Ariel 3525

I fredags red jag ett kort pass med nya dressyrsadeln. 

 

Efter tio dagars vila rivstartade vi med att åka på hoppträning i Nyland i onsdags. Var lite tidigare än vanligt, så vi hann värma upp lite i alla gångarter innan P kom. Sadeln känns verkligen fantastisk och Ariel verkligen flöt fram i traven. Även galoppen kändes mjukare från start. Tänk vad en omstoppning kan göra!

 

Vi fick värma upp med 3 travbommar rakt fram på läktarlångsidan, göra en femtonmetersvolt där det på bägge sidorna om medellinjen låg 3 travbommar, sedan fortsätta över 3 travbommar rakt fram igen, och på andra långsidan tog vi sedan travbommarna i volten igen.

 

Ariel jobbade på bra, men jag har lite svårt att få henne att lyssna till sidförande skänkel. Dvs jag gör hjälpen för otydlig i hoppsadeln. ;-) Hon blev grymt fin i formen efter några varv, men hua så jobbigt det var!

 

Sedan fick vi göra samma övning fast galopp rakt fram över bomhög istället för trav, så det blev övergångar mellan trav och galopp. Ariel gjorde riktigt fina fattningar och höll galoppen så bra, mycket nöjd med henne i det här jobbet (men jag blev ännu mer slut...). 

 

Bomhögarna gjordes om till kryss men Ariel fortsatte att jobba på precis lika fint. Även om det märktes att hon taggade till lite när det blev hinder. 

 

Därefter fick vi hoppa två koppelräck i galopp på volten istället för travbommar. Fick göra övningen en och en och rulla varv efter varv tills rytmen var samma hela tiden. Först i vänster varv, med koppelräck på 65 cm och sedan i höger varv med koppelräck på 75 cm. Ariel tyckte övningen var riktigt jobbig, men jag började komma åt henne hyfsat med innerskänkeln iaf. Hon kämpade på SUPERBRA och det är verkligen milsvida skillnad motför när vi gjorde en liknande övning förra sommaren (17/7). Då kunde hon knappt hålla galoppen ett helt varv och det var bara upphöjda bommar vi red över... Så härligt att få kvitto på att vi utvecklas!

 

Sedan fick vi hoppa hela övningen med koppelräck överallt, dvs koppelräck långsida, in på volten och hoppa två koppelräck på volt och sedan avsluta med sista koppelräcket på långsidan. Vi gjorde det två gånger i vardera varv och Ariel var fortsatt fantastisk. Hon kom lite nära några gånger, men rev ingenting. 

 

Avslutningsvis fick vi hoppa enbart de två koppelräcken på långsidan, där första var 65 cm och andra höjdes upp till 85 cm. Första gången vi kom framåt kom Ariel lite nära andra hindret och rev det, men sedan hoppade hon superfint andra gången. Det känns verkligen som att flyga när jag hoppar henne. <3 Känner mig inte ett dugg osäker eller tveksam längre, det är bara roligt! 

 

Joggade av en mjuk och fin häst som gick lång och låg oavsett vilket varv vi var i. Sådant är härligt! Hon fick skrittas av avsuttet medan vi byggde bort, sedan blev det massage av vänster bog, stretchning av alla benen (mycket uppskattat!) och kyllera runt om. Nöjda åkte vi sedan hem. 

 

I söndags var det hoppträning igen. Sista på åtminstone tio dagar... När jag gjort i ordning Ariel i hagen (inkl satt på senskydd) gick jag och gjorde i ordning transporten, precis som jag brukar. Men när jag kom tillbaka till hagen med grimma och grimskaft, så var Ariel försvunnen... Hon hade (tillsammans med Ricky) vandrat iväg genom hagen och den är inte precis liten. Så vi blev sena till träningen och jag hade ett stresspåslag som jag gärna sluppit. 

