Korta tår

Igår var det dags för omskoning. Jag upplever att Ariel knackar ganska mycket sko, så M kortade tån så mycket hon kunde. Söta små fötter blev det. :-D Ariel var lite småstökig vid skoningen, vilket M tyckte var knepigt då hon hade stått så lugnt när hon skodde henne ensam förra gången. 
 
Så jag började städa ur stallskåpet istället för att prata med M och då slutade Ariel att larva sig. Hehe, hon är så van att vara själv med hovis så hon börjar busa när hon ser mig. ;-) Det var i och för sig bra, då fick jag ordning i skåpet inför hösten också. Täckena är på plats på täckeshängaren och allt skräp som man lätt samlar på sig är slängt. Så skönt!
 
Hovis hade inget att anmärka på när det kom till Ariels hovar, de var lika fina som vanligt. 

Friskförklarad

I fredags kom hovslagaren för omskoning. Sommartid är det sex veckor som gäller, annars får Ariel alldeles för långa hovar. Hon fick nya skor fram, men kunde behålla de gamla i bak fortfarande. Tror de är inne på fjärde skoperioden. ;-)
 
Hovis konstaterade att det inte längre fanns kvar några rester från fånganfallet, så nu är Ariel helt friskförklarad från sjukdomen. Så oerhört skönt! Nu kan jag fortsätta igångsättningen med gott samvete. På tisdag är det debut på ridbanan, sedan blir det dressyrträning (första på två år!) på torsdag och söndag. Längtar!

Fortsätt så!

Förra torsdagen kom hovslagare för omskoning. Ariel var fruktansvärt stressad över att behöva vara själv i stallet, det märks att hon inte känner sig trygg där. För henne är ju hagen tryggheten, även om hon måste stå på box nattetid nu.
 
Som tur var hade jag pratat med S om att ha Spirit som sällskap, så det var bara att plocka in honom så lugnade sig Ariel nästan direkt. Hon som alltid varit så självständig, undrar om det hänger ihop med stallbytet eller att hon blivit mamma.
 
Sedan kunde i alla fall hovis göra sitt jobb, med en häst som åtminstone delvis var fokuserad på vad vi höll på med. Ariels hovar hade vuxit massor och det såg bara bra ut med lamellerna. Vi fick grönt ljus att fortsätta rida på som vi gör, vilket just nu betyder skritt och trav, men i mitten av maj även galopp. :-)
 
Eftersom hovarna vuxit så mycket så blir nästa hovslagarbesök om sex veckor redan. Det blir precis innan vi skall börja träna dressyr för tränare igen... Tänk vad tiden går!

Omskoning och belastningsdiskussion

Igår var det dags för skoning igen. Ariel tyckte att det var lite småjobbigt att behöva stå så länge i gången, men så är hon lite för van vid att bara verkas det senaste året. ;-)
 
Vi tog bort snösulorna men behöll broddarna på. Sedan diskuterade vi hur jag skall gå vidare med igångsättningen. Hovarna hade inte vuxit så mycket, utan det är två tredjedelar nedvuxet. Man kan börja belasta (om man har koll) när hovarna vuxit ned till hälften, men bäst är att vänta till två tredjedelar är nedvuxet. Jag har därför enbart skrittat Ariel och tanken var att börja trava nu. Men eftersom hon fortfarande har ganska mycket "skadat" horn kvar, så beslöt vi oss för att inte riskera något belastningsmässigt, utan nöja oss med att skritta en månad till.
 
Sedan skall jag successivt öka på traven i tre veckor med koll på hovarna och därefter kommer hovis igen och kollar läget. Det känns bättre än att forcera fram och få en försämring. Det viktigaste i år är att komma igång till bruksprovet och det är först i slutet på augusti, så det är ingen idé att stressa.

Dags för igångsättning!

Idag var hovslagaren och skodde Ariel. Jag slog på stort, så det blev både fyra broddar i varje hov och snösulor. Jag vill inte riskera att is eller snömodd sätter stopp för våra igångsättningsplaner.
 
