Ariel 3525

Igår glömde jag att ta med mig ridkläder till jobbet, så jag fick improvisera när jag åkte hem via stallet. Istället för att rida ut och träna galoppfattningar, så tänkte jag att Ariel kunde få springa lös på ridbanan och träna galoppfattningar.

 

Men hon var som vanligt av en annan uppfattning. ;-) Efter att ha sprungit lugnt några varv, gick hon in på en stor åttvolt och gjorde galoppombyten i språnget. Blev flera fina, rena byten. Jag behövde bara stå och titta på medan hon roade sig kungligt. <3

 

När hon äntligen nöjde sig med att beta fick hon återvända till hagen igen. Nytt försök till ridning idag istället. ;-)

Idag hade jag tänkt skritta runt sjön med Ariel, mest för att mjuka upp henne ordentligt i kroppen. Men hagkompisarna var ute på tur, så Ricky blev ensam i hagen. Provade att rida iväg ändå, men han blev så stressad, så det var bara att vända tillbaka igen. Han har ju tagit sig ur hagen tidigare och jag vill inte riskera det igen...

 

Den korta stund jag red kände jag i alla fall inga konstigheter, Ariel var pigg och glad, om än lite spänd över att Ricky var orolig.

Gårdagen (sista lägerdagen) var upplagt som en startfälttävlan. Redan när jag värmde upp Ariel förstod jag att hon var extremt trött. Inte bara i kroppen, utan även mentalt. Det var liksom slut på bensin samtidigt som hon inte kunde fokusera öht. Jag försökte få tillbaka känslan vi hade på dressyrträningarna genom att rida mycket övergångar och skänkelvikning, men vi kom aldrig riktigt dit. Hon tog inte mina hjälper lika bra längre och vissa gånger stod hon emot skänkeln. :-/

 

Så det var inte konstigt att dressyrprogrammet blev lite av en katastrof. Skritt- och travdelarna gick hyfsat, men i galoppen bröt hon av flera gånger och ville inte fatta ny, så jag fick kämpa värre än någonsin. Ändå belönades vi med 53 %, så vissa bitar var inte helt hopplösa. Några 6:or fick vi, bland annat på första uppridningen och mellanskritten. 

 

Ariel fick skritta på långa tyglar bort till stallarna, sedan åt hon gräs medan jag bytte sadel och träns samt satte på senskydd. Hon var inte särskilt intresserad av att återvända till utebanorna, jag fick säga till på skarpen... Kändes inte bra i mattehjärtat, men jag ville se om hon kunde piggna till med hjälp av lite hinder. 

 

Vi red fram så lite som möjligt, tog bara ett halvt varv i galopp. Hoppade ett koppelräck på 75 cm i trav två gånger, sedan fick hon skritta tills det var vår tur. De första ekipagen hade valt hinderhöjd 85 cm, sedan var det några på 75 cm innan vi skulle hoppa på 65 cm. När det var vår tur valde jag att bara hoppa fram en gång på en oxer innan vi red själva banan, det kändes ändå inte som att det skulle ge någonting med mer framhoppning. 

 

Jag var så glad att jag inte blivit övermodig och tagit en högre höjd på banhoppningen. Visst klarar vi säkert 75 cm nu, men inte i det skick Ariel var i... Hon hoppade alla hindren (samma bana som vi tränade på dag 3) men orkade inte riktigt komma upp med bakbenen och rev två hinder. De sista sprången var väldigt matta (det var där hon rev också) och jag kände hur hon kämpade för att hon tyckte det var roligt, men egentligen inte riktigt orkade...

 

Skötte om henne och berömde massor efteråt (notering: vi klarade tiden!) medan jag grubblade över hur jag skulle göra med terrängen. Det kändes inte snällt mot Ariel att vara med, men inte heller av säkerhetsskäl. Man vill helst inte ha en trött häst när man rider mot ett fast hinder...

 

Pratade med tränaren som tyckte att jag skulle prova, men bryta ifall hon kändes för trött. Vi hann ju vila några timmar emellan, så kanske skulle hon vara piggare? 

 

Ariel ville inte komma fram till mig i hagen när jag skulle hämta henne, ett klart tecken på att hon är för trött... Men hon vände inte bort huvudet och hon följde mig snällt till stallet. Gjorde i ordning henne, joggade lite i trav på ridbanan. Tog sedan lilla banken två gånger, utan att egentligen få något gensvar från Ariel. Inget sug i bettet, ingen hoppvilja. Hm...

 

Beslöt mig för att hoppa stocken i trav nedför, den som hon tyckte var så himla rolig att hoppa. Kände hur hon bjöd till emot den men samtidigt sade "åh, roligt matte, men jag är sååå trött, så jag vet inte om jag orkar". Hon hoppade den, landade i galopp och jag styrde mot vedtraven. Höll om med benen och hon hoppade även den. Då blev det skritt, klapp och beröm. Kände att risken var stor att hon skulle stoppa på något hinder i terrängen och det vill jag inte riskera. Jag älskar hur hon bjuder på hindren hela tiden och tycker att det är så skoj, den glädjen vill jag ha kvar. 

 

Så jag skötte om henne och packade in alla grejer i bil och transport. Efter att de andra hoppat och vi haft avslutningsfika, var det enskilt samtal med tränaren. Hon var mycket nöjd med Ariel och mig, vi skulle bara fortsätta att ha en positiv attityd i terrängen. Jobba vidare med galoppen, men det vet jag ju redan. ;-) Sedan påpekade tränaren att Ariel verkligen litar blint på mig (åh vad jag älskar den hästen!), men det gör också att mitt ansvar blir desto större. Jag får aldrig låta henne hoppa något jag inte är helt säker på att vi klarar, för om vi misslyckas på ett hinder kommer hennes självförtroende verkligen att få sig en törn.

 

Så hem och träna vidare! :-D 

 

Ariel klev direkt in i transporten och stod helt stilla den långa resan hem. Hon var väldigt nöjd med att få gå ut i hagen med Ricky efteråt. <3

I eftermiddags var det dags för andra terrängpasset. Vi började på ridbanan, där vi red fram i alla gångarter. Sedan fick vi rulla på en volt i vänster varv och ta lilla delen av banken i trav tre gånger, därefter en volt i höger varv och hoppa stora delen av banken i galopp. Den var för övrigt 75 cm hög... 

 

Ariel tog banken i trav alldeles utmärkt, men jag var lite nervös när vi hoppade stora i galopp första gången. Tränaren hade sagt att de hästar som blev lite för glada skulle vi ta ned till trav innan vi droppade, men Ariel tog själv beslutet att gå ned i trav, då hon blev lite osäker på hur hon skulle lösa uppgiften. Det var så skönt, då vet jag att hon inte bara rusar på utan faktiskt tänker till innan hon hoppar. 

 

Vi fick fortsätta genom att hoppa stocken uppför, rida runt och nedför, över banken och runt över vedhögen. Det kändes verkligen så lätt efter tidigare terrängpass, inte alls som i söndags. Vedhögen kändes pluttig med sina 70 cm...

