Ariel 3525

Igår blev det jobb på banan. Började med att skritta fram LB:2 och programmet sitter helt. Sedan fick hon trava lättridning i mjuka bågar och galoppera några långsidor i lätt sits innan skrittpaus och nytt fokus. Jobbade med övergångar mellan trav och galopp på volten och Ariel kändes riktigt bra. Ville som vanligt vara utåtställd, men jag lät det vara och fokuserade på voltens storlek istället.

 

Sedan jobbade vi med övergångar mellan trav och halt längs fyrkanten, men då Ariel var väldigt ofokuserad blev det en del skritt också, för att få henne att vara beredd på mig hela tiden.

 

Tänkte avsluta med att rida något varv på volten i galopp igen och då började hon krångla. Skulle tränga in i volten och jag blev frustrerad. Tog några djupa andetag och fattade galopp igen. Då plötsligt är det som min kropp säger "Jaha, är det fram med höften du vill. Men det kan jag fixa. Då blir det lättare att sitta i sadeln också" och så sitter jag perfekt! Bara sitter i sadeln och följer hur mjukt som helst med i galoppen. What? Det kändes helt, helt underbart, så då ville jag förstås galoppera något varv till.

 

Jag kunde stötta Ariel i galoppen, vilket behövs då hon inte är så stark ännu. Kunde inte riktigt tro det jag kände, så jag var tvungen att byta varv till höger för att se om känslan var kvar. Det var den! Höger galopp kändes inte riktigt lika enkel som vänster, men jag satt i sadeln och hade höfterna på plats. Hurra!

 

Joggade av Ariel på en åttvolt och sedan fick hon skritta av på stora fältet mitt emot stallet. Hon var genomblöt i svett, delvis på grund utav det ganska tuffa arbetet, men även för att hon skaffat sig lite för mycket vinterpäls redan. Men nu är det bara en månad kvar tills vi börjar trappa ned jobbet, så hon får klara sig utan att klippas i höst.

 

Hon var nöjd efteråt, precis som jag. Kanske kände hon också av hur mycket lättare det blev med matte som hjälpte istället för stjälpte. Nu skall jag bara se till att fortsätta rida så. ;-)