Ariel 3525

Eftersom jag besiktade bil och släp i fredags, så kände jag mig tvungen att åka iväg med Ariel på lördagen. Hon tyckte det var en riktigt dum idé och gick iväg från mig i hagen. Note to self: Vila ett tag för Ariel nu...

 

Men jag framhärdade, dvs hämtade henne där hon ställt sig och sov. Hon gick snällt på släpet direkt, så alltför svårövertalad kan jag ändå inte säga att hon var. Framme i Hesselby var det ett annat ekipage i ridhuset, men ryttaren var ok med att jag tog fram hinder.

 

Det blev en cavaletti på kortsidan och ett koppelräck (60 cm) på långsidan. Värmde upp i alla gångarter, eftersom vi var två i ridhuset blev det både trav och galopp på 20-metersvolt, vilket med Hesselbys suveräna underlag inte alls var nåt bekymmer. Kunde tom göra tempoväxlingar på volten i galopp. :-D

 

Hoppade cavalettit två gånger från trav. Första gången var hon helt klart inte särskilt igång, då fick jag trycka på lite efteråt så hon galopperade. Men andra gången var hon med på noterna, hoppade ordentligt över cavalettit och fortsatte i galopp. :-)

 

Sen tog vi koppelräcket två gånger, först i vänster varv (där hon fick lång rak galoppsträcka efteråt) och sedan i höger varv (där kortsidan kom ganska direkt). Första språnget blev superfint, andra kom hon lite nära. Men det kändes så pass bra att jag satt av och höjde till 70 cm. Lagom till att vi hade hoppat det en gång (åååh, den känslan!) i vänster varv, så gick det andra ekipaget ut.

 

Ariel blev lite, lite ofokuserad. Förmodligen så det inte ens syntes, men tillräckligt för att jag skulle känna det. Lovade henne därför att vi skulle hoppa hindret en gång till åt vardera håll och sen fick det räcka. Så först ett supersprång i vänster varv och sedan ett ännu bättre i höger varv, följt av galopp genom kortsidan och sen kunde vi inte hålla oss... Tom ridhus = vi fortsatte några varv i höger galopp, med rejäla tempoväxlingar. Full fart på långsidorna och fånga upp så vi kunde ta oss i balans genom kortsidorna. Så sjukt roligt! Precis när vi var nöjda och jag tog ned henne i trav, upptäckte jag att det var ett nytt ekipage på väg in. Haha, snacka om att ingen av oss fokuserat på nåt annat än att galoppera fort. ;-)

 

Joggade av en oerhört mjuk och fin Ariel, som första minuten hade lite svårt att tagga ned och inse att det var dags att avrunda, inte hoppa mer, men sedan blev så härlig att jogga! Lång och låg i bägge varven, men ändå med tryck i bakkärran. <3

 

Skrittade av avsuttet medan vi byggde bort hindren. Sen tog jag av grejerna ute vid transporten och Ariel gick med spetsade öron rakt in. Kan man annat än älska en sån häst!

 

Nu får hon vara ledig tills hon har lust att ridas igen, förhoppningsvis blir nästa pass ett dressyrpass, då jag mätt upp 20x40 meter med mina dressyrbokstäver på "ridbanan" som är 30x72 meter. Den är äntligen torr nog för ridning. :-)

Häromdagen kom jag till insikt om att jag återigen stressar fram resultat, istället för att ta det i min och Ariels takt. Jag håller på med det här för att det är en rolig hobby och Ariel gör det för att jag ber henne, då vill jag att hon ska genomföra uppgifterna med glädje och självförtroende.

 

Att debutera 0,90 reda nu, när vi egentligen inte ens hoppat banor på 0,80 mer än ett handfull gånger, inklusive lite halvdåliga språng (om än felfritt) känns som att det kan gå bra, men lika gärna bli pannkaka. Jag har kvar orden från tränaren på fälttävlanslägret 2015, "aldrig låta henne hoppa något jag inte är helt säker på att vi klarar" och trots försäkringar både från kompisar och tränare, så känns det inte rätt att hoppa 0,90 på tävling innan vi känns trygga med banor på 0,80.

 

Eftersom Ariel är min ögonsten och hennes glädje är det viktigaste för mig, finns det ingen brådska att hinna nåt bara för sakens skull. Förmodligen kommer vi inte iväg till SM i år heller, men det gör ingenting. Varje gång jag är med henne blir jag glad, varje gång vi hoppar känns det som jag ska explodera av lycka. Det är viktigare.

 

Så nu börjar vi om och så följer vi den plan jag stakade ut redan vid årsskiftet. Den plan som faktiskt känns realistisk. Den är uppdelad i tre mål och totalt tio delmål till de målen.

