Ariel 3525

Igår kom vi äntligen iväg till Nyland. Jag har dragit mig för det ganska länge, jag har liksom blivit lat och velat vara hemma. ;-)

 

Skrittade fram runt hindren som stod kvar efter en träning och jag ångrade lite att jag tagit dressyrsadeln. ;-) Ariel fick faktiskt skritta över två cavaletti som stod på volt, men det var så enormt ansträngade att lyfta på fötterna. :-P

 

Joggade sedan fram i trav innan jag galopperade i lätt sits två långsidor och en kortsida i varje galopp. Kändes sådär när jag värmde upp, jag tappade fokus en del och har helt släppt mitt uppvärmningssystem. Skärpning!

 

Sedan höll vi oss på volten. Jag släppte stigbyglarna och så jobbade vi först i trav med min sits (men Ariel skulle ändå gå på volten böjd och ställd) och därefter i galopp. Nu har det lossnat i vänstergaloppen, så Ariel kan galoppera kort galopp även där. Så härligt! Men svårt för mig då jag tycker det går för långsamt och vill driva på i onödan. :-P

 

Försökte att bara fokusera på att släppa i överskänkeln och följa med i hennes rörelser, men det är så förbaskat svårt. Ariel var fantastisk och galoppera varv på varv, så jag hann med att känna efter. Helt sjukt vilken skillnad det blivit i galoppen för oss. :-D

 

Hon fick pusta lite emellanåt och efter att ha galopperat i först vänster och sedan höger varv, tänkte jag sedan ta vänster varv igen. Men så kände jag att nä, hon har jobbat så bra, hon förtjänar att få göra något roligt. Så istället lekte vi lite med skänkelvikning på volt i skritt och det är så himla skoj tycker Ariel. Hon flyter verkligen i sidled och blir mallig över beröm. <3

 

Tog stigbyglarna (som jag fö kunnat sänka ett hål) och joggade av en riktigt fin häst. Skulle gärna ridit omkring sådär länge till, men jag var ordentlig och skrittade av ute istället. Lite bättre driv ute den här gången, så det tar sig. 

I lördags fick pulsmätaren följa med oss ut. Har länge tänkt kolla pulsen i mördarbacken, men det har hela tiden kommit saker emellan. Nu så blev det äntligen av. Hade bomlösa sadeln, men jag börjar redan bli ovan vid att rida i den. ;-) Känns som jag hamnar i stolsits, fast jag vet att det inte är så. 

 

Skrittade längs skoterleden och upptäckte en gran som ramlat över leden. Hurra! Är nog bara knäppa personer som jag som blir glad över sådant. :-P Eftersom jag satt i bomlösa fick det bli lugn skritt emot och över, men jag hoppas att jag hinner hoppa den några gånger innan den tas bort...

 

Joggade fram i trav, Ariel var som vanligt seg och ointresserad när hon måste gå på skoterleden. Fick även en kort galopp på plan mark. Det var skoj att snegla på pulsmätaren, hon ligger runt 80 spm i skritt (om hon inte blir rädd för något, då skuttar den upp till 110 spm) på plant underlag och runt 100 spm i trav. I galoppen är det ungefär 120 spm. Nu var det ju inga längre sträckor vi travade och galopperade, totalt blev det fem minuter eftersom skoterleden sedan tog slut. 

 

Vände vänster uppför mördarbacken. Ariel blev som vanligt en kålmask och tyckte att det var sååå jobbigt och måste vi verkligen uppför? Kan vi inte vända? Jag framhärdade och försökte hålla henne så rak som möjligt samtidigt som jag försökte hålla igång skritten i vettigt tempo. Sneglade på pulsmätaren några gånger och trodde inte det var sant...

 

När Ariel pustar som värst och tycker hon är på gränsen till att dö av trötthet, då visade pulsmätaren 125 spm. Det var det högsta värdet vi öht kom upp i under klättringen... Dessutom tog det inte många meter på plan mark innan hon var nere i 90 spm igen och när vi började skritta med nosen hemåt (efter att ha travat en kort bit) rasslade pulsen ända ned till 78 spm. 

 

Snacka om att jag blivit grundlurad av min häst... Så nästa gång vi tar backen (vilket jag bestämt vi ska försöka göra varje vecka) ska det baske mig vara galopp uppför och pulsmätaren på, så jag ser att något händer med pulsen. Sedan kanske vi inte galopperar alla backarna uppför, men det ska vara målet. Inte konstigt att hon inte får bättre kondition, när hon inte ens anstränger sig... Får trösta mig med att hon iaf byggt muskler. 

 

Skrittade nedför berget och när vi kom ut på Hammarvägen blev det galopp i lugn takt hela vägen till avtagsvägen till storgatan. Sedan skrittade vi hem och hon var synnerligen pigg sista biten. Busfia!