Hovis var mycket nöjd med hur hovarna växt till sig, så nu har vi fått okej på att börja sätta igång i skritt. Men ingenting mer förrän nästa gång hovis kommer och skor.
 
Tänk att jag äntligen skall få rida Ariel igen, efter mer än tio månaders vila. Det skall bli så roligt! Men först måste det bli varmare väder, just nu är det arton minusgrader ute och då får hästarna vara nöjda hagprydnader...

Glad överraskning från hovis!

Igår var M här och verkade Ariels hovar. Hon var väldigt stressad, eftersom Ricky först stått på box (själv) och hållit Grålle sällskap, medan Ariel var i hagen med Hampus. Sedan fick hon träffa Ricky några sekunder innan han verkades och slutligen försvann han och hon blev kvar själv utan sin bäbis... Även om hon kan vara ganska less på honom överlag, så märks det sådana här gånger att hon verkligen har moderskänslor.
 
Det var bara tilliten till matte som fick henne att stå kvar och lydigt lyfta på hovarna så M kunde jobba. Finaste, älskade Ariel! <3
 
M var nöjd med hur hovarna såg ut, nu började hon märka av det gamla fånganfallet i lamellranden, men det såg inte särskilt illa ut. Hon tyckte att det absolut inte kunde skada med promenader och tömkörning nu, så jag kan äntligen sätta igång Ariel. Härligt!
 
Sedan tyckte M att hovarna växte mycket snabbare än veterinärens bedömning (vilket jag också märkt men inte vågat lägga någon värdering i), så M uppskattade att Ariel skulle vara redo för uppsutten igångsättning inom ett par månader.
 
Jag blev ganska chockad, har varit helt inställd på att få börja rida i juni och så säger M att jag säkert kan rida i januari. Lycka! Jag kommer dock göra så att jag sätter igång avsuttet nu och så får M kolla hovarna en gång till innan jag börjar rida (vilket blir i mitten på januari). Ser allt bra ut då, så blir det skor och broddar vid det tillfället och lugn igångsättning.
 
LYCKA!

Ompysslad

Igår kom veterinären förbi och kikade på en, i hans tycke, väldigt fin häst. I perfekt hull men lite tunn i musklerna. Precis som jag redan vet. Men förhoppningsvis blir det bättre framöver, med mer proteintillskott och en fölunge som inte diar lika mycket. Veterinären vaccinerade Ariel mot influensa, så nu är årets vaccinering avklarad. Skönt, även om hon inte skall ut och tävla någonting på ett bra tag.
 
Sedan kom hovslagare M och verkade hovarna. Allt såg riktigt bra ut, jag har turen att ha en hovslagare här uppe som är specialintresserad av fång. Hon visade var randen på Ariels hovar är nu och att den måste ha växt ned med åtminstone 2/3 innan hon får ridas igen. M uppskattade att Ariel hade ett halvår kvar, vilket ju blir april. Jag har dock ändå tänkt vänta till sommaren innan jag rider igen, jag har ingen brådska med min prinsessa. Bara hon blir bra igen. :-)

Sakta bättre

Dags för en uppdatering kanske. ;-) Det har varit så mycket pyssel och fix att jag inte hunnit med att skriva här. Ariel har fått stå på box i några dagar, sedan har hon förflyttats till ligghallen så Ricky kunnat vara ute en del när jag ändå varit där och mockat. Ariel har tagit det med ro, hon blev helt symptomfri redan efter ett par dagar på smärtstillande. Dock fortsätter hon att kissa småskvättar istället för att kissa ordentligt, men veterinären jag varit i kontakt med (inte den som behandlade) tyckte att jag skulle avvakta så länge hon inte har feber eller flytningar.
 
Efter två veckor på box fick hon börja gå ut och beta gräs successivt. I tisdags var hovslagaren ute och verkade hovarna. N hittade bara blödningar i vänster fram, så det var positivt. Däremot hade Ariel fått strålröta, så det skall behandlas.
 
