Ariel 3525

I fredags skrittade jag till gräsvägen för att utmana mina rädslor. Framme vid gräset blev det trav hela vägen bortåt. Ariel var lite taggad, men det var just vad jag ville ha. Jag måste våga rida henne framåt även när hon är taggad, bromsar jag upp henne blir hon bara ännu mer taggad och vi hamnar i en ond cirkel. Hon är så lätt att bromsa, så jag måste våga rida på. För hon lyssnar ju på mig när jag väl ber henne sakta ned.

 

Sedan utmanade jag mig själv ännu mer, genom att be henne galoppera hemåt. Det var ett snabbare tempo än vi brukar ha, men jag manade ändå på henne mer. Hon galopperade inte det fortaste hon kunde, men snabbare än vi galopperat ihop på plan mark i alla fall. I uppförsbackar har jag vågat driva på henne ganska mycket, men det är skillnad, då känns inte tempot så tydligt som på plan mark..

 

Ariel var duktig, tog fattningarna rätt hela tiden och lyssnade så bra när jag behövde förhålla henne. <3 Vi avslutade med lite trav och galopp på grusvägen till vänster, innan vi svängde in på klätterstigen och skrittade av den vägen. Härlig och harmonisk tur, nu skall vi bara våga lite med på ridbanan också!