Tittig men glad

I fredags red vi iväg till vänster från stallet, Ariel med öronen som antenner. Alla farligheter hon kunde hitta spanade hon på och ibland kändes hon mer som en ostkrok än en häst. Men hon gick i alla fall nästan där jag tyckte att hon skulle gå. ;-)
 
Vi travade 2x3 min och hon har verkligen tryck i traven. Jag försöker att dämpa, men samtidigt vill jag inte bromsa henne för mycket. Svårt det där, när jag känner att hon egentligen inte har balansen för att trava så fort. :-S
 
Men hon kändes nöjd i alla fall och det är det viktigaste. Vi provade att gå ett steg i taget över bron när vi kom hem igen och det var roligt! Jag känner att bruksridningen verkligen hjälper mig med de små detaljerna i ridningen, det skulle vara så skoj att få prova en riktig tävling någon gång!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0