Långtur för sista gången

I torsdags kväll red jag ut ihop med S på Gina för att försöka hitta till en sjö. Vi hade ett hum om var den kunde vara, men inte så exakt. Eftersom det verkligen är stenhårt i marken nu, så fick det bli skritt mestadels av vägen. Då Gina går fortare än Ariel fick hon dock trava ikapp en del. Det märktes att det tog på hennes krafter.
 
Som "vanligt" tröttnar hon efter en mil. Jag försökte sitta så stilla jag kunde och bara uppmuntra varje steg hon tog, men lovade både henne och mig själv att inte rida på långtur fler gånger. Hon tycker det är mycket roligare med hoppning, dressyr, körning, galoppjobb och kortare uteritter, så vi ska hålla oss till det i fortsättningen. Det ska ju vara roligt med häst!
 
Totalt blev det 15 km på tre timmar, ser jag på kartan så har vi ungefär en km kvar innan vi var framme vid sjön. Hopplöst...
 
Sedan dess har det varit på tok för varmt för att rida, så less på den här värmen nu! :-(
 
 

Skritt för hållbarhet

I söndags var det oerhört varmt, så jag strejkade ridmässigt. S ville ändå iväg ut, så vi kompromissade med att skritta ut längs lägdorna och så hem via grusvägen. På så vis fick hästarna lite lagom belastning av benen, grusvägarna är hårdare än asfalt nu... :-/
 
Ariel var oerhört glad och pigg (men fortfarande väldigt, väldigt brunstig), så länge jag inte nuddade med benen för då stannade hon och kissade. :-P
 
Det var en mysig runda på runt en timme, men nu får Ariel faktiskt vara ledig några dagar så får hon brunsta klart ifred. 
 
 

Barbackamys

I söndags hade jag noll ork att rida, men lyckades övertala mig själv att åtminstone genomföra en kort sväng i skritt. S skulle skritta ut på Gina, så jag hakade på. Orkade inte joxa med nån sadel, älskar att jag kan rida barbacka på Ariel. <3
 
Vi skrittade iväg till tjurhagen för att se om grinden fortfarande var stängd. Det var den. Jag är nyfiken på vilka djur som går där... Måste nog ta en promenad endera dagen och kika. :-)
 
När vi hade sagt hejdå till S så kunde jag inte hålla mig, utan galopperade lite på lägdan. :-D Jag är så lycklig över att jag blivit så pass trygg att jag kan galoppera barbacka. Mycket har det hjälpt att Ariel är mer balanserad i galoppen också. Däremot behöver vi jobba på övergångarna ned till trav, hon travar alldeles för mycket genom ryggen för att jag ska kunna hänga med. ;-)

Misslyckad uteritt

I söndags gav vi oss iväg för att rida rundan V visade oss i vintras. Det var lite för mkt flygfän för min smak, men det lugnade sig när vi kom ut på grusvägen iaf. Däremot är ju grusvägarna stenhårda nu = endast skritt funkar. Hann en bit innan V och hennes mamma kom ridandes. V förklarade att det nu var stängslat så jag inte kunde rida rundan längre, istället skulle hon visa mig en annan väg. Så vi skrittade och travade ihop en stund längs åkerkanterna. Sen pekade V lite ungefärligt och förklarade vart jag skulla ta vägen, innan de försvann iväg bortåt. 
 
Tur att jag satt på trygga Ariel som är tränad att bli lämnad när man är ute och rider... Vi följde de osäkra anvisningarna men hittade inte alls någon väg vid jakttornet som var en bra bit bort (genom väldigt snårig och krånglig skog). Bara att frustrerat rida tillbaka och rida samma väg hem igen. I ren desperation galopperade vi sista stumpen av lägdan innan vi var hemma, bara för att få galoppera lite iaf...
 
Ariel hade lättare att släppa sin frustration (eftersom hon till sist ändå fick galoppera), så hon var mycket nöjd efter dusch och lite extra bete. Jag var däremot fortfarande frustrerad, i fortsättningen ska jag rida de rundor jag vet är bra och som jag känner väl istället. Vi var iaf ute en timme och Ariel var som sagt nöjd.
 
