Ariel 3525

Igår hade jag tänkt att longera Ariel, men när jag parkerade bilen insåg jag att jag glömt både pisk och tömkörningsgjord. Jahapp... Nackdelen med att ha häst på två ställen. :-S

 

Hade först tänkt att strunta i att ta in henne, men hon har varit ledig i två dagar och var så sugen på att komma in, så jag föll till föga.

 

Gick till ridbanan och släppte henne där. Hon busade runt lite, men jag insåg snabbt att hon faktiskt busade runt mig, och inte bara lite varstans. Dvs, hon höll sig centrerad runt mig. Likaså upptäckte jag att hon lyssnade superbra på rösten, så jag kunde få henne att göra både tempoväxlingar och övergångar. Häftigt!

 

Coolast var när jag fick henne att fatta galopp genom att göra en fattning själv (svårt att förklara!), galoppera fint ett varv på volten runt mig, sedan fortsatte jag längs långsidan och hon sprang parallellt med mig hela tiden. Så fort jag slutade följa fyrkanten, så var hon åter på volt runt mig.

 

Underbara, härliga häst! Hon tyckte det var så roligt att leka med mig och jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på henne. Hon är verkligen min hjärtehäst! <3

I söndags var det dags för träning igen. Skrittade fram längs gräsvägen mot Hammar och vände efter tio minuter. Frågade P när vi kom in på ridbanan om hon ville ha oss framskrittade eller framridna egentligen. Fick till svar att det spelade mindre roll, så jag kommer i fortsättningen rida fram i alla gångarter om jag har mer än tio minuter tillgodo, annars skrittar jag bara fram. 

 

Vi började att jobba på volten i trav igen. Först fokus på att följa voltspåret, försöka få in högerbogen i vänster varv och ut den i höger varv... Konstaterade snabbt att jag inte behöver byta spöhand, för spöet behövs i höger hand hela tiden, för att kunna förstärka högerskänkeln när bogen rymmer. ;-)

 

Ökade och minskade volten med samma fokus, upplever att hon blir lättare att komma åt när volten är mindre. Sedan gjorde vi tempoväxlingar i trav, där P glatt konstaterade att Ariel faktiskt hade en växel till i traven, hon kan länga sig bara hon balanserat upp sig tillräckligt. :-) Tempoväxlingarna var så nyttiga, även om det ibland känns som att hon skall ramla ned i skritt. Jag valde att sitta ned i den långsamma traven, tycker det är svårt att inte driva på henne med sitsen när jag rider lätt.

 

Sedan galopperade vi! Fick en mycket bättre känsla än sist, visst upplever jag det fortfarande som att vi rusar i full fart runt och liksom lutar inåt i volten, men tydligen ser det inte ut så och jag får försöka ignorera den känslan. Kom åt henne bättre den här gången och P tyckte galoppen redan blivit mycket bättre. Jag kunde bestämma mer när vi skulle bryta av än förra gången, då var det Ariel som tröttnade och började trava. Att komma tillbaka i en bra trav är dock svårt, det blir så överilat i början och sedan tappar hon traven. Men vi har ändå gjort framsteg redan. :-)

 

P tyckte inte jag kunde kalla galoppen för busgalopp, eftersom den var sansad. Jag försökte då hävda att Ariel i alla fall travade i slängtrav, men det var också fel. :-P Så jag fick nöja mig med en något obalanserad trav och galopp. ;-)

 

Kunde lägga ned henne lite i traven också, även om jag tyckte hon blev lite för överilad ibland. Skrittade sedan av samma väg som jag skrittade fram, lite enformigt men Ariel var nöjd. Tillbaka i stallet blev det avduschning precis innan det började regna. ;-) Ariel fick till sin glädje gå ut i ny hage, så hon var mycket nöjd med mera gräs. 

 

Nu blir det ingen träning förrän på lördag (28/6), men sedan blir det intensivt. Planen är dressyrträning 2/7, ridläger (2 pass/dag) 5-6/7, hoppträning 9/7 och pay and jump 13/7. Givetvis under förutsättning att det känns bra med hoppningen. Vi kommer dock nöja oss med att hoppa 40 cm såhär första gången. SKOJ!

