Draghäst!

Igår hade jag fullspäckat schema, så det blev ett kort körpass med Ariel. Vi tömkörde från skötselplatsen till stallet, där jag förberett ett däck. Draglinor på hela tiden, hon brydde sig inte ett dyft i att de trasslade in sig om bakbenen hela tiden. <3
 
Knöt fast däcket och bad henne dra. Såg direkt att hon blev fundersam på tyngden och ljudet. Jag pratade lugnande med henne och då fortsatte hon att dra. Vände efter ca 30 meter, då tryckte linorna rejält längs yttersidan, men Ariel brydde sig inte utan fortsatte bara dra. Duktiga häst!
 
Åter vid stallet kopplade jag av däcket och så tömkörde jag tillbaka till skötselplatsen. Så stolt!
 
Planen nu är att dra däcket några gånger och sedan testa att sätta fast skaklarna jag hittat. Idag snöar det dock, med blankis gömd under snön, så vi får avvakta med fortsatt körning tills underlaget är bättre.
 
 

Premiär med draglinor

I tisdags tömkörde jag Ariel på ridbanan. Checkade av att gas, broms och styrning fungerade innan jag kopplade på höger draglina. Gjorde vändningar, halter, ryggning utan någon reaktion. Hade gärna travat också, men hade inget fäste när jag gick. :-S
 
Bytte sedan så draglinan satt på vänster sida och när Ariel inte reagerade för den heller, så tömkörde jag med bägge påkopplade. Hon fick trassla in sig en del och vi gick även över cavaletti så det skulle låta lite extra, men min stjärnhäst reagerade inte alls. Så stolt!
 
Nästa steg blir att tömköra med draglinor ute, men då vill jag nog ha lite bättre underlag för mig... ;-)
 
 

Rutinerad i sele

i torsdags blev det en kort sväng tömkörning. Bara för att checka av att vi verkligen är redo att börja med draglinor. Ariel var en klippa, fast det blåste så var hon fokuserad på mig och stod stilla i halterna både på borta- och hemväg. Känns så bra, så nu skall jag bara få med mig draglinorna till stallet så testar vi med dem. :-)

Längre tömkörningstur

I onsdags testade jag att ha mitt fina vetekuddstäcke på Ariel. Täcket fick jag av min fysioterapeut S, hon hade fått idén till ett täcke för hästar och hennes mamma var så snäll att hon först sydde alla små kuddarna med vete och sedan sydde ihop dem. :-)
 
Eftersom det är lite svårt att tvätta täcket, så lade jag Ariels coolertäcke under. Det där som överhuvudtaget inte fungerar, så nu kan det göra nytta som tunt täcke underst. Lade sedan på vetekuddstäcket men konstaterade att det redan svalnat väldigt mycket. Värmde det i ugnen innan jag åkte till stallet och förvarade det sedan i en kylbag. Tror jag dels värmde för lite och dels hade en för dålig bag, så jag får göra om testet längre fram. Men lite varmare om ryggen blev hon i alla fall.
 
Masserade och stretchade innan jag tog på bröstselen och så gav vi oss iväg längs grusvägen mot flygfältet. Den vägen har belysning nästan hela vägen bort, så det känns tryggt att tömköra där när det är mörkt. Gjorde massor med halter där Ariel skulle stå stilla, från 10-60 sekunder. Jag märkte att hon tyckte de var onödiga, men hon stannar och står stilla i alla fall. Duktig tjej!
 
På hemväg var hon lite taggad, men lyssnade ändå bra när jag dämpade henne. Vi mötte både folk som promenerade, bilar och T som var ute med hundarna. Stannade och pratade en stund med honom och det var inte uppskattat. ;-) Ariel ville ju hem, inte stå och vänta på att matte skall bli färdig. Tråååkigt! Det var enda tillfället hon rörde sig i halten, men det var faktiskt bara ett steg framåt.
 