 

Väl framme tog jag på grejerna i raketfart och satt upp i min nystoppade hoppsadel. Kändes underbart! Som tur var så hade P inte avslutat föregående träning än, så vi hann skritta fram innan det var vår tur. Skönt!

 

Det var fokus på trav detta pass, vi började med en evighetsövning som var rätt snurrig. På medellinjen var det utlagt tre travbommar på böjt spår, två koner och sedan ytterligare tre travbommar på böjt spår. På läktarlångsidan låg det två serier med tre travbommar vardera. Övningen var att helt enkelt trava över de tre första bommarna på långsidan, göra en volt vid A, över tre bommar på volt, göra en övergång skritt-trav på bortre långsidan, vända in mellan konerna, byta varv och trava över den andra bomserien på långsidan, volt vid C, över de tre sista bommarna på volt, övergång skritt-trav på bortre långsidan, mellan konerna och så tillbaka på de första bommarna. Puh, jag blir slut bara av att förklara...

 

Ariel hade fokus på allt utom uppgiften. Hon tog sig ändå över bommarna bra, hon gjorde okej volter och övergångar. Men hon kollade på folk på läktaren, på hästarna i hagarna, på människor som promenerade på vägen, på en moped som körde långt borta etc. Det var som att försöka kommunicera med någon som håller för öronen och skriker "lalalalalala". 

 

Först blev jag frustrerad, men sedan blev jag faktiskt bara full i skratt (heja mig!). Det är ändå en träning och hon gjorde faktiskt alla uppgifterna. Om än utan något fokus. :-P Det var helt enkelt inte hennes dag. 

 

Övningen gjordes om så vi fick göra volterna i galopp över bomhög (samt skippa övergången skritt-trav), vilket gick över förväntan. Hon börjar verkligen bli helt okej att galoppera. Det kändes så skumt första galoppvolten, men det är för att jag inte vant mig vid hennes lugna galopp nu när hon orkar galoppera i långsammare tempo. 

 

Därefter gjordes bomserierna på långsidan om till koppelräck som vi fick travhoppa. Här tände faktiskt Ariel till lite, först något för mycket så hon slarvade och rev (dvs jag satte för mycket tryck i henne), sedan hoppade hon superbra språng och jag kunde följa med bättre än jag gjort tidigare. Jag tror en del beror på den omstoppade sadeln, jag hamnar inte i bakvikt utan kan lätt följa med framåt. Eftersom jag känner att jag kan det, blir jag inte för ivrig och hoppar av före hästen längre. Så härligt! :-D

 

Sista språnget på koppelräcket var på 85 cm, höjdhoppsrekord för oss i banhoppning (har hoppat terränghinder på 90 cm) men det kändes inte högt öht utan det var bara att följa med och så flög vi! <3

 

Sedan satte vi ihop allt till en bana igen (fast koppelräcken sänktes till 70 cm), så det blev samma övning som vi gjort innan, med galopp i volterna och trav mot koppelräcken. Så roligt! :-D Ariel återgick till att vara väldigt disträ och ofokuserad, men hon gjorde iaf jobbet. 

 

Blev lite nojjig när jag joggade av henne att hon började tröttna på hoppningen, men P tyckte mest att hon gjorde det hon skulle utan några större åthävor och att det var bra. Jag nojjar dock vidare iaf... ;-)

 

Efter att ha skrittat av ute (lyxigt nog skulle inget byggas bort!) masserade jag Ariel bakom vänster bogblad och stretchade frambenen (order från massören). Ariel tyckte det var så skönt med stretching, så jag beslöt mig för att from nu stretcha alla fyra benen och även ryggen i fortsättningen. Det är ju inget som skadar och hon älskar det. <3

 

Sedan fick hon kyllera på benen och så fick hon beta en kvart innan vi lastade och åkte hem. Nu blir det en lugnare period då jag inte kan åka iväg någonstans då jag är hundvakt. Men det är nog precis vad Ariel behöver. :-)

