Lösa planer kommande månader

Ja, jag har en plan för Ariel, men den är ganska löst baserad och kommer garanterat att ändras av diverse anledningar. Tex den första tävlingen är endast en dryg vecka efter att bil + släp besiktats, kanske måste nåt åtgärdas och då blir ju inte tävlingen av. Likaså har jag planerat in fler tävlingar än jag tänker vara med på, men hellre fler och jag får stryka än att jag missar en rolig tävling för att jag glömt skriva upp den.
 
Så här ser det ut just nu:
 
29 april 0,90
6 maj LC:1
10 maj 0,90
20 maj 0,90
26 maj LC:1 och 0,90
27 maj 0,90
3 juni 0,90
9 juni utställning
16 juni 0,90
17 juni 0,90
6 juli 0,90
7 juli 0,90
 
Det enda som är helt säkert (om inte jag/Ariel blir sjuk/skadad förstås) är utställningen 9 juni. Ska bli spännande att se vad hon får för poäng på utställning, hon har bara visats på premiering tidigare.

Vädret

Jag är lite lätt frustrerad på vädret. Tanken var att Ariel och jag skulle vara igång med hoppningen nu, så vi kunde inleda säsongen med P&J 25 mars. Men transporten är fortfarande insnöad och hindren är begravda under ett rejält snötäcke. Dessutom har det varit ett par dagar med plusgrader innan kylan återkom, så det går inte att rida i snön pga all skare. Suck...
 
Muntrar därför upp mig själv (och er?) med några bilder från mars tidigare år.
 
Här är Ariel och jag ute och pulsar i snön 2017. Det är ungefär halva snömängden mot för hur vi har det nu. Trots att bilden är från när vi bodde i Sollefteå.
 

2015 höll vi på med inkörning och då var det rätt slaskigt. Minns att det inte gick att rida vissa dagar, då slasket blev till styltor (trots snösulor), så broddarna inte tog... Också i Sollefteå.
 
 
2013 bodde vi i Uppsala och i början av mars var det faktiskt en del snö. Men Ariel var högdräktig och brydde sig knappt om nåt annat än äta och sova. Älskar den här bilden. ;-)
 
 
2012 var ridbanan ordentligt framtinad... Inte jag som rider, men Ariel på bilden iaf. Uppsala i mitten på mars...
 
 
 

Insikter

I juni flyttade jag och hästarna söderut, till en gård utanför Uppsala. Hästarna går på lösdrift i en stor hage, numera består Ariels flock av henne själv, hennes son Ricky och ett tvåårigt welsh mountainsto som heter Storm.
 
Under sommaren och hösten reds Ariel en hel del av min kompis M, då Ricky var under inridning och jag försökte ha sällskap på uteritterna så mycket som möjligt. Jag märkte dock av att Ariel blev mer och mer avogt inställd till att bli riden, så på senhösten tog jag beslutet att hon ska få slippa andra ryttare. Hon är verkligen en enmanshäst, hon visar det inte genom att bli svårriden, utan som vanligt med henne vänder hon allt inåt och stänger av.
 
Vidare har jag experimenterat en del med hur hon egentligen mår bäst av att ridas. Jag har tex provat att rida varje dag, varannan dag ett tuffare pass och varannan dag skritt på lång tygel. Det var inte populärt... Ariel visar sitt missnöje med att helt enkelt inte komma när jag ropar på henne. Under 2015 lyssnade jag på andra och ignorerade hennes missnöje (dvs hämtade henne ändå och red det jag planerat), vilket slutade med att hon dels började gå ifrån mig i hagen (något hon aldrig gjort tidigare) och dels faktiskt fick sin första ridrelaterade (antar jag) skada, då hon blev varm och svullen i vänster knäled.
 
Så det som passar Ariel är sporadisk ridning av mig. Dessutom föredrar hon dressyr, markarbete och hoppning framför att ridas ut. Ska hon ridas ut vill hon helst ha sällskap, vilket är lite svårt när man som jag har hästarna själv.
 
