Ariel 3525

I tisdags ringde veterinären som kollat på Ariel i måndags. Hon hade diskuterat med kollegor på hästkliniken på Ultuna och de ville att vi skulle boka ett besök och komma in.

 

Så i torsdags hämtade jag Ariel och Ricky från hagen och lastade in i L:s transport. De stod som två ljus hela vägen, så stolt över dem! Framme på Ultuna fick vi träffa veterinären som skulle kolla på Ariel. Hon började med ultraljud av livmoder och urinblåsa och gick sedan in med kamera i urinvägarna. Hennes misstanke om diagnos fastställdes då.

 

Ariel har fått en nervskada i samband med fölningen, som påverkar urinblåsans muskler. Det gör att hon får svårare att kissa. Urinet kommer ut som det skall, men de små segment (gruspartiklar) som också finns i urinen stannar kvar i urinblåsan och irriterar allt mer. Ariels urinvägar och urinblåsa såg ut som det var cement på botten, även om det inte var så mycket som veterinären först befarat.

 

Som tur var så var varken njurar påverkade eller urinblåsas väggar, som efter en längre period med problem kan bli förtjockad och därmed ha sämre återhämtningsmöjlighet.

 

Ariel får nu medicin för att urinblåsans muskler skall dra ihop sig igen, hon får medicin för att hindra en infektion att sprida sig och hennes urinblåsa spolas flera gånger om dagen för att man skall få ut allt segment.

 

Hon och Ricky är kvar på Ultuna åtminstone över helgen, sedan hoppas jag att de får komma hem igen!

 

I samband med att veterinären kollade urinblåsan med kamera gick hon också in i livmodern och kollade. Allt var fint där, så skönt att veta. Fascinerande att se hur det ser ut inuti, det går inte riktigt att förstå när man bara sett det på bild.

 

Ariel vägdes (480 kg tror jag?) innan hon fick en egen box tillsammans med Ricky. Hon var inte alltför nöjd över att få stå på box, men så länge hon blir helt återställd så får hon allt stå ut med sådant. Finaste tjejen, bli bra nu!