 

Utan krav

Igår var jag rätt slut som artist, att visa tre hästar inom loppet av tre dagar, med allt vad det innebär i förberedelser, tvätta hästar, packa grejer, köra transport (11 mil enkel väg i onsdags, 9 mil enkel väg i lördags), visa tre hästar, gå på ring i all oändlighet (även om det är roligt, har aldrig gjort det tidigare) och förstås den mentala anspänningen när man vill visa välhanterade och putsade hästar, det tar på reserverna. När det dessutom varit en ganska fullspäckad vecka på jobbet också, så ville jag mest ligga i sängen och stirra i taket...
 
Men så ramlade jag in på en av mina favoritbloggar (uppdateras inte längre, men finns i länklistan som "Karolina Bodestig") och fick sånt enormt ridsug. Det gäller att passa på när det inträffar, så jag tog mig ut och cyklade med tränset runt halsen till sommarhagen. :-D
 
Ariel stod och sov, men till min förvåning högg hon tag i bettet och var MYCKET nöjd med att matte skulle hitta på något skoj med henne. Vi gick ut från sommarhagen och så satt jag upp från en sten bredvid grusvägen. Barbackaridning är nyttigt för balansen... ;-)
 
Vi red iväg mot tjurhagen, Ariel hade bra tryck, men ffa så kändes hon så himla glad! Var ett tag sedan jag kände den där genuina glädjen hos henne. Eller så smittades hon bara av min glädje (mycket troligt). Oavsett så satt jag och log för mig själv. Växlade lite mellan skritt och trav på lägdan innan tjurhagen. Härlig känsla i övergångarna, även om jag måste bli mer noga med direkt reaktion och inte efter en sekund. ;-)
 
Tjurhagen var till min förvåning igenstängd med två trådar, så det måste gå djur där nu. Bara att vända och busa lite i galopp på tillbakavägen. Jag fuskade med mantag, men känner ändå en sån glädje över att jag vågar galoppera barbacka. :-D
 
Jobbade lite med skänkelvikning i skritt, där jag försökte att störa så lite som möjligt och bara "tänka" sidflytt. Ariel älskar ju sidvärts, så hon jobbade på så glatt. :)  Sedan svängde vi in på en liten avstickare på prov, men den var för kort. Lite övergångar skritt-trav med blandade resultat, bara att nöta vidare (...) innan vi var framme vid bortre grinden till sommarhagen. Ariel hade öht inte brytt sig när Ricky och Storm skrek på henne, älskar när hennes fokus är helt med mig. <3
 
Ja, en toppentur helt enkelt! Hoppas att jag har ork att rida idag med! :-)

Värmeslag...

Jaha, när det äntligen blev ok att rida efter vaccineringen, då kommer årets varmaste (?) helg... Orkade iaf skritta ut Ariel i lördags morgon, när det "bara" var 24 grader i skuggan... Hon var inte särskilt sugen på att ridas (Ha! Nu kommer hon inte undan längre!) men hade samtidigt lite svårt att springa ifrån mig. ;-)
 
 
 
Vi red vår vanliga grusvägsrunda, den är på 3,7 km med massor av spännande/läskiga saker att titta på. Men kombinationen harmonisk matte och trött häst gjorde att det blev en väldigt behaglig tur där det enda hon reagerade på var en grind. Den dyker upp lite hastigt mitt i en häck, men vi har ju passerat den hundra gånger redan. ;-) Däremot rörde hon inte en min när en bärgningsbil tuffade förbi släpandes på en gul buss. :-D
 
 
Hon var lite svettig efteråt, vilket passade bra, då det var dags för tvättning av skyddshåren inför utställningen. Jag försöker alltid göra sånt en vecka innan, så den grövsta smutsen är borta när det är tvätt av hela hästen kvällen innan. Det var INTE skoj att tvätta pannluggen, men hon stod ut iaf. Dum matte, hävdade hon. ;-)
 
Provade att använda ketchup i hovskägget för att få det vitare (fungerade superbra på Storms svans) men det blev rosa (!) på Ariel. Syntes fortfarande lite efter andra schamponeringen... Men förhoppningsvis har det försvunnit till nästa vecka. :-P
 