Det gick så bra, så nästa steg blir att prova med draglinor också. Så skoj!

Tömkörning ute

Ligger lite efter med rapporteringen. ;-)
 
Men den 13 november tömkörde jag Ariel i bröstselen, inklusive baksele men exklusive skygglappar. Vi körde först på ridbanan för att checka av att hon lyssnar (vilket hon gör) och att jag ger rätt hjälper (eh, ibland).
 
Sedan fortsatte vi längs grusvägen bort till caféet och tillbaka. Gjorde massor med halter, speciellt på hemväg då hon blir naturligt piggare. Hon lyssnade superbra och stod hela tiden stilla i halterna. Duktig tjej!

Allt sitter som det skall

I tisdags fick Ariel prova nya selen och jag justerade så att allt skulle passa henne bra. På bilden har hon både baksele och träns med skygglappar på sig för första gången, men det var inga bekymmer. :-) Inget är dock justerat på bilden, utan det gjorde jag sedan.
 
 
Ariel stod stilla hela tiden medan jag spände och grejade, så skönt att hon fortsätter vara en pärla vid hantering, det är ju första steget på inkörningen. Sedan tränsade jag med vanliga hopptränset och så tömkörde vi några minuter på stallplanen. Det gick sådär, hon ville helst inte gå iväg någonstans och jag hade ingen pisk att påminna henne om att man alltid bjuder framåt. Dessutom ville bakselen ramla ned hela tiden, så jag måste klura ut ett sätt att få fast den bättre.

Tömkörning är inget för oss

I tisdags gjorde jag ett försök att tömköra Ariel. Jag vet att hon är lite för känslig för mina nybörjarmisstag, men jag ville ändå ge det en sista chans. Vi höll till på ridbanan och jag provade flera olika tömsättningar. Saknar så att longera! Det är så mycket lättare för mig, där känner jag mig trygg och kan få hästarna att dansa.
 
Ariel blev frustrerad när matte verkade säga olika saker hela tiden, men bitvis gick hon riktigt fint. Lovade både henne och mig att det här var sista gången och att vi från och med nu longerar. Tömköra får proffsen göra, så kanske jag kan träna på en duktig häst om några år. Kanske... ;-)
 
Vi tömkörde över några bommar på böjt spår, det var extra roligt enligt Ariel. Just när hon får rätt takt i traven och liksom svävar över bommarna, det är så läckert! Men det kan man göra precis lika bra (om inte bättre!) när man longerar också. :-P

Fantastiskt, underbart och helt magiskt del 2

När Ariel var tränsad så trasslade jag lite med tömmarna innan jag fick ordning på allt. Ariel stod som ett ljus under tiden, men det märktes att hon egentligen ville skynda sig iväg ut. ;-)
 
Skrittade ganska ivrigt bort mot vår branta backe som ligger i närheten, Haldos backe. Vi körde nedför med fokus på samling och halter. Det var jobbigt sade Ariel. Speciellt som matte envisades med att peta till baken om något bakben inte stod under sig ordentligt. :-P
 
Jag har ganska svårt för tömkörning och trasslar en del. Men igår var det så roligt att se hur en liten justering fick önskvärd effekt. Jag älskar verkligen att se Ariel arbeta, även om jag behöver massor med träning för att bli duktigare på att hantera tömmarna.
 
I uppförsbacken var det enbart fokus på att tänka framåt, Ariel gick själv i en låg och bra form med ryggen uppe. Så häftigt att se! Vi pustade sedan ut ett halvt varv innan jag, efter lite vingel från Ariel, tömkörde hela vägen in i boxen.
 
Hon var så nöjd med sig själv och jag var nöjd med henne. Det var länge sedan vi tömkörde, två och ett halvt år själva och knappt ett år sedan för Ariel.
 
När grejerna var avplockade traskade vi ut i hagen igen. Ariel var lite ivrig, så jag repeterade halter (när jag stannar) och ryggning (när hon stannar för långt fram). Hade hon varit människa hade hon himlat med ögonen åt mig, men hon gjorde i alla fall som jag ville.
 