I lördags regnade det och var rätt så kallt, så Ariel fick ha ländtäcket på sig. Kändes lite konstigt att använda det i juni, men vad gör man när det är fem plusgrader? :-S

 

Skrittade iväg på grusvägen till höger, Ariel var rejält på tårna och ofokuserad. Fruktansvärt ofokuserad. Hon tog varken förhållande eller framåtdrivande hjälper förrän efter flera meter. Hon hade mer koll på allt runt omkring, än mig på ryggen. Så frustrerande!

 

Joggade igång i trav innan det blev fokus på galopp, framförallt fattningar. Efter några halvdåliga försök, började hon äntligen ha fokus på mig. Som vanligt är galoppen sisådär bortåt, men så fort vi vände hemåt igen fick hon mer naturlig bjudning och galoppen "skötte sig själv" lite mer. Jag får inte slarva i fattningarna, gör jag dem ordentligt, så blir hon superfin både i fattningen och galoppen efter.

 

Det blev ett rätt tufft pass, med mycket styrketräning. Men efter avskrittningen var hon lugn igen, så hon är helt klart mer tränad än jag tror. :-) Hon var inte svettig efteråt, så kallt var det... Fick regntäcke på sig för ovanlighetens skull, ville att hon skulle vara ren och torr till träningen dagen därpå. Hon fick prova Hampus allra första regntäcke (minst 14 år gammalt...) och det verkade passa rätt så bra. Han har vuxit ur det med råge, men Ariel är ju lite nättare än honom. Är ganska sugen på att klicka hem ett nytt från Hööks... Skall försöka hålla mig. ;-)

I fredags var det ganska kallt, men Ariel och jag gav oss ändå iväg på en långtur. Skrittade uppför berget, via stigen i skogen hela vägen bort till flygfältet. Sedan tog vi grusvägen tillbaka hem.

 

Det var en händelselös, men härlig stund tillsammans och jag behövde bara korta tyglarna vid ett par tillfällen. Hon snittade på 5 km/h och totalt var vi ute i 1 h och 40 min. :-)

 

Vi var så nöjda bägge två när vi var hemma igen. Så skön tur!

I torsdags var det premiär för dressyrträning för P. Första träningen på mer än två år för Ariel. Jag har ridit Hampus för P, så vi var inte nya för varandra. 

 

Skrittade ut längs klätterstigen innan träningen, så Ariel var ordentligt framskrittad när vi kom in på ridbanan. Berättade lite kort om Ariel, att hon varit mammaledig och skadad, så vi inte gjort något vettigt på två år. Innan dess var jag inte helt säker på vad hon skulle bli för häst heller, så grundutbildningen var lite ojämn om man säger så.

 

Vi fick börja med att trava på volten, hålla voltspåret samt minska och sedan öka volten igen. P tyckte att Ariel var fin, men varför hade hon inte lika bra gångarter som Hampus. ;-) Snacka om att man skulle vilja kombinera de två hästarna. :-P

 

Sedan blev det galopp, lite obalanserat och studsigt ungefär ett halvt varv. Förklarade för P att vi är hopplöst dåliga att galoppera på volt, så jag fick order om att strunta i voltstorlek, böjning etc och bara koncentrera mig på att hålla galoppen. Det blev lite busgaloppskänsla, bara att rejsa på, ju fortare desto lättare för Ariel att hålla igång. ;-)

 

Det kändes skönt att rida för en tränare som inte gjorde så stor "sak" av våra bekymmer, utan gav oss en uppgift vi faktiskt klarade av. Hon tyckte det skulle vara skoj att fortsätta jobba med Ariel, då det säkert går att plocka fram lite mer gång i henne när hon blivit starkare. Framförallt bakbenen måste stärkas mer. 

 

Men konstigt vore annat, när hon tränats upp som distanshäst tills hon var fem, sedan varit mammaledig och skadad i över två år..