Vi slog inte på några skor, utan hon får fortsätta att gå barfota.

Äntligen skor på!

Igår tog jag in Ariel från hagen och spolade av de leriga benen. Blev orolig när jag kände muggskorv på alla fyra benen. Men det visade sig vara intorkad lera, puh! Mugg i det här vädret är inte roligt...
 
När Ariel var ren så torkade jag henne torr med handdukar. Kratsade även hovarna och sedan kom hovslagare N. Hon har ju inte sett Ariel på ett tag, nästan fyra månader är det och N höll med mig om att Ariel vuxit... Hoppas bara hon nöjer sig nu och inte blir ännu högre.
 
N verkade så mycket av Ariels hovar som det gick utan att hon skulle bli ömfotad. Svår balans det där. Sedan åkte skor på runt om och även broddar. Så härligt att äntligen kunna rida Ariel igen!
 
Planen är att skritta igång under en månad och sedan successivt kräva mer i passen. Hon bör vara i bra kondition igen i mitten på januari.

Skoning igen

Igår tog jag in hästarna tillsammans så Hampus hade sällskap när han skoddes. Under tiden fick Ariel manen klippt, lite halvslarvigt men nu var den så lång att det fick duga så.

Sedan tog sig nya hovslagaren N an Ariels hovar. Jag har inte varit helt nöjd med tidigare hovslagare och nu när N skodde så blev det tydligt att det finns olika sätt att verka och sko på. ;-) Ariel fick mycket kortare tår, precis som jag vill ha dem. Däremot tog N ingenting i traktarna, då dessa var nästan helt nedverkade.

Det fanns massor med horn att klippa bort både på fram- och bakhovar, så Ariel kommer att ha en spännande stund att lära känna sina nya fötter...

Vinterskodd

Igår var det dags för hovslagarbesök igen. Jag hade tagit ut semester, för planen var att rida en härlig hösttur i några timmar. Men efter söndagens upptäckt av överansträngt ben så var det förstås vila som gällde.

Hämtade in Ariel från hage, med några fläckar torkad lera här och där. Efter snabb sanering kände jag igenom alla fyra benen ordentligt. Hon var torr och fin i frambenen, men bak var hon fortfarande lite gallig på insidan vänster has. Gallan på utsidan av kotan hade nästan helt gått ned, så några dagars vila till borde göra susen.

Så kom hovis och det blev omskoning. Eftersom nästa besök blir först efter årsskiftet så åkte broddarna på också. Jag hoppas bara att det kommer snö snart, så Ariel inte behöver gå och nöta på broddarna i onödan.

Hovis kände också igenom vänsterbenet, men kunde inte hitta någonting onormalt. Jag hoppas att det är ett tecken på att benet blivit ännu bättre, men givetvis är det lättare för mig att känna som brukar känna på Ariels ben.

När skoningen var avklarad fotade jag Ariels sadelläge. Jag drömmer om att köpa en Sensation och återförsäljaren ville se hur Ariel såg ut.

Bakifrån:



Från sidan:



Samt en bild på hela hästen. Här ser man knappt att hon är klippt och hon verkar nästan inte ens överviktig... Tänk så bra hon gör sig på bild!


Fina fossingar igen

Det är lite fascinerande med hovar ändå. Jag tycker inte alls att Ariels hovar var särskilt långa och  jag tycker att jag har lärt mig se ganska bra efter att ha verkat henne själv.

Men igår när hovslagaren kom, så var det över en centimeter som knipsades bort plus att hovis filade en hel del innan skorna åkte på igen. Det blev samma skor som sist, vilket min plånbok är tacksam för. ;-)

Det var en mycket bra hovslagare, så vill ni ha tips om en hovslagare i Sollefteå-området är det bara att hojta till. Det är lite synd att jag inte kan använda hovis fler gånger, men jag har ju min jättebra hovis i Uppsala redan.

Ariel stod mestadels stilla, även om det märktes att hon hade lite myror i kroppen. Så går det när hon får vila dagen innan...

