Ariel 3525

Vilket år vi haft jag och Ariel! Man kan verkligen säga att 2014 var fantastiskt, en sådan utveckling vi gjort! :-D

 

 

Ariel vilade fram till slutet på månaden då hovslagaren gav sitt godkännande för igångsättning i skritt. Underbart! Hann med att rida fyra pass på en glad, pigg och väldigt arbetsvillig häst. :-)

 

 

Vi fortsatte med igångskrittningen, varannan dag på vardagarna och så bägge helgdagarna. Ariel fortsatte att vara superpigg på hemväg, det ligger lite i hennes natur. ;-) Tränade även lite klickers, vilket var riktigt roligt. 

 

 

Skrittade hela månaden, med allt mer dressyrfokus fast ute i skogen förstås. Ariel tyckte det var riktigt roligt med jobb, inte bara skritta rakt fram på lång tygel. 

 

 

Vi skrittade på några dagar innan Ariel flyttade till inackorderingsstall och därmed avvande Ricky. Hon fick vara ledig och landa på nya stället ett tag, innan vi fortsatte skritta och även började med lite travpass. :-) Vi tränade lite bruksridning inför tävlingen i juni. 

 

 

 

Vi fortsatte rida ut i skritt och trav, samt träna bruksridning. Ariel tyckte det var så skoj, men ännu roligare blev det när hon fick börja galoppera ute! I mitten på månaden gick hästarna ut på bete dygnet runt, det var härligt för oss bägge. :-)

 

 

Vi inledde månaden med att debutera i bruksridning. Fick ett U på muren (då jag inte ville belasta Ariels hovar med hoppning ännu) och några poängavdrag för ryggning och skrittbommar. I övrigt godkänd på alla hinder. :-) Så roligt! Vi kom fyra av tolv och fick rosett. I mitten av månaden fick vi äntligen börja jobba på böjda spår, så vi tränade för P tre gånger med framsteg varje gång. :-)

 

 

Vi red totalt fyra dressyrträningar för P, där fokus främst låg på programridning inför vår första dressyrtävling. I början av månaden var vi med på ridlägret där vi red två pass per dag. Vi hade så skoj och lärde oss massor! Vi hoppade våra första språng sedan mitten av maj 2012. Ariel bjöd mot hindren och jag behövde bara styra. Sedan var vi även med på hoppträning för P, inför hopptävlingen. På tävlingen red vi felfritt både i grundomgång och omhoppning i klassen 60 cm, men vi var långsamma i omhoppningen och blev inte placerade. Det gjorde dock inget, för Ariel var fantastisk i alla fall! Vi fick besök av en fysioterapeut/sadelutprovare som masserade igenom Ariel och provade ut drömsadeln för hoppning. En sadel som både Ariel och jag älskar.

 

 

Vi red en dressyrträning och en hoppträning för P. Hade lite bekymmer med prestationsångest inför tävlingen, men det släppte tack och lov innan tävlingen. Vi genomförde vår första dressyrtävling med bravur, Ariel var fokuserad på mig och jag red hela tiden. 49,310 % i LB:1. Sedan var det hopptävling i stallet igen, den här gången startade vi en Clear Round på 50 cm. Felfritt så vi fick rosett! :-) Vi tränade en del visning vid hand, inför premieringen och en del programridning på egen hand inför nästa tävlingsstart. Sedan åkte vi 20 mil till Wången, genomförde ridet bruksprov och visade vid hand. Ariel blev AB-premierad med 41 poäng. Så stolt över henne!

 

 

Vi red en dressyrträning och två hoppträningar för P. Vi tävlade vår andra tävling någonsin, en LB:2 där vi fick 53,333 %. Ariel var lika nervös som första tävlingen, så vi behöver helt klart komma ut mer och få rutin. Jag var även borta en del i september, så Ariel fick vila några veckor. Jag passade på att vaccinera henne mot influensa, så hon får tävla nästa år också. :-)

  

 

Vi red fem dressyrträningar och två hoppträningar för P. Hela månaden var ett stort velande kring om jag skulle ställa av Ariel eller inte, egentligen brukar vi trappa ned arbetet i oktober för att sedan vila i november och december. Men i år ville jag inte riktigt. ;-) Så Ariel klipptes och vi fortsatte med lite träningar. Jag kom också äntligen till skott och provade nya selen på henne (eh, köpt i maj...) även om vi inte tömkörde något.

 

 

Vi red tre dressyrträningar och en hoppträning för P. Jag fortsatte att vela lite kring att hålla igång eller inte, det blev enbart träningar jag red denna månad, sedan tömkörde jag även två pass. Ariel fick en genomgång av massören U, som tyckte det var bäst att hålla henne varm i vinter. Hon var lite öm på ett ställe på ryggen, så jag fick order om att massera och stretcha varje dag.