I fredags skrittade vi ut barbacka i midsommarnatten. Egentligen var det jag som var så ridsugen, men jag skyllde på att jag var tvungen att kolla till "våra" stubbåkrar och eftersom man måste rida en bit på vägen är det smartast att göra det när så få bilar som möjligt är ute. Vi mötte två bilar på hela tiden. ;-)

 

Det var så mysigt att skritta (och trava lite) ut i den svala kvällen med Ariel. Ingen av åkrarna var slagna ännu, men snart så... Jag längtar till vi kan galoppera runt på dem. Den ena brukar jag ofta rida på under hösten, men den andra har jag först nu insett att vi kommer åt (dsv inget stängsel) och den är mer av typen brant uppförsbacke, perfekt att blåsa på i galopp!

I onsdags skrittade vi ut en sväng (förbi ridbanan, längs asfalten och hammarvägen, tillbaka via stigen) innan vi red in på ridbanan. Joggade fram över några bommar jag lagt ut och galopperade även över en cavaletti. Den sistnämnda syntes knappt pga allt gräs, så nu är det dags att hästarna går till ridbanan och betar igen...

 

Ariel kändes pigg och fokuserad, så vi styrde sedan in på serien jag byggt upp (koppelräck, 6 m, kryss, 3 m, kryss, 6 m, koppelräck) men det blev helt fel. Kändes redan när hon kom emot första krysset att det var för långt med 6 m emellan, hon klarade dock studsen helt ok men rev sista koppelräcket då hon la in ett halvt galoppsprång precis innan. Blir så less när avstånden inte stämmer, fast jag kollat och dubbelkollat. Suck! Nu blir det banhoppning i fortsättningen, vi behöver ändå nöta det lite mer. 

 

Istället för att försöka med serien fler gånger, så tog jag helt sonika och travhoppade grinden (70 cm) som stod vid x. Var ett tag sedan vi travhoppade och det blir en ganska kort anridning + tvär sväng efter landningen, men det var hur lätt som helst tyckte Ariel. Direkt rätt galopp bägge gångerna vi hoppade (första gången tog vi till höger och andra gången till vänster) och inte alls de där tvära vändningarna hon gjort tidigare, utan nu fortsatte vi rakt fram några språng innan vi vände när jag ville. Dvs, jag RED hela tiden efter hindret. Hurra så bra vi är! :-D

 

Då jag ville ha kvar den positiva känslan nöjde jag mig där och joggade av henne över bommarna innan vi skrittade hem. Ett kort pass på 30 min, men ett pass som blev bra utifrån de förutsättningar vi hade. :-)

I måndags var det dressyrträning. Vi kom dit lite tidigt, så vi hann med att skritta ut en bra stund i skogen och grusvägen innan vi red in på ridbanan. 

 

Jag var helt slut mentalt redan innan, men P satte mig i arbete och ganska snart kunde jag släppa det jobbiga mentala för en stund (fördel med ridning!). Vi fick jobba på volten, först i skritt, med att hitta balans, böjning och ställning. 

 

Övergick sedan till trav och jag tröttnade på stigbyglarna direkt och släppte dem. Hela tiden tänka långa ben, slappna av i överskänklarna och sitta mitt över hästen. Svårt! Ville jag ha mer trav skulle jag skumpa mer, vilket kändes skitsvårt men Ariel svarade upp så fint. <3

 

Ökade och minskade volten i bägge varven, det gick successivt allt bättre. Ju mindre jag rider (dvs stör) desto bättre går det. ;-)

 

Sedan blev det galopp och även där släppte jag stigbyglarna ganska direkt. När jag är så van vid att knipa med överskänklarna känns det verkligen läskigt att släppa, för det känns som jag släpper all kontroll och bara sitter och balanserar på sittbenen. :-P Men som P och jag kom fram till, det finns de som rider (riktigt bra!) utan att ens ha ben, så det ska ju inte behövas.

 

Ariel galopperade varv på varv på volten, vänster galopp snabbare än höger galopp, men bägge galopperna jobbade hon så bra i! Vi kunde tom öka och minska volten även här, vilket är ett stort framsteg.

 

Joggade av och skrittade sedan av en glad Ariel. Hon ville dock inte skritta bort från transporten, så jag fick bli arg, vilket känns så onödigt när passet var så bra. :-/ 

Idag red vi ut längs storgatan i dressyrsadeln. Ariel fick sig ett riktigt vilopass, det var mest skritt, en del lugn joggtrav och två galopper på typ tio språng vardera. Mycket nöjd och glad häst efter den turen!