 
Nöjd fick hon sedan gå ut i hagen och rulla sig ordentligt. Under söndagen orkade jag bara med att tvätta Ricky (då var det ännu varmare!), men jag hoppas hinna rida henne ikväll iaf. Sedan är det ponnytvätt på tisdag, utställning för Storm på onsdag, jobba sent på torsdag, tvätta Ariel och Ricky på fredag och utställning på lördag. Så på söndag får jag kanske rida igen? ;-)

Testat lite handhäst

I lördags fick hästarna stå inne några timmar, av diverse anledningar. Så när det var dags att gå tillbaka till hagen, så beslöt jag mig för att testa nåt jag tänkt testa länge. Att rida Ariel med Storm som handhäst. 
 
För er som inte känner till mig och mina hästar, så är det här Storm: 
 
 
Eller ja, okej då... Hon har faktiskt blivit lite större på två år. I våras innan det blev riktig vår såg hon ut såhär bredvid Ricky (Ariels son):
 
 
Hon är en extremt tuff och framåt welsh mountainponny, hon har hur mycket energi som helst och jag hinner knappt med henne när vi promenerar eller tömkör. Så att ha henne som handhäst med trygga Ariel borde vara supersmidigt?
 
Vi började väldigt enkelt, genom att rida längs lägdorna och runt sommarhagen för att slutligen släppa i hagen. Det enda jag inte räknade med, var att Ariel skulle vara helt vansinnigt tossig... Jag har inte ridit henne på tre veckor och kört henne en enda gång. Det märktes! Hon kunde inte skritta öht, utan taktade med spänd rygg (det känner man väldigt tydligt i bomlös sadel), beredd att explodera när som helst. Stackars Storm följde med så gott hon kunde, men hon var tvungen att trava för att hålla jämna steg. 
 
Så istället för att träna Storm i hur man beter sig som handhäst, fick jag träna Ariel i grundläggande uppförande. Tur att vi bara var ute en kvart... Lovade både mig och Ariel lite tuffare ridning nu, men samtidigt är det svårt när jag har som regel att hon ska komma fram till mig i hagen för att vi ska rida. Mer om det senare. ;-)
 
Storm var iaf duktig och det känns som ett utmärkt sätt att röra på Ariel lite lagom (efter typ hoppträningar) och samtidigt få Storm motionerad. :-)

Ett sådär pass

I söndags red jag iväg till S för att vi skulle ta en sväng och kolla underlaget på hennes grusväg. Kände mig rätt låg redan innan, inte blev det bättre för att jag blev utskälld för att jag ridit på en åker (som inte används till nån odling) som jag inte ridit på. Sen kom det en bil som hade väldigt bråttom (jag tänkte svänga in med Ariel på en avtagsväg 5 meter längre fram) och tutade (!) för att vi var "i vägen". Gissa om jag blev arg! Tur för den gubben med keps att han inte klev ur bilen...
 
Ariel var redan här oerhört stressad och uppe i varv (speglade mig som vanligt), så det blev ganska hetsig trav bort till S. Sedan började vi varva ned när vi skrittade ut tillsammans. Faktiskt blev det både trav och galopp där underlaget var hyfsat. Men vi var överens om att bli bättre på att inte rida när man egentligen inte vill, det blir ingen bra kvalité på ridningen då.
 
När vi skulle säga hejdå passade jag på att prova att galoppera på volt på industriområdet och Ariel presterade den bästa galoppen på böjt spår hittills. Så det kanske går åt rätt håll ändå. ;-)
 
Totalt var Ariel och jag ändå ute 100 min och kom 8,82 km.

Fri fart...

Ikväll gav vi oss ut på en mystur. Eller, det var min plan. Ariels plan däremot var att springa så fort som möjligt så länge som möjligt...
 
