inskriven på Ultuna

I tisdags ringde veterinären som kollat på Ariel i måndags. Hon hade diskuterat med kollegor på hästkliniken på Ultuna och de ville att vi skulle boka ett besök och komma in.
 
Så i torsdags hämtade jag Ariel och Ricky från hagen och lastade in i L:s transport. De stod som två ljus hela vägen, så stolt över dem! Framme på Ultuna fick vi träffa veterinären som skulle kolla på Ariel. Hon började med ultraljud av livmoder och urinblåsa och gick sedan in med kamera i urinvägarna. Hennes misstanke om diagnos fastställdes då.
 
Ariel har fått en nervskada i samband med fölningen, som påverkar urinblåsans muskler. Det gör att hon får svårare att kissa. Urinet kommer ut som det skall, men de små segment (gruspartiklar) som också finns i urinen stannar kvar i urinblåsan och irriterar allt mer. Ariels urinvägar och urinblåsa såg ut som det var cement på botten, även om det inte var så mycket som veterinären först befarat.
 
Som tur var så var varken njurar påverkade eller urinblåsas väggar, som efter en längre period med problem kan bli förtjockad och därmed ha sämre återhämtningsmöjlighet.
 
Ariel får nu medicin för att urinblåsans muskler skall dra ihop sig igen, hon får medicin för att hindra en infektion att sprida sig och hennes urinblåsa spolas flera gånger om dagen för att man skall få ut allt segment.
 
Hon och Ricky är kvar på Ultuna åtminstone över helgen, sedan hoppas jag att de får komma hem igen!
 
I samband med att veterinären kollade urinblåsan med kamera gick hon också in i livmodern och kollade. Allt var fint där, så skönt att veta. Fascinerande att se hur det ser ut inuti, det går inte riktigt att förstå när man bara sett det på bild.
 
Ariel vägdes (480 kg tror jag?) innan hon fick en egen box tillsammans med Ricky. Hon var inte alltför nöjd över att få stå på box, men så länge hon blir helt återställd så får hon allt stå ut med sådant. Finaste tjejen, bli bra nu!

Veterinärbesök

I måndags kväll kom veterinären ut till Ariel. Hon har ju ända sedan hon fick fång kissat konstigt, men jag har fått rådet att avvakta. Nu tröttnade jag dock och ringde ut veterinär för undersökning.
 
Det blev ultraljud av både livmoder och urinblåsa, men allt såg bra ut. Veterinären kände även på livmodern, som kändes lite stor och urinblåsan som kändes spänd. Ariel kissade också, så veterinären fick se hur konstigt hon beter sig. Veterinären skulle konsultera kollegor på Ultuna och jag fick rådet att avvakta så länge Ariel var pigg och feberfri.
 
Så inte mycket klokare fick jag släppa ut Ariel i hagen igen. Hon verkade nöjd med uppmärksamheten i alla fall. ;-)

Fång!

Min stackars, fina Ariel har drabbats av fång. :-( Jag är så ledsen, nu kommer jag inte kunna avla på henne mer. Fång är ärftligt och jag vill inte avla på någonting som kan ge avkommorna lidande.
 
Veterinären var positiv i alla fall, så förhoppningsvis kommer hon kunna bli en tävlingshäst framöver. Jag har ingen brådska dock, utan hon kommer få all den tid hon behöver.
 
Just nu står hon på boxvila med Ricky. Han tar det bättre än vad hon gör, så det indikerar att hon inte har lika ont längre. Hon får metacam och sedan får hon bara äta hö.
 
Hoppas min prinsessa blir frisk snart!
 
 

Riktigt positiv genomgång

Idag kom fysioterapeut S och kände igenom Ariel. Det var mer än ett år sedan sist... Det är ju inte bra att korrigera eller massera dräktiga ston, så det var enda chansen för Ariel eftersom hon åker till hingst helgen efter midsommar.
 
S tyckte det var så spännande att känna igenom ett nyförlöst sto, hon lärde sig massor om hur hästens kropp förändras och reagerar, så hon var nöjd att få komma så tidigt. Ariel var glad över uppmärksamheten. :-)
 
Ariel var jämn och fin i hela kroppen, så skönt att höra! Vi fick korrigera bäckenet lite men det var en väldigt liten förändring med tanke på att S inte sett henne på ett år. Sedan hade hon ett par identiska bristningar på vardera sida om magen, som med största sannolikhet härrörde från förlossningen. Inget att oroa sig över.
 
Hon var dessutom ganska spänd i bogpartiet, det masserade S bort. Men något annat skulle ju vara konstigt med tanke på att hon släpat på ett tungt foster i flera månader.
 
I övrigt var S imponerad över hur fin Ariel var i kroppen efter fölningen. Redan fem dagar efteråt har magen dragit upp sig så hon ser smal ut igen. Orättvist. ;-)
 
Ariel får nu vila tills hon kommit hem från Allman, sedan kör vi igång lite mjukt så vi är helt igång till bruksprovet. Skall klura lite på hur jag skall lägga upp det, måste ju räkna med Ricky nu också. Inte bara att ta in Ariel från hagen och rida en stund. :-P

Stelkrampsvaccinerad

Nu är det en månad tills det är dags att börja vaka. Känner att tiden går lite långsamt nu, är så nyfiken på vad som finns där inne i magen...
 
Igår var veterinären på besök och vaccinerade Ariel mot stelkramp. Man bör göra det ungefär en månad innan fölning, dels för att öka på stoets skydd och dels för att fölungen då får antikroppar mot stelkramp med råmjölken.
 
Ariel tyckte det var onödigt att bli vaccinerad, men lät sig sedan klias när vaccineringen var avklarad. Hon verkar ha lätt klåda på hela kroppen just nu, var man än kliar på blir hon överlycklig. Inte så att hon skaver sönder sig någonstans, men jag misstänker att det är vinterpälsen som hon vill bli av med.
 
Hon har även lite mugg i karlederna bak, så det är under insmörjning just nu. Inte många skorpor, men jag vill ju inte att det skall bli värre.

Tidigare inlägg
RSS 2.0