Ariel 3525

Jag och min mamma hann svänga in till Ariel och lämpa av alla hästgrejerna. Jag hade dessutom tidigare under dagen hunnit införskaffa ett vitt tävlingsschabrak med röda kantband på Hööks (halva priset!).

Efter att alla saker var hjälpligt instuvade (skall sortera bättre sedan) traskade vi iväg till sommarhagen. Redan på långt håll såg jag Ariel och förvarnade min mamma om att fröken gyttjebrotterska hade rullat sig...

Ingen utav hästarna behagade komma, men när vi väl var framme hos dem hälsade jag på alla och stack åt Ariel en näve mineraler. :-) Hon var väldigt lerig, både med torr intorkad lera och nyrullad blöt dito. Nåja, hon såg lycklig ut i alla fall. Hon hade fått en liten mage, men inte så farligt stor ändå. Jag har sett värre... Sedan hade hon breddat sig en del i bogen och såg mycket mer välväxt ut än tidigare.

Jag tror dessutom att hon vuxit en del på höjden, men det är först i övermorgon jag tänker mäta henne. Och bada... ;-)

Mammas enda kommentar var väldigt talande. "Men vad liten och fin hon är. Oj vilka stora öron!". Eh... Ja, jag vet att hon är en åsna. En stor och lerig åsna...

Igår var jag hos Ariel och pysslade en del. De hade fått byta sommarhage, till en ännu (!) större. Tyvärr ville Ariel inte ställa upp som fotomodell, så bilden nedan är lite missvisande. Det är MYCKET gräs i hagen, på bilden är det slussen från rasthagen till sommarhagen som syns.



Eftersom det var så varmt passade jag på att återigen svampa av Ariel. Den här gången lät jag inte svampen bli så blöt att det rann av den, och det tyckte Ariel var mycket bättre. Jag fick faktiskt blöta ned hela henne, överallt! :-D När jag var klar och nöjt beskådade min (nästan) rena häst skrapade Ariel lite försynt i marken. Eh... Inte rulla nu heller! Jag lät henne leka med hinken en stund för att få bort tankarna på att rulla sig och sedan tog jag dessutom in henne i stallet för att klippa manen.

Någon måste ha bytt ut min flockberoende unghäst mot en liknande men mer självständig. För Ariel stod snällt ensam i stallet, gnäggade inte ens. Visst tyckte hon det blev lite tjatigt med klippningen efter en stund, men det var ju snarare att jag klippte (och inte kliade) än att hon var ensam med mig. Riktigt duktig var hon!



Efteråt fick hon gå ut i hagen igen, utan att hon rullade sig. Däremot ställde hon sig och gnuggade både bakdel och nos mot ligghallen, så nu är hon vackert (?) röd istället för beige på sina ställen.

Jag är förvånad över hur mycket Ariel har mognat av att enbart vara ledig. Visst pysslar jag lite med henne och så, men jag trodde ju att hon skulle bli halvvild...

Idag har vi hunnit med massor med spännande saker, men jag skall försöka skriva i tidsordning. Gick direkt ut i hagen och testade Ariels distansträns. Tyvärr hittade jag inte någon gjord, så förbygel + martingal fick jag strunta i. Sedan tyckte Ariel att tyglarna var lite läskiga, så när jag fotograferade blev det enbart sidepullen. Eftersom Ariel inte är van vid bett knäppte jag dessutom bort de sidostyckena. Vi behöver ju inte ta allt nytt på samma gång...

Visst ser hon tävlingssugen ut! :-D



Sedan fick hästarna ett ryck och galopperade iväg en sväng. Jag passade på att förbereda i stallet för att ta in Ariel, så när de sprungit av sig lite blev det uppfostran ( = gå ifrån flocken). Ariel tyckte det var helt okej, speciellt som Eldur faktiskt följde med henne...

Borstade igenom henne och hällde på switch. Sedan kratsade vi hovarna och Ariel var lite irriterad över det. Faktiskt så irriterad att hon försökte nafsa mig i baken. Jag sade ifrån och kratsade klart. Sedan hämtade jag mitt äppelbett och förklarade för Ariel att om hon envisades med att nafsa kunde hon lika gärna äta på bettet istället. Nyfikna Ariel tog förstås bettet i munnen och tuggade en stund. Sedan släppte hon, tog det igen, tuggade, släppte, tog det igen och så vidare ungefär fem gånger. Sedan tyckte jag att hon lekt färdigt och lade undan bettet. Men jag hoppas hon fortsätter vara lika positiv till bettet även i höst...

På väg tillbaka till hagen tränade vi lydnad. Jag gick ett par steg, stannade, gick igen, stannade och Ariel följde snällt med hela tiden och stannade när hon skulle. Även om hon suckade och tyckte jag var lite väl fånig några gånger. Duktig tjej!

Igår var jag en sväng till Ariel. Hon var väldigt glad att se mig och kunde jag möjligtvis klia lite bakom örat? Jag borstade bort ännu mer löst hår, kratsade hovarna och konstaterade att hon hade ett par småsår på benen. Mer blev det liksom inte. Kort sammanfattning...