 

Jag däremot fick slita ihjäl mig... :-P För jag red utan stigbyglar och fokuserade stenhårt på min sits. Vrida om låret, stilla skänklar, rörligt bäcken, följsamma armar, titta rakt fram, ned med hälarna. *puh*

 

I skritt gick det hyfsat, i trav kändes det mest som jag studsade runt överallt. Men jag klämde i alla fall inte med överskänklarna, alltid något. ;-)

 

Galoppen blev inte mycket att orda om, jag måste komma ned mer med rumpan, men det är svårt när storgatan är så ojämn i sitt underlag. Längtar så till Nylands ridbana, imorgon är det dressyrträning där och sedan ska jag försöka åka dit åtminstone ett par gånger i veckan och rida dressyr. :-)

I lördags var jag så sugen att rida programridning igen, så det fick bli ett till sådant pass. Lika bra att passa på när suget infinner sig. ;-)

 

Skrittade till ridbanan och skrittade igenom LC:1. Kändes bra, framförallt när jag blev lite mer petig och red (nåja, nästan iaf) varje steg. Gick sedan över till att rida LB:1 i trav lättridning, fast slutade innan galoppdelen av programmet. 

 

Jobbade sedan på 20-metersvolten i galopp. Vi kan ju! Jag måste ned på rumpan mer, men vi håller spåret bra nu, jag kan använda innerskänkeln (HURRA!) vilket gör att Ariel går mer böjd och tom börjar söka sig lite mer i form även framtill. Ska bli så spännande att få känna på galoppen på bra underlag, nu var det ojämnt kuperat och halkigt (regnblött) gräs som gällde. 

 

Testade sedan att göra en tempoväxling på diagonalen i trav, men där blev jag för fokuserad på vart vi skulle (nackdel med gräs på ridbanan är att mina dressyrbokstäver inte syns), så någon ökning blev det inte. Beslöt mig för att prova på långsidan istället och jösses vilka växlar det finns i Ariel! <3 Nu kunde jag inte sitta i det för fem öre, men en dag ska jag vara tillräckligt bålstark. Oh så inspirerad jag blir!

 

Joggade av lång och låg över några bommar (också svårt att hänga med i traven då, när hon verkligen rör ryggen ordentligt) innan vi skrittade hem. 

I fredags hade jag noll ridlust, så jag beslöt mig för att lite galopp skulle pigga upp. Värmde upp i alla gångarter längs hammarvägen och upp längs gamla grusvägen vid berget. Ariel blev rätt glad av att få galoppera där, det är ju småkuperat och rätt så mycket igenväxt, så det känns nästan som att rida på en stig. Hon gillar stigar. ;-)

 

När vi kommit till vändplanen fick hon springa lite snabbare hemåt, det var skoj tyckte hon, även om det blev många skrittpauser då jag tyckte det var lite väl modigt att galoppera i nedförsbacke. Sedan tog vi en avstickare uppför nya grusvägen vid berget, red halva den och verkligen manade på henne i snabb galopp. Roligt!

 

Skrittade hela vägen ned till T-korsningen igen, sedan var Ariel taggad igen. Fortsatte bortåt mot hammarvägens vändplan. Blåste på rätt fort i galoppen, men provade även att sänka tempot utan att bryta av till trav. Det har vi aldrig gjort förut, men det gick hur bra som helst. :-D Så stolt över Ariel som börjar få mer styrka i galoppen. Joggade av en suerfin tjej som verkligen gick lång och låg, innan vi vek in på traktorvägen och skrittade hela vägen hem via storgatan. 

 

Mycket nöjda när vi var hemma, Ariel fick sig en välförtjänt dusch och rullade sig sedan i leran...

 

En veckas paus fick Ariel, sedan kunde vi börja jobba igen. Igår mjukstartade med lite programridning. Har tagit bort en del hinder från ridbanan och placerat ut cavaletti vid 40 meter, så jag lättare känner av var vi ska svänga. 

 

Började med att skritta igenom LC:1 och LB:1. När vi skrittat fram tillräckligt blev det även trav lättridning i en del av LB:1. Programmen sitter, men det är ju en helt annan sak att rida dem...

 

Gick över i galopp och provade 20-metersvolten vid E. Har placerat ut sockerbitar för att hjälpa mig med storleken på volten och det hjälpte verkligen massor att ha hållpunkter så jag bara behövde tänka en kvarts volt hela tiden. Ariel kändes riktigt fin i galoppen, jag tyckte hon var lite svår att få helt ställd i nacken, men jag glömmer så lätt att vi haft mycket svårare problem i galoppen. Nu sitter jag i sadeln och kan verkligen rida galoppen. :-)

 

Skrittpaus innan vi red igenom LC:1 på riktigt. Det kändes inte bra, även om jag berömde Ariel vid flera tillfällen när hon kämpade. Hon hade ett bra driv, men jag tyckte att jag satt och fladdrade alldeles för mycket, framförallt med vänsterskänkeln. SUCK! 