Vi skrittade fram på grusvägen och lägdan förbi S sommarhage. Sen blev det trav längs grusvägen ända bort till det sluttade nedåt på den stora lägdan. Efter att ha skrittat nedför och sedan försökt hålla nån slags trav på lägdan, så tröttnade jag och försökte lugna Ariel genom att rida volter. Men det gjorde henne bara ännnu piggare (eh?) och hon försökte gå över i galopp. Eftersom det är bra att hon galopperar på böjt spår, så gjorde jag en ordentlig fattning och så fick hon jobba i höger galopp. Till min förvåning gick hon tom böjd och ställd, det trodde jag inte att hon skulle göra efter en lång vinter med galopp enbart på rakt spår. Provade några varv i vänster också, med samma resultat. Kanske har jag underskattat hur mycket hon lärt sig senaste året ändå? 
 
Fortsatte sedan genom tjurhagen i trav och lite galopp. Kunde äntligen få igenom en halvhalt lite hjälpligt. Sen tog vi en avstickare på grusvägen bortåt, ganska motvillig galopp då, men perfekt för mig att åka med i. Däremot när vi saktat av och vänt, för att sedan galoppera hemåt, det var mycket svårare. För då ville Ariel springa fort och då fick jag förstås inget stöd från bomlösa sadeln. Jaja, jag vet ju att det är så. 
 
Kunde sedan skrittjobba en bit hem (förbi alla *farligheter*) innan vi skrittade sista biten på lång tygel. Mycket nöjd Ariel och en lite trött matte som resultat. ;-)

Vältränad

I söndags red vi ut hela tre ekipage. Det var S på Gina som kom till oss, sen red vi ihop till Käbbovägen där V på Razzia mötte upp. V skulle visa oss en väg runt hela skogen, så man slipper vända när man rider åt Marstallahållet. Härligt!
 
Vi började ganska lugnt och Ariel hamnade sist i gänget. Hon svarade som hon alltid gör när det händer, hon la av helt... Så vi lullade på där bak ett bra tag och jag kände hur otroligt tråkigt hon tyckte det var. S vände sig om vid ett tillfälle och påpekade att Ariel dessutom såg uttråkad ut, som vanligt är hon tydlig med vad hon tycker och tänker. ;-)
 
Men så fick vi gå först och då blev det drag under hovarna igen. Glad häst! :-D Så pass glad att jag fick svårt att hålla henne i traven, hon ville rejsa järnet. Det märks verkligen att hon börjar komma upp i kondition och inte riktigt ser meningen med att trava i 9 km/h. :-P
 
Vi fick bland annat till en härlig galopp över ett fält, men eftersom jag red i bomlösa hade jag noll stöd och det kändes som att det gick superfort. Egentligen var det en ganska normal galopp, men jag for omkring lite väl mkt i sadeln. Får bli hoppsadeln nästa gång jag rider där. Då blir det även mer galopp, så vi får upp träningseffekten lite. ;-)
 
Totalt var vi ute i drygt 70 min och 7,2 km. Det var en rolig och varierande runda, så jag ska försöka ta den redan på onsdag igen. Hade fö pulsmätaren på och Ariel kom upp över 200 spm vid ett tillfälle. Heja! Sen efter sista galoppen så skrittade vi 6 min, så var hon nere på 80 spm igen. Skönt! Jag nojjar fortfarande över att hon ska vara i för dålig kondition, men nu börjar vi verkligen komma igång med träningen. :-)
 
Enda kruxet nu är att Ariel blir svettig pga varmt väder, en del vinterpäls samt glada galopper, men det är för kallt i luften för att duscha av henne. Snart, snart hoppas jag att våren är här!
 
 
 
 

Härligt pass!

Igår var planen att hoppa, men det blir ju aldrig som jag planerat. ;-)
 
Inledde med att rida fram ute, tog rundan via tjurhagen. Den är på knappt 2 km och tar 20 min att skritta. Men när vi skrittat fram fick Ariel trava och det var en ivrig trav med mycket tryck i. Lät henne hållas, känns som jag bromsat henne konstant senaste veckorna och hon måste få utlopp för sin energi. Successivt lugnade hon sig, så när vi kom på vår grusväg (som var mjuk och sviktande) fick hon galoppera hela vägen fram till ridbanan.
 