Igår åkte jag med Ariel till Nyland för massage och sadelprovning. Det var U som masserat henne några gånger tidigare samt provat ut hoppsadeln som kom dit. Hon kände igenom Ariel och hittade en del spänningar. Eftersom Ariel är en cool häst (som älskar massage) fick hon djupvågsmassage. Det var en apparat som kunde massera mycket djupare än U kunde komma med muskelkraft och Ariel älskade det! <3 Hon är så härlig den hästen, extremt tydlig med när spänningar släpper och när det är extra skönt. :-D

 

Hon hade spänningar runt vänster bog (mot benet till) som inte släppte helt, så det ska jag massera och stretcha så fort jag jobbat henne. Sedan hade hon lite spänning i vänster "ryggfilé" och höger länd som gick bra att massera bort. Det diagonala problemet hänger (tyvärr) ihop med att jag blivit så förbaskat sned efter min fotskada. Hoppas sjukgymnasten ska kunna hjälpa mig med det nästa vecka. 

 

Sedan provade vi sadlar! Först checkade vi av min hoppsadel (Trainer's Professional), som fortfarande ligger bra, men den behöver stoppas om. Fick rida i en exakt likadan (fast ny) och känna skillnaden när stoppningen är rätt. Åh så jag älskar känslan i den sadeln! <3 Ställde mig upp i lätt sits och rullade en långsida i galopp, varvid U påpekade hur oerhört enkelt det ser ut när jag står i lätt sits, hur jag, hästen och sadeln harmonierar och det blir balans. :-D Sånt värmer att höra!

 

Bara för skojs skull fick jag sedan testa en ErgoX2 Confidence, som satt helt okej på Ariel, men inte alls gav samma känsla. Skönt att veta att vi inte behöver byta hoppsadel. :-)

 

Sedan gav vi oss in i dressyrsadelträsket. ;-) Började med att testa en ErgoX2 Salmiak, det kändes verkligen som att rida med handbromsen i. Hur jag än gjorde så försökte Ariel stanna och när jag tex travade och tänkte göra en förhållning, så bara tvärnitade hon. U bad oss rida en stund i den, för det tar tid att hitta balansen, då hästen blir mycket känsligare i Ergon än i många andra sadlar. Men trots att vi fortsatte några minuter till fick vi ge upp. Sadeln hade för smal midja för mig, så jag hamnade i bakvikt och bromsade därmed Ariel hela tiden. Fascinerande att få uppleva, men typiskt då sadeln i övrigt var så bekväm!

 

Fick testa U:s egna Ergo istället, som var en tidigare modell av samma sadel, men där midjan var bredare. Den var så mycket bättre! En lättnad att få sitta korrekt och ha en häst som verkligen bjuder under sig. Underbar! Fick ok från U att köpa den av henne, om det var så att den skulle vara bäst av de sadlar vi provade. 

 

Därefter provade vi en Trainer's Mariel. Eftersom Ariel gillar bommen Trainer's har, så kanske även dressyrsadeln skulle vara av det märket. Men usch och fy! Jag kunde inte rida många meter, hamnade i framvikt något helt otroligt, så pass att jag fick ont i svanken bara de få minuter jag red. Ariel verkade dock tycka om den, hon var nöjd och glad, men i och med min obalans blev hon lite hastig i sina rörelser. 

 

Sedan testade vi en Henri De River, men där red jag inte heller många meter för den kändes också blä. För både mig och Ariel. ;-) Hamnade inte lika mycket i framvikt som i Mariel, men tillräckligt för att det inte skulle kännas bra. 

