Grunden är allt

Idag åkte vi till Ammer för att träna för en ny tränare, I. Ariel var väldigt spänd och ofokuserad när vi var framme, kastade sig för "farligheter" en gång, vilket inte är likt henne... Jobbade med framdelsvändning en stund och det hjälpte. Sedan fick vi gå in i ridhuset och hann jogga lite i trav på volten (minska/öka volten) innan det var vår tur. Jag vet inte vad det är med Ariel och ridhus, men hon skärper sig liksom lite extra, även om hon inte alltid har fullt fokus på mig. 
 
Presenterade oss för I och fick sedan börja skritta på 20-metersvolt. När det kändes bra gick vi över i trav, lättridning. Red i en lite snabbare trav än vanligt, men Ariel svarade bra på det. Fick korta tygeln lite, men framförallt tillsägelse om att inte ge henne tygeln när hon sträcker ut halsen och/eller frustar, utan hålla kvar händerna och se till att hon är i ramen som jag bestämt...
 
I noterade även att jag gärna länger ut armbågen på den arm jag har som ytterarm. Inte tillåtet, då smyger ju Ariel åt sig lite mer tygeln den vägen också... Utan fortfarande böj på armbågen även när den är på yttersidan. :-P Det gjorde enorm skillnad, Ariel pustade lite och tyckte det var jobbigt med mera ram, men jag behövde bara krama om med skänklarna lite så fann hon sig i det hela. 
 
Red sedan omväxlande på fyrkanten och på en 15-metersvolt vid olika bokstäver. Det är förbaskat svårt att få till de där volterna, men I ställde sig som mittpunkt några gånger så jag fick lite bättre kläm på det. Koner får det bli framöver. ;-) Fick även påpekat att man aldrig kan ställa hästen för att förbereda hörnpasseringen för tidigt. Fy vad jag slarvar med hörnpasseringar... Från och med nu skall jag försöka att förbereda ordentligt, hellre lite för tidigt än att hörnet bara plötsligt dyker upp. Halvhalter kanske? ;-)
 
Fick sedan återvända till 20-metersvolten och gå över i galopp. Lite småtjafs med sadeln, som åker snett i vänster varv (suck!), men då fick jag order om att bara bryta av till trav, rida lätt tills sadeln var på plats igen och så börja om. När vi galopperade kunde jag plötsligt hålla händerna på plats (mycket lättare för Ariel då!) och använda skänklarna (hurra!) så vi faktiskt kunde fokusera på vägen. För när jag väl har vägen på plats, dvs att jag bestämmer hur volten skall vara, då kommer även ställningen och formen. Ariel galopperade flera varv i både vänster och höger galopp med rätt ställning och böjning. Hurra!!! Det kändes faktiskt inte så svårt heller och när det blev för jobbigt för henne behövde jag bara använda sitsen och "gunga igång" henne lite. 
 
Joggade av en nöjd häst, jag var också enormt nöjd. Finns förstås massor mer att arbeta med, men jag fick flera riktigt bra tips att ta med mig hem. Att vara noga med hörnpasseringar och se mittpunkten på volten var två saker, men även att ignorera när Ariel börjar fippla med bettet, det är en styrkesak. Bara driva på lite och fortsätta som vanligt. När det gäller tävling, så var det bara att fortsätta tävla. Det kommer att ta tid innan tävlingarna blir roliga för oss bägge, men tills dess måste jag vara glad och positiv, oavsett hur Ariel beter sig på banan. Jag skulle inte tänka på domaren, de vet att det är nybörjarekipage ibland och alla måste få vara nybörjare. Det kändes så himla bra! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0