 

Vi avslutade med att hoppa vedhögen först, runt och över banken för att avsluta med stocken nedför. Skitskoj tyckte Ariel, som helt klart kände igen övningen och var trygg i sin uppgift. Därefter lämnade vi ridbanan och gick ut på fältet.

 

Vi fick börja med att hoppa över en hög med telefonstolpar (65 cm) i nedförsbacke, vända runt som ett U och hoppa en blå bänk (75 cm). Ariel tittade till på bänken, men bara jag håller om så hoppar hon. :-) 

 

Efter några gånger gick vi vidare till vattnet, som var mindre men med ett kvarnhjul till vänster och ett vattenfall till höger. Ariel var skeptisk men gick ändå ned och runt. Efter ett par gånger fick vi hoppa upp ur vattnet, det var skoj tyckte Ariel. Jag måste bara vara noga med mantag, hon hoppar rätt stort och jag vill ju inte rycka henne i munnen.

 

Det tog flera försök innan poletten äntligen trillade ned för Ariel och hon kunde trava genom vattnet. Underbart!

 

Nästa utmaning var en annan U-bana. Först över en liten stock i nedförsbacke, vi skulle komma i  galopp och checka av hästen. Kom den tillbaka skulle vi galoppera, annars trava. Därefter genom vattnet, runt och över bildäck (85 cm). Ariel förvånade mig genom att komma tillbaka bra innan stocken, så vi tog den i galopp. :-) Vattnet var inga problem och bildäcken flög vi verkligen över. Sån grym känsla! 

 

Sedan vände vi på det, så vi red nedhopp i vattnet och galopperade uppför över stocken. Minst lika roligt! :-D Kände att det där med att hoppa i vatten börjat lossna för Ariel. 

 

Vi avslutade med en bana, där vi först hoppade telefonstolparna, galopperade ned till stocken, hoppade den och så ned i vattnet, upp och över bildäcken följt av galopp uppför och över bänken. Jag klantade till det lite, men Ariel var fantastisk och hoppade allt! Jösses vad den hästen är otrolig, hon har inte stoppat på ett enda hinder!

 

Skrittade av en lycklig och nöjd häst sedan... :-D 

I förmiddags var det dressyr igen. Vi fick rida fram självständigt, sedan jobbade vi med lösgörande arbete, främst skänkelvikning.

 

Först fick vi rida skänkelvikning på halva diagonalen i skritt, för att sedan komma fram i trav och trava rakt fram till A, vända och trava tillbaka till utgångspunkten. Ariel var hyfsad i skänkelvikningen, men jag får som vanligt lite kortslutning i hjärnan, vilken hjälp som gör vad. Blir så less på mig själv. :-(

 

Fortsatte med att göra volt direkt efter skänkelvikningen, i trav fast skänkelvikningen i skritt. Det gick hyfsat okej. Svårare blev det när vi istället skulle fatta galopp och galoppera på volten. Vi fick till det några gånger, faktiskt till och med så Ariel började böja sig i kroppen. Heja! 

 

Men jag fick inte ihop hjälperna öht, för att kunna fatta höger galopp efter skänkelvikningen, skulle jag vilja flytta om skänklarna, men det fick jag inte... Krångligt!

 

Ariel blev i alla fall superfin, när vi fick avsluta med att jobba självständigt så gjorde hon ett par härliga ökningar till mellantrav. :-D

Igår eftermiddag var det dags för banhoppning! Vi fick rida fram självständigt innan vi hoppade fram på ett koppelräck i trav. Många hade bekymmer med bjudningen, så vi hoppade rätt många språng. Ariel behövde några språng innan hon vaknade och insåg att det var hoppning. ;-)

 

Då en del hade bekymmer med rakriktningen av hästen fick vi hoppa med en hand på tyglarna och styra in mellan två bommar mot hindret. Det var skoj, kände hur jag verkligen kunde fokusera på sitsen över hindret, Ariel är ju en pärla och hoppar allt.

 

Sedan fick vi ta ett koppelräck i galopp åt andra hållet en gång, därefter samma koppelräck men forsätta över nästa koppelräck med vattenmatta under. 

 

Vi fick avsluta med att hoppa en bana på sju hinder, blandat koppelräck och oxrar. Ariel var helt fantastisk, banhoppning är verkligen hennes grej. Hon bara bjöd och bjöd, hoppade allt! Hindren låg på 60-70 cm och det kändes lätt! Härliga, underbara häst! Tränaren hade ingenting att anmärka på heller. :-D

I förmiddags var det tempoträning. Vi skrittade fram, sedan fick vi rida runt den största grusbanan i olika tempon. Först skulle vi rida 220 m/min, vilket var plättlätt. Distansrittstrav, det är vi ju experter på. ;-)

 

Sedan blev det tuffare, då vi skulle komma upp i 400 m/min. Ariel och jag kämpade på i galoppen, men hon hade noll bjudning och jag kom inte åt att driva på ett bra sätt i de korta stigläder jag red i. Till sist lyckades vi ändå, men jag kände att det verkligen var gränsen för vad hon skulle klara. Så när de andra ökade ännu mer, så fick Ariel skritta. Vi har precis börjat hitta glädjen i galoppen och jag vill inte spoilera det nu. 

 

Vi fick dock avsluta med att galoppera ett varv i vänster varv också, men det gick inte fortare för det... Jag vet ju att galoppen behöver utvecklas, men det gjorde mig ändå lite nedstämd. Ariel muntrade dock upp mig, hon är underbar som ändå försöker. :-)

Gårdagen fortsatte med terränghoppning. Vi red allihop iväg till hagarna där hindren finns. Tolv ekipage, helt olika erfarenheter och kunskaper, men det gick alldeles utmärkt att variera uppgifterna.

 

Vi fick värma upp i trav och galopp fritt. Ariel blev väldigt till sig, tror hon tyckte det var spännande med så stort fält och alla hästar överallt. Hon blev lite för taggad för min smak, men höll sig ändå hyfsat kontrollerad.

 

Vi hoppade fram på en liten stock i trav, jag och Ariel fick ta den en gång åt vardera håll, sedan var tränaren nöjd. Nästa hinder var en lite större stock i uppförsbacke. Tränaren hade påpekat innan vikten av att hästen lyssnar fast den blir lite taggad, att den inte får bestämma sjäv bara för att man är på terrängbanan. Så när Ariel bjöd upp i galopp mot stocken tog jag ned henne till trav igen, vilket gjorde att vi fick bara ett par språng på oss innan stocken. Men Ariel bara flög över. :-) 

 

Sedan vände vi tillbaka, hoppade stocken i nedförsbacke istället. Det gick jättebra, men Ariel blev så till sig av att få galoppera nedför, så hon bockade flera gånger så jag hamnade på halsen... Men jag kom tillbaka i sadeln och fick stopp på henne. :-D

 

Vi fick hoppa fram och tillbaka några gånger, uppåt kändes det riktigt bra, medan jag fick kämpa med balansen en hel del nedåt. Det behöver vi träna på!