 

Näst sista sadeln blev en Globus Crincle, som satt riktigt bra på Ariel. Jag blev förtjust när jag satt upp, åh en så bekväm sadel! Kände mig nästan helt nöjd, till jag bad Ariel trava... Det kändes så himla konstigt! Eftersom jag inte är superduktig på att analysera känslan, var det U som fick förklara för mig. Det som hände var att, även om jag satt bra, så tryckte sadeln på Ariels ryggslut så hon kunde inte få bakbenen under sig. Dvs de paddlade på långt bakom och jag fick en skum känsla. Så den sadeln fick tummen ned. :-P

 

Kontrasten blev därför förmodligen ännu större när vi provade den sista sadeln, en Trainer's Jessica. Jag satt som en drottning, perfekt lodrät sits och Ariel bara flöt fram. En sådan framåtbjudning! Det är så fascinerande med Ariel, hon är MYCKET tydlig med vad hon tycker om olika sadlar och när man väl hittar helt rätt (som vi gjorde med Jessican) så är det ingenting att fundera på. Vi presterade två riktigt fina fattningar i bägge varven och jag kunde galoppera på volten med skänklarna på plats och stötta Ariel, så hon höll voltspåret exakt där jag ville. LYCKA! :-D

 

Sken som en sol när jag red fram till U och förklarade att den här ska vi baske mig ha! Helst i brunt... ;-) Så hon ska kolla upp leveranstiden på en brun och är den inte alltför lång, så blir det en sådan. Annars får jag nöja mig med en svart sadel igen. ;-)

 

Jag är så himla, himla nöjd med dagen. Dels att jag får behålla min älskade hoppsadel (som Ariel också älskar!) och dels att vi hittade en dressyrsadel som verkligen kändes suveränt bra. Det kommer bli så mycket roligare att träna nu, när sadeln hjälper mig istället för försvårar. Så får bomlösa sadeln vara en uterittssadel som vi kan mysa omkring i. :-)

Nu ligger vi i med träningen! Det beror delvis på att jag är så glad att vara igång, men även på att jag ska vara hundvakt = kan inte åka iväg på träning i 1 ½ vecka framöver. Sedan har vi salty cup i slutet på maj, så vi behöver trimma till oss i hoppningen. :-)

 

I onsdags var det hoppträning igen. Vi fick börja med att trava över tre bommar på läktarlångsidan, sedan lägga en volt (15 meter) och mitt i volten var det fem bommar varav tre upphöjda på ena sidan, därefter fortsätta över tre bommar på läktarlångsidan igen. Det var egentligen den övningen vi gjorde hela träningen. ;-)

 

Ariel kom igång helt okej i traven, men jag skulle vilja ha lite mer tryck i henne. Hon är rätt så seg innan hon är uppvärmd, så det är bara att "åka med" och vänta tills det släpper. Gick helt okej i bägge varven, hon älskar ju bommar så det är skönt. :-)

 

Sedan blev det galoppbommar istället, först skulle vi bara galoppera på rakt fram och ta galoppbommarna som låg i två grupper om tre. Fick till en helt okej känsla, men ett par gånger kom vi fel och då bryter hon av hellre än tar i lite extra. Mycket nyttig träning för oss. :-)

 

Fick därefter hoppa koppelräck på långsidan och lägga till galoppbommar på volten istället (ändrade till tre stycken och upphöjda i ena änden), det blev mycket svårare! Jag fick trixa en del innan jag fick till vägen bra, jag vill ju komma rakt på galoppbommarna på långsidan, men då blev svängen för tvär för Ariel. Så efter några omgångar i vardera varv fick vi till det helt okej. Alltså koppelräck, volt över tre galoppbommar, koppelräck. 

 

Därefter blev det (förstås) hinder av alla tre. Ariel kämpade fantastiskt tappert med att klara uppgiften och det märks att någonting jobbigt (galopp på volt) blir lättare för henne när hon vet att det kommer ett hinder. Jag tyckte att jag fladdrade en massa och red som en ponnyryttare i omhoppning, men när jag gnällde för P om att jag faktiskt ville göra uppgiften snyggt och inte bara "slita runt" så svarade hon att det gjorde jag... ;-) Så återigen är det fenomenet att det KÄNNS som jag är överallt och fladdrar, men egentligen ser det prydligt ut. Synd att ingen filmade, men jag har sett det tidigare, så jag vet ju egentligen att jag behöver träna upp min känsla mer. 