Jag tog några kort, men antingen gick Ariel iväg precis när jag knäppte, eller så ville hon nosa på kameran. Tror inte jag haft så många kort att slänga tidigare. Men här fick jag i alla fall en huvudbild, även om öronen är åt fel håll.
Observera att manen redan behöver klippas igen...



Jag tycker att hon har börjat få så fina färger i sommarskrud. :-D

Det skall börjas i tid heter det ju. Det är delvis därför jag har investerat i tre hinkar med olika färger. Blå för rent vatten, vit för saltvatten och röd för tvättvatten. Så Ariel redan från tidiga år lär sig skillnaden mellan hinkarna.

Igår var det så fint väder, att jag beslöt mig för att svampa av Ariel. Hon har ju tidigare stiftat bekantskap med vattenslangen, även om jag bara blötte ned lite på frambenen.

Så ut i hagen med röda hinken, halvfull med ljummet vatten och en stor svamp. Ariel tyckte hinken var rätt ointressant, tills jag började plaska med svampen. Aha, en ny leksak! Hon och jag hade lite skojdragkamp med svampen en stund, mest för att hon skulle tycka att det här nya var roligt. Sedan fick jag svampa av henne på bringan, frambenen, magen, juvret och bakbenen. Det var lite läskigt när vattnet rann, men då var det ju bara att gå undan en stund.

Hon fick sedan leka med den tomma hinken och svampen medan jag borstade bort lös päls. Ett par gånger fick hon ett bra grepp om svampen, så hon kunde vifta omkring med den. Sedan blev hinken roligare och hon försökte klura ut hur hon skulle kunna putta den från den lilla gropen den låg i.

Jag avslutade med att kratsa hovarna, vilket gick mycket bättre än tidigare. Framför allt att lyfta, eftersom jag insett att Ariel är inlärd på ett annat sätt än jag är. Hon är lärd att man drar med handen längs framsidan av benet, jag är lärd att man drar med handen längs baksidan av benet. Inte konstigt att vi inte förstod varandra tidigare.

Här har jag motat bort de andra hästarna, så Ariel skulle få se hur ligghallen ser ut. Tyvärr är den lite för liten för att rymma alla hästarna samtidigt, då de kommer för nära varandra. Ariel vet var gränserna går.



Förhoppningsvis skall vi byta sommarhage under nästnästa helg, då finns det en mycket större ligghall att tillgå.

Då jag har annat för mig idag, så åkte jag till Ariel igår istället. Blev bara en snabbvisit, men klockan var ändå mycket när jag väl var hemma igen.

Ariel trivs med livet som ledig, men verkar också uppskatta att jag kommer på besök. Hon är lite svartsjuk av sig, så om jag gosar med någon utav de andra hästarna har hon en svår balansgång. Smyga sig så nära att hon kan puffa lite försiktigt på mig, men samtidigt inte så nära att den andra hästen anser att hon behöver sig en tillrättavisning.

Jag borstade igenom henne, hon har fortfarande vinterpäls kvar på vissa ställen. Vill inte fälla det heller. Jag har hört om ettåriga shetlandsponnyer som inte fäller vinterpälsen, men aldrig en fjording. Knepigt...

Eftersom Ariel har en gigantisk hage fylld med saftigt grönt gräs, så väljer hon självklart att äta:



Risbusken... *suck*

Jag busade lite med henne innan jag lämnade hagen och det tyckte hon var superkul. Hon försökte dra igång de andra också, men de var mer mat-fokuserade. Ariel har i och för sig fått lite mage nu, så jag är inte bekymrad över hennes prioriteringar. Det är så kul med en busig åring som faktiskt vill springa ikapp med en. :-)

Idag är Ariel tio månader, vilket betyder fotografering och mätning. Tog in henne i stallet (ensam matte!) men lyckades inte få till något riktigt bra kort. Hon var hysterisk så fort jag inte stod näääära henne, och det är svårt att ta exteriörkort då. Det bästa blev denna:



Hon blev mätt till 125 cm i manken och 128 cm i korset, det vill säga en ökning med tre respektive två cm på en månad. Inte illa alls! Det blir nog ingen liten plutthäst ändå... Viktmässigt är hon nu uppe i 218 kg. Om jag kollar på tabellen för hur hög Ariel blir som vuxen, så kommer hon att bli 139 cm som hennes mankhöjd ser ut nu. Jag är nöjd... :-D

Innan hon fick gå tillbaka till hagen tog vi en tur till transporten. Och tänk, idag gick det mycket bättre! Det är väl typiskt vad inställningen hos mig kan göra ändå... Jag hade bestämt mig att det fick ta hela natten, men in i transporten, vända runt och ut igen skulle hon (så hon inte backar, utan tänker framåt hela tiden). Tre gånger gjorde vi det, utan större protester. Den sista gången fick hon till och med stå kvar i tio sekunder och fundera över situtationen. Dock med huvudet åt fel håll. Jag gav både havre och kliade henne, så jag tror transporten kändes helt okej. Eller, egentligen vet jag att det inte är transporten hon reagerar på, utan min inställning till det som skall göras.

Vackra Ariel!