När vi kommit nästan fram till grinden kom Ricky och Grålle farandes i full fart längs staketet. Ariel var inte alls beredd i mörkret och rusa framåt i panik. Reflexmässigt stannade jag och till min förvåning tvärstannar Ariel jämte mig (precis som vi tränat på innan) och rädslan lyser i hennes ögon. Hon pustar mig i ansiktet, som för att säga "det är livsfarligt!" och jag blåser lugnt tillbaka, svarar "nejdå, inget är farligt, du är säker med mig". Hon slappnar av och får syn på Ricky och Grålle.
 
Hela episoden var över på ett par sekunder, men det var en helt otrolig upplevelse. Att hon lyder mig så blint på marken att hon stoppar fast hon är panikslagen. Att hon litar på mig så hon slappnar av när jag säger att inget är farligt. <3 Åh vad jag älskar Ariel och nu vet jag verkligen hur mycket hon älskar mig också. Jag ser fram emot alla roliga stunder i framtiden, där vi tillsammans övervinner våra rädslor och upplever äventyren. Jag hoppas så att det blir många, många år tillsammans.

Tömkörning

Igår var det inbokat tömkörning med F igen. Ariel kom snällt lunkandes i hagen, det finns så mycket grönt i den nu att hon ratar nästan allt hösilage.

Borstade lite snabbt och tog på tömkörningsgrejerna. Skrittade fram i paddocken en stund innan F kom och tog över. Ariel var glad och ville gärna jobba med F. De började i vänster varv och jobbade, först i trav och sedan galopp. Ariel arbetade på bra och började till och med att galoppera i form några steg här och där. Hon satte väl under sig och kaninbakbenen var verkligen helt borta. F jobbade lite mer med traven också, med fokus på korsande bakben. Ariel var inte riktigt med på vad hon menade, men försökte i alla fall göra rätt. Goa tjejen!





Sedan blev det höger varv. Även här jobbade hon på bra, men det märks att vänster varv ändå är lättare. I höger varv vill hon fortfarande inte stödja på yttertömmen utan försöker komma undan arbetet. Då och då jobbade hon på bra i alla fall!

Vi bestämde oss för att prova en uppsutten träning nästa helg, förmodligen kommer även F sitta upp och känna på henne. Spännande!

Sedan var vi nöjda med Ariel, hon fick sig en dusch på de svettiga partierna och sedan skrittade vi av en stund vid hand. Därefter tog vi oss en sväng runt sommarhagen, så Ariel skulle få se hur staketet gick. Det finns ett dike i hagen, så givetvis var vi tvungna att hoppa det. ;-)

Seda fick hon återvända till vanliga hagen och rulla sig riktigt dammig. ;-) Jag lunchfodrade hästarna och tog reda på utrustningen. Sedan mockade jag och fixade foder innan jag åkte hemöver igen.

Framsteg i tömkörningen!

Igår hade jag lunchfodring och intag. Så jag anlände till stallet lagom till lunchfodringen och kunde sedan pyssla på i tre timmar i min ensamhet. Började med att mocka och fixa foder, så jag hade det klart.

Sedan blev det putsning av utrustningen... Sadeln var ju lerig i sitsen och lite på kåporna. Eftersom sitsen är avtagbar blev det väldigt smidigt att putsa den, bara ta loss och rengöra. :-) När sadeln var ren så var det skyddens tur och sedan rengjorde jag även tränset. Passade även på att byta stigbyglar på sadeln, vi lär ju inte rida dressyr på ett tag, då är det bättre med distansstigbyglarna.