 

 

Märkte att Ariel ömmade i bröstmuskulaturen och sedan även i nedre bukmuskulaturen. Vila för säkerhets skull, förutom en promenad, lite lösgalopp på ridbanan och ett par uppsuttna pass. Sedan var hon även luciahäst i årets luciatåg, det tyckte hon var nervöst men spännande. ;-) Veterinären kom ut och gick igenom henne samt tog blodprov, men förutom att hon fortfarande ömmade kunde han inte hitta något fel. Blodprovet visade inget spår av infektion.

 

I måndags kom veterinären ut och kände igenom Ariel. Han tog även blodprov för att se om hon hade någon infektion. Han tyckte det verkade vara en fin häst med bra allmäntillstånd, även om han också höll med om att hon var väldigt öm i bukmuskulaturen runt juvret.

 

Blodprovet visade inga tecken på infektion, så jag har fått order om att sakta börja sätta igång henne igen. Knepigt det där, kanske har hon sträckt sig och fortsätter tro att hon har ont fast hon inte längre har det. För en sträckning borde ha läkt på en månad...

 

Veterinären var för övrigt imponerad över hon snäll Ariel var, han kände både på livmoder och urinblåsa utan att hon rörde på öronen. Jag som stod vid Ariels huvud kunde konstatera att hon inte tyckte det var skoj, men det brukar som alltid bli bättre efteråt, så hon litade på att veterinären gjorde det han måste. Underbara häst. <3

Idag fick jag veta att Ariel fått stamboksnummer 3525. Mycket bra nummer tycker jag. :-D Så nu får jag byta ut gamla namnskylten mot en ny med stamboksnumret på också. :-)

 

Ariel är fortfarande öm i bukmuskulaturen och vi inväntar veterinär innan jag vågar mig på att göra någonting med henne. Jag vill inte sitta och träna med en häst som kanske har en infektion i kroppen. :-(

 

Hon fick springa lös på ridbanan en sväng igår, men efter att ha busat några minuter var hon rätt nöjd med att få gå in igen. Hon rör sig rent i alla fall, så jag tror inte det är något sådant som spökar. Håll en tumme att det bara är typ en lättare sträckning eller något liknande. Tyvärr har det ju gått lite för lång tid för att det skall vara träningsvärk. :-(

I fredags fick Ariel gå i täten för stallets luciatåg. N sju år gammal hade önskat att få rida henne och visst ställer vi upp då! :-D

 

Ariel var väldigt spänd och nervös, men stod stilla bredvid mig ändå. Så länge jag är lugn, så försöker hon hålla nerverna i styr. N skötte sig så bra också, hon sjöng hela tiden och verkade tycka att det var en högtidlig stund.

 

Några bilder blev det också, visst är de fina!

 

Idag skrittade vi ut. Det blev klätterstigarna, jag valde den förbi sommarstugan och så hem via grusvägen och läskiga huset. Ariel var lite tveksam till val av väg först, men gick ändå på i en hyfsat bra skritt. Lite för lugn egentligen, men hellre det än att hon exploderar. ;-) Hon var ganska tittig första biten, innan vi kom in i skogen, så jag fick sitta med korta tyglar först.

 

I skogen kunde hon gå på lång tygel och verkligen jobba genom kroppen. När vi sedan kommit ned på grusvägen insåg hon att vi var på väg hemåt och då var det bara att korta tygeln igen för att kunna hålla en normal skritt. :-P

 

Hon kom till jobb bra, istället för att studsa omkring, så det kändes skönt. Jag behöver bara vara mjuk och följsam i handen, hålla om med benen och spänna korsryggen, så sätter hon bakdelen under sig, höjer ryggen och hittar en fin form fram till handen. <3 Några steg då och då är verkligen ridningen enkel. Tills det dyker upp en katt förstås. ;-)

 

Vi skrittade totalt 20 min, så jag lägger det på minne till framtiden. Blir ju en perfekt runda att skritta av efter träning, speciellt om man tar den åt andra hållet så hon inte taggar upp på grusvägen. :-)

 

Jag hade fårskinnet på idag och var superförsiktig när jag spände sadelgjorden. Fick ingen reaktion alls från Ariel, så jag hoppas verkligen att det var träningsvärk tidigare och att hon nu bara har smärtminnet kvar. Får bli ännu noggrannare med sadelgjorden i framtiden.