 

Joggade av en superfin häst som var helt plaskvåt av svett... Hem och duscha, vilket hon uppskattade väldigt mycket. <3

Igår körde jag Ariel på storgatan för första gången. Det gick strålande. :-) Vi skrittade ända tills den planade ut och sedan blev det trav i tio minuter. Hon höll ett tempo runt 10-12 km/h vilket är precis lagom såhär i början när vi känner oss för med vagnen. Totalt var vi ute i en halvtimme och storgatan är 3,6 km lång. 

 

Hon var som vanligt lugn på bortaväg och taggad på hemväg. Men skötte ändå de lite brantare bitarna superbt. Hon känns verkligen trygg i vagn. <3

 

På storgatan går det inte att lägga upp träningen annorlunda, men när vi kör på hammarvägen ska jag lägga in intervaller mellan skritt och trav på fem minuter vardera. Det tror jag kommer hjälpa både med konditionen och styrkan. :-)

 

Ariel är som alltid nöjd med att bli körd och jag är så nöjd att jag kan variera hennes jobb. 

I söndags var det hoppträning igen. Byggde fram två koppelräck vid vardera kortsidan, där ena stod parallellt med medellinjen och den andra lite mer på diagonal. Samt tre studshinder längs läktarlångsidan.

 

Vi fick börja värma upp i trav med att trava över bommar istället för koppelräcken. Det blev en ganska snäv sväng mellan hinder ett och två, sedan skulle man passera utanför en bom som låg strax innanför långsidan mot vägen, göra en stor volt (så man kom nära studsserien), passera utanför bommen igen och så ta de två sista koppelräcken som nu var bommar på marken. 

 

Ariel var ganska oengagerad i traven, men ffa så var jag så matt av värmen att jag knappt orkade rida. Flåsade som en tokig och fick ta paus ett par gånger. :-S

 

Vi gick sedan över i galopp, men tog då bara hinder nr 2 och 4 (som stod parallelt med medellinjen), samt förstås den där volten. Det kändes så konstigt när jag galopperade Ariel på volten, speciellt i vänster varv. Klagade till P som konstaterade att jag var en otacksam matte. När Ariel nu galopperar i balans på volten och faktiskt gör sitt jobb bra, då gnäller jag över att det känns konstigt. Bara för att jag är van vid att hon är i obalans. ;-)

 

Fick pusta lite innan vi tog studsserien ett par gånger. Ariel älskar studs och jag kunde fokusera lite på min sits. Perfekt! Sedan fick vi jobba med lite svängar över koppelräcken på kortsidorna. Det var inte lätt, men Ariel kämpade på bra och jag försökte hänga med så gott jag kunde. 

 

Vi avslutade med att hoppa bana, först över studsserien, sedan ta koppelräcken på ena kortsidan, rida en stor böj (där vi tidigare gjort volt), hoppa de andra två koppelräcken och avsluta med studsen igen. Ariel gjorde jobbet superbra! Så nöjd med henne. :-D Sedan skulle vi hoppa samma bana igen, fast åt andra hållet. ;-) Då var jag lite övertrött, så jag tappade tyglarna över sista koppelräcket, men genom att styra med sits och skänklar kom vi ändå bra över studsserien. Tur jag har världens bästa häst som aldrig skulle få för sig att stanna. <3

 

Noterade efteråt att koppelräcken som stod parallellt med medellinjen var 70 cm höga, men de kändes knappt. :-P Det tar sig redan! Även om P påpekade (och det har hon rätt i) att det är svängarna som vi behöver träna på, inte att hoppa själva hindren. 

 

Joggade av en superfin Ariel innan vi byggde bort banan. Sedan fick hon beta lite innan vi åkte hem och hemma fick hon sig en dusch. Mycket nöjd häst! 