Sedan kom F till stallet och hade tid med lite tömkörning. Jag tog snabbt in Ariel och borstade av henne det värsta. Kratsade hovarna och tog på gjorden. Trasslade lite med tömmarna innan jag fick ordning på allt och så kunde vi skritta ut på ridbanan för uppvärmning. Vi skrittade i tjugo minuter, i varje varv så tog vi och skrittade över bommarna från hoppträningen, det tyckte Ariel var skoj. :-)

Sedan kom F och tog över. Ariel var mycket mer framåt än tidigare gånger, så jag behövde inte driva med långpisken utan kunde bara stå och njuta. Hon travade fint i vänster varv och bjöd plötsligt upp i en underbar galopp, i form och med väl undersatta bakben. F hade inte ens smackat på henne, men ändå ville hon galoppera. Det har verkligen aldrig hänt förut!

Sedan galopperade de lite, men Ariel gjorde ett så himla bra jobb (två hela varv klarade hon!) så F bytte till höger varv som är det lite svårare varvet. Även där jobbade Ariel på bra, när hon väl började stödja på vänstertömmen. ;-)

T kom förbi och var gullig och fotade lite, så här kommer bildbevis!







Sedan började det regna igen så kameran fick återvända in. Ariel fick däremot stå ut med regnet och galoppera även i höger varv. Här märktes det att hon är van att välja höger galopp, fyra varv orkade hon med första rundan, sedan blev det korsgalopp i avsaktningen. Hon har lättare för att galoppera höger galopp, men den är mer balanserad i vänster varv. Knepigt...

Jag fick tips av F att ta lite mer i vänster tygel än i höger, då Ariel själv väljer att bjuda mer på höger. Sedan tyckte F att Ariel varit så duktig med många fattningar och galopper i bägge varven, att vi skulle sluta där. Vanligtvis håller vi på mycket längre, men igår blev det tjugo minuter. Jag instämmer med F:s åsikt om att man inte skall nöta när hästen hela tiden gör det man begär av den.

Så Ariel och jag skrittade ut tillsammans i tio minuter och hon var så på tårna och igång. Busfröet! Men det märktes att hon tyckte det var superkul med tömkörningen igår, till skillnad från de tidigare gångerna. Känns toppen att F kan tömköra henne, så får hon en chans att hitta sin kropp utan mig på ryggen.

Ariel fick sig en genomstretchning och sedan gå ut i hagen igen medan jag tog reda på utrustningen och fixade det sista inför intaget. När allt var klart var visst alla hästarna utom Ariel (!) inne så det blev ett väldigt smidigt intag för mig. Bara att njuta. ;-)

Betade Ariel i en halvtimme, masserade bakbenen och borstade bort lite mer päls innan hon fick gå in och äta middag. Sedan kom jag förstås på att hon skulle avmaskas också, så jag fick störa henne mitt i maten med lite maskmedel. Tur man har en häst som smaskar i sig vad som helst. ;-)

Nöjd med dagen kunde jag sedan åka hem, med nästan all utrustning ren. Fast det är klart att tömkörningsgjorden skulle må bra av lite rengöring...

Tömkörning i snörusk

Igår regnade det hela vägen ut till stallet, så jag var förberedd på en blöt Ariel i boxen. Men hon var fortfarande ute i hagen, så det blev att hämta in henne direkt, dra av så mycket vatten som möjligt med svettskrapan och sedan bädda in henne i täcken. Hon fick stå och torka medan jag mockade, sedan åkte tömkörningsgjorden och dressytränset på och vi skrittade fram ute på ridbanan i snöblandat regn. Skoj...

Sedan kom F som skulle göra det riktiga tömkörningsjobbet. Hon joggade fram Ariel i trav först och sedan blev det galoppjobb. Först i höger varv, där Ariel blandade friskt mellan höger galopp, korsgalopp och förvänd galopp. Jag agerade piskförare och försökte hålla samma takt som Ariel. ;-)

F:s strategi var att belöna Ariel med avsaktning när hon galopperade i höger galopp och på slutet tror jag Ariel förstod vad det var vi egentligen ville ha. Men hon har lång väg kvar innan det är en bra, stadig galopp på volten. Sedan bytte vi varv och då var hon faktiskt bättre. Visst blev det lite korsgalopp även här, men hon fattade alltid rätt från början och höll galoppen hyfsat.