Inne på ridbanan blev det inte många meter. Konstaterade direkt att den mjuka fluffsnön som var i söndags, numera var stenhård pga minusgrader. SURT! Vi försökte gå över cavaletti i de spår Ariel trampade upp då, men det blev ändå för ojämnt och hårt. Så det var bara att lämna ridbanan. :-(
 
Red istället bort till sommarhagen (igen) och Ariel fick galoppera hela grusvägen som verkligen hade perfekt underlag. Gjorde en del tempoväxlingar i galopp enbart för sitsen, så härligt! Sen skrittade vi hela vägen hem igen, Ariel var mycket nöjd med detta korta pass (ca 25-30 min), men jag ville egentligen rida mer. Kan vi få vår snart?!
 
 
 

Ett sådär pass

Igår var jag inte särskilt laddad att rida, så vis av erfarenhet borde jag ha låtit bli. Men jag masade mig ut iaf och när Ariel kom travandes med spetsade öron, så kände jag mig tvungen. Hon var pepp, så då fick jag försöka bli pepp. Men det gick förstås sådär. ;-)
 
Vi hade både runkeeper och pulsmätare igång och provade det första seriösa träningspasset. Enda kruxet var att vi även hade hoppsadel och det var ett tag sedan jag red ordentligt i en sådan. Aj aj vilken värk jag fick i benen!
 
Vi skrittade genom skogen (fortfarande ganska mycket blötsnö att pulsa i) och travade igång på Käbbovägen. Ariel var på tårna och jag var tyvärr alldeles för fokuserad på pulsmätaren. Det kände förstås Ariel av, vilket gjorde henne ännu mer på tårna. Så pass att hon kastade sig i sidled en gång. Vilket hon i princip aldrig gör.
 
Vi kom iaf till sist förbi "farligheterna" i spänd trav och sedan varvade hon ned successivt. Galopperade fyra minuter, sen var jag helt slut ffa i utsidan av vaderna. Så skritt varvat med galopp fick det bli, men inte alls så mkt galopp som jag tänkt mig.
 
Ariel var nöjd när vi skrittade hemåt, jag var nöjd då jag lyckats få henne fokuserad på mig i traven förbi "farligheterna" igen. Totalt var vi ute 50 min och det blev 6 min galopp under det passet. Får försöka se det positiva i att jag kommer bli mer tränad ju längre tid vi håller på och att jag iaf orkar galoppera längre tid än man är inne på hoppbanan.
 
Glömde däremot kolla pulsen efter tio minuters paus, så det fick bli ett ungefärligt värde. Lärdom till nästa gång blir att det är mycket roligare när S och Gina är med som sällskap, jag måste ha ett ljudlarm på pulsmätare så jag inte behöver kolla på den och jag behöver vara superlugn och trygg (samt fokuserad) när Ariel är spänd och tittig.
 
 

En till rolig uteritt

Igår blåste det ganska kraftigt, så jag var först tveksam att ge mig ut med Ariel. Hon avskyr blåst och det brukar resultera i en spänd och tittig häst hela turen. Men eftersom vi hade sällskap tänkte jag ändå ge det en chans. Tur det, oh så roligt vi hade! :-D
 
Vi red från min gård genom skogen och ut på Käbbovägen. Sedan följde vi den nästan hela vägen bort till Marstalla. Precis som jag anat så hade jag inte hunnit med att uppskatta vägen när jag red travintervaller förra helgen, den har flera riktigt långa raksträckor utan bebyggelse, där man kan galoppera på ordentligt.
 
Vi skrittade en hel del, men galopperade även en del. Eftersom Gina är större än Ariel, så experimenterade vi med vilket tempo Ariel behöver ha (hon går först nästan jämt) för att Gina ska kunna galoppera bra. Det krävs ett lite högre tempo än vi brukar lulla omkring i, vilket är perfekt då jag behöver lära mig att få mer tryck i galoppen.
 
På hemväg skulle vi galoppera lugnt på sista långa raksträckan, men Ariel bjöd till, så jag kunde inte hålla mig utan lät henne gå. 26 km/h blev det visst. ;-) Skrattade så jag nästan inte kunde sakta av sedan, det är så roligt att galoppen äntligen fungerar!
 