 

Sedan var vi kvar i samma backe, men hoppade istället genom en dunge, där det var ett halmhus att hoppa över. Ariel tittade till rejält första gången och funderade på att stanna, men jag höll om med benen och då hoppade hon ändå. Duktig tjej! Halmhuset nedför tog vi i trav, men det blev ändå en livad uppvisning i galopp efteråt. ;-)

 

Vi fortsatte sedan till ett dike med en stock över. Jag tyckte det hindret såg lite för högt och läskigt ut för min smak, så jag började tvivla på min och Ariels förmåga. När tränaren sänkte det 1 dm kändes det fånigt nog enklare, vilket gjorde att vi lätt flög över det två gånger...

 

Därefter blev det nedhopp, vilket vi tog i trav. Ariel gjorde det klockrent, så redan andra gången fick vi fortsätta efteråt och hoppa ett björkhinder i sväng. Där började Ariel verkligen komma in i hoppningen och "leta" hinder att hoppa. Det var en så härlig känsla!

 

Sedan tillbringade vi en lång tid i vattnet. Först gå igenom i skritt och sedan i trav. Ariel var skeptisk, kanske för att det rann en bäck på slutet eller för att det var ganska mörkt. Men hon gick ändå igenom. Bästa hästen!

 

Vi fick även prova ned- och upphopp i vattnet, där var Ariel mer skeptisk så vi tog det i skritt. 

 

Avslutningsvis hoppade vi en bana. Tränaren räknade upp de som inte skulle svänga till höger och ta det svarta stockhindret, men hon nämnde inte mig. Därför hoppade jag över en vit låda, nedhoppet, rakt genom vattnet i trav och så uppför backe och över stockhindret. Ariel hoppade allt bra, men mot stocken frågade hon mig om vi VERKLIGEN skulle hoppa det där stora. Jag tyckte också det såg massivt ut, men tränaren verkade ju tro att vi kunde... Så jag lade om benen och vi flög över! 

 

Skrittade fram till tränaren sedan, som var supernöjd med oss, men sade att hon helt missat att säga till mig att vi skulle svängt vänster och ta vita lådan (som var 70 cm) igen, så vi hade av misstag tagit stocken på 90 cm! Men det hade ju gått hur bra som helst...

 

Jag hamnade lite i chock då... Vilken helt grym, fantastisk häst jag har! Ariel verkade mäkta nöjd med sig själv när vi skrittade hem också... Jag kände verkligen hur vår tillit till varandra ökade under det här passet. Det var så sjukt roligt!

Idag började vi med ett dressyrpass. Vi fick först hitta våra sittben i skritt, sedan stretcha benen för att hitta rätt läge på dem. När sitsen var bra jobbade vi med övergångar resten av passet.

 

Först trav runt fyrkanten, för att mjuka upp hästarna. Sedan fick vi skritta och göra halt vid varje bokstav. Gjorde vi rätt, så skulle vi kunna sitta kvar och hästarna skulle då rygga. Så coolt, för Ariel gjorde så! Gör jag rätt, gör hon rätt...

 

När övergångarna fungerade i skritt, fick vi övergå till trav, med skritt vid varje bokstav. Ariel blev superfin av arbetet och gick så fint med eftergift. <3 Hon tog förhållningarna bättre än framåtdrivande hjälper dock, så där har vi lite att fila på.

 

Därefter gick vi över på de stora volterna, med fyra övergångar i skritt på varje volt. När det fungerade bra skulle vi bara göra halvhalter istället och äntligen fick jag in känslan för hur det verkligen skall kännas. Som alltid är det mycket lättare än man tror. ;-)

 

Galopperade sedan, där fokus var på halvhalt och sedan fattning, galoppera ett halvt varv och sedan bryta av. Hitta tillbaka i traven, ny halvhalt och fattning. Ariel var så duktig, när jag fokuserade och verkligen red, så började hon till och med bli ställd i nacken. <3

 

Joggade av en fantastiskt fin häst, har aldrig känt henne så mjuk i kroppen och så följsam i formen. De här "enkla" övningarna tar vi helt klart med oss hem, övergångar är nyckeln till lösgjord Ariel!

Igår eftermiddag kom de andra deltagarna med sina hästar och sedan red vi ett markarbetespass.

 

Vi fick börja med att rida lätt över bommar, Ariel skötte sig bra men jag behövde fokusera på att ha skänkeln tillräckligt långt bak för att ha bra balans. Sedan fick vi gå över i trepunkssits, först i trav och sedan i galopp. På volt givetvis, men det gick bättre än jag trodde. Bara att fatta ny galopp om Ariel bröt av.

 

Fick hoppa två koppelräck på volt, många varv blev det. Hela tiden i trepunkssits, vilket var skitsvårt men jag hittade hyfsad balans i alla fall.

 

Sedan fick vi trava uppför och nedför lilla delen av banken, Ariel tyckte att det var lite konstigt, men hon hoppade i alla fall. <3 

 

Vi fick sedan hoppa uppför och över en stock. Den kändes gigantisk, men till min förvåning hoppade Ariel den utan någon tvekan. Bara jag höll om med benen...

 

Sedan fick vi hoppa tillbaka över samma stock, så det blev nedför istället. Det tyckte jag var lite lättare, kanske mest för att det gick att komma i trav då. Ariel tyckte det var så konstigt att vi skulle hoppa nedför, men jag höll om med benen och då hoppade hon. :-)

 

Vi avslutade passet med en liten bana. Först över lilla banken, sedan nedför stocken och slutligen över en vedtrave. Ariel bjöd bra och hoppade fint, men tyckte att jag inte var tillräckligt tydlig mot vedtraven, så där svängde hon förbi. På det igen och tydlig ram, så hoppade hon superfint. <3

 

Vi skulle hela tiden stå i trepunkssits, vilket var lättare än jag trodde, eftersom jag fick lära om och ha handen mycket längre fram, vilket gjorde under för min balans. Så skönt! Jag skulle bara tänka på att få fram benen lite och hålla om med dem.

I förmiddags lastade jag in Ariel i transporten. Hon gick raka vägen in, helt ovetandes om vad som väntade... ;-)

 

Körde i två timmar innan jag pausade i tjugo minuter. Ariel var lite förvånad att hon inte lastades ur, men åt snällt betfor och gräs. Erbjöd vatten men det var hon inte intresserad av. 

 

Körde sedan i ytterligare nittio minuter innan jag stannade för att tanka och kolla av Ariel igen. Hon var inte ett dugg intresserad av betfor nu, vad var det för tråkig muta? Fick mer gräs och verkade ännu mer sugen på att lastas av. Men hon står verkligen helt stilla i transporten. <3

 

Efter totalt sex timmar kunde jag lasta ur henne i Hofors. Vi promenerade en halvtimme först, så hon fick leda upp kroppen och se sig omkring. Sedan fick hon beta en stund innan hon släpptes i en skogshage. Tyvärr ser hon inga andra hästar från hagen på kvällen, men hon är ändå relativt lugn. Äter gräset som fanns kvar efter resan och så har hon fått smaskigt hösilage också. 

