Ariel 3525

Igår red vi dressyr på ridbanan. Jag höll mig till min plan hela tiden, vilket var att försöka få Ariel lösgjord både fysiskt och psykiskt. Hon spänner sig lätt, speciellt när hon är överpigg pga att hon står på box nattetid.

 

Vi började med att skritta ett par varv på lång tygel. Sedan gjorde vi framdelsvändningar på mindre fyrkant. Jag brydde mig inte i någonting annat än att hon gjorde halt, flyttade för skänkeln och sedan bjöd framåt (hon har en tendens att börja tänka bakåt när hon gör framdelsvändningar). Vi gjorde dem om och om igen, med massor av beröm när hon gjorde rätt och ingen egentlig reaktion om hon gjorde fel.

 

Ariel blev så fin! Hon fokuserade helt på mig, i vår egna lilla bubbla. Sedan fortsatte jag med att göra övergångar mellan skritt och trav, där hjälperna skulle vara så små som möjligt. Det var helt otroligt hur känslig hon är! Jag fick henne att börja trava bara genom tanken och sedan sakta av enbart genom att jag spände korsryggen. Wow!

 

Jag provade en galoppfattning också, men det var att gå för fort fram. Hon blev lite väl studsig efter att ha galopperat en långsida, så vi återgick en stund till framdelsvändningarna samt rena halter här och där, sedan slappnade hon av tillräckligt för att vi skulle kunna fortsätta med övergångarna skritt-trav.

 

Fina, fina flickan! Eftersom vi kändes så samspelta bestämde jag mig för att testa att göra skänkelvikning på volt. Vi har ju gjort det en del för P, men det har sällan blivit bra. Jag blandar ihop hjälperna och Ariel gör lite vad hon tror att jag vill. Men igår var jag noga med hjälpgivningen, tog det lugnt och hon bara flöt längs volten i skänkelvikning. <3 Så pass att jag fick parera lite då hon tvärade lite väl mycket. Vi behöver ju inte göra det översvårt. ;-)

 

Efter skänkelvikningen nöjde jag mig för kvällen, Ariel kändes så lugn och harmonisk, det var helt fantastiskt. Vi var bägge väldigt lyckliga när vi gick in till stallet igen. <3