 

Vi var nöjda bägge två när vi skrittade av längs grusvägen. Ariel fick sig en dusch efteråt och gäspade en hel del. Längtar redan till nästa träning!

I onsdags var M snäll och filmade oss när jag sprang med Ariel på ridbanan. Jag blev ärligt talat förvånad när jag såg filmerna. Jag har fått känslan av att vi gör något fel, jag springer allt vad jag kan, men det blir ändå inte bra.

 

Problemet var väldigt tydligt... Vi börjar att springa i takt, sedan ökar jag tempot och Ariel lufsar på bakom mig. Jag förstår absolut att hon fått bedömningen "markbunden trav" tidigare, för inte visar hon någon trav heller. :-P

 

Vi har en hel del att träna på framöver... Men skoj att se oss på film!

Igår var det äntligen dags att börja rida Ariel på böjt spår. Helt sjukt vad fort tiden ändå gått med igångsättningen. :-) Det var bara de där tre månaderna med skritt som var jobbiga. ;-)

 

Började gårdagens pass med att jogga i trav på fyrkanten och volten. Hon kändes stabilare än jag minns, bara jag var noga med min position så gjorde hon rätt. Bytte varv med hjälp av snett igenom och försökte bara få henne avslappnad i traven.

 

Galopperade ett varv på stora mittvolten i varje galopp, det gick mycket bättre än väntat! Visst genar hon och jag sitter fel, men det var så mycket bättre än sist vi galopperade på böjt spår. :-)

 

Sedan satte jag mig ned i traven och red igenom LB:1. Ariel svarade på min nedsittning med att dansa fram i form. Va?! Jag misstänker att vi jobbade lite i undertempo, men det var så härligt att bara flyta fram tillsammans, så jag lät det vara.

 

Halten gick bra, vändningarna likaså. Serpentinerna bättre än väntat, men det underlättar förstås om man har bokstäverna på rätt ställe. ;-) Ökningen behöver vi träna på, likaså ökningen i skritten. Vänster galopp var en bra fattning, men jag måste lära mig att rida så hon inte bryter av efter några språng. Volten var stor, säkert närmare 20 meter än 15. Men vi klarade av den! :-D 

 

Ökningen var rätt fjuttig och andra volten blev knappt 12 meter. ;-) Men vi höll galoppen! Uppridningen blev hyfsad och efter klapp på halsen skrittade vi av ute i tio minuter.

 

Det kändes så mycket bättre än jag trodde! Antingen har någonting mognat hos henne under vilan, eller så har jag lyckats släppa min prestationsångest och därmed även fått henne att slappna av. Skönt oavsett och jag hoppas att det håller i sig. :-)

 

Längtar så till träningen på torsdag! 

 

Igår blev det ett kort pass på ridbanan. Tog dit Ariel direkt från hagen och började med att hon fick stå uppställd. Den hästen är verkligen underbar, man korrigerar hur hon ställer upp sig och sedan står hon så tills man säger åt henne att skritta. <3

 

Skritta avslappnat var inga problem och sedan provade vi att trava. Så länge jag är noga med att hon är rak i igångsättningen och smyger upp i traven, så kan jag hänga med när hon springer. Men jag behöver lite bättre kondition. ;-)

Som belöning fick hon busa lös på ridbanan, hon drog några repor, gjorde lite bocksprång och klippte ett hinder på ca 60 cm som stod i vägen. ;-)

 

Goaste tjejen! Hon var rätt nöjd med passet hon också. :-)

Igår skrittade vi iväg över berget på lång tygel. Det var perfekt väder för att rida hur länge som helst, vilket vi gjorde! Vi var så upptagna i vår egna lilla värld att jag missade avtagsvägen till vänster och vips hade vi hamnat hela vägen bort på grusvägen. Inte riktigt vad jag tänkt mig. ;-)

 

Ariel var nöjd i alla fall, så vi tog kortaste vägen hem igen som kompensation. Ändå blev det en och en halvtimme vi var ute och skrittade och njöt. Så grymt härligt att kunna mysa tillsammans. :-)

 

Vi gör ett nytt försök med att rida rätt väg på midsommarafton, vi kan behöva en lugn tur efter dressyrträningen kvällen innan. ;-)

I lördags var det väldigt varmt, så jag väntade till kvällstid innan jag red Ariel. Vi skrittade iväg med ganska ivriga steg och så fick hon trava längs gräsvägen som går mot sjön. Det var en glad trav, lite på tårna sådär, så jag var ganska förberedd när vi vände nosen hemåt och fattade galopp.