Därefter travade F henne en stund i vänster varv och försökte få henne att jobba i form. Det gick bra bitvis och bitvis tyckte Ariel att det var alldeles för jobbigt. Men det kommer!

En liten filmsekvens fick jag till, jag hade ju fullt upp med piskförandet. Men här är det F som har ansvaret för drivningen och Ariel jobbar på så fint!

http://youtu.be/4_j8Erwnn9E

F tyckte att Ariel var mycket bättre än förra gången hon tömkörde, så nu fortsätter vi med tömkörning istället för dressyrträning tills galoppen känns stabil.

Efter att F fått en fin, stabil trav så blev det avskrittning för hand på grusvägen. Ariel var så nöjd, jag tycker om när hon är sådär nöjdtrött och inte helt slutkörd. När vi skrittat klart fick hon sig en avduschning av ben och mage innan jag stretchade igenom. Sedan fick hon sova under täcke medan jag fyllde på halm i boxen. Därefter fick hon sin efterlängtade middag och jag gjorde i ordning foder för morgondagen.

Jag rengjorde även utrustningen, men lämnade alla tävlingsmåsten till idag. Det är ju skoj att komma hem någon dag innan nio... ;-)

Tufft träningspass för Ariel

Jag kom ut till stallet tillsammans med S som skulle morgonfodra. Passade på att gå bredvid henne och kika lite inför kommande utsläpp. Jag misstänker att det blir främst sådana pass jag kommer göra, vardagsmässigt är det rätt kört att ha intag för mig...

Hämtade sedan in Ariel och borstade bort det mesta av leran. Ariel var glad, intet ont anande om vad som väntade... Tog på boots runt om och tömkörningsgjorden. Trasslade ur tömmarna en aning och tog sedan på dressyrtränset.

Skrittade igång Ariel på ridbanan, sedan kom dressyrtränare F och tog över. Hon är mycket bättre på tömkörning än jag och jag är övertygad om att det är nyttigt med en del jobb från marken.

De började med att jobba med skritt och halt, där Ariel inte skulle backa när hon gjort halt som hon gärna ville göra...



Sedan kom de igång med travjobbet och då tyckte Ariel att det blev väldigt jobbigt... Hon vill helst inte ha något stöd på bettet och så fort hon får minsta lilla känsla av att F ville förhålla så saktade hon av. Duktig på att stanna och slippa jobba. ;-)



Efter lite småprotester från Ariels sida (hon gick och surade hela passet) och krav från F:s sida så blev det riktigt fint i vänster varv till sist.



Pusta och byta till höger varv som givetvis gick lättare. Ariel försökte sig på att maska ibland även här, men F var på henne och påminde om att jobb betyder just jobb... Efter att ha frågat om det var ok för mig, så blev det även lite galopp. Ariel hade mycket bättre bakben i galoppen än i onsdags, men hon orkade inte riktigt galoppera så länge som F ville. Viljornas kamp vanns dock av F och Ariel höll galoppen i nästan två varv. Rekord kanske?

Sedan var det en väldigt trött Ariel som fick skrittas av vid hand tillsammans med matte. Hon var dock nöjd på blicken, så även om hon surade över att F krävde saker av henne, så tyckte hon det var roligt att få jobba. Jag tror det här kan bli ett riktigt bra komplement till ridningen och förhoppningsvis kan F tömköra henne även nästa helg.

Efter avskrittningen fick Ariel stretch av bakben samt massage av bakdel. Det var uppskattat! Sedan åkte fleecetäcket på och hon fick stå och sova medan jag rengjorde utrustning och hängde undan allt i den (för mig) nya sadelkammaren. Sedan flyttade jag över lite schabrak och täcken till täckeskammaren och hängde upp alla mina träns.