I år testar jag därför att rida 3-4 pass/vecka; dressyr, hoppning/markarbete och galoppjobb som stående inslag samt ett valbart pass med körning eller uteritt i sällskap om tillfälle ges. Jag har dessutom på prov ritat upp en ganska pedagogisk plan med mål och delmål. Det blir spännande att se hur 2018 artar sig!
 
 

Omstart

Ja, nu är det dags att starta upp den här bloggen igen. Jag har flera gånger under det senaste halvåret saknat någonstans att verkligen fördjupa mig i mina träningspass med Ariel och då jag ofta gått tillbaka i den här bloggen och läst hur jag tränat tidigare, så känns det som i alla fall jag har ett behov av dokumentation.
 
Efter en del funderande har jag även bestämt att den åtminstone tills vidare ska vara publik, då jag vet att Ariel har några trogna läsare som sagt att de saknat bloggen (hej S och S!).
 
Jag har skrivit en del om Ariel i en annan blogg under tiden jag inte skrivit här. Du som är intresserad av vad som hänt sedan 13 juli 2016 kan läsa om januari-augusti 2017 här: http://habina.blogg.se/hastarna/
 
Det kommer strax ett inlägg om hur läget är just nu och vad som är planen framöver.
 
 

Från tdb

Pga en diskussion om mätintyg på tdb lägger jag upp bilden här.
 
 

Film från januari

Ja, jag vet att jag är lååångt efter. Men jag har helt enkelt inte haft tid att ladda upp filmerna och knappt ens tittat på dem. Men här kommer ett lagom långt klipp från när vi jobbar på volten. 
 
https://youtu.be/hCWte0_KuYA

Fotografering

I slutet på januari kom Sanna Svensson http://www.photographybysanna.com/ och fotade hästarna. Ariel skötte sig som den fotomodell hon är och det blev massor med fina bilder att välja mellan. Till sist valde jag denna. 
 
 
Sedan blev det även en del foton med Ariel och Ricky tillsammans, där hade jag svårare att välja, så det fick bli tre stycken! De är verkligen så lika varandra! <3
 
 
 
 

Start på SM?

Till 2016 har Svenska Fjordhästföreningen ändrat kvalreglerna. Ariel och jag kommer förmodligen inte att starta i SM-klass, men säkert vet man inte.
 
Däremot har vi redan kvalat till den öppna klassen i dressyr, genom att vi ridit en LC:1 på 55 % eller mer de senaste 24 månaderna. :-) I vårt fall den där tävlingen i Sundsvall som gick urkasst. ;-)
 
Så om det blir en LC-klass på SM i Örebro 2016 och om vi får plats (turordningen är SM-ekipage i dressyr har första tjing, sedan SM-ekipage i andra grenar och slutligen vi som bara rider öppna klassen) så kommer vi att åka och vara med. :-D
 
Min förhoppning är att vi även skall sätta kvalet till hoppningen, som är minst en felfri 0,80. Det borde gå, men allt handlar förstås om att träna ordentligt och hålla nerverna i styr.
 
Sedan vill jag ändå markera att vi endast åker för att ha roligt och få rutin, vi behöver träna och tävla mycket mer innan vi kan börja satsa mot SM på allvar. Men en dag... :-D

Ny namnskylt

Mitt lilla stall, som är byggt inuti en gammal ladugård, är inte särskilt flashigt eller snyggt. Så mina supersnygga namnskyltar hänger i min sadelkammare. 
 
Men jag ville ändå ha namnskyltar i stallet och när det dök upp fina namnskyltar i ett forum på fb passade jag på och beställde. Läcker va?!
 
 

Lite filmer!