 

Tjoho! Tyckte Ariel och fick rejält med fart. Jag blir tyvärr lite feg då och bromsar henne, så istället för att sitta och tjuvhålla för att jag tycker det känns okontrollerbart, så ändrade jag planen och red på grusvägen upp mot berget istället. Hon fick galoppera uppför hela backen, det var jobbigt! Jag fick driva ganska mycket sista biten och det blev ett par avbrott. Var noga med att hon galopperade höger galopp hela tiden.

 

Skrittade tillbaka ned och hon återhämtade sig bra i andningen tills vi var nere igen. Galopp upp igen, den här gången vänster galopp. Kände hur hon började slacka i tempo, men innan jag hann driva satte hon bakbenen rejält under sig och fick sedan bättre galopp igen. Hm... Insåg efter några språng att hon gjort ett galoppombyte, från vänster till höger och då blev det förstås lättare att galoppera, eftersom hon har lättare för höger galopp. Bushäst!

 

Hon fick gå ned i trav och fatta vänster galopp igen, innan jag var nöjd och hon fick skritta hela vägen hem igen. Eftersom hon kändes lugn provade vi med galopp på gräsvägen igen, den här gången bortåt istället. Det gick bättre och jag kunde sitta ned några språng då och då. Härligt! Vi behöver fortfarande jobba med att hon inte får bryta av när jag kommer ned i sadeln, men det känns ändå som vi kommit framåt med galoppen redan. :-)

 

Hon taggade upp lite extra när vi vände hemåt på gräsvägen och blev nog lite besviken när vi skrittade hela vägen hem istället. ;-) Duschade av henne då hon var svettig och sedan fick hon rulla sig torr i hagen. Nöjd häst!

I fredags kom hovslagaren för omskoning. Sommartid är det sex veckor som gäller, annars får Ariel alldeles för långa hovar. Hon fick nya skor fram, men kunde behålla de gamla i bak fortfarande. Tror de är inne på fjärde skoperioden. ;-)

 

Hovis konstaterade att det inte längre fanns kvar några rester från fånganfallet, så nu är Ariel helt friskförklarad från sjukdomen. Så oerhört skönt! Nu kan jag fortsätta igångsättningen med gott samvete. På tisdag är det debut på ridbanan, sedan blir det dressyrträning (första på två år!) på torsdag och söndag. Längtar!

I torsdags var det äntligen dags att rida Ariel igen. Vi skrittade iväg längs grusvägen till vänster om stallet och kikade på alla spännande hästar som gick i sommarhage. Ariel var pigg, men inte så att jag behövde korta tyglarna. 

 

Efter framskrittning blev det mjuk och glad trav, kände hur jag bara flöt med och njöt av min härliga häst. I uppförsbacken med gräsunderlag blev det en härlig galopp, drev på henne lite extra och hon flög verkligen fram. 

 

Sedan klättrade vi i skogen både uppför och nedför, jag kunde sitta på långa tyglar och hon lyssnade på sits och röst. Underbart! :-)

 

Vi var så nöjda och glada bägge två när vi var klara. Så här skall det kännas när man rider! :-)

Igår stod Ariel vid grinden och stampade. Hon har helt klart tröttnat på att vara ledig. ;-) Band fast henne ute och gjorde klart för longering. Det blev tömkörningsgjord också, då jag tänkte prova med inspänningstyglar igen. Jag tycker det underlättar att få henne att tänka i form, som ett stöd tills hon orkar jobba rätt hela tiden.

