Ariel 3525

Gårdagens övningar började riktigt bra. Jag hämtade in Ariel från hagen, hon kom emot mig i ivrig trav med lite oroliga blickar åt Sunnas håll. Inne i stallet höll stallägaren på att göra i ordning en fjäderfärbur (Fasaner? Rapphöns? Äh, någon slags fågel) och det både hamrades och borrades. Ariel brydde sig inte, men vi tog oss en runda och kikade på vad som byggdes. Ariel verkade nöjd med ”sin” nya box och stod sedan snällt uppbunden resten av tiden.

Jag gjorde klart henne för motion, borstade igenom ordentligt (usch vad hon fäller!) och tog på senskydden fram. Provade även sadeln med nya sadelgjorden och svanskappan, men de var vansinnigt mycket för stora. Jag förstår ingenting, jag som mätte så noggrant innan! Nåja, jag skall kanske vara glad att Ariel trots allt inte drar 75 cm i sadelgjord, utan att det just nu räcker med 65 cm… Hoppas kunna byta ut grejerna i nästa vecka.

Sedan hämtade jag in Zari ifrån hagen och gjorde i ordning även henne. Tjejerna var väldigt glada över att se varandra och nosade länge. Ariel föltuggade… Sedan trasslade jag lite med uppsittningen och fick ryta till då ingen utav hästarna ville stå stilla. Då stod de minsann som små ljus. Hm…

Skrittade iväg med två ivriga hästar, och jag var ganska stolt över dem ett tag där. Ja, faktiskt hela vägen bortåt skötte de sig över förväntan. Ariel glömde bort sig ibland och släpade efter lite, men hon behövde bara en liten påminnelse så skyndade hon sig ikapp.

Men sedan vände vi hemöver och då blev det kaos. Zari fick hiskeligt bråttom hem samtidigt som Ariel förvandlades till en sur åsna och vägrade ta ett enda steg mer hemåt. Så med vänster hand och sits försökte jag dämpa Zari samtidigt som jag med höger hand försökte dra Ariel närmare oss. Det var en riktig pärs och jag var arg som ett bi efteråt. Till nästa gång skall jag höra med J om jag kan rida Zari med spö. Inte för att hon behöver det, utan för att Ariel behöver lite rejälare påminnelser om vem som bestämmer tempo.

Jag var ganska arg när jag återvände till stallet, även om de sista meterna hade fungerat något bättre. Därför skötte jag klart Zari helt och släppte ut henne i paddocken (en bra bit från stallet) innan jag ens tittade åt Ariel. Hon kände förstås av att hon gjort fel och var väldigt mjuk och gosig vid avskötseln. Lite svettig hade hon blivit, men inte så mycket som jag förväntat mig. Uppenbarligen har hon mycket bättre kondition än jag någonsin trott, men samtidigt är det ju inte kondition vi tränar utan hållbarhet. Men en rolig bieffekt är det trots allt.

Bestämde mig för att ta mig en liten skrittur barbacka. Undrar om jag någonsin kommer att få sitta på henne med sadel, det känns verkligen hopplöst i dagsläget. Så mycket krångel som det varit hittills skulle jag inte bli förvånad om sadeln inte passar längre när jag väl sitter där.

Satt upp och påminde om att vi står stilla vid uppsittning. Ariel uppförde sig bra tills det var dags att börja röra sig mot hagen. För inte ville hon gå heller. Varje gång jag smackade och kramade med skänklarna så vände hon bak huvudet och nafsade i något utav mina ben. Hon var riktigt sur och trulig hela vägen och det var bara med en stor dos tålamod och envishet som jag lyckades få henne till hagen. Väl där berömde jag henne rejält och så fick hon gå in till Sunna som väntade ivrigt på henne. Till min förvåning började de nosa och pipa åt varandra, varvid Ariel lyfte på svansen och skvätte lite. Hon var ju högbrunstig!

Där och då föll alla pusselbitarna på plats. Varför hon varit så knepig halva ridturen, när hon blivit av med överskottsenergin, varför hon mest ville gå och nosa Zari i baken och varför hon inte ville att jag använde skänklarna. Hon blir sådan när hon är brunstig förstås!

Lite gladare över min sötnos till häst (som ju faktiskt i slutändan ändå gjorde det hon skulle) gick jag och hämtade Zari i paddocken. Passade på att prova de nyinköpta bomhållarna och de passade riktigt bra till mina vita hinderstöd. Sämre till de bruna, men å andra sidan passar inte de gamla bomhållarna särskilt bra på de vita hinderstöden. Så när jag ändå åker till Hööks och byter utrustningen skall jag passa på och köpa två hållare till. Fler tror jag inte vi behöver för tillfället.