Ariel 3525

Igår var det en synnerligen händelserik dag för Ariel. Två delmål för distansdebuten klarades av och hon fick även lite miljöträning. Men vi tar det hela från början.

Tog in Ariel från hagen, hon fick äta kraftfoder medan jag kratsade hovarna. Det är smart tänkt har jag insett, för då förknippar hon hovlyftandet med något positivt. Hon har faktiskt blivit mycket bättre på det de senaste veckorna. Gjorde ett tappert försök att borsta henne ren, med lite blandat resultat. Ibland önskar jag att jag hade en mörkbrun häst, så all lera inte syns...

Eftersom slangen till det automatiska vattenkaren är trasigt har hästarna fått vatten påfyllt av oss människor istället. Idag var karet helt tomt (men det fanns vatten igår), så jag misstänkte att Ariel var lite småtörstig. Klokt nog hade jag gjort i ordning den blå vattenhinken och för första gången någonsin drack Ariel ur hink. Hurra! Nu kan hon bli en distanshäst ändå... Jag hade ju sett framför mig hur jag släpade med ett stort vattenkar varje gång vi skulle på tävling. Noterbart är att hon behöver ta stöd mot hinkkanten när hon dricker.

Så gav vi oss iväg mot banvallen. Jag hade tänkt promenera en timme på den, och eftersom Ariel såg lite tveksam ut så slapp hon både sele och bett. Vi kom iväg rätt så bra, men redan efter en kvart mötte vi en tjej med ett halvblodssto på släp. Vi stannade och pratade en stund, det ena ledde till det andra och plötsligt var vi på väg tillbaka till stallet för uppvisning av lösdriften... Trevligt att prata häst var det!

Jag släppte ut Ariel och hann börja plocka undan alla saker när hästägare K dök upp och undrade om vi inte kunde ta oss en promenad tillsammans, hon, jag, Ariel och Idunn. Självklart ville jag inte missa ett sådant tillfälle, vi är verkligen inte bortskämda med sällskap på våra promenader. Så jag hämtade upp Ariel igen, och tog på henne både sele och träns utan några protester.

Så gick vi alla fyra runt byn, såg på en del farliga saker (biltvätten var läskigast) och mötte både bilar, traktorer och en gaffeltruck (!). Vi testade att turas om att gå först, och Ariel nådde här delmål 5 i distansritt, hon klarade både av att bli omsprungen och att själva springa om Idunn, utan några som helst problem. Duktiga tjejen! Naturligtvis är det lite annorlunda i en tävlingssituation, men samtidigt kan jag tycka att det är svårare att springa om/bli omsprungen av bästisen...

Vi var väldigt nöjda allihopa efter promenaden, Ariel något trött. Det märktes att hon inte är van att jobba så mycket, både fysiskt (30 + 45 min promenad) och mentalt. Men nu får hon vila ända till lördag, då jag planerat in en rolig promenad bort till hembygdsgården.