 

Vi började några minuter utan inspänning och det var en väldigt sprallig tjej. Lite för överilad trav för min smak och hon lade in galopp här och där när hon kände för det. ;-) Så länge hon fattade rätt galopp lät jag henne rulla på så länge hon orkade (vilket oftast blev ett halv varv), men blev det korsgalopp så var jag noga med att bryta av till trav direkt.

 

Sedan tog jag på inspänningstyglarna. Började först med att ha dem längst ned, höjde dem sedan till översta spännet och provade även i mitten. Tyckte det fungerade bäst med mitten, då var hon inte så irriterad över dem. Men hon tyckte att de var ganska onödiga. ;-)

 

Hon var väldigt taggad hela passet, så jag försökte att dämpa henne och jobba lite med tempoväxlingar. Men det blev inte samma fina känsla som sist, det märks att hon fått vila längre än hon själv önskat. 

 

Hon var grymt fin i både trav och galopp när jag fick henne ställd inåt, det märks att hon får lättare att jobba rätt när hon hamnar i rätt balans.

 

Efteråt blev det helduschning, inte för att vi egentligen gjorde så avancerade grejer, men för att det var väldigt varmt. Ariel var nöjd, förutom när jag skulle duscha bakom öronen. Hon tycker det är helt onödigt. :-P

 

Känns så bra att vara igång igen, nu kör vi full fart mot premieringen!

 

Visst är de söta ihop!

 

Ja, uppladdningen har inte precis varit den bästa... Efter långritten fick Ariel vila ett par dagar och sedan blev jag superförkyld, så då fick hon vila ännu mer. Jag är inte frisk än. :-(

 

Men i söndags var det dags att tävla för första gången på två år... Missbedömde hur lång tid det skulle ta att fixa grabbarna på morgonen, så jag var sen och väldigt stressad när jag tog in Ariel från hagen. Vi skulle rida som tredje ekipaget, så det var bråttom! Skippade bangenomgången för att spara tid, banan kunde jag ju sedan tidigare. Förvarnade domaren om att jag skulle rida förbi muren och inte hoppa det.

 

Borstade av Ariel som hastigast, kratsade hovarna i en rasande fart och började sedan sätta på de vita dressyrskydden. Ariel, den underbara hästen, svarade på min stress genom att mjukt placera sin mule i min nacke och andas i mitt hår. Hela hennes varelse sade "lugn matte, vi gör ju det här tillsammans".

 

Efter det tog jag det lite lugnare med påklädnaden. ;-) Hann till och med rida några varv på framridningsbanan och checka av övergångar samt ryggning innan det var vår tur att vara sällskap på banan. Såg på medan Matilda och M red igenom banan riktigt trevligt. Sedan var det min tur! Hälsade på domaren och började sedan rida igenom banan.

 

Ariel var enormt taggad, det märktes att hon inte ridits på ett tag... Satte av i en väldigt snabb trav genom den avsmalnande korridoren, som jag upplevde var väldigt smal i slutet. Men genom kom vi! Sedan ett hinder vi inte tränat på, vändning i trångt utrymme. Dessutom med en presenning som underlag. Men Ariel vände lugnt runt i hindret utan några som helst bekymmer. Duktig tjej!

 

Vi struntade i tredje hindret (muren) och travade bara förbi den. Höll nästan inte på att få ned henne i skritt innan skrittbommarna och det resulterade i en lite för överilad skritt och en bom ned. Jaja, den delen har aldrig varit vår starka sida.

 

Vände runt och satte av i galopp (Hallå? Jag bad om trav!) fram till muggen som hängde på en stolpe. Tog med mig muggen och lyckades sedan hålla Ariel i trav hela vägen ut från ridbanan och fram till nästa stolpe där jag hängde fast muggen.

 

Vidare mot lastbryggan där Ariel snällt stod stilla medan jag satt av, men tyckte det var onödigt att följa med när jag gick på lastbryggan. ;-) Efter lite lockande gick hon med på att gå bredvid mig och sedan stod hon helt stilla medan jag satt upp igen. Fantastiska häst! Halten i nedförsbacke (10 sek) gick galant direkt och sedan vände vi åter in på ridbanan.