 

MÅL

Rida LC:1 med bibehållen bjudning på tävling

Starta 0,80 hoppning

Galoppera barbacka

 

De nuvarande delmålen vi jobbar med är:

Rida alla övergångar i LC:1 bra

Galoppera 4 x 2 min

Trava barbacka på böjt spår

 

Hoppas det blir skoj att följa oss ändå, även om det kanske inte ens blir nån tävling i år. :-)

 

I söndags red jag iväg till S för att vi skulle ta en sväng och kolla underlaget på hennes grusväg. Kände mig rätt låg redan innan, inte blev det bättre för att jag blev utskälld för att jag ridit på en åker (som inte används till nån odling) som jag inte ridit på. Sen kom det en bil som hade väldigt bråttom (jag tänkte svänga in med Ariel på en avtagsväg 5 meter längre fram) och tutade (!) för att vi var "i vägen". Gissa om jag blev arg! Tur för den gubben med keps att han inte klev ur bilen...

 

Ariel var redan här oerhört stressad och uppe i varv (speglade mig som vanligt), så det blev ganska hetsig trav bort till S. Sedan började vi varva ned när vi skrittade ut tillsammans. Faktiskt blev det både trav och galopp där underlaget var hyfsat. Men vi var överens om att bli bättre på att inte rida när man egentligen inte vill, det blir ingen bra kvalité på ridningen då.

 

När vi skulle säga hejdå passade jag på att prova att galoppera på volt på industriområdet och Ariel presterade den bästa galoppen på böjt spår hittills. Så det kanske går åt rätt håll ändå. ;-)

 

Totalt var Ariel och jag ändå ute 100 min och kom 8,82 km.

I lördags lastade vi för första gången på fem månader och åkte iväg till Hesselby gård. Ariel klev glatt in i transporten, även om det märktes på henne att hon var lite nervös.

 

 

Väl framme kunde jag konstatera att det var helt öde. Sover alla på lördagsförmiddagarna? Inte mig emot... Efter att ha gjort i ordning Ariel kunde vi njuta av ett helt tomt ridhus, 20x60 meter nyharvat... Så lyxigt!

 

Ariel var väldigt spänd och tittig i början. Normalt tycker hon om ridhus, men Hesselbys har vindväv på sidorna, så hon kan både se och höra allt utanför. När jag väl joggade igång henne och gav henne uppgifter (älska serpentiner!) så blev hon alltmer avspänd och fokuserad. I galoppen ville hon inte ens sakta av efter tre varv (480 meter...) så roligt hade hon med bra underlag. :-)

 

Jobbade en del på volten i trav, gjorde min favoritövning där man rider på en 20-metersvolt och så får man på ett varv in fyra 10-metersvolter, två i vänster varv och två i höger varv. Ariel älskar också den övningen, så vi hade skoj ihop där. :-D

 

Sen försökte jag jobba galoppen på 20-metersvolt, men det var omöjligt enligt Ariel. Hon ville bara skjuta ut bogen och ramla in i volten. Efter ett par halvhjärtade försök i bägge varven provade jag att korta upp tygeln lite och faktiskt SÄGA ÅT HENNE att nu jobbar vi. Då kunde hon plötsligt följa volten perfekt, flera varv... Så jag börjar misstänka att hon behöver mer ram såhär i början, dvs att jag måste vara tydligare med vad jag egentligen vill. Fascinerande nog blev det även lättare att sitta i galoppen också, även om det är skitsvårt fortfarande då hon har så stora språng.

 

Eftersom hon var så duktig i höger varv nöjde jag mig där och joggade av henne lång och låg. Också ett jobb jag hade kunnat hålla på hur länge som helst med... <3 Skrittade sedan av ordentligt innan vi åkte hem. Nöjd både häst och ryttare! På min instagram (habina82) finns en film om hur fin Ariel gjorde sig, efter att jag duschat av henne allt svett. Hon hade tom svettpärlor i ansiktet, det var länge sedan!

Herregud så mycket jag längtat efter att få hoppa. :-D Ariel också...

 

Vi inledde igår med att rida runt tjurhagen. Skrittade fram en ganska vårtrött Ariel (hon stod i solen och sov när jag hämtade henne) som tände till när hon fick trava över åkern och sedan galoppera in i tjurhagen. Blev lite blandning av skritt, trav och diverse taktande innan vi var ute på grusvägen och kunde trava och galoppera fram till ridbanan.

 

Väl där inledde Ariel med att gå ned på frambenen pga halt gräs (jag trodde att broddarna skulle ta bättre, men kanske var hon bara ouppmärksam, hon har ju en förkärlek för att snubbla), så jag blev orolig att hon gjort sig illa. Men hon var lika pigg och glad för det. ;-)

 

Värmde upp med att skritta och trava över bommar och cavaletti. Sen styrde jag på krysset (60 cm) två gånger och det kändes superbra. Hoppade därefter grinden (70 cm) två gånger, där jag andra gången svängde höger och tog krysset igen. Tyvärr var underlaget inte särskilt bra, så det fick bli trav i svängen och därmed hann Ariel inte riktigt få nån bra galopp, missbedömde avsprångspunkten på krysset och kom för nära. En bom ned (haha, det är så ovanligt att hon river så jag måste notera det) och som tröst fick hon hoppa grinden en tredje gång.

 

Det är så sjukt roligt att hoppa den hästen! :-D Hon har ett sånt sug mot hindret, sen har hon ett rejält avstamp och så hoppar hon högt över hindret så det killar i magen. :-) Eftersom underlaget var sisådär, så avslutade vi och skrittade av på grusvägen. Nöjda bägge två, även om det märks på flåset att vi inte hoppat på ett bra tag.