Jag har äntligen flyttat över en massa filmer från mobilen till datorn, så jag fick även upp några på youtube. :-)
 
Först är det dressyrträning, där vi jobbar med att flytta i sidled i galopp. 
 
https://www.youtube.com/watch?v=009tbY-vOyA
 
Sedan jobbar vi på volten i trav med att försöka få upp nacken lite. 
 
https://www.youtube.com/watch?v=AFETHolt_4c
 
Därefter är det från en hoppträning. Vi hoppar först en linje med två hinder + studs. 
 
https://www.youtube.com/watch?v=-b-4bA7gAac
 
Sedan hoppar vi bana, där de två första hindren dock inte är med. 
 
https://www.youtube.com/watch?v=7wfuTvfHC8I
 
Lovar att jag skall försöka bli bättre på att lägga upp filmer i inläggen där jag skriver om träningarna. Blir ju lite lättare att hänga med då. ;-)

Träningsfunderingar

Jag har analyserat gårdagen rätt så ordentligt och insett att någonting måste förändras. Nu har jag ridit två tävlingar där Ariel helt gett upp inne på banan, hon har inget intresse och ingen motor. Att då fortsätta i samma spår känns meningslöst, jag måste testa något annat. 
 
Har i samband med detta funderat lite på hur jag tränar. Det har varit några intensiva månader, med många träningar i både hoppning och dressyr. Samtidigt har jag försökt hålla igång ordentligt på hemmaplan också, men resultatet är tyvärr rätt nedslående. Inte bara tävlingsmässigt, utan hur Ariel ser ut i kroppen. 
 
Hon har fått underhals och tunnat ut över ryggen. Dvs det ser ut som hon rids helt fel. Vilket känns konstigt då hon nästan hela tiden ridits för tränare. Så en hypotes jag jobbar utifrån, är att hon helt enkelt inte fått vila musklerna tillräckligt mycket. 
 
Därför kommer jag från och med nu testa att rida tre pass/vecka och försöka att inte rida flera dagar i rad. Nästa vecka blir det lite svårt, eftersom det är årets sista ridläger i Nyland, men jag får se det som ett undantag. 
 
Vidare skall jag försöka köra ett pass/vecka i skritt och longera ett pass där jag kan ha koll på hur hon jobbar med kroppen. 
 
Hon kommer även få ett halvt kg lusernhack ifall det är så pass enkelt att hon får för lite protein i dagsläget (men då borde hon inte fått underhals) och därför inte byggt muskler. 
 
En månad kommer jag att testa, innan jag utvärderar. Så det kommer bli lite färre rapporter här i bloggen, men förhoppningsvis är jag lösningen på spåren. 

Sex timmar senare...

I förmiddags lastade jag in Ariel i transporten. Hon gick raka vägen in, helt ovetandes om vad som väntade... ;-)
 
Körde i två timmar innan jag pausade i tjugo minuter. Ariel var lite förvånad att hon inte lastades ur, men åt snällt betfor och gräs. Erbjöd vatten men det var hon inte intresserad av. 
 
Körde sedan i ytterligare nittio minuter innan jag stannade för att tanka och kolla av Ariel igen. Hon var inte ett dugg intresserad av betfor nu, vad var det för tråkig muta? Fick mer gräs och verkade ännu mer sugen på att lastas av. Men hon står verkligen helt stilla i transporten. <3
 
Efter totalt sex timmar kunde jag lasta ur henne i Hofors. Vi promenerade en halvtimme först, så hon fick leda upp kroppen och se sig omkring. Sedan fick hon beta en stund innan hon släpptes i en skogshage. Tyvärr ser hon inga andra hästar från hagen på kvällen, men hon är ändå relativt lugn. Äter gräset som fanns kvar efter resan och så har hon fått smaskigt hösilage också. 
 
Känns skönt att vara framme och skönt att vi har gott om tid på oss för återhämtning innan det börjar imorgon eftermiddag. :-)

Slutmätt

Igår fick Ariel gå in i transporten igen. Som vanligt stannar hon med frambenen på rampen och frågar om det verkligen är nödvändigt att åka? ;-) Uppmuntrade henne med morotsbit och då gick hon hela vägen in. 
 
