Äventyrlig långritt

I måndags var vi ett gäng som red på långtur i stallet. Det var jag och Ariel, G på Sickan, M på Matilda, M på Miranda och M på Putte.
 
Vi växlade vem som var i täten, Ariel trivdes bäst först men gick snällt även när hon var i mitten eller sist. Skönt! Det var endast när hon var sist och vi galopperade som det blev lite jobbigt. Vi har jobbat så mycket med bjudningen i galoppen, så jag ville egentligen inte bromsa henne nu när hon började galoppera lite snabbare. Men så blir det ju när man rider i grupp och har olika tempon.
 
Ariel fick vara tuff brud och gå först över några broar samt genom en del vattensamlingar. Hon är verkligen fantastisk, min lilla tjej. Bara hon får kika lite innan så går hon fram precis överallt. <3
 
Vi hade ridit lite mer än en timme när vi skulle över en skoterbro. Jag var lite skeptisk, då den verkade hal efter regnet, men alternativet var att gå över ån och den var rejält översvämmad. Putte och Sickan gick över bron och sedan var det Mirandas tur innan mig och Ariel. Jag ville inte riskera någonting, så jag hade suttit av Ariel och skulle precis kliva upp på bron då Miranda halkade till och hamnade i vattnet. :-(
 
Efter det vågade varken jag eller M på Matilda ta oss över bron, utan vi red tillbaka samma väg som vi kom istället. Vi möttes upp vid grillplatsen, där hästarna fick äta gräs och vi grillade hamburgare. De andra gick lösa i temporära hagar, men jag ville inte riskera att Ariel gick på egna äventyr (hem till sin son till exempel...) så jag ledde henne så hon fick beta. Sådana gånger är det skönt med distanstränset, bara att haka av bettet och flytta tygeln så det blir grimma med grimskaft istället. :-)
 
Hemvägen var kortare, vilket var tur. Vi var rätt trötta hela gänget tror jag... Ariel gick rätt så nöjt i lugn skritt längst bak, hon visste äntligen var vi var någonstans igen och kände sig nöjd med det. :-)
 
Jag har noterat att hon är ganska ointresserad av att komma fram till mig i hagen, så för säkerhets skull får hon vila fram till bruksridningstävlingen. Det var trots allt länge sedan hon fick vilopaus från ridningen. Vi har ju hållit igång ganska intensivt ända sedan i januari. Vila blir nog bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0