Långtur med lite krav

I förrgår fick Ariel vila, då vi var till stan och tog bort vår älskade hund. Han har varit i familjen i 14 år, så det var ganska tungt. Gosade extra länge med Ariel den kvällen, man vet aldrig hur kort tid man har sina djur till låns.

 

Igår blev det en riktig långtur. Jag hade förberett innan genom att mäta på kartan, vi skulle rida mot en vändplan som låg en mil bort och sedan vända hemåt och rida en mil tillbaka. Om det tog längre än 90 minuter att rida dit, så skulle vi vända innan. Så antingen två mil eller tre timmar var planen.


Första 20 minuterna är det ju skritt som gäller, sedan blev det en hel del trav. Ariel bjöd på bra i traven bortåt, inte så att jag behövde göra förhållningar, men så det ändå gick i lite raskare tempo. Runt 11-12 km/h skulle jag tippa på. Sedan blev det förstås en del skritt också, där det var för ojämnt för att trava eller där det gick uppför eller nedför.


Vi hade 500 meter kvar när mobilen larmade att det gått 90 minuter, så efter lite velande bestämde jag mig ändå för att vända. Ariel var till en början superpigg hemåt, bland annat travade vi genom en stor (och lång!) vattenpöl med bibehållet tempo. Men allt eftersom lugnade hon sig i traven, så sista travsträckan hemåt kunde jag ha henne på lång tygel. Kanske krävs det tre timmars ridning för att dämpa hennes iver. ;-)


Avslutade innan sista skrittsträckan med galopp, inga problem att fatta och hon bjöd fint i galoppen. Sedan skrittade vi sista 25 min hem, varav sista biten avsuttet. Hon var svettig, men inte så farligt mycket ändå. Hon var inte särskilt trött heller, mest nöjd.


Hemma blev det avsvampning och gräsätning innan hon fick gå ut i hagen. Funderade på att smeta på kyllera, men bestämde mig för att jag ville se eventuella reaktioner på benen utan extra pyssel.


Totalt red vi 185 minuter och 19 kilometer. Räknar jag bort fram- och avskrittningen höll vi ett tempo på 7,3 km/h och det kändes absolut inte överilat på något vis.


Jag har förresten även börjat ge henne saltvatten, där jag börjat med nio gram salt i tio liter vatten och successivt ökat på saltet. Nu dricker hon maxdosen, 90 gram salt i tio liter vatten. Hon verkar gilla smaken, så jag hoppas att hon dricker det även i fortsättningen efter träning. I övrigt sörplar hon glatt i sig vatten i vattenpölar och diken längs vägen, så jag tror inte jag behöver vara bekymrad över hennes vätskebalans.


Kommentarer
Postat av: [email protected]

Din nogrannhet skulle få många distansmänniskor att bli gröna av avund. Tur att Ariel har dig som sin människa.

2011-06-02 @ 20:17:12
URL: http://viggartorp.blogg.se/
Postat av: Ellinor Karlström

Tack snälla Jennika för de orden! Även om jag känner att jag kunde vara noggrannare... ;-)

2011-06-02 @ 21:46:59
URL: http://habina.blogg.se/ariel

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0