 

Tränare P kommenterade på fb efteråt, när jag gnällde över dåligt pass och hon satte verkligen ord på mitt gnäll. "Men du är ju så självkritisk så det borde vara olagligt". Hehehe. :-P

 

Men ok, vi genomförde LC:1 helt okej, vi höll rätt gångart hela tiden, red enligt linjerna hyfsat. Nu ska vi bara fortsätta nöta och jag får inte glömma att det är MYCKET svårare att rida på min lägda som är ojämn och kuperad, än att rida på en bra ridbana. Plus att hörnpasseringarna som vi hade sådana bekymmer med sist, nu fungerade riktigt bra i trav och helt okej i galopp. Så nu är det bara att fila vidare!

I fredags körde vi längsta turen hittills. Det blev till vändplanen längs Hammarvägen. Skrittade fram ordentligt först och joggade sedan fram till T-korsningen. Några meter i skritt så hon fick pusta, sedan travade vi fem minuter, skrittade fem minuter, inkl möte med en grävmaskin (!) och vändning, därefter travade vi fem minuter igen innan vi skrittade hela vägen hem.

 

Vi var ute i totalt 45 min och jag tyckte Ariel travade på bra. Men det var ändå 10 km/h hon presterade. ;-) Får bli till att tagga upp tempot ännu mer längre fram. 

 

Men nu blir det rid- och körpaus på obestämd tid, då mitt fölvakande är avslutat och jag nu behöver hålla ordning på en busig fölunge några dagar. :-)

För några dagar sedan kom Lill-Blakken hem i brevlådan (svenska fjordhästföreningens medlemstidning). Där stod det att nästa års fjord-SM kommer att hållas den 20-23 juli i Vetlanda. 

 

Då stack det till lite extra i mig. Vetlanda är för mig platsen där jag varje år sedan 2007 frossat i fina fjordhästar. Jag kan anläggningen utan och innan och det känns verkligen som hemma. <3 I år blir första året som jag inte åker dit och det är tråkigt, men tyvärr kan man ju inte hinna allt som man vill. 

 

Men att få rida ett SM i Vetlanda... Åh så roligt det skulle vara!

 

Därför har jag bestämt mig för att satsa mot att kvala till SM nästa år. Det som krävs är två felfria rundor i 0,90 och det ska vi kunna klara av. Mest handlar det egentligen om min egna osäkerhet, så jag får jobba vidare med det mentala. :-)

 

Planen ser därför ut så här: 

 

9-10 juli är det ridläger i Nyland.

12 juli är det en Clear Round-hoppning I Nyland där jag tänkte hoppa 70 och 90 cm. Det blir första gången vi hoppar en bana på 90 cm, men som sagt, jag vet att vi kan. 

20 juli är det pay&jump i Matfors. Där planerar jag att hoppa 80 och 90 cm, för att få lite rutin på höjderna. Sedan har vi en hel månad på oss att träna. 

2 augusti är det hoppning i Nyland igen. Dels en Clear Round på 60 cm och dels vårt klubbmästerskap på 80 cm. 

20 augusti är det dags för tävlingsdebuten. Den gör vi i Matfors (tryggt med samma anläggning tänkte jag) och både 80 och 90 cm. Vi behöver ju tävlingsrutin, därför tror jag det är bra med två starter varje gång vi åker. 

17 september är det sedan 80 och 90 cm på Näset. 

8 oktober är det 80 och 90 cm i Sundsvall. 

12 november är det 80 och 90 cm i Timrå. Om vädret är med oss och jag törs åka iväg med transporten förstås. ;-)

 

Det innebär fyra kvaltillfällen och jag hoppas att vi är felfria åtminstone en gång, så det känns lite lättare inför vårens tävlingar. Vis av årets säsong så kommer vi inte komma ut på tävlingsbanorna förrän i maj, så då är det ynka två månader kvar till SM. Men framförallt ska vi få rutin på att tävla hoppning. Vi har ju tävlat en del i Nyland, men det är inte riktigt samma sak som på tävling. 

 

Det ska bli förbaskat roligt och jag hoppas verkligen att vi tar oss till SM. 

 

Igår var det dags att hoppa igen, som jag längtat! Planen var att rida igenom samma serie som sist, men höja upp oxern rejält på slutet. Samt även hoppa en annan serie med travbommar och kryss. 

 

Ariel kändes lugn när vi skrittade till ridbanan, men så fort vi var inne på den växlade hon upp. Som hon älskar att hoppa. :-D Vi jobbade med halter och skänkelvikning i skritten, främst fokus på att bjuda framåt även när vi går i sidled. Hon svarar upp så himla bra nu när jag inte bromsar henne för att få det "snyggt". 

 

Bytte till trav, men med samma jobb, skänkelvikning och övergångar till skritt. Hon flöt verkligen fram i traven! <3 Provade att trava över bommarna, för att övningen skulle vara lätt att bygga om för mig, så hade jag fått justera bredden till 1 meter mellan bommarna. Men det fungerade inte bra på Ariel, det blev för kort när hon hade driv i traven. Så efter några försök fick det vara med travbommar. 

