Vattenträning
Igår hade jag det så lyxigt att K hämtade upp mig vid busshållplatsen och så tjattrade vi om olika saker ända fram till stallet. Hästarna har tillfälligt fått byta hage, då det avverkas i deras vanliga hage. Detta hade resulterat i massor av bus (förstås) och Ariel hade ramlat omkull flera gånger. Så typiskt henne! Hon har nu bott i Alunda i ett år och fortfarande ramlar hon omkull för minsta lilla. Jag hoppas att hon så småningom faktiskt lär sig hålla reda på benen.
Hursom så varnade K mig för en ruskigt lerig häst och visst hade hon rätt. Fläckvis var Ariel musblack och det var tjock blöt lera blandat med ljusare torkade partier. Hela magen verkade bestå av lera och efter att gjort rent svettskrapan (med piggar) flera gånger började jag tröttna. Gissa om jag funderade på att installera en högtryckstvätt i stallet. Eller kanske en biltvätt!
K hade redan varit ute en sväng med Idunn, men hängde glatt på när jag och Ariel gav oss iväg. Eftersom Ariel inte gick att få tillräckligt ren så fick det bli promenad vid handen och inte tömkörning. Vi promenerade bort till dansbanan som finns i byn, lät hästarna gå ett varv där uppe och sedan ta sig ned igen. Idunn klev ordentligt upp ett trappsteg i taget, medan Ariel tog alla tre i ett enda steg.
K försökte få Idunn att trava vid hand, men det fanns inte riktigt någon motor idag. Men Ariel var mycket ivrig, det räckte med s-ljudet så travade hon igång. Så hon fick gå före Idunn och dra igång henne lite. Det hjälpte något, men idag var helt enkelt inte Idunns dag. Ariel däremot travade en riktigt fin uppvisningstrav, så matte blev alldeles flåsig av att försöka hänga med...
Sedan delade vi på oss. Jag och Ariel gick mot paddocken medan K och Idunn gick hem igen. Ariel blev lite orolig, men inte alls så hysterisk som förr i tiden. När jag fortsatte som om ingenting förändrats lugnade hon ned sig och fokuserade på mig istället. Jag tänkte dra undan några bommar, så de går att använda framöver (även om det blir frost), men det gick bara att få loss två stycken. Släpade dem genom hela paddocken och lade i ett hörn, med Ariel snällt skrittande bredvid mig. Sedan gick vi över en bom som var upphöjd, cirka 15 cm skulle jag tro att den var. Ariel lyfte mycket ordentligt på fötterna. Vem vet, snart kanske vi vågar ta "hindren" i trav också!
Sedan var Ariel så yster och stolt över sig själv att jag nästan var tvungen att släppa henne i rundkorallen. Där busade hon ett halvt varv, insåg att hon inte hade något fäste och tvärstannade. Jag manade på henne så hon gjorde några brallar, men sedan gick hon fram till mig och förklarade att rundkorallen inte var busningsbar. Så vi tog oss ett varv i skritt istället och jag förstod mer exakt vad hon menade. Halva rundkorallen var isig och andra halvan låg under 1 dm vatten... Ariel plaskade glatt igenom vattnet, om matte går före följer hon efter...
Lagom blöta vände vi hemåt och eftersom Ariel blev lite väl ivrig så blev det en del lydnadsträning. Ariel tycker att det är aptråkigt och varvade huvudruskningar med djupa suckar. Hon har dessutom lagt till med att stampa med höger framben för att demonstrera att mattes övningar är dumma. Men så länge hon lyssnar (vilket hon ju gör) så är jag nöjd. In i stallet kom vi till sist och där fick hon stå medan jag gick på toa. När jag kom ut från fikarummet gnäggade hon åt mig! Så sällskapssjuk har hon aldrig varit tidigare och eftersom hon samtidigt stod så snällt, så fick hon den bästa belöningen. Ut i hagen med de andra hästarna!
Hursom så varnade K mig för en ruskigt lerig häst och visst hade hon rätt. Fläckvis var Ariel musblack och det var tjock blöt lera blandat med ljusare torkade partier. Hela magen verkade bestå av lera och efter att gjort rent svettskrapan (med piggar) flera gånger började jag tröttna. Gissa om jag funderade på att installera en högtryckstvätt i stallet. Eller kanske en biltvätt!
K hade redan varit ute en sväng med Idunn, men hängde glatt på när jag och Ariel gav oss iväg. Eftersom Ariel inte gick att få tillräckligt ren så fick det bli promenad vid handen och inte tömkörning. Vi promenerade bort till dansbanan som finns i byn, lät hästarna gå ett varv där uppe och sedan ta sig ned igen. Idunn klev ordentligt upp ett trappsteg i taget, medan Ariel tog alla tre i ett enda steg.
K försökte få Idunn att trava vid hand, men det fanns inte riktigt någon motor idag. Men Ariel var mycket ivrig, det räckte med s-ljudet så travade hon igång. Så hon fick gå före Idunn och dra igång henne lite. Det hjälpte något, men idag var helt enkelt inte Idunns dag. Ariel däremot travade en riktigt fin uppvisningstrav, så matte blev alldeles flåsig av att försöka hänga med...
Sedan delade vi på oss. Jag och Ariel gick mot paddocken medan K och Idunn gick hem igen. Ariel blev lite orolig, men inte alls så hysterisk som förr i tiden. När jag fortsatte som om ingenting förändrats lugnade hon ned sig och fokuserade på mig istället. Jag tänkte dra undan några bommar, så de går att använda framöver (även om det blir frost), men det gick bara att få loss två stycken. Släpade dem genom hela paddocken och lade i ett hörn, med Ariel snällt skrittande bredvid mig. Sedan gick vi över en bom som var upphöjd, cirka 15 cm skulle jag tro att den var. Ariel lyfte mycket ordentligt på fötterna. Vem vet, snart kanske vi vågar ta "hindren" i trav också!
Sedan var Ariel så yster och stolt över sig själv att jag nästan var tvungen att släppa henne i rundkorallen. Där busade hon ett halvt varv, insåg att hon inte hade något fäste och tvärstannade. Jag manade på henne så hon gjorde några brallar, men sedan gick hon fram till mig och förklarade att rundkorallen inte var busningsbar. Så vi tog oss ett varv i skritt istället och jag förstod mer exakt vad hon menade. Halva rundkorallen var isig och andra halvan låg under 1 dm vatten... Ariel plaskade glatt igenom vattnet, om matte går före följer hon efter...
Lagom blöta vände vi hemåt och eftersom Ariel blev lite väl ivrig så blev det en del lydnadsträning. Ariel tycker att det är aptråkigt och varvade huvudruskningar med djupa suckar. Hon har dessutom lagt till med att stampa med höger framben för att demonstrera att mattes övningar är dumma. Men så länge hon lyssnar (vilket hon ju gör) så är jag nöjd. In i stallet kom vi till sist och där fick hon stå medan jag gick på toa. När jag kom ut från fikarummet gnäggade hon åt mig! Så sällskapssjuk har hon aldrig varit tidigare och eftersom hon samtidigt stod så snällt, så fick hon den bästa belöningen. Ut i hagen med de andra hästarna!
Kommentarer
Trackback