 

Känns skönt att vara framme och skönt att vi har gott om tid på oss för återhämtning innan det börjar imorgon eftermiddag. :-)

I torsdags gav vi oss iväg på sista passet innan fälttävlanslägret. Ariel fick skritta uppför berget (vilket alltid är jättejobbigt enligt henne) och när hon pustat klart tog vi in på grusvägen i skogen. Där kunde jag inte hålla mig, utan förvandlades till ponnyunge igen. Så vi busgalopperade. ;-) Ariel bjuder riktigt bra i galoppen nu, det är en sådan härlig känsla. :-)

 

När vi skrittade och pustade en stund så vände plötligt Ariel hem igen. Jag blev så paff, hon hade bjudit så bra bortåt, så jag trodde hon var inställd på att gå hela rundan, men tji fick jag. Hon brukar inte få vända hem sådär på eget bevåg, men när hon bjöd både bortåt och hemåt, så fick hon lite friare tyglar den här gången. Galopperade nästan hela gräsvägen tillbaka, väldigt pigg galopp, men ändå kontrollerbar (red på sidepull). Skönt! 

 

Skrittade sedan nedför berget igen, med en mycket nöjd Ariel. Jag kände mig också lugn till sinnet och redo för nya äventyr!

Transporten är fylld och bilen likaså... Imorgon vid ett lastar jag Ariel och så åker vi de 36 milen söderut. Det blir lite av ett äventyr bara det. :-)

 

Framme i Hofors får vi sedan återhämta oss till söndag eftermiddag, då lägret börjar. Då är det markarbete på schemat, skall bli så spännande och roligt! :-D

 

Jag vet inte hur mycket jag kommer att kunna uppdatera här, men förr eller senare kommer det rapporter. 

De här sista dagarna innan lägret försöker jag mest hålla Ariel på gott humör. Tänkte prova att travhoppa barbacka igår, för att träna balansen. Så jag gjorde i ordning Ariel och skrittade till ridbanan.

 

Började med att skritta igenom hela LC:1 på fria tyglar. Dvs jag fokuserade på vägarna och sade högt vad det var för något som skulle göras. Behövde inte röra tyglarna en enda gång, Ariel följde vikt- och skänkelhjälper utmärkt.

 

Satt sedan av för att bygga upp ett litet cavaletti på ca 25 cm på medellinjen. Ariel stod helt stilla under tiden, ända tills jag skulle gå fram och hämta henne. Då började hon busa och rejsa runt ridbanan. :-P Ju mer jag skrattade, desto större blev bocksprången... Bushäst!

 

Efter några minuter kom hon dock travande mot mig, så då fick jag sitta upp igen. Hon var rätt så taggad och det i kombination med en obalanserad ryttare (jag måste träna mer barbackaridning!) gjorde att jag fegade ur och bara skrittade och travade över hindret. Ariel blev mer fokuserad ju fler gånger vi gjorde det, men jag kände mig ändå så osäker att det fick bli avsittning och mer fritt bus istället. 

 

Så Ariel fick rejsa runt medan jag flyttade ut hindret till spåret. Höjde upp till ca 50 cm istället och så fick hon hoppa det tre gånger. Utan infångare och med en bom som bara var 150 cm lång... ;-) Men kul tyckte hon att det var, speciellt när matte skrattade eller hejade på henne. 

 

Hon var rätt så andfådd efteråt, så jag satt upp och så skrittade vi igenom LB:1 innan hon fick gå ut i hagen igen. En mycket nöjd och glad häst. ;-)

Igår tränade vi sista gången för P innan lägret. Eftersom det känts riktigt bra i hoppningen fick det bli en dressyrträning.

 

Red fram ute, Ariel var lite taggad och på tårna, framförallt på hemväg. Hon bytte gångart från skritt till trav av sig själv ett par gånger, fast hon vet att det inte är tillåtet. ;-) Kunde rulla på i galopp ändå, hon känns så mycket stabilare i galoppen nu. :-)

 

Fick börja på volten, först i skritt något varv och därefter trav. Två bommar låg utlagda inför senare hoppträning, så vi använde oss av dem för att få tillräckligt stor volt. Fick göra små volter runt bommarna också, tog några varv innan P var nöjd med oss i vardera varv. Men volterna fungerar superbra nu, bara jag sitter rätt. Vilket i vänster varv innebär att jag bara "åker med" medan jag i höger varv måste sitta rätt så snett (vilket alltså egentligen är rakt, men känns snett för mig). När jag sitter korrekt är Ariel verkligen en dröm, går superbra i form och är mjuk i kroppen. <3

 

Galopp i höger varv, kändes lite långsamt och kantigt, men fick faktiskt till ställningen ett halvt varv då och då. Fick göra några fattningar och galoppera olika länge innan P var halvnöjd och bad oss byta varv. Vänster galopp hann jag galoppera ett enda varv, sedan avbrott till trav och P var supernöjd. Helt klart är hon bättre i vänster varv nu, fascinerande då höger alltid varit lättare tidigare... Fick byta tillbaka till höger varv sedan, då galopperade hon bättre även där. Fortfarande faller hon in i volten och blir utåtställd, men några språng då och då (när jag RIDER!) går hon faktiskt korrekt. Heja oss! P tyckte att vi skulle vara noga med att alltid börja i vänster galopp innan vi tog höger, just för att den är bättre just nu. Så det lägger jag på minnet. :-)

 

Sedan nötte vi uppridningar i trav. Först utan halt (som det är i början av LC:1) och sedan med halt. De är bra, nästan alltid 6- eller 7-mässiga, men självklart finns det mer att slipa på. En intressant grej var att Ariel ser lite högerställd ut, så jag måste vara extra noga med att ha stöd i vänstertygeln. Har jag det, så är hon rak i huvudet. 

 

Därefter fortsatte vi med mellantrav på diagonalen. Fick mixtra lite med drivning innan P var nöjd, ett par gånger blev det lite mesig ökning och en gång slog Ariel över i galopp. Jag behöver tänka på att öka successivt, smyga upp i mellantrav liksom. 

 

Sedan joggade jag av en alldeles lagom trött Ariel, som frustade nöjd och sedan gäspade stort medan vi skrittade av. 

Igår blev det ändrade planer, så istället för terrängträning hoppade jag Ariel på ridbanan. Satte bara upp ett koppelräck på medellinjen, 50 cm högt. 

 

Red fram ute, skritt och trav bortåt med en lite motvillig Ariel. Sedan vände vi och växlade mellan trav och galopp på hemväg. Jag blir så lycklig när vi galopperar nu, att jag vågar trycka på henne så jag får ett stöd i handen. Jag tror att en hel del av våra galoppbekymmer beror på att jag oroar mig över att tappa kontrollen, så Ariel har hela tiden blivit mentalt "bromsad" i galoppen. Dvs hon har en väldigt långsam och försiktig galopp. Nu har det börjat släppa, så Ariel törs ta i mer och jag törs mana på henne. Underbart!

 

På ridbanan gjorde vi sedan en övning där vi fokuserade på just det vi verkligen behöver träna på. Trav över ridbanan mot hindret, hoppa i trav och landa i galopp. Vartannat varv vänster och vartannat varv höger. Hålla galoppen genom hela kortsidan, sedan avbrott till trav och ny anridning.