Körde till Bergsåkers hästklinik och det tog knappt två timmar. Väl framme där fick Ariel till sin lycka en höpåse med blött hö att äta, medan jag letade reda på receptionen och betalade för oss. 
 
Sedan lastade jag ur Ariel och lät henne beta en stund. Det var fyra ponnyer före oss, så det blev en stunds ätande. Men tack och lov verkade det inte vara något gränsfall, för det tog inte mer än en kvart innan det var vår tur. :-)
 
Mätmännen konstaterade rätt snabbt att Ariel var 144,5 cm med skor, så jag brydde mig inte om att försöka få henne att slappna av mer och därmed kanske bli maxad C-ponny. Så viktigt är det ändå inte för mig att debutera på 70 cm eller 80 cm i hoppningen, vi får helt enkelt rida mer höjder på träning innan vi kommer ut på tävling. Vi har förhoppningsvis många år på oss. :-)
 
Så mätmännen skrev 143 cm i intyget medan veterinären kollade Ariels ålder gentemot tänderna samt läste av chipet. Han tyckte att hon var fantastiskt fin och det är förstås alltid trevligt att få beröm. :-)
 
Ariel verkade lite förvånad över att det var allt vi skulle göra, men klev ändå upp på rampen med frambenen. Sedan såg hon skeptiskt på mig. Måste vi verkligen åka? Sötnosen... Förklarade för henne att jag inte tänkte rida hem, utan det var bara att kliva på. Så då gjorde hon det och som belöning fick hon ha höet kvar medan vi åkte hem.
 
Väl hemma igen fick hon en morotsbit som belöning, men var för trött för att äta den... De här långresorna tar på henne och det är något jag behöver ha i bakhuvudet när jag tävlingsplanerar. Det är ingen mening att åka på tävlingar längre bort, så länge hon blir så här trött efter 2x2 timmar. 
 
Hon var i alla fall nöjd över att vara hemma och få gå ut i hagen igen. :-)

Nytt träningstänk

Jag har senaste tiden känt mig lite stressad över att få ihop allt jag vill träna på. Jag vill ju syssla med hoppning, dressyr, fälttävlan, distansritt och körning med Ariel. Kanske inte nödvändigtvis tävla i allt, men i alla fall träna mot att tävla (inte körningen dock, där är jag nöjd med mysiga skogsturer). Men att hinna med allt på en vecka har känts mastigt. 
 
Som tur är har jag kloka J som fick mig att tänka lite annorlunda. Det finns ju ingenting som säger att jag måste hålla mig till en enda sak i varje pass... Så framöver kommer veckans pass se ut så här, med viss modifiering efter humör och väder. Alla pass hinns förstås inte med på en vecka, men det är bra att ha dem som ram. 
 
Pass: Värm upp över bommar + cavaletti på ridbanan, rid sedan dressyr på vändplanen. Sadel:bomlösa. 
 
Pass: Jogga uppför berget – hoppa div övningar på ridbanan. Sadel: hoppsadel. Km: 4,5.
 
Pass: Klättra skoterleden + nya grusvägen  – dressyra när det planat ut + samlande jobb i nedförsbackarna. Sadel: bomlösa. Km: 7,6.
 
Pass: Värm upp med uteritt längs skoterleden – programridning på ridbanan – avsluta med lite hinder. Sadel: hoppsadel. Km: 3,6.
 
Pass: Dressyruppvärmning + Konditionsjobb grusvägen. Sadel: hoppsadel. Km: minst 5.
 
Pass: Inkörning.
 
Pass: Skritt med Ricky lös. Sadel: bomlösa. Km: 5-8.
 
Pass: Dressyr- eller hoppträning för P eller S. Sadel: bomlösa eller hoppsadel.
 
Pass: Långtur Nyland och tillbaka. Sadel: bomlösa. Km: 12.