I fredags tog vi oss en tur med vagnen. Då pappa höll på att gräva dike längs gamlandsvägen, så fick vi köra en extra snutt på stora vägen. Då är det trav som gäller, så vi fort kommer därifrån. Ariel travade på helt okej, bägge gångerna vi var på stora vägen. 

 

Vi körde sedan upp vid hammarvägen och följde den i skritt till T-korsningen. Ariel ville inte vända, men det är för att hon vant sig vid att gå hem via storgatan när vi rider. Tyvärr går det inte att köra på den lilla traktorväg som binder ihop vägarna, så vi måste vända med vagn. Dessutom hade vi kört längre än vi någonsin gjort tidigare, även om det bara var skritt.

 

På hemväg var Ariel mer taggad än tidigare. Så pass att jag hade svårt att få ned henne i skritt när vi travat på asfalten... Jag tar det som ett tecken på att hon börjar orka mer med vagnen och kommer ett par pass framöver öka tempot istället för sträckan. Fram för mer trav helt enkelt. :-)

Igår var det äntligen dags för hoppträning för P. Egentligen skulle jag och Ariel iväg till Dannero för årets enda träning för S (både torsdag och fredag), men den blev inställd, så jag lyckades övertala P att ha en extrainsatt träning. ;-)

 

Vi fick bygga fram fyra hinder på medellinjen, de stod som i en förlängd S-båge. Först värmde vi upp genom att trava över bommar i den slingrande serpentin som blev. Ariel var inte riktigt igång, men böjde sig ändå riktigt bra i bägge varven. Hon är på väg in i brunst och lite så superintresserad av att jobba. 

 

Sedan fick vi komma i galopp på diagonalen, galoppera över bomhög, göra en stor volt runt hinder nr 2 och 3 och så på andra diagonalen över sista bomhögen. Ariel tyckte att volten var lite jobbig, men hon höll galoppen även om hon ibland landade i fel galopp så vi fick sakta av och fatta ny. Men jag MÅSTE bli noggrannare med fattningarna. :-( Slarvar alldeles för mycket med dem. 

 

Fick komma igen och hoppa koppelräck istället för bomhög, fungerade något bättre även om Ariel nästan varje gång landade i fel galopp. Bara att nöta vidare!

 

Sedan fick vi hoppa två hinder efter varandra, dvs först ett hinder på diagonal och sedan vända runt på en volt och hoppa nästa hinder. Inga problem alls för mig och Ariel! :-) När vi gjort det med bägge hinderparen satte P ihop till en bana. Först skulle man ta ett hindrer på diagonalen, vända runt och ta första hindret, sedan en båge runt till sista hindret (typ som vi gjorde när vi gjorde en stor volt, fast det nu bara blev en båge), vända runt och ta tredje hindret på diagonalen. 

 

Ariel började så smått tagga till när det blev mer hoppning, så jag fick till två helt ok språng. Sedan red jag en fin båge mot sista hindret och allt stämde så himla perfekt. Varvid jag blev osäker och gjorde halt, för jag trodde jag red mot fel hinder. SUCK! Snacka om att behöva jobba mentalt med sig själv... Jag menar, vad hade det gjort om jag råkat hoppa fel hinder? Det är ju träning och inte tävling... Nåja, satte igång Ariel igen och hoppade de två sista hindrena helt okej också. 