Vi joggade av hästarna en lite längre sträcka (400 meter) som går svagt uppåt och Ariel blev så himla fin! Det märks verkligen att hon mår bra i kroppen av att få galoppera ordentligt.
 
Nöjda hästar fick sedan växla mellan skritt och trav de två km som det tog att rida hem till S. Sedan skrittade Ariel sista km hem på lång tygel och var sådär härligt avslappnad (trots blåst!). Totalt blev det 8,1 km på 90 minuter.
 
Note to self: Ariel hade superfina, torra hasleder vid kvällsfodringen.
 
 

Tokbrunstig men glad

Igår red jag iväg med Ariel för att kolla upp hur underlaget såg ut på en av de två grusvägar som jag tror är perfekt för konditionsjobb. Vi skrittade genom skogen i ganska djup snö (men då Ariel trampat upp ett spår gick det ungefär till kotorna) och provade även att trava i snön. Det är minst sagt skumpigt. ;-) Uppe på Käbbovägen är det däremot skottat, så där kunde vi både trava och galoppera. Vi red 200 meter på 272:an innan vi mötte upp med kompis S och hennes häst. Ariel gnäggade (!) vilket hör till ovanligheterna, men så var hon också tokbrunstig... Hon är aldrig svårriden när hon brunstar, men kan bli lite disträ ffa i skritt. 
 
Eftersom snön tyvärr var lite för djup på grusvägen, så vände vi helt sonika tillbaka hem till mig. Vi undersökte en liten avstickare som visade sig vara en perfekt galoppväg, så där blev det lite glad galopp. Väl hemma igen så följde vi med S hem och eftersom det inte kändes som nån av oss var trötta, så red Ariel och jag vidare längs Järlebovägen. Där blev det både möte med en skotare (spännande tyckte Ariel!) och flera pass galopp. Det kändes riktigt bra i galoppen, för första gången på evigheter kunde jag känna vilken galopp hon gick i. Det gick även bra att reglera tempot, både uppåt och nedåt. 
 
En riktigt härlig ridtur i solsken och halva turen med roligt sällskap. :-) Förhoppningsvis blir det en liknande tur idag, men med mer skritt och så ska vi kolla in Käbbovägen lite mer. 
 
Här är en karta över hur vi red. 
 
 
Lite varierad hastighet kan man säga... ;-) Vi hade sällskap efter 2 km och sa hejdå ungefär efter 5,5 km. 
 
Hastighetsrekordet på den här turen blev 22,8 km/h, som vi gjorde sista biten innan avskrittning. Nu är ju inte målet att galoppera så fort som möjligt, men jag vill ändå ha det noterat. Det viktiga är att vi har roligt (vilket vi hade) och att Ariel kommer upp i puls (vilket hon gjorde). Jag ska försöka bli bättre på att rida med pulsmätaren (vilket jag säger varje gång jag ridit med den...).
 

Midsommarmys

I fredags skrittade vi ut barbacka i midsommarnatten. Egentligen var det jag som var så ridsugen, men jag skyllde på att jag var tvungen att kolla till "våra" stubbåkrar och eftersom man måste rida en bit på vägen är det smartast att göra det när så få bilar som möjligt är ute. Vi mötte två bilar på hela tiden. ;-)
 
Det var så mysigt att skritta (och trava lite) ut i den svala kvällen med Ariel. Ingen av åkrarna var slagna ännu, men snart så... Jag längtar till vi kan galoppera runt på dem. Den ena brukar jag ofta rida på under hösten, men den andra har jag först nu insett att vi kommer åt (dsv inget stängsel) och den är mer av typen brant uppförsbacke, perfekt att blåsa på i galopp!

Jogga lugnt med sitsträning

Idag red vi ut längs storgatan i dressyrsadeln. Ariel fick sig ett riktigt vilopass, det var mest skritt, en del lugn joggtrav och två galopper på typ tio språng vardera. Mycket nöjd och glad häst efter den turen!
 