 

Galopperade två långsidor och en kortsida i lätt sits i vardera varv. Galopperar medvetet inte genom den kortare kortsidan (15 meter) under uppvärmningen, det är bara dumt att göra det för svårt och sätta spänningar i henne. Istället fick hon vara duktig och känna att hon klarade galoppen galant. Hon fick även hoppa den lilla studsserien med plank jag satt upp (tre st 35 cm höga) och det var roligt. 

 

Sedan provade vi bomserien igen, men med ett kryss på slutet. Då bommarna bromsade upp henne (pga kort avstånd) så tappade hon bjudning även mot krysset, klev över det och fortsatte i trav. :-P Så den övningen fungerade inte alls och därför beslöt jag mig för att inte ta den igen. 

 

Istället tog jag serien med tre cavaletti med ett galoppsprång emellan följt av en kryssoxer på 6,5 meters avstånd. Hade flyttat serien så vi slapp så tvära svängar efteråt och även måttat lite noggrannare med måttband. Det resulterade i en glad Ariel som bjöd och hoppade cavalettina och sedan inte fick till det på kryssoxern. Det blev ett och ett halvt galoppsprång. Första gången var jag inte alls beredd och flög fram på halsen. Andra gången var jag mer beredd, men det blev lika orymtiskt. 

 

Satt av och flyttade kryssoxern ett par dm, sedan gick det bättre att ta sig genom serien, men eftersom det inte kändes helt hundra, utan bara hyfsat ok, så fick höjningen vara till en annan dag. För att verkligen få en härlig känsla avslutade vi istället med att hoppa studsserien en gång till. Roligt tyckte Ariel!

 

Joggade av en superfin tjej som verkligen stretchade överlinjen. <3 Sedan skrittade vi hem eller snarare taktade... Hon är så pigg och glad nu och de övningar vi gör är inte jobbigt (enligt henne) utan bara roligt och då tar liksom inte energin slut. Men det är bra, jag vill att hon ska ha en lite lugnare period nu, när allt känns bra, för sedan händer det grejer... Mer om det senare. ;-)

 

Ariel blev så glad av hoppningen, så hon busade i hagen efteråt. Här bockar hon. <3

 

Igår skrittade jag ut en sväng med Ariel, mest så hon skulle få röra sig ordentligt efter några tuffa pass. Hon tyckte det var dötrist... ;-) Vi red längs storgatan, via traktorvägen till hammarvägen. Sedan tog vi en stig genom skogen till vändplanen där vi brukar rida dressyr. Först då piggnade Ariel till. Uteritter är blä och att bara skritta är ännu tristare. 

 

Men det var skönt att hon fick röra på sig ordentligt, även om hon rör sig en del i hagen blir det en annan sak när det är konstant skritt under en längre stund. Jag var nöjd iaf, även om bomlösa sadeln kändes lite ovan när jag inte ridit i den på länge. 

Idag var det programridning vi ägnade oss åt på ridbanan. Det var rätt så utmanande, Ariel var däst efter att ha ätit massor med gott gräs, vi har inte ridit in oss i sadeln ordentligt, det stod hinder i vägen lite varstans och ridbanan är ju inte optimal då underlaget är ojämnt, det sluttar på vissa ställen och så är ju måttena fel. 

 

Men någonting har hänt med mig, jag ser bara det positiva i vad vi gör och har roligt istället för att bli ledsen eller irriterad. Känns så enormt skönt att prestationsångesten har släppt. :-) Sedan får vi se om den hälsar på igen när vi närmar oss tävlingen (17 juli). 

 

Började med att jobba med halter i skritt, gick sedan över i trav och övade uppridningen på medellinjen. Inte det lättaste tyckte Ariel, men det fungerade ändå okej. Däremot hörnpasseringen efter att vi vänt till höger... Den var helt omöjlig hävdade hon. Vi gjorde om den massor av gånger. Så länge vi gjorde den i skritt var det inga problem, men i trav så föll hon inåt eller så sladdade hon med bakdelen. Så vi höll på rätt så länge med att få till hörnet. 

 

Sedan hade jag glömt programmet. :-P Tycker det är fascinerande hur jag kan kunna programmet (LC:1) som ett rinnande vatten ända tills jag börjar rida det. Men jag vet att det kommer bara vi får rida igenom det ordentligt flera gånger. Så det blev en del pauser när jag kollade i mobilen hur vi skulle rida. 

 

Vändningen över ridbanan gick hyfsat, när vi väl bestämt oss vart vi skulle rida pga bommar som låg på fel ställe. När man vill hoppa på samma bana som man rider dressyr får man kompromissa lite med vägen, så länge känslan blir rätt. 