Under tiden Ariel tömkörts hade Lucky bekantat sig med den nya invånaren Weber (haflingervalack). Tuva har tyvärr flyttat så det behövdes en ny häst i lösdriften. I början av Ariels inflytt till stallet kommer hon att gå i lösdriftshagen på dagarna, så invänjningen blir lite mer successiv än vanligtvis. Då kommer jag ta in henne på kvällarna också, så får hon gå där ute så länge som möjligt. Nackdelen blir ju att hon även kan äta nonstop då, men det får bli en lite långsammare bantning än jag tänkt mig från början. ;-)

När jag var klar med den viktigaste flytten av grejer så fick Ariel återvända till hagen och hälsa på Weber. Ariel pep till och ena frambenet flög iväg, sedan var bägge ganska nöjda. Tur att hon är så lätt att släppa ihop med nya hästar!

Imorgon blir det skritt en sväng och flytt av resterande grejer. Sedan skall jag ströa upp boxen och göra allt klart för Ariels inflytt. Det kommer att bli så spännande!


Lärorik tömkörning

Det var kolsvart igår kväll när jag skulle hämta in Ariel från hagen. Gick till kortsidan på ligghallen och ropade på henne. Som belöning hörde jag galopperande hovar i leran, men innan hästen blivit synlig fick jag mig en buff på armen av en annan häst. Vände mig om och där stod ju Ariel! När hon fått sitt äpple syntes den andra hästen, det var Weber som hoppades att han också skulle få ett äpple... Sötnosen!

In och spola benen ordentligt innan jag provade mina nyköpta reflexskydd. De satt perfekt (strl M), däremot var reflexbootsen i minsta laget (ponny). De får hänga med den här vintern och så köper jag nya nästa år. ;-)

Sedan borstade jag av Ariel den värsta leran, tog på vanliga bootsen, tömkörningsgjorden och dressyrtränset. Efter att ha trasslat lite med tömmarna gav vi oss ut på ridbanan. M var där och red Maggie men i övrigt kunde vi vingla runt lite som vi ville. Jag provade att dubbellongera Ariel, vilket är det jag framförallt vill göra vid tömkörning. Hon gick emot en del, krullade ihop sig och ville inte riktigt fram oavsett gångart. Det kändes som om tömmen inte gav efter någonting, även om jag gjorde en förhållning och sedan släppte efter så var liksom tömtaget "kvar" i förhållande läge. Väldigt knepigt...

Efter några minuter, när jag mest kände för att ge upp hela projektet, så gjorde jag halt med Ariel och testade att sätta ledande innertöm istället. Dvs att tömmen inte går från gjorden till bettet på inre sidan, utan från bettet till gjorden. Som i ett trollslag förändrades hela hästen!

Ariel började jobba på fint i både skritt och trav, i form med ett mycket trevligt sug i bettet. I galoppen blev det lite jobbigare, så där gick hon inte i form, men ändå i en trevlig takt. Finaste tjejen!

Vi bytte varv lite då och då samt tog oss över en del bommar som fanns i närheten och Ariel trivdes enormt med jobbet. Visst blir hon lite trött, hon är inte van vid korta och intensiva pass, men hon tyckte att det var roligt! Galoppen tränade vi inte så mycket idag, utan jag föredrog att vänja mig vid två tömmar innan jag krånglar till det mer. ;-) Istället var jag nöjd med att hon fattade galopp när jag bad henne, det blev rätt galopp varje gång.

Vi avslutade sista fem minuterna med att skritta rakt fram, samt skritta på böjt spår över några utlagda bommar. Sedan blev det in i stallet, av med all utrustning och stretching. Nu har hon börjat hjälpa till lite själv också, så det är inte lika tungt som innan.

Ut i hagen och matte hemåt, funderandes om det kanske är bättre med tömkörning än longering ändå... Nästa gång blir det inspänningstyglar på och lite mer galopp.