Slutmätning

Ariel är ju åtta år i år, vilket betyder att hon får slutmätas. Hon har inget mätintyg sedan tidigare, så det blir spännande. Däremot har hon mätts två gånger på premiering, hon var 139 cm som treåring och 142,5 cm på stamboksföringen i fjol.
 
Har jag tur, så är hon 141,9 cm eller mindre vid mätningen. Då räknas hon som C-ponny och vi får hoppa en dm lägre hinder på hopptävlingarna... Hoppas!
 
Hur som, så blir mätningen av den 26 juni i Gävle. Vi åker hem från Hofors den dagen och därför passade jag på att höra med mätmännen på Gävle-kliniken om vi kunde komma förbi och mäta. Inga problem, så himla smidigt! Närmaste ställe för mätning är annars Umeå och det känns så onödigt med en lång resa bara för några minuters mätning. 
 
Håll tummarna att hon blir C-ponny! :-D

Hemma igen!

Efter hoppträningen fick Ariel gå ut i en tom hage och rulla sig i snön. Sedan lastade jag henne i P:s transport och så körde P hem henne till mig. Underbart!
 
Hon fick stå på box ett par timmar, sedan tog jag in Grålle och släppte ut Ariel i lösdriften med Ricky. Det blev en hel del pip från Ariels sida, medan Ricky mest ville kolla om han fortfarande fick dia. ;-)
 
Så förbaskat skönt att ha henne hemma igen! <3
 
 

Vila igen...

Jag har gått och blivit dunderförkyld, så Ariel får vila. :-( Om allt går som planerat kommer hon flytta på söndag, som jag längtar! Sedan har våren kommit och vi kan åka på äventyr med transporten. 
 
Apropå äventyr, så är vi anmälda till årets andra tävling. Det blir En prova på-ritt på 20 km. Verkar hon trivas med det, så testar vi 40 km nästa år. Mycket roligt framöver!

Anmälda till årets första tävling!

Åh, jag är så grymt taggad inför det här tävlingsåret. Vi har fortfarande som fokus att ha roligt och få rutin på att tävla, så några resultat bryr jag mig inte om. 
 
Jag har precis anmält oss till årets första tävling, det blir den 26 april som vi rider två (!) klasser. En LC:1 och en LB:1. Egentligen vill jag bara rida en klass/tävling än så länge, men det är så sällan det är LC-klasser här uppe, så jag måste passa på och rida dem. Vill ju gärna få prestationsmedalj brons någon gång. :-)
 
Eftersom tävlingen är så tidig, så kan det hända att jag stryker oss om väglaget är dåligt. Jag riskerar inte min prinsessas liv för att åka till en tävling. Men jag hoppas verkligen att det skall vara barmark och tryggt att åka. 

Sju otroliga år tillsammans...

Idag är det sju år sedan jag träffade på den söta, busiga lilla ettåringen Ariel. Jag var sugen på henne redan när jag såg härstamningen på papperet, men när vi träffades så blev jag kär på riktigt. Hon är allt jag någonsin velat ha i hästväg och flera drömmar har gått i uppfyllelse med henne. Hon blev det diplomsto som jag hoppades på redan första gången jag såg henne och hon blev, efter många omvägar, AB-premierad och för alltid införd i stamboken.
 

Min söta, underbara lilla åsna! <3 Jag har redan klurat ut nya drömmar för oss att uppfylla tillsammans och jag hoppas du finns vid min sida i minst tjugo år till. Älskar dig så!
 
 

Årets luciahäst!

I fredags fick Ariel gå i täten för stallets luciatåg. N sju år gammal hade önskat att få rida henne och visst ställer vi upp då! :-D
 
Ariel var väldigt spänd och nervös, men stod stilla bredvid mig ändå. Så länge jag är lugn, så försöker hon hålla nerverna i styr. N skötte sig så bra också, hon sjöng hela tiden och verkade tycka att det var en högtidlig stund.
 
Några bilder blev det också, visst är de fina!
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0