 

Den här övningen tränade dels Ariels bakbensstyrka (travhoppning) och dels att hålla igång galoppen på böjt spår (kortsidor i galopp). Men den tränade även mig i att titta dit jag skall samt att jag fortsätter att rida efter hindret. Det sistnämnda är jag rätt duktig på att inte göra, när jag hoppat ett hinder så pustar jag ut, Ariel känner av det, ramlar ned i trav och efter någon meter så skrittar hon som om hon var helt slut...

 

Läser jag igenom gamla träningar (både dressyr och hoppning) är det något tränarna påmint mig om flera gånger. Jag är medveten om det själv, men det var nyttigt med ett pass där jag verkligen fokuserade på att avbrotten kom när jag ville och utan att Ariel liksom dör i rörelsen. Dvs från en snärtig galopp går vi mjukt ned i en pigg trav och därefter (återigen när/om jag vill) i en energisk skritt. 

 

Vi hoppade totalt kanske 15 språng, men det var galoppen efteråt som gjorde Ariel mest trött. Vi varvade med lit skrittpauser ibland, när hon hade gjort det extra bra eller jag behövde pusta lite. Vi galopperade verkligen genom hörnen varje gång och ett par gånger när jag tyckte att hon förekom mig i avsaktningen så fortsatte vi på volten runt hindret så att säga. Det blev en bra mittpunkt att ha och därmed också tydligare hur liten volten oftast blev. 

 

Ett till ljus i mörkret var att Ariel äntligen började ta min innerskänkel i vänster varv (fortfarande svårt i höger). Förmodligen är det jag som börjar använda den på rätt sätt. :-P

 

Skrittade av avsuttet medan jag byggde bort hindret, sedan fick Ariel äta betfor medan jag skötte om henne. 

Idag blev det lite turbulent när jag gjorde i ordning Ariel. Lämnade kvar Ricky i hagen med de andra hästarna, men det var inte populärt, de trängde in honom i ett hörn, så han tog sig genom staketet och ut till mamma igen... Det var inga problem att fånga in honom och släppa ut i hagen igen, men både jag och Ariel blev förstås lite ofokuserade av det. 

 

Tog inga risker, utan red enbart på ridbanan. Värmde upp i frisk trav, försökte att bara jogga på utan att bry mig så mycket i formen. Gjorde några fattningar och rullade på i galopp några varv, det kändes också bra. Hon är fortfarande för känslig för mina viktändringar, så jag måste skärpa mig och verkligen sitta mitt över henne, så hon inte genar...

 

När vi värmt upp satte jag mig ned och red igenom LC:1. Fokuset var som sagt inte fullständigt på uppgiften, men jag hade överseende med det. Till min lättnad (så här i efterhand) fastnade jag inte i något problem eller misstag, utan red bara vidare utan att lägga för stor vikt vid vad vi gjort. Travprogrammet fungerade riktigt bra, de där förbaskade serpentinerna känns lätta nu och övergångarna till skritt samt den fria skritten är inga bekymmer. Utan det är ju galoppen som vi fortfarande kämpar med. 

 

Jag tyckte ändå att vi fick till fattningarna riktigt bra idag och volterna var bättre Fortfarande utåtställda och hon ramlar in i volten på slutet, men vi höll voltstorleken! Det tackar jag alla gånger jag traskat programmet själv på ridbanan medan hästarna betat, jag behövde verkligen få in känslan av hur stor en 20-metersvolt egentligen är. 

 

Avbrotten är inte så roliga, men de vet jag vi behöver slipa på. Halten gör hon fantastiskt bra, där är det jag som måste bli bättre på att andas, räkna till 6 sekunder och verkligen utnyttja att hon är stensäker på att stå stilla. 

 

Något jag inte tänkt på när jag pluggat programmet, är hur snabbt efter sista galoppen halvbågen i trav med skrittsteg kommer, så den behöver vi träna fler gånger på så vi inte överraskas på samma sätt som idag. 

 

Efter hälsningen fick Ariel skritta ett var på lång tygel medan jag funderade på vad vi gjort bra och vad som behövde förbättras. Sedan tog jag beslutet att faktiskt rida igenom LB:1 också. Vi är egentligen inte alls tillräckligt bra för det, men samtidigt skall vi tävla om en månad och då är det bra att ha känt på programmet i alla fall. 

 

Ariel kändes mer med mig i LB:1. Uppridningen blev bättre och de två tiometersvolterna i trav passar henne riktigt bra. Tyckte faktiskt vi fick till lite förlängda travsteg också. ;-) Skritten är jag lite osäker på, eftersom hon skall bli längre i formen men inte få fri tygel. En träningssak som jag får ta upp med P vid något tillfälle. 

 

Galopperna är förstås inte bättre i LB:1 när det plötsligt blir både mindre volter, kortsidor samt ökningar. Men jag tyckte ändå att upptagen efter ökningarna fungerade bättre idag, än förra höstens tävlingar, då jag inte kunde korta galoppen utan att hon bröt av till trav. Däremot fattade hon vänster galopp i höger varv, inga problem alls tyckte hon. ;-) Något har ju helt klart hänt i hennes kropp, eftersom hon förut alltid föredrog höger galopp och nu istället föredrar vänster... Jag får fortsätta nöta med att köra korrekta fattningar, är något jag slarvar med alldeles för mycket. 

 

Mellantraven blev en klar ökning, sedan om det är ökad steglängd eller mellantrav är jag inte tillräckligt duktig för att bedöma. Däremot var hon fantastiskt fin i traven på slutet, så där kan vi säkert plocka några extra poäng. 

Skrittade av en nöjd häst och kände att vi inte alls kommer skämma ut oss på tävlingen, bara jag ser till att göra mig av med min prestationsångest och njuter av min fina häst. 

 

 

Idag skrittade vi ut med Ricky lös. Ariel fick gå på långa tyglar hela tiden och bara mjuka upp sig i kroppen. Jag har en del träningsvärk efter hoppträningen i förrgår och galoppen igår, så jag kan tänka mig att Ariel också har det... Hon skrittade dock på med nöjda steg.

 

Vi red grusvägen mot Nyland och vände efter att ha kommit till sista gräsvägen. Backarna hemåt är rätt mastiga, men Ariel knegade på bra. Totalt red vi minst 8 km, men det tog 1 h 50 min eftersom vi fick rida och hämta Ricky vid ett tillfälle. Han tyckte att det räckte med motion när vi var halvvägs hem. ;-)

 

Jag har även börjat ge Ariel betfor, så jag lättare kan få i henne vätska när vi åker till lägret. Jag experimenterat lite med hur mycket jag kan blöta den så hon får i sig extra mycket vatten. Sedan skall jag även testa att blanda i salt, så hon får mer salt när hon svettas framöver. Om två veckor är det dags att packa det sista, kommer bli så himla skoj!

 

På kvällen fick hästarna åka till Nyland för ihopsläpp med Dollar och Zack, Ariel var högbrunstig, så hon blev väldigt förtjust i två grabbar. Hennes son duger ju inte till sådant. ;-)

Igår var jag enormt seg och hade ingen lust att rida. Samtidigt hade jag längtat så länge efter att få prova att bara galoppera fort, utan pulsmätare, intervaller eller kontroll. Bara testa och se vad som skulle hända. Så jag masade mig ut med Ariel ändå. Hon var på liknande humör, inte särskilt motiverad att röra på sig.