Lite tömkörning

Hämtade in en ganska seg (och lerig!) tjej från hagen. Det passade mina syften för dagen perfekt, då jag tänkt testa mina nyinköpta lädertömmar. Så in i stallet och borsta bort leran endast där tömkörningsgjorden ligger, resten av leran fick faktiskt vara. Lat matte idag, eller snarare en matte med lite ont om tid.

Tog på sidepull istället för träns, för det kändes som att första försöket med tömkörning inte skulle göras med bett. Sedan blev det tömkörning ut på ridbanan, med en lite förvirrad Ariel.

Vi körde lite kringelikrokar runt hinder och ute på spåret, det kändes helt okej så länge jag hade någorlunda koll på tömmarna. Men lätt var det inte. :-P Fast inte heller så svårt som jag förväntat mig, Ariel gjorde snällt allt jag bad om.

Sedan provade vi att skritta och trava på volt, då kändes yttertömmen lite kort innan jag kom ihåg att man vanligtvis inte tömkör på volt med tömmen runt bakdelen. ;-) Snälla Ariel protesterade inte, men visst travade hon bättre när yttertömmen låg över ryggen istället.

Efter en kvart hade vi lekt färdigt, då blev det tömkörning hela vägen in i stallet (bekvämt!), av med alla grejerna och ut i hagen. Ariel var mäkta nöjd med ett sådant lugnt pass, jag var också nöjd eftersom det hade fungerat riktigt bra. Jag tog reda på grejerna och sedan susade jag vidare till Hampus.

Imorgon blir det dressyrträning eller långtur, lite beroende på vad som fungerar för mig och Ariel.


Tömkörning + grubblerier

Jag är inte särskilt duktig på att tömköra, men nu när jag kostat på mig en riktigt fin Globus-gjord så har jag lite färre ursäkter till att inte köra. Ariel försökte dock hjälpa mig att inte köra genom att vara helt nedlerad på höger sida.

Hon fick stå på ena skötselplatsen medan jag kämpade med leran. Tack och lov var det torkad lera, annars hade jag gett upp och bara promenerat. Men till sist var hon både ren och påklädd för tömkörning. Vi hade tack och lov inga åskådare, för kålmasken återkom när vi lämnade stallplanen.

Vi kom nästan ned till bron över ån, sedan ville Ariel inte längre. Försökte övertala henne, men till sist kändes det säkrare att leda henne istället. Varvade sedan tömkörning med att leda, ingen mening att bråka med henne när hon verkligen inte vill gå framåt.

I klätterbacken var hon riktigt på tårna, det sprang omkring fasan eller något liknande i buskarna och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev en rejäl diskussion kring vem som bestämmer, avskyr att bli arg på henne. Men sedan skärpte hon sig och vi jobbade på bra, med en liten irriterad markering när vi tog klätterbacken en gång till.

På hemväg var hon superpigg igen. Jag hann inte riktigt med, så det blev en hel del haltträning. På slutet stannade hon så fort jag gav röstkommando.

I efterhand känns förstås träningen bättre än när jag var på plats. Jag vill inte ha konflikter med min häst, men samtidigt måste hon ju förstå vad som gäller. Det känns som att hon har blivit mer tuff sedan hon flyttat, hon tar mer egna initiativ och försöker ta över ledarskapet. Inte så att hon inte förstår vad jag vill, utan att hon föredrar att göra saker på sitt sätt.

En del av mig grubblar över om jag kräver för lite av henne. Borde jag vara tuffare och sätta henne mer på plats? Jag vet ju hur jag vill ha en häst, men tänk om jag gör fel så det slutar med att hon inte alls blir som jag vill.

Eller ännu värre, tänk om jag fokuserar på distansritt och utbildar henne mot det målet i allt jag gör, och så borde hennes talanger egentligen användas till hoppning. Kväver jag det som hon är bäst på?

RSS 2.0