Skopremiär!

Som jag har längtat! Och våndats... När jag hämtade in Ariel från hagen tyckte jag att underlaget verkade rätt okej, kanske var det onödigt att sko? Men så valde Ariel att halka rejält tre gånger på den korta vägen från hagen och då lade jag ned mina snålhetstankar.
 
Då jag var lite tidig och hovis fått ytterligare en häst att sko så blev det tvätt av Ariels bakdel och klippning av man innan skoning. Provade även att linda ena frambenet och det blev ju ett eh intressant försök...



Sedan var det skoning. Hovis skrämde mig först genom att utbrista "Nä men oj då!" varvid jag skyndade mig fram och undrade om Ariel kanske hade en hovböld. Men det visade sig att framskorna passade Ariels hovform PERFEKT så hovis behövde inte rikta dem det minsta.

Ariel skoddes med vanliga järnskor, traktbrodd i fram och fyra broddar i bak. Jag tyckte hon var lite tjafsig att umgås med, men hovis var mycket nöjd och tyckte hon skötte sig superbra.


Fina fossingar

Igår blåste det storm när jag hämtade in Ariel från hagen. Hon stod med de andra vid hösilagebalen, med munkorgen på. Innan jag bytte till grimma fick hon visa hur hon gör när hon äter. Hon fnular runt med mulen i hösilaget och när hon fått tillräckligt mycket hösilage i munkorgen så lyfter hon huvudet och då följer en lång sträng med som hon sedan tuggar i sig. Jag hoppas att munkorgen ändå minskar mängden en aning, så hon inte har den helt i onödan.

Trodde att hon skulle vara studsig i och med blåsten, men hon följde mig lugnt in i stallet. Ställde upp henne på en skötselplats och fick först då klart för mig att hovslagaren börjat senare än beräknat och det var två hästar före Ariel, plus den häst som hovslagaren höll på med för ögonblicket.

Så jag ringde M och frågade om jag kunde ta hand om Maggie. Inte rida, för det är inget jag vill göra i sådant här väder om jag inte måste. M blev bara glad över att inte behöva åka till stallet, så jag mockade och fixade foder till Maggie. Jag är ju petig med mockningen, så det tog totalt en timme att ordna allt. Tur för mig att jag inte har Ariel uppstallad...

Sedan putsade jag Hampus träns, tyckte sist att det var lite skitigt, men nu hittade jag nästan ingenting. Nåja, rent och fint blev det i alla fall. Pratade även med dressyrtränare F och hopptränare V. De tyckte bägge två att jag absolut kunde hoppa Ariel framöver. V undrade när Ariels vintervila skulle vara över och jag tyckte hon lät lite längtansfull ändå. Jag längtar också till det är dags att komma igång igen.

Nu hade Ariel tröttnat på att stå och vänta som en snäll häst, så hon började vandra runt på skötselplatsen. Jag visiterade henne och masserade halsen lite, då lugnade hon sig och somnade. Sedan stod och sov en stund till innan det (efter tre timmar...) var hennes tur att få fina fötter.

Hovslagaren hade inget att anmärka på och tyckte att det inte var så mycket att ta på hovarna heller. Vi har ju gått in i den perioden nu, när hovarna inte längre växer så mycket. Fortsätter ändå med sex veckors intervall, ingen mening att snåla in på de få slantar som är hovslagarkostnader.

Sedan fick Ariel sitt kraftfoder innan hon fick återvända till hagen. Hon har fått lite skav av munkorgen på nosryggen, men än så länge ser det inte så illa ut att hon får vara utan munkorg.

Fina fossingar

Vidare under gårdagen fick Ariel stå och sova i spolspiltan medan hovslagaren skodde Krutow. Jag passade på att rengöra både Ariels och Hampus träns, samt Ariels sidepull. Kände mig väldigt duktig och effektiv.

