Ariel 3525

Onsdag betyder för mig oerhört mycket stress, mitt schema ser inte klokt ut och det känns som jag knappt hinner sitta ned fem minuter. Men tack och lov slutar jag tidigt och kan åka iväg till Ariel för avkoppling.

Eller inte...

Möttes av fröken "Jag-har-inte-haft-matte-här-på-tre-dagar-och-passat-på-att-göra-lerinpackning". Eh... Tack Ariel, jag älskar dig verkligen. Hur sjutton lyckas hon gnugga lera ÖVERALLT på kroppen? Till och med sådana där  luriga ställen som längst upp i ljumsken och inuti öronen.

Jag tog ut henne först och lät henne äta kraftfoder. Hon åt långsamt (eller normalt för en fölunge snarare) och på slutet ville hon inte riktigt äta upp. Så jag trugade på henne en tugga för matte och en tugga för husse, och hon gick på det tricket. Får väl börja leka med maten för att få henne intresserad. Typ låtsas att det är ett flygplan. Konstig häst jag skaffat mig.

Sedan började jag med lersaneringen, som tog ungefär en halvtimme. Hon njöt av varje borsttag, och varje gång jag avbröt för att rensa borsten så vände hon på huvudet och tittade uppfordrande. Det är rätt så tydligt att hon vet varför jag finns i hennes liv...

Gosade lite med Idunn också, för hon var lite kelsjuk. Efter en stund vände jag mig mot Ariel, som stod några meter ifrån, höll ut handen och sade "Ariel, kom då Ariel". Hon gick och betade det späda vårgräset, men höjde på huvudet, tänkte några sekunder och gick sedan fram till mig! Det är första gången hon gjort det och jag måste erkänna att jag blev väldigt rörd. Älskade Ariel, min ögonsten och bästis!

Någon gång medan vi stod och gosade/borstade/pratade insåg jag att jag en dag kommer att rida på henne. Jag har liksom inte tänkt i de banorna egentligen, att vi faktiskt kommer att uppleva massor med roliga saker tillsammans, att det här bara är början på ett fantastiskt kamratskap. Tänk att jag fått chansen igen, att få uppleva allt detta. Den här gången tänker jag njuta varje sekund.

Även fast armarna värker efter allt borstande...