 

Däremot var hon fortfarande öm framför juvret, så jag hoppas verkligen veterinären kan komma ut och kolla på henne snart. Hopplöst att man inte kan boka tid utan bara gå och vänta på när det passar dem. Fram för en privatpraktiserande veterinär här uppe!

Igår fick Ariel träffa N, som skall rida henne i luciatåget på fredag. Jag kommer att leda ekipaget, men N ville gärna känna efter hur sadeln och Ariel kändes. Ariel har ju en lite annorlunda sadel jämfört med många andra hästar. ;-) Ariel själv var lite konfunderade över någon annan i sadeln, det har ju inte hänt sedan hoppträningen med E 2012... Men hon följde mig snällt och jag tror det kommer att gå riktigt bra på fredag. Hoppas kunna ta någon bild, Ariel kommer att vara helt utstyrd i rött, med benskydd, boots, padden, tränset och förbygeln. :-D

 

Sedan red jag dressyr i paddocken. Jobbade på volten i trav med ställningen, flyttade ut bakdelen i skritt samt gjorde en fattning i varje varv (som hon satte klockrent bägge två). Hon var ganska så taggad, vilket inte är konstigt med tanke på att hon vilat så länge, men jag kunde mestadels av tiden förmå henne till att använda energin till jobb. Bland annat gjorde vi några riktigt härliga skänkelvikningar i trav. :-)

 

Hon reagerade ganska häftigt när jag spände sadelgjorden innan ridningen, men när jag testade efteråt och "fuldrog" så fick jag ingen reaktion alls. Funderar på om det antingen är för att hon blivit varm i musklerna av ridningen eller för att hon helt enkel satt sadelgjorden i samband med ont vid sadling. Hm... Mitt gjordskydd i fårskinn har i alla fall kommit, så nästa pass skall jag testa att ha det och se hur hon reagerar.

 

I söndags kunde jag inte motstå att rida lite. Provade att rida barbacka, inte för att jag kan göra det i någon snabbare gångart än skritt, men så mycket snabbare kan man ändå inte rida just nu när det är stenhårt i backen.

 

Red på ridbanan i tio minuter. Bara lite basicjobb på voltspåret, med halter, böjning och att flytta ut bakdelen. Gjorde även några mindre volter inuti den stora volten. Ariel kändes mjuk och lyhörd, eftergiven och absolut inte öm i kroppen. Så skönt! Trots buset i lördags var hon helt torr i benen också.

 

Det märks verkligen hur roligt hon tycker att det är med dressyr. Så nu tänker jag gå all in med träning på ridbanan som viktigaste delen i vårt jobb tillsammans. Hon är tydligen inte någon uteridningshäst. :-P

Idag skulle jag bara fixa i stallet lite snabbt, men när jag gick ut med hösilagepåsen (morgondagens frukost) kom Ariel i full fart genom hagen och slog bakut tre gånger i rad. Hm... Då den främre delen av hagen är ganska knögglig, så beslöt jag mig för att låta henne röra sig på lite trevligare underlag.

 

Tog ut henne från hagen och släppte henne helt enkelt på ridbanan. Jösses vad hon rejsade... Det var som om hon hetsade upp sig själv, ju mer hon sprang desto piggare blev hon. :-P

Jag fick både se fin trav och luftig galopp, balanstrav med svansen i vädret och galoppombyten. Hon var så glad över att få lite bättre underlag under fötterna och jag fick ett kvitto på att hon kanske har lite träningsvärk, men det är nog dags att börja röra på henne ändå. Finaste tjejen!

 

Filmade en del och hoppas kunna få upp det på youtube så jag kan lägga in filmerna här i bloggen. Har även en del tidigare filmer jag funderar på att lägga upp, frågan är om de skall läggas in i de inlägg de hör till eller om de skall få ett helt eget inlägg? Klurar lite på det...

 

Borde egentligen sätta igång Ariel redan nu, men jag har blivit förkyld, så jag vill avvakta tills jag är säker på att jag är piggare. Behöver ha all skärpa som går när det är dags att rida henne igen. :-P

I torsdags gick jag ut och gick med Ariel på kvällen. Jag hade pratat med Y på Ultuna (som behandlade henne förra sommaren) och Ariels bekymmer har ingenting med urinblåsan att göra. Därför tänkte jag testa att känna igenom henne först, promenera en halvtimme och känna sedan om det blivit någon förändring.