När det väl blev Ariels tur att få fötterna fixade så gick det på ett litet kick. Hovslagaren var nöjd med hennes hovar och tyckte inte alls att det var mycket att verka. Dock flyter de ut lite, så ny tid blev om sex veckor. Skönt! Det var en ny hovslagare, K skor många utav hästarna i stallet och jag har bara hört gott om K, så jag provar med K ett tag framöver.

Därefter fick Ariel belöning för lång väntan, kraftfoder! Det är fortfarande urkramad betfor blandat med en näve havre och foderkrita. Jag drömmer om den dag då hon faktiskt äter betfor utan havre...

När hon mumsat klart åkte munkorgen på och Ariel fick återvända till sina vänner i hagen. Mycket nöjd, som alltid. Själv rengjorde jag foderhinken innan jag styrde stegen mot bussen. Längtar efter min bil...


Enorm lättnad!

Så var det dags, dagen jag fasat för nästan lika mycket som premieringen. Nya hovslagaren H kom för att sko Maggie och verka Ariels hovar.

Hon hälsade på Ariel, ställde några frågor om hur hon rids och vad som gjorts tidigare. När jag förklarat att jag tagit hand om det hela själv sedan i mars (!) så blev hon eld och lågor. Började ge mig tips om vad jag skulle tänka på framöver. 

Jag fick titta på Ariels hovar, verkligen titta, och så diskuterade vi vad som behövde göras på varje hov. Jag fick prova lite nya grepp och arbetsställningar, som passar oss tjejer lite bättre. Sedan avslutade H jobbet på varje hov, så de blev korta, runda och fina. Bäst är nog att hon verkar PRECIS som jag vill ha verkat. Vad är oddsen att hitta en sådan hovslagare igen och dessutom en hovslagare som verkligen vill lära ut.

H var väldigt nöjd med mitt arbete med Ariels hovar, vilket verkligen lättade den oro jag haft i magen. Jag har inte förstört någonting, utan fortsatt ta hand om hennes hovar precis på rätt sätt. Jag är inte säker på att jag kommer att fortsätta verka hennes hovar, men i annat fall känns det helt okej att ha H som tar hand om dem. Annars får jag lära mig ordentligt och så får H verka 3-4 gånger per år.

Innan hon åkte påpekade hon att jag väldigt gärna fick fortsätta mitt jobb med Ariels hovar, men oavsett om jag gjorde det eller inte så skulle hon komma om sex veckor och fixa till det som behövde fixas till. Så himla skönt! 

Ariel var lugn hela tiden, även om hon har blivit lite känsligare vid verkning på grund utav mina klantiga försök. Hon var glad när vi gick ut från stallet, så glad att jag inte kunde motstå att sitta upp barbacka och skritta till hagen. Hon var så härlig att sitta på! Har fått rejält med ryggmuskler igen och känns så mycket mer stabil än när jag satt barbacka sist.

Ariel går nu i svälthage tillsammans med Lucky och Godingen. Där får hon vara åtminstone fram till premieringen, sedan får jag se om det blir munkorg. Det enda som känns tråkigt är att hon inte kommer kunna klia Lucky med munkorg.

Raspning

Ariel lyfte inte ens på huvudet när jag ropade på henne. Hon stod längst bort i hagen och gnagde på något som säkert påminde om gräs. Däremot kom Ella lunkande mot mig med spetsade öron.

Lagom till att Ella stuckit nosen under armen på mig hörde jag hovslag och tittade upp. Där kom Ariel i full fart, med pannluggen delad och ögonen lysande. MATTE! Sedan försökte hon övertala mig att hon inte ens hört mig.

Hon fick beta en stund innan vi gick in i stallet för putsning av hovar. Jag var lite tveksam till om jag skulle klara av att jobba med hovarna, men igår var en bra dag, så jag hade inte på tok för ont. Hovarna var faktiskt inte så långa, men så var det ju bara elva dagar sedan sist.