 

Jag behöver hoppa mer, jag är så ringrostig, tappar balansen, blir före eller efter i språnget och så åker hälen upp ibland. Så mer hoppning för mig. Ariel är inte lika ringrostig, men det märks att hon tappat både muskler och kondition. Men roligt hade vi! :-D

 

Sist vi gjorde den här övningen var i slutet på juli, när vi hade ridläger. Då var jag inte alls lika nöjd som jag var nu, så visst har vi gjort framsteg även om vi tappat en del under vintern. Heja oss! :-)

 

Joggade av en superfin och mjuk häst innan vi skrittade av på grusvägen. Ariel tyckte det var så skoj och lade in turboskritten både på bortaväg och hemväg. ;-)

I förrgår åkte vi till Nyland för att jobba lite över bommar. Jag hade tänkt mig ett avspänt pass där Ariel bara fick göra enkla, uppmjukande övningar. Det blir som vanligt aldrig som jag tänkt mig...

 

När vi skrittade från transporten till ridbanan skulle vi passera ett träd som står i närheten av kortsidan på ridbanan. Då utbröt ett fullständigt krig mellan två skator och två kråkor. Jag tror de slogs om ett bo i trädet, oklart vilka fåglar som hörde hemma där. Ariel blev fullständigt livrädd och det var med massor av lock och pock som jag lyckades få henne förbi och in på ridbanan. Hon var spänd som en fiolsträng och det kändes som att hon skulle explodera precis när som helst.

 

Så hela passet präglades av detta, så fort hon började kännas lite mer avspänd och fokuserad, så såg hon eller hörde någonting, som hon genast fick för sig var farligt och så var cirkusen igång igen. Suck!

 

Ändå höll jag mig på något vis lugn. Använde mig av bommarna som låg utlagda på ridbanan. Jobbade först i skritt över bommar som låg på kvartslinjen, tre stycken och så ett längre mellanrum och så tre till. Försökte göra stora vändningar och gå över bommarna många gånger. Ariel slappnade av hyfsat när hon kunde koncentrera sig på en uppgift.

 

 

Jobbade sedan över en bom som låg så man kunde rida i en 20-metersvolt samtidigt. Först i skritt och sedan när Ariel äntligen började slappna av, i trav. Gjorde då en övning så hon fick göra en stor volt i trav åt ena varvet och när vi passerat bommen gjorde jag övergång till skritt och en liten volt åt andra hållet. Det var en bra övning, någonting hände nästan hela tiden och hon kunde ha lite mer fokus hos mig.  

 

När det kändes bra provade vi att galoppera över bommen, dvs stor volt i galopp. Det gick mycket bättre än väntat, även om jag tyckte att hon hade lite långsam galopp. Ibland tappade hon rytmen över bommen och gick över i trav, men det har verkligen hänt grejer med galoppen. :-)

 

Joggade av henne över bommarna på kvartslinjen, det fungerade hjälpligt, men hon var fortfarande för spänd för att kunna jobba lång och låg. Beslöt mig för att inte nöta mer eftersom hon ändå inte skulle slappna av helt, så jag skrittade ut en sväng. Hon blev bara mer spänd av att skritta ut, men då var jag så frustrerad över situationen att jag inte orkade göra något mer. 

 

Lastade och åkte hem. Konstaterade sedan att vi nog ändå gjort ett rätt bra pass. Vilket jag borde ha insett redan när vi höll på...

Ikväll blev jag ridsugen helt plötsligt, så jag skrittade ut barbacka på Ariel. Hon verkade också tycka det var skoj att komma ut, för hon skrittade på riktigt ivrigt. Strax efter att vi passerat B så spanade hon ned mot sjön och försökte stanna. Jag sa åt henne att fortsätta fokusera framåt, vilket hon lydigt gjorde. Tills det brakade till lite i skogen. Det som hon spanat på var visst några rådjur. ;-)

 

Sedan hann vi inte många meter förrän det blev fågelbråk precis bredvid oss, så vi hoppade högt bägge två. Men som vanligt hoppar hon rakt upp och står sedan stilla, så jag höll mig kvar. <3

 

Red längs asfaltsvägen upp till hammarvägen, men tog sedan stigen hem direkt igen. Fortsatte längs asfaltsvägen till vändplanen och gick sedan sista biten på gamlandsvägen. Mycket nöjda när vi var hemma. :-)