Jag däremot fick slita ihjäl mig... :-P För jag red utan stigbyglar och fokuserade stenhårt på min sits. Vrida om låret, stilla skänklar, rörligt bäcken, följsamma armar, titta rakt fram, ned med hälarna. *puh*
 
I skritt gick det hyfsat, i trav kändes det mest som jag studsade runt överallt. Men jag klämde i alla fall inte med överskänklarna, alltid något. ;-)
 
Galoppen blev inte mycket att orda om, jag måste komma ned mer med rumpan, men det är svårt när storgatan är så ojämn i sitt underlag. Längtar så till Nylands ridbana, imorgon är det dressyrträning där och sedan ska jag försöka åka dit åtminstone ett par gånger i veckan och rida dressyr. :-)

Lite stel eller bara less

Igår skrittade jag ut en sväng med Ariel, mest så hon skulle få röra sig ordentligt efter några tuffa pass. Hon tyckte det var dötrist... ;-) Vi red längs storgatan, via traktorvägen till hammarvägen. Sedan tog vi en stig genom skogen till vändplanen där vi brukar rida dressyr. Först då piggnade Ariel till. Uteritter är blä och att bara skritta är ännu tristare. 
 
Men det var skönt att hon fick röra på sig ordentligt, även om hon rör sig en del i hagen blir det en annan sak när det är konstant skritt under en längre stund. Jag var nöjd iaf, även om bomlösa sadeln kändes lite ovan när jag inte ridit i den på länge. 

Nöjda barbacka

Ikväll blev jag ridsugen helt plötsligt, så jag skrittade ut barbacka på Ariel. Hon verkade också tycka det var skoj att komma ut, för hon skrittade på riktigt ivrigt. Strax efter att vi passerat B så spanade hon ned mot sjön och försökte stanna. Jag sa åt henne att fortsätta fokusera framåt, vilket hon lydigt gjorde. Tills det brakade till lite i skogen. Det som hon spanat på var visst några rådjur. ;-)
 
Sedan hann vi inte många meter förrän det blev fågelbråk precis bredvid oss, så vi hoppade högt bägge två. Men som vanligt hoppar hon rakt upp och står sedan stilla, så jag höll mig kvar. <3
 
Red längs asfaltsvägen upp till hammarvägen, men tog sedan stigen hem direkt igen. Fortsatte längs asfaltsvägen till vändplanen och gick sedan sista biten på gamlandsvägen. Mycket nöjda när vi var hemma. :-)

Sluta rida ut?

Igår red Ariel och jag ut längs skoterleden för att se hur pass mycket snö som är kvar. Ariel var låååångsam och ville helst stanna eller vända. Jag blir så less på det beteendet. :-( Men jag höll mig iaf fokuserad och såg till att hon fortsatte framåt. 
 
Vid den breda bäcken (ca 40 cm) stannade hon och hävdade att hon INTE kunde gå över där. Det var alldeles för brett. Suckade över min märriga märr och sa åt henne att hon visst kunde gå. Så då klev hon över... 
 
Red i alla gångarter, men jag är så sjukt obalanserad så jag nästan gråter. Det kommer ta enormt mycket tid att komma tillbaka till där jag var i höstas. Så onödigt och sådan bortkastad tid. :-( Inte mycket att göra åt nu, mer än att försöka ha roligt och rida på. Lättare sagt än gjort när man är ute med Ariel dock. 
 
Vände hemåt och då tände hon till rejält. Taktade några steg och hade ett enormt driv i skritten. Över den breda bäcken blev det stillastående hopp (för nu kunde hon plötsligt inte alls kliva över) och full galopp efteråt. 
 
Jag lät henne fortsätta på grusvägen en bit istället för att gå hem, för att försöka få henne att slappna av och jobba i traven fast nosen pekar hemåt. Men det är som förgjort. Jag funderar på att helt lägga ned uteritterna, för jag blir bara besviken och istället bara rida henne på ridbana sommarhalvåret + förstås köra henne på grusvägarna samt galoppträna på elljusspåret där hon hela tiden tänker framåt. Samtidigt borde jag kunna rida min häst på en väg och vända när jag känner för det, utan att få den här personlighetsförändringen. Vi får se vad det slutar i. 

Årspremiär i Nyland

I lördags åkte jag med Ariel till Nyland. Jag hade noll lust och med facit i hand skulle jag lyssnat på mig själv. Kanske jag lär mig någon gång? 
 