Jag har lite svårt att få till helt runda hovar, men de ser i alla fall hyfsat presentabla ut. Ariel var en liten ängel att jobba med, hon tycker det är dödstråkigt men håller ändå upp hovarna och står stilla. Däremot var hovarna väldigt torra, så kanske skulle jag behöva blöta dem lite i sommar.

Som belöning borstade jag igenom henne ordentligt, men jag har inte så mycket kraft i armarna att det blir särskilt mycket massage av det hela. Däremot lossnar det ju ordentligt med päls åtminstone.

Nöjda gick vi ut i hagen igen, där Ariel fick stå och njuta medan jag först borstade bort en massa stöv/boss och sedan gick igenom varje millimeter av henne. Kliade lite extra vid juvret, det var väldigt uppskattat!

Jag funderar över om mycket av det stöv som de släpper ifrån sig under vintern liksom kapslas in i de djupare delarna av vinterpälsen, för hon är fruktansvärt stövig nu under våren när hon fäller. Det kliar verkligen i fingrarna på mig att ge henne ett bad, även om det inte är någon idé förrän hon fällt klart. Gissa om det skall bli roligt att piffa till henne inför premieringen!

Jag kommer åka förbi henne på torsdag innan jag åker på semester. Då blir det bara en snabb avmaskning och inget mer. Ja, kanske en puss på mulen också. Sedan släpps de på bete på söndag, men då är ju jag långt därifrån, så jag får nöja mig med telefonrapporter.

Verka min egen häst?!

Strax innan tio rullade jag in på stallplanen och halv sex på eftermiddagen rullade jag hem igen. Men så blir det när hovslagaren kommer och alla hästar skall tas om hand.

Hovis var lite sen och medan jag väntade tvättade jag faktiskt bilen. Fick så härliga vårvibbar idag, strålande sol och en hel del vind (förvisso kall). Kände hur orken återvände och glädjen över hästeriet likaså.

När hovis kom blev det verkning av tre hästar och skoning av en. Pratade med hovis om att det ju är sista gången han är här, då alla hästar flyttar inom två månader. Frågade om han ville fortsätta ta hand om Ariels hovar, men han tyckte det var för långt att åka för bara en häst. Förstår honom till fullo, det skall ju vara någon slags ekonomi i det hela.

Gnällde lite över att jag omöjligt skulle hitta en hovis som gjorde precis så som jag ville med hovarna, dvs precis så som han verkar och då skrattade han och tyckte att jag som hade en så bra häst (hovmässigt alltså) gott kunde verka själv. Fick en snabbkurs på Ariels hovar, där han visade exakt vad han gjorde och varför. Börjar undra vad jag egentligen lagt pengarna på de senaste två åren, för det var lite rasp här och lite rasp där och sedan var han klar. Nä, skämt åsido så är jag supernöjd med tiden med hovis, men han har helt rätt i att det är dags att testa verkningen själv.

Passade på och frågade vad värsta scenariot var om jag verkade själv, kunde jag göra henne halt? Men han lugnade mig med att det värsta som kunde hända var att hon fick för långa tår och då var det bara att köra henne till honom så skulle han ta hand om det.

När alla hästar var klara fick de återvända till hagen och få middagshö, Ariel var dock väldigt motvillig till idén och ville hellre vara med matte. Sade åt henne att hon behövde äta och så återvände jag till stallet för yoghurt (magen liiite bättre) samt förberedelse för uteritt.

Hovis och uppsittning

Så kom hovslagaren åkandes, bara en timme försenad. Bra för mig dock, för då hann Ariel både torka och sluta trilskas. Trodde jag...

Hovis började med Sunna, eftersom hon tar längre tid än de oskodda hästarna och ofta tappar tålamodet. Vi hade bestämt oss för att testa att sko framhovarna på henne, låta henne gå ut i hagen medan Ariel och Idunn verkades och sedan sko bakhovarna på henne sist. Under tiden stod Ariel i stallgången och levde om. Så fort hon inte fick uppmärksamhet så började hon skrapa med hoven, bita i uppbindningen eller försöka nå gruset (för att rulla sig). När K dök upp gav hon Ariel en enda blick och avläste direkt situationen. "Värst vad hon var understimulerad då".