Jobbet känns extremt tungt, ekonomin är inte den bästa, mina favoritbyxor har gått sönder, vänster lins är trasig (efter tre veckor!), hinner inte riktigt med plugget eller skrivkursen.

Alltså dags att åka ut till Ariel för att bli peppad! Ack så fel jag hade. :-(

Försökte lastträna, men hon ville inte. Ingen som helst framåtbjudning, ointresserad av havren, tjurig och rädd samtidigt.

Fick in henne en gång, men då var hon lika snabbt ute igen. Avslutade när hon hade stått med alla hovarna på rampen och sedan vänt sig runt och gått ut (alltså inte backat).

Allt känns tusen gånger värre än innan jag åkte ut. Dags att börja samla modellhästar igen?



Tro mig, han bråkar aldrig, rullar sig aldrig i lera, kostar inga pengar, blir aldrig skadad och går alltid i korrekt form...

Ja, eftersom jag lagt ut den här filmen på nätet, så är det väl inte mer än rätt att ni bloggläsare också får tillgång till den.

http://www.youtube.com/watch?v=yV6k9_8TSRE


Kom ihåg att det inte är något proffs som filmat och att kameran inte är någon bra kamera. Men Ariel är söt.

Min personliga åsikt, då jag spelat filmen om och om igen (på låg hastighet), är att hon har bra framben men inte så bra bakbensaktivitet. Sedan är ju hoppstilen bedrövlig, men det kanske har med det långa hoppet att göra också. *osäker*

Observera att ovanstående kommentarer gäller enbart det här filmklippet. Jag har sett henne med både bättre bakbensaktivitet och sämre framben många gånger. Likaså har jag sett henne hoppa annorlunda över andra typer av hinder.

Idag var det också mycket som hände för fröken Ariel. För att inte förvirra för mycket så blir det två korta blogginlägg och därmed rätt kategorier också.

 

Först var det äntligen dags för betessläpp. Efter att det blivit uppskjutet fem dagar och vi även fått en del regn, så var den något magra beteshagen snarare en djungel av grönska... K var lite orolig för fång, men vi har ju ändå vant in dem ganska länge på gräs nu, så jag försöker att inte oroa mig.

 

Med på betet fanns, förutom de tre islandshästarna, även travarstoet Nova som är två år gammal. Vår förhoppning är att Nova, Idunn och Ariel skall leka tillsammans, så det inte bara blir ätande i sommar, utan även lite bus.

Först släppte vi ut islänningarna och Ariel i hagen och sedan när de börjat äta fick Nova komma in. Jag försökte knäppa kort, men de flesta blev inte så bra. Mest betade de dessutom när jag hade kameran uppe.

   

När jag väl gett upp blev det plötsligt en väldig fart på dem och de tokrusade genom en stor del av hagen. Det var en rätt så häftig känsla att stå mitt i hagen och se hästarna galoppera långt borta vid horisonten. Det är verkligen en stooor hage!

Jag lyckades faktiskt filma en sekvens, när alla kom på rad och hoppade över diken. Däremot missade jag både Ariels gigantiska bocksprång, där hon nästan slår knut på sig själv och när hon hoppar högt över en nedfallen trädstam. Men dessa bilder finns kvar på min näthinna och gör mig lycklig.

Avslutar med två stora bilder, först en mindre lyckad på Ariel (eh, vad gör hon egentligen?)



Slutligen en bild där man faktiskt ser att hon har rätt långa ben.

Jag hade ju lite lösa planer på att ställa ut Ariel på SUFF:s utställning i början av juni. Men nu har jag insett att loppet är helt kört och det är bara dumt att tro någonting annat.

Jag har förvisso en transport, men jag har varken någon som kan köra eller en bil med dragkrok. Vidare har jag en häst som behöver mycket mer träning både av visning vid hand och av lastning i transport, så jag känner att tiden är på tok för knapp för detta äventyr.

Så istället har jag beslutat mig för att ge Ariel sommarledigt redan på onsdag, då de släpps på bete. Det känns mer rättvist, och även skönare för mig. Jag hinner fokusera på det allt mer krävande jobbet, min skrivarutbildning samt slutspurten på min halvtidskurs...

Naturligtvis kommer jag inte att lämna Ariel helt vind för våg, men det kommer inte bli några fler regelrätta träningar, utan mer allmän hantering och lastträning.

Sådär, då var sommaren ordnad för Ariels del. Jag har bokat in henne på ett bete med många olika typer av hästar, och i olika åldrar. Jag tror det kan vara bra för henne att se något annat än fjordhästar, så hon förstår att det finns bruna hästar också...

På betet finns det dessutom ett jämnårigt arabsto som jag hoppas att hon kommer att ha många trevliga stunder med. Ett plus är dessutom att betet ligger närmare Uppsala, så jag kan terrorisera Ariel ibland när det behövs. Inte för att jag tänker jobba med henne, men pussa på henne måste jag ju få göra även när hon är ledig.

Så nu är det bara höstens boende som är kvar att ordna. Jag vet ju var jag vill ha henne någonstans, men som det ser ut för tillfället är den lösdriften full. :-(