Det regnade och var lerigt överallt, men bil och transport var ju både nybesiktade och färdigpackade. Bara att lasta och åka... Ariel klev upp på rampen och vände sedan huvudet mot mig och frågade om jag VERKLIGEN var i form att åka. Skulle ha lyssnat på henne. Jaja, till nästa gång lär jag göra det. Jag smackade och Ariel klev lydigt in i transporten. Stod som ett ljus hela resan. 
 
Halvvägs till Nyland (körde 30 km/h pga dålig grusväg) lossnar avgassystemet... Inte skoj! Satt i en resonanslåda resten av färden och var arg och irriterad när jag lastade ur Ariel. Det smittade av sig på henne, som istället för att bli lite på tårna över att vara i Nyland, blev helt hysterisk...
 
Här skulle jag (återigen) ha lyssnat på mig själv. För jag tänkte "äh, jag släpper henne lös på ridbanan och så får hon löshoppa lite". Men eftersom jag inte hade någon pisk med (som om Ariel behöver det...) och bilen var packad med grejerna, så ignorerade jag återigen mig själv och gjorde i ordning Ariel för ridning. Fick sitta upp och sitta av en gång då Ariel inte ville stå stilla. Rent trams som hon har börjat med och jag måste verkligen bli mer petig med uppsittningarna. 
 
Sedan skrittade vi iväg på grusvägen och gräsvägen mot Hammar. Ariel var rejält på tårna, skyggade flera gånger på några meter, bland annat för brevlådorna som hon passerat massor med gånger. Tyvärr var jag fortfarande arg och irriterad, så jag lotsade henne inte lugnande förbi utan blev arg på henne. Likaså när hon några meter senare inte ville gå förbi en vit presenning. Vi kom förbi, men jag önskar att jag hade varit en lugn och trygg ryttare. Eller ännu hellre, suttit av...
 
Ariel hade handbromsen i hela tiden vi skrittade, så jag provade att trava och då släppte det mesta. Jag blir bara mer irriterad av att hon vill hålla på och vända, så det var faktiskt ett bra beslut. Successivt började min irritation att släppa och jag kunde fokusera på Ariel istället. 
 
När vi ridit förbi gamla huset och längs de slingriga stigarna kom vi ned vid vita presenningen igen. Den här gången var jag mer mig själv och kunde lugnt lotsa Ariel förbi. Hon var fortfarande spänd när vi gick förbi den, men det märktes att hon blev lugnare av att jag var lugn (logiskt...).
 
Väl inne i paddocken bestämde jag mig för att inte göra någon stor grej där inne. Vi hade redan haft ett tufft pass egentligen, så åtminstone avslutet kunde få bli lite bättre. Mycket nöjd med mig själv för att jag tog det beslutet. 
 
Travade runt Ariel ett par varv (med snett igenom som varvbyte över ett par bommar) och fick henne att slappna av lite mer och bli något mer fokuserad på mig. Skrittpaus och sedan vänster galopp. Kunde stå i lätt sits och bara låta henne rulla på (så sjukt skönt med bra underlag!), vi tog oss igenom två kortsidor utan några problem, heja oss! Skrittpaus igen och sedan höger galopp. Den är lite trixigare, men kändes också mycket lättare än tidigare, så visst har det hänt saker som jag inte märkte av i fjol för jag var så inne i min prestationsångest. 
 
Skrittpaus igen innan vi travhoppade en cavaletti på 50 cm två gånger. Bra språng, galopp efteråt och fin häst i traven också. Joggade några meter så hon fick bli lite lång och låg, avsaktning och beröm. Skrittade av i paddocken för att slippa nytt bråk ute. 
 
Ariel fick stå och äta hösilage medan jag packade in i bilen och mockade transporten. Sedan gick hon raka vägen in igen och stod som ett ljus hela vägen hem. Jag var så besviken på mig själv, men lyckades ändå se några positiva saker. Bland annat att vi faktiskt gjorde ett ok jobb i paddocken. Nu ska bara bilen fixas så vi kan åka iväg igen. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0