 

Ryggningen i L gick uruselt första delen, men när jag tagit några djupa andetag och var noga med att ge Ariel rätt hjälper och lugna henne när hon blev för ivrig, så fick vi till själva vändningen och sista ryggningen riktigt bra. Tror det kan bli ganska mycket enklare bara vi tränar mer på det momentet.

 

Sedan gick vi över gatubrunnen, som bytts ut från en i trä till en riktig i metall. Ariel brydde sig inte, men klev helt rätt med ett framben på brunnen. Därefter var det ytterligare ett nytt hinder, en vattenmatta fylld med vatten som man skulle gå över på längden, så den blev tre meter ungefär. Ariel skulle förstås stanna och nosa på vatten, för att sedan plaska med ena frambenet. Bushäst! Sedan gick hon så fint över vattenmattan hela vägen. <3

 

Därefter var det dags att rida ut från ridbanan igen, göra halt i uppförsbacke (vilket Ariel återigen gjorde galant), gå över bron (ha, det här kan jag, sade Ariel) och pingla i klockan. Färdiga!!!

 

Ariel var verkligen helt fantastisk. Förvisso galopperade hon några gånger när jag hade tänkt mig trav, men det var bara för att hon tyckte det var så himla roligt att det hände någonting. Hon gjorde alla uppgifterna bra och de enda vi fick poängavdrag på var muren vi inte hoppade, en skrittbom som åkte ned och ryggningen i L. Resterande hinder var vi nolla på och när tävlingsdagen var klar så slutade vi på en fjärdeplats av tolv startande. Kändes så himla roligt, rött är ju vår färg också. :-D

 

Visst klär hon i rosett!

 

I måndags var vi ett gäng som red på långtur i stallet. Det var jag och Ariel, G på Sickan, M på Matilda, M på Miranda och M på Putte.

 

Vi växlade vem som var i täten, Ariel trivdes bäst först men gick snällt även när hon var i mitten eller sist. Skönt! Det var endast när hon var sist och vi galopperade som det blev lite jobbigt. Vi har jobbat så mycket med bjudningen i galoppen, så jag ville egentligen inte bromsa henne nu när hon började galoppera lite snabbare. Men så blir det ju när man rider i grupp och har olika tempon.

 

Ariel fick vara tuff brud och gå först över några broar samt genom en del vattensamlingar. Hon är verkligen fantastisk, min lilla tjej. Bara hon får kika lite innan så går hon fram precis överallt. <3

 

Vi hade ridit lite mer än en timme när vi skulle över en skoterbro. Jag var lite skeptisk, då den verkade hal efter regnet, men alternativet var att gå över ån och den var rejält översvämmad. Putte och Sickan gick över bron och sedan var det Mirandas tur innan mig och Ariel. Jag ville inte riskera någonting, så jag hade suttit av Ariel och skulle precis kliva upp på bron då Miranda halkade till och hamnade i vattnet. :-(

 

Efter det vågade varken jag eller M på Matilda ta oss över bron, utan vi red tillbaka samma väg som vi kom istället. Vi möttes upp vid grillplatsen, där hästarna fick äta gräs och vi grillade hamburgare. De andra gick lösa i temporära hagar, men jag ville inte riskera att Ariel gick på egna äventyr (hem till sin son till exempel...) så jag ledde henne så hon fick beta. Sådana gånger är det skönt med distanstränset, bara att haka av bettet och flytta tygeln så det blir grimma med grimskaft istället. :-)

 

Hemvägen var kortare, vilket var tur. Vi var rätt trötta hela gänget tror jag... Ariel gick rätt så nöjt i lugn skritt längst bak, hon visste äntligen var vi var någonstans igen och kände sig nöjd med det. :-)

 

Jag har noterat att hon är ganska ointresserad av att komma fram till mig i hagen, så för säkerhets skull får hon vila fram till bruksridningstävlingen. Det var trots allt länge sedan hon fick vilopaus från ridningen. Vi har ju hållit igång ganska intensivt ända sedan i januari. Vila blir nog bra!