 

Vi gick på gräsvägen mot Hammar, svängde upp vid ödehuset, förbi sommarstugan och så hem igen. Ariel var ganska motvillig på bortaväg, hon stannade och föreslog att vi skulle vända flera gånger. Det var först när vi hade passerat sommarstugan och hon fattat att vi var på hemväg som turbon slog till igen. ;-)

 

Det var lättsamt att promenera med henne, hon går ju bredvid eller bakom, beroende på var jag placerar henne. Inte ens när hon var som ivrigast var jag orolig för mina hälsenor, så vi skulle kunna fortsätta promenera ihop. Men det är mycket jobbigare än att skritta henne uppsuttet. :-P

 

Samtidigt vill jag inte rida barbacka eftersom hon har något för lite ryggmuskler fortfarande. Jag skall testa att lägga padden på henne och fästa med en elastisk gjord, det borde vara mer skonsamt än sadelgjord. Fast frågan är om jag klarar av att hålla balansen då. ;-)

 

När vi var hemma igen kände jag igenom henne, men det var ingen skillnad. Hon är fortfarande öm i bakre delen av magen, så pass att hon blir rejält irriterad när jag försöker trycka och greja. Däremot har hon helt slutat ömma i främre delen av magen, så jag kanske vågar mig på en sadelgjord någon dag framöver.

Sedan tömkörningen i onsdags har jag lagt märke till att Ariel ömmar i bröstmuskulaturen. Precis i sadelgjordsstaden. Hon har reagerat några gånger när jag spänt sadelgjorden/bukgjorden och hon gjorde det i onsdags både när jag selade på och av.

 

Klämde till lite hårdare med handen och då högg hon efter mig. Hm... Pratade med G som berättade att hon gjort samma sak ett par gånger när hon knäppte den bakre kryssgjorden på täcket. När jag sedan kände efter på Ariel så ömmade hon även strax framför juvret i muskulaturen där.

 

Så just nu vet jag inte... Jag hoppas att det bara är träningsvärk, som går att massera bort. Jag har beställt fårskinn för att testa om det dämpar på sadelgjorden. Men jag är egentligen mest bekymrad över musklerna framför juvret. Kan det egentligen vara urinblåsan som spökar igen? Jag har ringt till Ultuna och den veterinär som behandlade Ariel sommaren 2013 skall höra av sig så fort hon har tid.

 

Fy vad jobbigt det är när de inte kan prata. :-( Vill ju inte att Ariel skall ha ont, men om det är träningsvärk så hjälper det ju inte att låta henne vila, då är det bättre att hon rör på sig ordentligt. Men tills jag vet så får hon vara ledig och så masserar jag och stretchar så gott det går.

I onsdags testade jag att ha mitt fina vetekuddstäcke på Ariel. Täcket fick jag av min fysioterapeut S, hon hade fått idén till ett täcke för hästar och hennes mamma var så snäll att hon först sydde alla små kuddarna med vete och sedan sydde ihop dem. :-)

 

Eftersom det är lite svårt att tvätta täcket, så lade jag Ariels coolertäcke under. Det där som överhuvudtaget inte fungerar, så nu kan det göra nytta som tunt täcke underst. Lade sedan på vetekuddstäcket men konstaterade att det redan svalnat väldigt mycket. Värmde det i ugnen innan jag åkte till stallet och förvarade det sedan i en kylbag. Tror jag dels värmde för lite och dels hade en för dålig bag, så jag får göra om testet längre fram. Men lite varmare om ryggen blev hon i alla fall.

 

Masserade och stretchade innan jag tog på bröstselen och så gav vi oss iväg längs grusvägen mot flygfältet. Den vägen har belysning nästan hela vägen bort, så det känns tryggt att tömköra där när det är mörkt. Gjorde massor med halter där Ariel skulle stå stilla, från 10-60 sekunder. Jag märkte att hon tyckte de var onödiga, men hon stannar och står stilla i alla fall. Duktig tjej!

 

På hemväg var hon lite taggad, men lyssnade ändå bra när jag dämpade henne. Vi mötte både folk som promenerade, bilar och T som var ute med hundarna. Stannade och pratade en stund med honom och det var inte uppskattat. ;-) Ariel ville ju hem, inte stå och vänta på att matte skall bli färdig. Tråååkigt! Det var enda tillfället hon rörde sig i halten, men det var faktiskt bara ett steg framåt.

 

Det gick så bra, så nästa steg blir att prova med draglinor också. Så skoj!

Ligger lite efter med rapporteringen. ;-)

 

Men den 13 november tömkörde jag Ariel i bröstselen, inklusive baksele men exklusive skygglappar. Vi körde först på ridbanan för att checka av att hon lyssnar (vilket hon gör) och att jag ger rätt hjälper (eh, ibland).

 

Sedan fortsatte vi längs grusvägen bort till caféet och tillbaka. Gjorde massor med halter, speciellt på hemväg då hon blir naturligt piggare. Hon lyssnade superbra och stod hela tiden stilla i halterna. Duktig tjej!