 

Dubbel lycka! Att både få hoppa och ha en lerig gjord (= våren är på väg!) det gör mig glad. :-D

 

 

Ja, jag har en plan för Ariel, men den är ganska löst baserad och kommer garanterat att ändras av diverse anledningar. Tex den första tävlingen är endast en dryg vecka efter att bil + släp besiktats, kanske måste nåt åtgärdas och då blir ju inte tävlingen av. Likaså har jag planerat in fler tävlingar än jag tänker vara med på, men hellre fler och jag får stryka än att jag missar en rolig tävling för att jag glömt skriva upp den.

 

Så här ser det ut just nu:

 

29 april 0,90

6 maj LC:1

10 maj 0,90

20 maj 0,90

26 maj LC:1 och 0,90

27 maj 0,90

3 juni 0,90

9 juni utställning

16 juni 0,90

17 juni 0,90

6 juli 0,90

7 juli 0,90

 

Det enda som är helt säkert (om inte jag/Ariel blir sjuk/skadad förstås) är utställningen 9 juni. Ska bli spännande att se vad hon får för poäng på utställning, hon har bara visats på premiering tidigare.

Ikväll gav vi oss ut på en mystur. Eller, det var min plan. Ariels plan däremot var att springa så fort som möjligt så länge som möjligt...

 

Vi skrittade fram på grusvägen och lägdan förbi S sommarhage. Sen blev det trav längs grusvägen ända bort till det sluttade nedåt på den stora lägdan. Efter att ha skrittat nedför och sedan försökt hålla nån slags trav på lägdan, så tröttnade jag och försökte lugna Ariel genom att rida volter. Men det gjorde henne bara ännnu piggare (eh?) och hon försökte gå över i galopp. Eftersom det är bra att hon galopperar på böjt spår, så gjorde jag en ordentlig fattning och så fick hon jobba i höger galopp. Till min förvåning gick hon tom böjd och ställd, det trodde jag inte att hon skulle göra efter en lång vinter med galopp enbart på rakt spår. Provade några varv i vänster också, med samma resultat. Kanske har jag underskattat hur mycket hon lärt sig senaste året ändå? 

 

Fortsatte sedan genom tjurhagen i trav och lite galopp. Kunde äntligen få igenom en halvhalt lite hjälpligt. Sen tog vi en avstickare på grusvägen bortåt, ganska motvillig galopp då, men perfekt för mig att åka med i. Däremot när vi saktat av och vänt, för att sedan galoppera hemåt, det var mycket svårare. För då ville Ariel springa fort och då fick jag förstås inget stöd från bomlösa sadeln. Jaja, jag vet ju att det är så. 

 

Kunde sedan skrittjobba en bit hem (förbi alla *farligheter*) innan vi skrittade sista biten på lång tygel. Mycket nöjd Ariel och en lite trött matte som resultat. ;-)

I söndags red vi ut hela tre ekipage. Det var S på Gina som kom till oss, sen red vi ihop till Käbbovägen där V på Razzia mötte upp. V skulle visa oss en väg runt hela skogen, så man slipper vända när man rider åt Marstallahållet. Härligt!

 

Vi började ganska lugnt och Ariel hamnade sist i gänget. Hon svarade som hon alltid gör när det händer, hon la av helt... Så vi lullade på där bak ett bra tag och jag kände hur otroligt tråkigt hon tyckte det var. S vände sig om vid ett tillfälle och påpekade att Ariel dessutom såg uttråkad ut, som vanligt är hon tydlig med vad hon tycker och tänker. ;-)

 

Men så fick vi gå först och då blev det drag under hovarna igen. Glad häst! :-D Så pass glad att jag fick svårt att hålla henne i traven, hon ville rejsa järnet. Det märks verkligen att hon börjar komma upp i kondition och inte riktigt ser meningen med att trava i 9 km/h. :-P

 

Vi fick bland annat till en härlig galopp över ett fält, men eftersom jag red i bomlösa hade jag noll stöd och det kändes som att det gick superfort. Egentligen var det en ganska normal galopp, men jag for omkring lite väl mkt i sadeln. Får bli hoppsadeln nästa gång jag rider där. Då blir det även mer galopp, så vi får upp träningseffekten lite. ;-)

 

Totalt var vi ute i drygt 70 min och 7,2 km. Det var en rolig och varierande runda, så jag ska försöka ta den redan på onsdag igen. Hade fö pulsmätaren på och Ariel kom upp över 200 spm vid ett tillfälle. Heja! Sen efter sista galoppen så skrittade vi 6 min, så var hon nere på 80 spm igen. Skönt! Jag nojjar fortfarande över att hon ska vara i för dålig kondition, men nu börjar vi verkligen komma igång med träningen. :-)

 

Enda kruxet nu är att Ariel blir svettig pga varmt väder, en del vinterpäls samt glada galopper, men det är för kallt i luften för att duscha av henne. Snart, snart hoppas jag att våren är här!