Ariel 3525

Igår tränade vi dressyr för P. Började med att skritta fram på grusvägen, så då fick Ariel ha reflexskydden på sig. Så trist med mörkret. :-(

 

Inne på ridbanan joggade vi fram lite i trav och jag upplevde att Ariel växte i kroppen, blev liksom större i rörelsen. Sedan galopperade vi på diagonalerna, eftersom det stod hinder här och där på ridbanan. Det var så roligt att galoppera, Ariel bjuder till mycket mer nu och jag tyckte att jag fick lite mer tryck i henne än annars. 

 

När vi sedan red fram till P för instruktioner retades hon med mig och tyckte att vi blivit riktigt duktiga på att busgaloppera. ;-) Tänk att det bara är 3 ½ månad sedan vi red första träningen! 

 

Vi fick börja jobba på volten i trav, först bara fokus på volten och böjning, men sedan tempoväxlingar i trav. Vi skall tangera gränsen till skritt i traven, sedan rida på framåt ordentligt. Ariel kämpade på tillsammans med mig, när traven blev tillräckligt långsam så tappade vi volten och när vi hade volten så hade vi inte den bästa traven. Men det kommer mer och mer, successivt. Framförallt gick hon i en bra form nästan hela tiden i trav, det är så lätt när jag bara är stilla med handen, följer med hennes rörelser och stör så lite som möjligt. Vilket förstås låter lättare än det är. :-P

 

Sedan jobbade vi med galoppen, där vi fattade från skritt för att stärka galoppen och sedan skulle hon tillbaka i skritt igen så fort som möjligt. Här blev jag lite irriterad på mig själv, jag tänker fortfarande alldeles för mycket "tävlingsdressyr" istället för att se träningen som just ett träningspass. Så det var först i slutet av alla övergångar som jag insåg fördelen med att ge rösthjälp till Ariel. Dels för att snabbt få ned henne i skritt igen (hon är mycket mer lyhörd på rösten än sits och hand) men även för att få henne att fatta galopp direkt. När jag väl använde rösten blev det förvisso ganska hackiga avbrott till skritt, men det tog inte halva volten att komma dit. P påpekade dessutom att vi just för stunden inte fokuserar på bra övergång till skritt, utan enbart att fatta galopp så mycket som möjligt för att stärka galoppen. 

 

Det är så roligt att rida dressyr nu, för det känns inte alls jobbigt fast det är jobbigt. Jag har fått mer muskler och kondition och Ariel också, så vi kan orka lite mer. Samtidigt får vi nya utmaningar så vi fortsätter att utvecklas. Egentligen hade jag tänkt rida en träning till och sedan ställa av Ariel för vintern, men jag börjar vackla. Kanske är det lika bra att fortsätta träna så länge underlaget är bra? Det är ju inte precis så att Ariel behöver vintervilan... Fast då måste jag klippa henne, så jag får fundera på det hela ett tag till. 

 

Efter avjoggning på en grymt fin häst, som sänkte nacken och verkligen kom upp med ryggen, så skrittade vi av i mörkret. Ariel tyckte det var lite småläskigt, så jag satt av och gick bredvid henne. Hon litar verkligen på mig! Då och då tryckte hon nosen mot min hand för att kontrollera att jag verkligen var kvar med henne. Finaste, underbaraste hästen! <3