Jag bestämde mig för att inte göra saken värre än den redan var, så jag borstade av Ariel först med rotviskan, sedan med min supermjuka ryktborste (som jag aldrig använt på Ariel tidigare) och slutligen gned jag henne med min fårskinnshandske. Hon blev väldigt glänsande och vacker, men så fort jag vände ryggen till för att gå iväg med sakerna, började hon leva rövare igen.

Så vad fanns det kvar att göra? Trots att K tyckte det lät riskabelt så satt jag upp. Ariel stod blickstilla hela tiden och tyckte det var toppen att matte äntligen gjorde någonting vettigt med henne. Egentligen satt jag upp för att K skulle kunna ta ett kort, men jag anade att Ariel skulle lugna ned sig bara jag var med henne. Naturligtvis tänkte jag inte ett dugg på att jag hade mina gamla trasiga shorts eller att jag hade gummistövlar på mig. Det blev ett väldigt vackert kort...



Sedan blev det Ariels tur att bli verkad. Som alltid gick det snabbt, även om hovis fick skära upp en del röta. Jag har fått order om att hålla efter rötan och jag hoppas jag lyckas utan att göra illa Ariel.

Så fick Ariel äntligen gå ut i hagen igen, vilket hon var mycket glad över. Det är nog första gången vi varit ifrån hennes hagkompis så länge, totalt blev det nästan fyra timmar!

Stencool

Hovslagaren skulle komma vid tio och jag hade räknat med att vara framme halv tolv, vilket stämde ganska precis. K skulle ta sina hästar först, det brukar ta två timmar. När jag kom dit stod Idunn mycket riktigt i gången, så jag skyndade mig för att hämta Ariel. Ställde henne i boxen och gav henne ett fång hö. Hon mumsade glatt i sig medan jag borstade henne ren. Hann precis kratsa hovarna innan Idunn gick ut från stallet.

Ariel var lite fundersam när Idunn försvann, men när jag pratade lugnande med henne så slappnade hon av och åt hö igen. Frågade om jag skulle komma ut med Ariel, men fick till svar att Sunna skulle skos först. Det visade sig att hovis hade varit över en timme sen, så jag hade gott om tid på mig att pyssla med Ariel.

Klippte bort hennes skägg och öronhåret som stack ut, det får gärna vara väldigt luddigt och hårigt under vintern, men när våren är här skall Ariel minsann snyggas till! Ariel själv började tröttna på att äta hö och längtade ut till de vida vidderna...



Vilken tur för henne att hon inte är uppstallad någonstans, hon visar tydligt att boxen inte är det roligaste stället att vara på. Men jag lät henne ändå stå kvar där medan jag grejade med lite andra saker. Bland annat fick hon prova boots för första gången, men som vanligt kom det ingen reaktion. Däremot var bootsen lite väl stora, så jag får köpa ny (hurra!) någon dag framöver.

Sedan var Sunna äntligen klar och fick gå ut. Ariel blev mer orolig den här gången (Sunna är ju flockledaren) men lugnade sig när jag tog på henne grimman och tog ut henne i gången. Där fick hon stå och mumsa hö en stund medan hovis grejade med något ute i bilen. Det är fascinerande hur lugn hon ändå är, förra gången hon lämnades ensam efter att Sunna gick ut hoppade hon ju över boxväggen...

Så satte hovis igång med hennes hovar. De var rejält långa enligt honom, men så var det ju mer än nio veckor sedan han var här senast. Jag lämnade honom och Ariel ensamma och gick in i fikarummet för att äta istället. Jag vill ju att hon skall vara lugn även ensam med honom och det verkar gå vägen. För rätt vad det var ropade han på mig och förklarade att Ariel var färdigverkad! Så Ariel fick gå ut i hagen som belöning, medan jag åt färdigt.

Bonusbild!

Tidigare inlägg
RSS 2.0