 

Vi skrittade fram, joggade samt galopperade lugnt i totalt tjugo minuter, så jag var helt säker att hon var uppvärmd. Red på grusvägen fram till t-korsningen och tillbaka. Ariel var knappt ens pigg på hemväg och det säger en del om hennes framåtbjudning.

 

Kollade klockan och vände in på skoterleden. Satte en något motvillig Ariel i galopp och sedan var fokuset från mig enbart framåt. Stod i lätt sits och försökte pusha Ariel till att gå lite snabbare.

 

Efter bara några språng var hon som förbytt. Hon bjöd i galoppen! Men inte bara det, hon galopperade fortare än vi någonsin galopperat tidigare! Jag blev också som förbytt, pushade henne ännu mer och ville ha ännu snabbare galopp!

 

Ariel svarade upp och vi susade fram genom skogen. Det kom ett par diken, men vi flög bara över. Förenade i tanken att flyga vidare, fortare, mera! Det gick lite nedför, men istället för att bryta av till trav justerade jag bara sitsen lite. Ariel svarade upp igen, genom att korta galoppen men bibehålla den nedför. Vi som knappt kunnat skritta nedför utan att jag stöttat henne. Men hon har verkligen fått en helt annan balans nu. Så härligt!

 

Alldeles för snart tog vägen slut, så vi fick sakta in, vända och pusta i en brant nedförsbacke. Sedan blev det galopp igen, samma underbara känsla, men nu gick det ännu fortare, för nu var det hemväg! När vägen till sist blev så brant sluttande nedför att bara skritt fungerade, fick Ariel skritta hela vägen hem. Jag var helt euforisk och Ariel smittades av mitt humör. Hon var sprallig fast vi bara skrittade, frågade flera gånger om vi inte skulle galoppera igen ändå? ;-)

 

Hemma igen blev det avsvampning av svettiga områden, men hon var helt lugn i andningen igen. Underbara härliga häst, vad jag får uppleva roliga stunder med dig!

Igår blev det hoppning, med fokus på vändningar, böjt spår och evighetsbanor. Riktigt rolig träning där vi fick hoppa massor! 

 

Började med att trava över två serier med travbommar på stora mittvolten och vända utåt och göra en volt (med travbommar även på den volten) på vardera "kortsida" av volten där det inte var bommar. Ariel var inte riktigt mjuk i sidorna, så vi fick jobba en del med det. Men bomjobbet skötte hon galant, som vanligt. Hon älskar verkligen bommar. :-)

 

Sedan gjordes travbommarna på volt om till galoppbommar, så vi fick trava över bommar på rakt spår, fatta galopp, galoppera på volt över två bommar (en på vardera halva av volten), gå ned till trav och trava över de sista travbommarna. Jag blev förvånad över hur mycket lättare det gick att galoppera på volt när jag hade bommar som riktmärke. Påminner mig själv om att det är en perfekt övning att göra själv, kräver lite material men hjälper mig enormt mycket. Så det får vi göra mer framöver!

 

Därefter red vi som en mindre fyrkant, med stor volt på ena långsidan och stå upp i lätt sits på andra långsidan. Att hålla igång galoppen trots lite tvärare vändningar var det svåraste för Ariel, mer galoppträning behövs!

 

Sedan gjordes galoppbommarna om till koppelräck, så vi fick rida som en evighetsbana med travbommar på rakt spår, fatta galopp, hoppa ett koppelräck snett igenom, ned till trav igen, travbommar på rakt spår, fatta galopp, hopa det andra koppelräcket snett igenom, ned till trav igen och så vidare. Ariel skötte sig superbra, men hon hade lite svårt att förstå varför vi skulle blanda in trav när vi hade börjat hoppa. ;-) Så det blev lite studs i galopp ibland före bommarna, men inte värre än att vi alltid hann komma ned i trav över dem. Sedan hade jag lite dålig styrning i vändningarna, först vände jag för stort, sedan vände jag för snävt. Men så småningom fick jag ordning på vägarna lite bättre. 

 

Sedan fick vi hoppa en annan evighetsbana, där det var två koppelräck efter varandra, på ett lite böjt spår, sedan snett igenom över en oxer och innan man kom ut på fyrkantsspåret hoppade man ytterligare en oxer. Sedan genom kortsidan och över första koppelräcket igen. Ariel och jag hade svårt med vägen mellan de två koppelräcken, det vinglade rätt friskt. Oxrarna kändes mycket lättare att hoppa faktiskt. Efter några varv var P nöjd i alla fall. ;-)

 

Tredje evighetsbanan blev egentligen samma som den första, men istället för travbommar blev det två oxrar på rakt spår, så oxer, snett igenom, koppelräck, andra oxern, snett igenom, andra koppelräcket. Den här gången fick jag till svängarna bättre, men P tjatade på mig att verkligen titta dit jag skall. Det gör jag, men Ariel är så känslig att hon då svänger, dvs hon svänger tidigare än hon skall. Därför vill jag inte titta hela tiden dit jag skall, för då blir det helt tokigt. Men egentligen handlar det ju om att jag måste lära mig att använda innerskänkeln, för att få Ariel att inte tvärvända. Att titta dit jag skall, driva och parera med innerskänkeln är dock överkurs just nu. :-P

 

Vi avslutade med att hoppa en bana på nio språng. Först över ett koppelräck på diagonalen, genom kortsidan och över en oxer. Sedan fortsatt rakt fram över ett annat koppelräck, genom kortsidan, över en oxer, vidare längs diagolanen och tillbaka över oxern som var hinder nummer två. Genom kortsidan, över koppelräck nummer ett fast åt andra hållet, över koppelräck nummer tre igen, genom kortsidan och diagonalen, över ett nytt koppelräck, genom kortsidan och över en till oxer. Puh! Trodde återigen att jag inte skulle komma ihåg banan, men den satt som ett smäck när jag väl red. Ariel var fantastisk, jag vet inte vad det är med banhoppning som tänder henne, men hon vill bara vidare, ta nästa hinder och nästa. <3 Jag kan tappa drivningen i galoppen så hon går ned i trav i någon sväng, men hon fattar ny galopp och bara bjuder vidare. Underbara häst!

 

Vi fick ta om en linje, i övrigt var P mycket nöjd med oss. Det var linjen som vi red i den andra evighetsbanan, koppelräck - koppelräck. Det hade vinglat precis lika mycket nu när vi tog linjen i banhoppning och P påpekade att det var en svagt böjd linje det handlade om, inte en diagonal. Aha! Tog linjen igen och plötsligt var det hur lätt som helst att få Ariel att komma rätt på bägge hindren utan att vingla. Nu visste ju jag hur jag skulle rida. ;-)

 

Vår bana bestod av hinder på 60 cm och det känns äntligen enkelt! Tidigare kändes 60 cm som lagom högt för mig att bli nervös över, nu är det en sådan höjd att jag inte tänker på hindren överhuvudtaget, utan bara på vägarna och hur jag skall rida. Hurra! Vi gör framsteg även om jag inte alltid märker det...