 

Efter varje moment fick Ariel skritta på lång tygel medan jag kollade vad sjutton vi skulle göra härnäst. :-P

 

Serpentinerna, ja herregud... Så fort det kändes någorlunda okej, så envisades det med att stå ett hinder i vägen, eller så snubblade Ariel på någon grästuva. Men jag vet ju att vi kan göra de bra, bara jag rider ordentligt. 

 

Diagonalen med skrittövergång sex steg blev en riktig utmaning, för strax innan medellinjen stod det ett upphöjd plank... ;-) Så Ariel fick trava över planket och sedan försöka göra en snygg övergång. Som vanligt måste jag RIDA varje steg för att få till övergångarna bra. Men vi tränar glatt vidare. :-D

 

Övergången till mellanskritt blev sedan ganska abrupt, jag måste bli bättre på att driva henne in i skritten. Som sagt, vi är rejält ringrostiga... Den fria skritten var okej, men det var svårt att hålla sig på rätt linje, då bokstaven M var övervuxen med gräs (hahaha). Ta tyglarna fungerade bra och även övergången till trav. Fattningen var helt suvären, herregud vad jag älskar sadeln! <3

 

Sedan blev det totalt tilt i min hjärna. För VAR skulle jag få plats med en volt när det stod hinder överallt? Vi gjorde en helt vansinnig volt på kanske 12 meter i diameter, sedan bröt jag av till skritt och skrittade runt i ett försök att begripa var volten skulle vara. Plötsligt ville jag liksom ned till kortsidan med volten. Nä, det blev verkligen HELT FEL i huvudet. Så till nästa gång ska jag placera ut ett par koner, så jag får känsla för var volten ska vara. Alternativt plocka undan hindret tillfälligt. ;-)

 

Lessnade på att snurra runt, så jag tog helt enkelt en härlig galopp längs långsidan i höger varv. Åh så härlig galopp hon har nu! Visst kändes den bra på träningen sist, men nu när hon fick galoppera på rakt spår kände jag verkligen hur hon satte under sig och blev lätt i fronten. <3

 

Gjorde ett nytt försök med galoppvolten i vänster varv och fick till den hjälpligt runt ett par hinder. Sedan larmade klockan (vill inte rida för länge i nya sadeln), så jag joggade av henne några minuter innan vi skrittade hem.

 

Inte nöjd egentligen, men samtidigt supernöjd med hur jag kunde upprepa momenten utan att bli irriterad och hur jag kunde se det komiska i de sämre förutsättningarna. Det viktiga är ju egentligen att vi har roligt och det hade vi verkligen idag! Även om Ariel tyckte att vi kunde hoppa lite mer. ;-)

 

Hemma igen blev hon avduschade, fick bada fotbad och så började jag tvätta svansen. Skriver börjar, för den är så skitig så det behövs många omgångar... Blev bara längst ned som jag tvålade in och sköljde ur några gånger. Ariel var inte särskilt nöjd utan hade gärna sluppit fotbad och svansbad...

 

Idag tog vi äntligen en tur med vagnen igen. Vi provade att köra uppför berget vid hammarvägen. Skrittade en glad Ariel ända tills det planade ut, då blev det joggtrav. Hon joggade på riktigt trevligt. Vi pustade lite när vi svängt in på grusvägen mot berget, men sedan blev det trav i lite tuffare tempo. 

 

Var ganska svårt att hänga med, då det var ojämnt, med massor av småbuskar på vägen och givetvis även kuperat. Ariel verkade tycka det var kul dock, men när vi vände och fick nosen hem slutade hon lyssna på halvhalter... Så vi fick avbryta travandet med att göra en del lydnadsövningar i skritt (dvs halter och tempoväxlingar), det var astråkigt tyckte Ariel men hon blev successivt bättre. Jag vet ju att hon är mindre lydig även när jag rider och nosen pekar hemåt, men det är lika bra att ta tag i det nu, så det inte blir något problem.

 

Jag tyckte vi körde en tuff tur, 10 min trav blev det totalt och vi körde 4,6 km dvs längsta sträckan hittills. Men Ariel var helt oberörd när vi var hemma och knappt svettig... Så nästa gång testar vi att köra rakt fram på hammarvägen och lite mer intervaller i traven än vad det blev nu. Skoj oavsett. :-)

Idag skrittade jag iväg på en lätt loj Ariel till ridbanan. Jag hade förberett en övning jag trodde skulle passa oss bra. På träningar blir det ofta att vi rider olika linjer som sedan kombineras i en bana. Vilket jag tycker är utmärkt, då vi behöver träna på att rida bana (det är ju hela poängen med hoppning). Men på min lite sämre ridbana vill jag inte rida svåra svängar, utan hellre flera hinder rakt fram i serier. Så det var dagens övning, en serie jag byggde upp successivt så den till sist bestod av tre cavaletti på högsta (36 cm) med 6 meter (ett galoppsprång) emellan varje och därefter 6,5 meter till en kryssoxer. Tanken är att hästen ska få bra språng genom serien så att man kan höja upp oxern till maxhöjd. 

