En liten promenad
Idag var ju tanken att jag skulle prova ut en sadel till Ariel, men precis när jag klev ur bilen vid stallet pep mobilen till. Det var A som tyvärr hade fått förhinder. Vi enades om att hon skulle komma på torsdag istället och även ta med sig lite sadelgjordar.
Så jag fick ändra mina planer och beslöt mig för att ha en riktigt lugn och trevlig dag istället. Inte stressa ett dugg utan bara greja på med det jag ville göra. Plockade fram all utrustningen jag behövde och hämtade sedan Ariel i hagen. Hon kom genast fram till mig (med huvan på!) och verkade tycka det var trevligt att få lite uppmärksamhet igen.
Inne i stallet fick hon lite sojamjöl och mineraler i en hink medan jag borstade av henne som hastigast. Sedan fick hon stå uppbunden medan jag kratsade hovarna och visiterade henne. Hittade ett ganska otäckt sår vid högra armbågen, det var djupt och glipande på samma gång, så jag sköljde rent det och desinfekterade med sprit. Det känns väldigt skönt att jag skall på skördefest i stallet imorgon, så hinner jag ta in henne i stallet och kolla såret igen. I värsta fall får jag be K titta på det.
Sedan klädde jag på Ariel sidepullen och fipplade lite med bettet innan jag fick till det. Ariel grimaserade en del tills vi kommit ut från stallet och hon fick annat att fokusera på. Hennes hagkompis Zari hade gnäggat hela tiden vi varit försvunna och blev nu överlycklig över att se Ariel igen. Ariel brydde sig inte, det är som om hon föredrar mitt sällskap när vi är utanför hagen, som om hon lärt sig att det är så det skall vara.
Vi skrittade iväg längs hagstaketet och Zari sprang bredvid, gjorde diverse luftsprång och skrek ännu mer efter Ariel. Ariel undrade lite bekymrat vad det var för fel på henne och uttryckte sedan sitt ogillande över flugsvärmen som följde efter oss. Jag bestämde mig raskt för att i möjligaste mån åka ut tidigt på morgonen till Ariel, så vi i fortsättningen kan promenera under lite vettigare former. Nu gjorde min oro för Zari och Ariels huvudkastningar för att undvika flugorna att vi vände ganska snart efter att Zari försvunnit bakom oss.
Ariel blev faktiskt lite uppspelt på hemvägen, men när jag fortsatte kräva fokus så omvandlade hon energin till att länga ännu mer på steget. Jösses vad hon har utvecklat skritten under vilan! Tidigare var jag nöjd över hennes skritt med 2 dm övertramp, nu är hon lugnt uppe i 3 dm... Däremot har hon utvecklat två rejäla överben under vilan också och det är jag mindre nöjd med. Jag hoppas verkligen att de växer bort, men K skall få kolla på dem också någon dag.
Åter i stallet tränade vi lite efterskötselrutiner. Ariel fick lindade ben och jag passade även på att blöta svansen på henne. Hela hon behöver egentligen ett bad, men samtidigt känner jag mig tveksam till att bada henne när hon skall klara av myggor och andra flygfän. Dessutom har vi inget varmvatten i stallet längre och det lär inte bli populärt att bada henne i kallvatten...
Släppte ut en mycket nöjd Ariel i hagen. Hon gick Zari lugnt till mötes och berättade om alla spännande saker hon varit med om. Förmodligen skröt hon lite extra.
Så jag fick ändra mina planer och beslöt mig för att ha en riktigt lugn och trevlig dag istället. Inte stressa ett dugg utan bara greja på med det jag ville göra. Plockade fram all utrustningen jag behövde och hämtade sedan Ariel i hagen. Hon kom genast fram till mig (med huvan på!) och verkade tycka det var trevligt att få lite uppmärksamhet igen.
Inne i stallet fick hon lite sojamjöl och mineraler i en hink medan jag borstade av henne som hastigast. Sedan fick hon stå uppbunden medan jag kratsade hovarna och visiterade henne. Hittade ett ganska otäckt sår vid högra armbågen, det var djupt och glipande på samma gång, så jag sköljde rent det och desinfekterade med sprit. Det känns väldigt skönt att jag skall på skördefest i stallet imorgon, så hinner jag ta in henne i stallet och kolla såret igen. I värsta fall får jag be K titta på det.
Sedan klädde jag på Ariel sidepullen och fipplade lite med bettet innan jag fick till det. Ariel grimaserade en del tills vi kommit ut från stallet och hon fick annat att fokusera på. Hennes hagkompis Zari hade gnäggat hela tiden vi varit försvunna och blev nu överlycklig över att se Ariel igen. Ariel brydde sig inte, det är som om hon föredrar mitt sällskap när vi är utanför hagen, som om hon lärt sig att det är så det skall vara.
Vi skrittade iväg längs hagstaketet och Zari sprang bredvid, gjorde diverse luftsprång och skrek ännu mer efter Ariel. Ariel undrade lite bekymrat vad det var för fel på henne och uttryckte sedan sitt ogillande över flugsvärmen som följde efter oss. Jag bestämde mig raskt för att i möjligaste mån åka ut tidigt på morgonen till Ariel, så vi i fortsättningen kan promenera under lite vettigare former. Nu gjorde min oro för Zari och Ariels huvudkastningar för att undvika flugorna att vi vände ganska snart efter att Zari försvunnit bakom oss.
Ariel blev faktiskt lite uppspelt på hemvägen, men när jag fortsatte kräva fokus så omvandlade hon energin till att länga ännu mer på steget. Jösses vad hon har utvecklat skritten under vilan! Tidigare var jag nöjd över hennes skritt med 2 dm övertramp, nu är hon lugnt uppe i 3 dm... Däremot har hon utvecklat två rejäla överben under vilan också och det är jag mindre nöjd med. Jag hoppas verkligen att de växer bort, men K skall få kolla på dem också någon dag.
Åter i stallet tränade vi lite efterskötselrutiner. Ariel fick lindade ben och jag passade även på att blöta svansen på henne. Hela hon behöver egentligen ett bad, men samtidigt känner jag mig tveksam till att bada henne när hon skall klara av myggor och andra flygfän. Dessutom har vi inget varmvatten i stallet längre och det lär inte bli populärt att bada henne i kallvatten...
Släppte ut en mycket nöjd Ariel i hagen. Hon gick Zari lugnt till mötes och berättade om alla spännande saker hon varit med om. Förmodligen skröt hon lite extra.
Kommentarer
Trackback