 

Nu blir det ingen mer hoppträning innan fälttävlanslägret, men det känns toppenbra med hoppningen och jag skall försöka hinna ett par pass själv med lite enklare övningar och travhoppning innan vi åker iväg. 

Den här bilden kommer förmodligen in i stamboken.

 

Igår kom M för att vara mitt stöd när jag körde Ariel. Gjorde i ordning och selade på, sedan var Ariel lite ointresserad av att backa rätt mellan skaklarna. Första gången hon betett sig så... Men efter lite korrigering stod hon rätt och sedan sov hon hela tiden medan jag spände för. 

 

Gick fram några steg bara för att checka av att hon inte blev rädd som sist, men hon var stencool. Justerade draglinorna lite mer, innan jag satte mig på kuskbocken. Gick några meter innan M klev upp på kuskbocken också, sedan åkte vi ett varv runt gården. Ariel bra fokuserad hela tiden, kanske lite för ivrig i skritten ibland. ;-)

 

Eftersom det gick så bra, så provade vi att köra längs hela gamlandsvägen. Dvs förbi min ridbana och sedan vända hem igen innan stora vägen. Ariel ville vingla lite när vi körde, så jag fick korrigera med pisken. Försöker lära henne att en dutt i sidan betyder att hon skall flytta sig, men än så länge har hon inte helt förstått det. Antingen tar hon det som drivning eller så flyttar hon sig en hel meter i sidled. ;-) Men det kommer förstås ju mer vi kör framöver. 

 

Hon gjorde en helt suverän vändning till vänster, M var imponerad av hur hon vände med tanke på att det var tredje gången i vagn, hon går verkligen runt, runt med sidvärtsrörelse hela tiden. <3

 

Hemåt igen gick precis lika fort som bortåt, så hon verkar tycka det är roligt att ge sig ut på äventyr. Sista biten hem var hon dock lite joxig med bettet, så jag anade att hon var trött. När vi sedan ställde upp oss och spände ifrån, var hon helt slut! Inte fysiskt, även om det förstås är andra muskler, utan mentalt. Öronen rakt ut, hängande underläpp och lite dimmiga ögon. 

 

Hade pratat under körturen med M om hur viktigt det är att ta korta turer och öka successivt, eftersom det är andra muskler som arbetar och hästen kan bli tröttare än vanligt. Så även om det gick bra och jag var sugen på att köra lite längre, så lät jag bli. Kändes lite fånigt att bara köra 1 km när jag har medhjälpare med, men med facit i hand var det helt rätt beslut. Rent fysiskt tror jag säkert Ariel orkar mer, men mentalt blev det fullt tillräckligt den här gången. Detta trots att vi körde på en mycket välkänd väg där ingenting särskilt hände, förutom just att hon hade vagn istället för att bli riden...

 

Selade av henne och fick sedan låååångsamt gå in i stallet. ;-) Hon fick stå och sova i stallet en halvtimme, vilket hon verkade tycka vara skönt, innan det blev bete på ridbanan ett par timmar. 

Igår red jag ut och klättrade med Ariel uppför berget. Ricky fick följa med lös, så Ariel fick lite mer driv i galoppen. :-) Längs skoterleden kunde vi både trava och galoppera, men uppför grusvägen fick det bli skritt. Väldigt långsam sådan. Ariel var rätt trött/seg, men det är svårt att säga om det var spelat eller om hon verkligen var trött. Lärdom till nästa gång, alltid pulsmätare på under klättringen så jag kan avgöra. Är ju skillnad om hon har 140 spm eller 190 spm...

 

Jobbade med lite övergångar när vägen planat ut, främst blev det mellan trav och skritt, det är verkligen svårt! Jag försökte tänka mig övergångarna som är i LC:1, dvs arbetstrav-sex steg mellanskritt-arbetstrav. Att göra fina övergångar är inte så svårt på Ariel, men att göra dem exakt efter ett visst antal steg, det är svårare. Så vi filade lite på dem och så gjorde vi några galoppfattningar åt bägge hållen också. Jag måste nöta mer på galoppfattningar, jag är alldeles för duktig på att slarva med dem. :-(

 

Tog sedan en annan, rätt så brant och stenig väg hem, så Ariel fick jobba med balansen och bakdelsmusklerna. Hemma igen fick hon gå in på ridbanan och beta ett pa timmar. Det var uppskattat. ;-)

 

Igår var det hoppträning igen! Det känns så skönt att ha lite hoppning i ryggen inför fälttävlanslägret, nu känner jag mig mycket mer redo än för ett par veckor sedan. :-)

 

Vi fick börja med att trava fram över travbommar, det var tre bommar utlagda på fyra ställen. 2x3 bommar på långsidan och så 2x3 bommar i ett dogleg på andra långsidan. Vi skulle trava över de tre första bommarna på långsidan, sakta av till skritt några steg, fram i trav igen och över de tre sista bommarna. Sedan över de tre första dogleg-bommarna, göra en tiometersvolt och så över de tre sista dogleg-bommarna. Ariel travade på bra som hon alltid gör, jag fick lite extra fokus på sitsen (fram med benen!) och så blev volten inte alltid perfekt. Men ju fler varv hon får gå desto bättre blir det. <3

 

Långsidan gjordes sedan om till två galoppbommar med några språng emellan (7 kanske?), medan det fortfarande på doglegen var travbommar, volt och travbommar. P förklarade att vi behövde ha tryck i hästarnas galopp, annars bryter de av till trav om de kommer fel på bommarna. Fick faktiskt en riktigt trevlig känsla i galoppen på Ariel, även om jag inte lyckades hålla igång galoppen genom kortsidan.

 

Långsidan gjordes sedan om till två koppelräck med samma typ av ridning. Fick komma ett par gånger, då Ariel var lite för pigg första gången (!) så jag skulle rida ihop henne lite mellan hindren. Fick en helt grym känsla i galoppen, upplevde att jag äntligen kunde börja reglera den lite. Var inga problem att komma rätt på andra hindret när jag höll ihop henne lite mer. 

 

Sedan fick vi hoppa dogleg med volt, där bommarna gjorts om till två koppelräck. Alltså koppelräck, volt i galopp, koppelräck. Ariel var så oerhört duktig! Hon kan inte alltid hålla galoppen, men jag har blivit bättre på att pusha henne att försöka. Som P sade vid någon tidigare träning, bästa sättet för henne att bli tillräckligt stark för att faktiskt hålla galoppen, är ju att försöka få henne att hålla galoppen. Så lite fulridning fick det bli. ;-)

 

Därefter tog vi dogleg utan volt ett par gånger, med samma koppelräck. Inga bekymmer för mig och Ariel. :-)

 

Avslutningsvis hoppade vi en bana på tio hinder. Banan bestod av 1:a hindret i dogleg, snett igenom, dogleg från c-kortsidan, långsidan ned igen, 2:a hindret i dogleg, snett igen, dogleg från a-kortsidan, långsidan ned. När P gick igenom banan trodde jag aldrig jag skulle komma ihåg hela, än mindre klara av hela...