 

Skrittade fram runt fyrkanten, gjorde lite halter och sedan skänkelvikning med fokus att hon skulle bjuda framåt. Ariel var dock redan lite taggad (lojheten var visst bara en förklädnad!) och bjöd upp i trav ett par gånger redan i skritten. 

 

I traven fick hon sedan gå över en bomserie (som ska bli en annan rolig övning så småningom) bestående av tolv (!) bommar. Den älskade hon! Hon gick i perfekt rytm genom hela den långa bomserien, oavsett hur taggad hon var innan och oavsett om vi red till eller från utgången. Jag vet ju att hon gillar bommar, men att hon tycker om dem så mycket hade jag inte insett. Jag hade en meter mellan bommarna och det var perfekt avstånd. Hon fick även göra lite skänkelvikning i trav, vilket hon gjorde med glädje. Om hon gillar bommar, så älskar hon skänkelvikning. :-)

 

Vi gick sedan över i galopp, jag lät henne galoppera bägge långsidorna, men endast den kortsida som är 23 meter, för jag ville inte göra det alldeles på tok för svårt för henne. Vi skulle ju ha kul idag (och det hade vi!). Jag älskar verkligen att ställa mig upp i hoppsadeln och bara följa med i galoppen. Om min nya dressyrsadel är härlig för den hjälper mig i galoppen, så är hoppsadeln ännu bättre, för den hjälper mig både i galoppen i lätt sits och när jag hoppar. Värdet av bra, utprovade sadlar (som passar både häst och ryttare) kan verkligen inte underskattas!

 

Jag lät henne galoppera några gånger över tre låga plank (15 cm) som stod med tre meters mellanrum. Galoppen känns så mycket mer reglerbar nu, så jag får lust att göra en övning där jag kan variera galoppsprången mellan två koppelräck. Men det får bli en framtida övning. :-P

 

Vi pustade lite i skritt innan vi började hoppa. Först fick hon hoppa bara det sista krysset två gånger i trav. Inte så mycket tryck i traven (hindret var då 25 cm), så jag fick fatta galopp efter hindret. Då insåg jag mitt misstag... Sista hindret var placerat alldeles för nära kortsidan, så det blev 3-4 galoppsprång innan vi var tvungna att svänga. Dessutom var det den kortsida som är 15 meter dvs själva vändningen Ariel gjorde blev som en halv volt på 8 meter i diameter... En 8 metersvolt i samlad galopp dyker fö upp först i msv B. Ariel kämpade sig runt, jag berömde och så provade vi igen. Samma resultat, om möjligt vände Ariel ännu tidigare, så vi fick knappt landa innan vi svängde. 

 

Satt av och la upp bakre bommen på oxern, så hindret blev 50 cm. Provade sedan att hoppa i galopp, Ariel bjöd på ett riktigt härligt språng, men det blev lite knepig känsla eftersom vi då fick ännu mindre yta att galoppera på innan vi måste vända. Så där och då beslöt jag mig för att inte höja upp oxern, utan nöja mig när vi hoppat hela serien. 

 

Så vi hoppade tre gånger till, med en till cavaletti för varje gång. Ariel hoppade verkligen super genom serien och vändningen gick bättre och bättre. Hon blev rätt stolt över sig själv varje gång hon höll igång galoppen och jag berömde rejält varje gång också. Så duktig tjej! När jag skulle sitta upp efter att ha lagt upp sista cavalettin, kom Ariel plötsligt på att hon var HELT ENSAM på ridbanan. Dvs hennes älskade Ricky var inte där. Så hon blev spänd och gnäggade ljudligt ut över byn. Inget svar (förstås) så hon blev rejält på tårna av att vara ensam. Jag blev mest full i skratt, hur kan en häst komma på efter sisådär 30 minuter att hon är ensam? :-P

 

Hon hoppade iaf även sista gången bra (dvs första gången med tre cavaletti och kryssoxern), sedan var Ariel så mallig över att ha klarat svängen hela sex gånger, så hon var svår att få att varva ned. Även ensamhetskänslan ställde förstås till det med avslappningen. Jag travade tom över bommarna några gånger åt vardera håll och det gjorde hon bra, men slappna av och bli lång och låg ville hon inte. Så jag nöjde mig när hon iaf dämpade sig lite i traven och så skrittade vi hem. Med diverse taktinslag. ;-)

 

Väl hemma kunde hon konstatera att Ricky överlevt utan henne, men det var knappt, eftersom han fått stå ut med Sunnys sällskap. :-P

I torsdags skulle jag rida ut ett enklare joggingpass i dressyrsadeln. Såg framför mig hur vi liksom flöt fram lång och låg, avslappade bägge två. Haha, det blir aldrig som jag tänkt mig. :-P

 

Ariel var supertaggad redan när vi gav oss iväg. I rask skritt tog vi oss längs hammarvägen och när jag bad om trav så var det inte precis joggtrav utan mer älgtrav. ;-) Det var länge sedan hon hade sådan framåtbjudning ute, så jag hade ärligt talat inte hjärta att bromsa henne. Såg bara till att hon var hyfsat balanserad och så fick hon trava på istället. 

