Deppigt
Alltså dags att åka ut till Ariel för att bli peppad! Ack så fel jag hade. :-(
Försökte lastträna, men hon ville inte. Ingen som helst framåtbjudning, ointresserad av havren, tjurig och rädd samtidigt.
Fick in henne en gång, men då var hon lika snabbt ute igen. Avslutade när hon hade stått med alla hovarna på rampen och sedan vänt sig runt och gått ut (alltså inte backat).
Allt känns tusen gånger värre än innan jag åkte ut. Dags att börja samla modellhästar igen?
Tro mig, han bråkar aldrig, rullar sig aldrig i lera, kostar inga pengar, blir aldrig skadad och går alltid i korrekt form...
Men, det är ju tjusningen med "unghästeriet". Ingen dag är den andra lik! ;O) Och jag förstår att det kan kännas lite extra motigt när allt annat känns "blä", men i morgon är en ny dag med nya möjligheter! :-D Kika in i min blogg så får du se min vackra avtrillning jag gjorde idag och det får dig säkert på bättre humör.. ;O)
Men en modellhäst kan inte heller gnägga glatt åt att se dig ...
Josefine: Jo, det är ju sant, men Ariel gör ju inte heller det. ;-)
Nä, jag har slutat deppa nu, trots allt är det ju som Lotta skriver, unghästeriet betyder ju att det kan gå upp och ned. Ariel har ju varit superduktig under en längre tid nu, klart hon måste få vara jobbig ibland också.
Dessutom, om jag tänker efter, vilken häst skulle föredra att gå in i en konstig sak (transport) framför att beta i hagen med de andra hästarna? Ja, i alla fall inte Ariel, som ännu inte lärt sig att transporten och matte är roliga saker...