 

Men Ariel är verkligen fantastisk när det kommer till banhoppning! Hon får ett bättre driv i galoppen (förmodligen för att jag fortsätter att rida och rida) och även om jag klantar till det lite, så söker hon hindren. Håller jag bara om med benen och tittar dit jag skall, så sköter hon resten. Även ibland när jag tappar tyglarna lite. :-P Vi genomförde hela banan i galopp, med något litet travsteg bara. Hindren låg på 60 cm och det kändes hur lätt som helst höjdmässigt. 

 

Däremot var jag sjukt andfådd efteråt, så konditionen måste bli bättre på matte. ;-) Joggade av en mjuk och lösgjord häst innan vi skrittade av ute på grusvägen, lastade och åkte hem. Så nöjd!

Igår blev det extreme horse makover. Ariel var rätt så skitig, deprimerande att det är så lerigt i sommarhagen... På förmiddagen tvättade jag svansen och benen, då var hon rätt ofokuserad och ville bara ropa på Ricky. 

 

Igår klev Ariel på transporten (igen...) och så åkte vi till Nyland. Pappa följde med i bilen, så när jag tagit på Ariel sadel och sidepull åkte han hem med transporten igen. För Ariel och jag skulle undersöka en alternativ väg hem till oss!

 

Skrittade iväg längs grusvägen med en rätt så ointresserad Ariel. Hon ville vända tillbaka efter några minuter... ;-)

 

Igår var det äntligen dags för hoppträning igen, lite mer än en månad sedan sist. Ariel kändes glad när vi skrittade fram, joggade lite och gjorde ett par galoppfattningar. 

 

Vi fick rida fram hästarna genom att trava över tre bommar på stor volt till vänster, tre bommar på rakt spår och tre bommar på stor volt till höger. Efter de raka bommarna skulle vi ta till vänster varannan gång och till höger varannan gång, så vi red på en stor åtta. Ariel jobbade på riktigt bra, tog kanske inte innerskänkeln optimalt varje gång, men hon trivs verkligen med bomjobb. Jag försökte att stå i lätt sits så mycket som möjligt, för att träna balansen. 

 

Vi höll på ganska många varv, innan P var nöjd och ändrade övningen till galopp på volterna (dvs en bom där) och fortsatt trav i mitten med varvbyten. Ariel och jag fick till galopperna bra, även om hon fortfarande går utåtställd en del av volten. Det försvårar styrningen lite, så vi får fortsätta kämpa med att få in den där bogen. ;-) 

 

Därefter gjordes de tre travbommarna i mitten av banan om till ett koppelräck, där vi travhoppade igång hästarna. Vi fick komma ganska många gånger och efter några språng började jag tycka att hindret kändes lite högre än vanligt att styra emot. Det visade sig att vi hade hoppat 80 cm! :-D Höjdrekord för mig och Ariel tillsammans (hon har löshoppat 110 cm) och det kändes faktiskt inte för högt. Så 70 cm på terränglägret bör inte vara något bekymmer. :-)

 

Sedan sänktes travhoppningshindret och vi fick bygga på det med ett hinder på volten till höger. Ariel gjorde övningen riktigt bra, bara jag var noga med vart vi skulle efter första koppelräcket. ;-)

 

När övningen fungerade i vänster varv bytte vi så vi galopperade på högervolten och hoppade istället. Jag tycker nog Ariel fungerade lite bättre i vänster varv, i alla fall fick jag igenom ställningen lite bättre. Det är fortfarande bara bitvis som gäller, men det är ändå ett framsteg att hon börjar förstå vad hon skall göra. <3 Vid ett tillfälle hoppade hon av lite stort över andra hindret, jag tappade balansen och for av... Slog axeln lite, men det var bara upp och på't igen! Varje gång jag ramlar av undrar jag om det är den här gången jag skall bli rädd för att hoppa, men än så länge är det bara roligt. :-P

Sista övningen för dagen blev en bana på åtta språng. Först travhoppning över koppelräcket på mitten av ridbanan. Svänga höger och ta koppelräcket på högervolten. Därefter snett igenom och över en oxer. Fortsätta över koppelräcket på vänstervolten, snett igenom igen och över en annan oxer. Över koppelräcket på högervolten igen, för att sedan gå ned i trav och travhoppa koppelräcket på mitten av ridbanan igen och så avsluta med koppelräcket på vänstervolten. När P rabblade banan trodde jag aldrig att jag skulle komma ihåg den, men det gick alldeles utmärkt. :-) Ariel hoppade suveränt som vanligt och jag lyckades faktiskt hålla kvar fokus genom hela banan. Annars brukar jag lägga av ridningen efter några hinder och bara åka häst. Men det tar sig även för mig!

 

Joggade av Ariel och skrittade sedan av henne avsuttet samtidigt som vi byggde bort banan. Skönt att ha en lättsam häst som följer en överallt och lyssnar när hon behöver backa eller svänga. <3

 

Ariel verkade sådär tröttnöjd efter träningen och gick raka vägen in i transporten. Så skönt när hon gör det! Hon ville säkert hem och vila i hagen. ;-)

Igår red jag ut med Ariel. Ricky fick följa med lös, han skötte sig riktigt bra. Jag vet inte om Ariel kände av mitt lite mer avslappnade sinne eller om hon hade träningsvärk, men hon kändes lite lugnare/segare i kroppen än vanligt. Vi skrittade ganska mycket, men jobbade även lite dressyrtänk.

 

Dels blev det en hel del galoppfattningar, hon fattar bra på hjälpen nu, men av någon anledning har hon bytt favoritgalopp. Tidigare valde hon alltid höger ute, om jag inte var supertydlig med hjälpgivningen. Nu väljer hon vänster, så jag får bryta av och göra en ny noggrann fattning för att få höger galopp. Knepigt det där...

 

Några gånger fick jag faktiskt ett bra driv i galoppen, bara Ricky springer förbi oss eller framför oss så vill hon ikapp och jag kan åka lite snålskjuts på den naturliga bjudningen där. Mycket bra. :-D

 

Jag behöver dock bli mindre självkritisk (ha, hört den förut?!), blev så bekymrad när övergångarna inte blev lika finstämda som de brukar vara, eftersom jag ville ha lite mer tempo. Men jag kan inte få allt på en gång och eftersom tempot behöver ökas inför fälttävlanslägret, så måste det få bli på bekostnad av lydnaden. Så småningom kommer jag kunna få både och. Jag behöver bara ha lite tålamod. ;-)

 

På hemväg testade vi lite tagen bakdel i skritt också, blev precis som på träningen bara pannkaka av det till höger och riktigt okej till vänster. Tror det hänger ihop med att jag sitter så snett till höger...

 

När jag sedan skrittade hemåt kunde jag börja exprimentera med sittbenens position. Det har jag inte kunnat tidigare, eftersom jag inte känt dem. :-P Men efter att ha tappat nästan 18 kg så har jag nu begåvats med sittben. Spännande! Det får bli fler turer med fokus på dem.