 

Galopperade även lite, stora och glada språng var det, jag stod upp i sadeln så jag skulle störa ryggen så lite som möjligt. Sedan var vi framme vid traktorvägen som leder till storgatan, så där blev det förstås skritt. 

 

Framme på storgatan så jobbade vi några varv på första vändplanen. Först trav och sedan galopp. Det gick sådär, då vändplanen är lite ojämn och sedan ville Ariel hela tiden dra åt den del av volten som var hemåt. Så jag fick det lite kämpigt och det blev inte alls samma fina galopp som dagen innan. Men bara ATT vi kan göra en sådan övning i flera varv är ett enormt framsteg och jag var supernöjd när vi gjort det i bägge varven. 

 

Ariel skrittade sedan hem med energiska steg, så jag fick faktiskt dämpa henne i nedförsbacken. :-P Det märks verkligen hur enormt mycket hon trivs i nya sadeln, precis som i hoppsadeln får hon plats med att höja ryggen och ta ut rörelserna. Det fick hon förvisso i bomlösa sadeln också, men i ffa galopp får jag mer hjälp av dressyrsadeln. Jag är mycket nöjd med köpet. :-D

I onsdags red jag dressyrträning i nya sadeln. :-D Hade förvarnat P innan att vi skulle ta det lugnt, men jag vet inte riktigt om det blev så. ;-)

 

Eftersom vi fortfarande håller på och rider in oss i sadeln så skrittade jag bara fram innan träningen. Först på lång tygel och sedan på kort, med framförallt halter som jobb för att få Ariel fokuserad. När P kom fick vi gå in på stora mittvolten och jobba. Först i skritt,där vi hamnade i en arbetsform som var den bästa P någonsin sett oss i. Sedan gick vi över i trav och jag red lätt till en början, vilket kändes helt ok, men det är ganska svårt för mig att känna rätt tempo i lättridningen. 

 

När jag sedan övergick till nedsittning hände något väldigt spännande. P sa åt mig att komma ned mer i sadeln och skumpa med. Ariel svarade upp med att trava på en helt ny nivå, ju mer jag skumpade, desto nöjdare blev hon och desto mer jobbade hennes bakben. P sa att hon aldrig sett oss trava så bra förut!

 

Vi fick jobba med att göra små volter i den stora, vilket blev förbaskat svårt då Ariel sladdade ut med bakdelen hela tiden. Jag kämpade på med att korrigera, men P bad mig istället att slappna av i innerskänkeln, lång innerskänkel och inte fastna med knäet. Vips gjorde Ariel fantastiskt fina volter... :-P

 

Vi övergick i vänster galopp och jag var så lycklig över att ÄNTLIGEN komma ned i sadeln i galoppen. P påpekade att hon tyckt bomlösa sadeln fungerat alldeles utmärkt för oss, tills hon nu såg oss med dressyrsadeln och hur mycket jag faktiskt kunde komma ned i sadeln. Snacka om att vi haft en sadel som motarbetat mig... Om än en sadel som varit guld för Ariels ryggmuskler.

 

Vi fick sedan byta varv till höger galopp och där galopperade Ariel så långsamt så jag blev frustrerad. Det kändes inte ens som vi galopperade på böjt spår, utan mer som en mindre fyrkant (rakt fram, hörn, rakt fram, hörn etc). Men P var supernöjd, för nu galopperade Ariel i en riktig dressyrgalopp (till skillnad från vår vanliga i övertempo) med bakbenen väl undersatta. Oups. Jag som inte var nöjd. ;-) Vi fick jobba med att göra mindre volter i den stora volten (i galopp!) för att få Ariel att gå mer böjd och ställd. 

 

Tog även några varv i vänster galopp igen, för att testa de mindre volterna där också. Det gick helt okej faktiskt, även om hon inte sätter under sig lika mycket i vänster galopp. 

 

Joggade av en superfin häst och jag var så sjukt, sjukt nöjd! :-D Sadeln kommer att ta tid att rida in sig i, men det kommer verkligen att vara värt det! Jag behöver jobba vidare med min sits (långa ben, sitta mitt över hästen etc) men det kommer att bli så bra! 

 

Skrittade av ute på en häst som mer var på tårna än slutkörd. :-P Det här blev sista träningen på ett bra tag framöver, nu kan Sunny föla när som helst, så jag kommer hålla mig hemma och bara rida kortare pass. 

Pga en diskussion om mätintyg på tdb lägger jag upp bilden här.