Lugn

Det känns som om det var evigheter sedan jag åkte ut till stallet utan någon tidspress på mig. Många gånger har jag saker inplanerade senare på kvällen alternativt så vill jag hinna hem innan det blir mörkt.

Men idag åkte jag ut i god tid, med lugn i sinnet och vetskapen om att det inte fanns några måsten efter att jag varit hos Ariel. Jag tror det smittade av sig på Ariel, för även om hon var lite småstudsig på väg till stallet så verkade hon ändå mer avslappnad än på länge.

Hon fick stå i boxen och äta hö medan jag borstade igenom henne ordentligt, pillade bort kastanjer och gjorde även ett tappert försök att få svansen genomborstad. Jag lämnade den dock åt sitt öde efter en stund, inser att jag måste köpa schampo, tvätta igenom svansen ordentligt (tills den är ren och inte "bara" halvsmutsig) och därefter hålla den trasselfri med hjälp av borstning och pälsglans.

Kände igenom knän, haser och senor ordentligt. Tycker mig uppleva att hon fått större ledgångar, men jag är så ruskigt dålig på att avgöra sådant. Skall ta kort någon dag framöver och se om jag ser någon skillnad.

Jag satt en lång stund och bara njöt av att betrakta min häst också. Snart är det två år sedan jag tog språnget ut i det okända och köpte henne... Äntligen börjar det sjunka in att hon verkligen är min häst.

Kunde (förstås...) inte låta bli att sitta upp en stund. Ariel var helt oberörd, trots att det var 1 ½ månad sedan jag satt på henne senast. Dock kände jag ryggraden lite väl bra, så det behövs definitivt mer ryggmuskler innan jag kan börja sitta på henne igen.

Packade lite hö innan jag ställde upp Ariel i gången för frisering. Hon tyckte att det var en väldigt dum idé, det fanns ju hö kvar i boxen! Eftersom jag vill att hon skall få i sig så mycket hö som möjligt blev det därför en snabbklippning av manen, bara för att hålla den kort och så pass jämn att Ariel inte behöver skämmas.

Sedan fick Ariel till sin stora glädje återvända till boxen medan jag pratade i telefon med min mamma. När Ariel nästan ätit upp allt hö fick hon kraftfoder också. Hon har accepterat att inte äta förrän jag sagt varsågod, nu är det ingen diskussion längre. Däremot fortsätter hon äta hö medan hon väntar på att jag skall ge henne tillåtelse att äta kraftfoder.

Hon drack upp en hel hink vatten också, innan vi gick ut i hagen igen. Ariel ville förstås inte ut i hagen, utan spanade bortöver efter äventyret...
Trackback
RSS 2.0