Slutmätt
Igår fick Ariel gå in i transporten igen. Som vanligt stannar hon med frambenen på rampen och frågar om det verkligen är nödvändigt att åka? ;-) Uppmuntrade henne med morotsbit och då gick hon hela vägen in.
Körde till Bergsåkers hästklinik och det tog knappt två timmar. Väl framme där fick Ariel till sin lycka en höpåse med blött hö att äta, medan jag letade reda på receptionen och betalade för oss.
Sedan lastade jag ur Ariel och lät henne beta en stund. Det var fyra ponnyer före oss, så det blev en stunds ätande. Men tack och lov verkade det inte vara något gränsfall, för det tog inte mer än en kvart innan det var vår tur. :-)
Mätmännen konstaterade rätt snabbt att Ariel var 144,5 cm med skor, så jag brydde mig inte om att försöka få henne att slappna av mer och därmed kanske bli maxad C-ponny. Så viktigt är det ändå inte för mig att debutera på 70 cm eller 80 cm i hoppningen, vi får helt enkelt rida mer höjder på träning innan vi kommer ut på tävling. Vi har förhoppningsvis många år på oss. :-)
Så mätmännen skrev 143 cm i intyget medan veterinären kollade Ariels ålder gentemot tänderna samt läste av chipet. Han tyckte att hon var fantastiskt fin och det är förstås alltid trevligt att få beröm. :-)
Ariel verkade lite förvånad över att det var allt vi skulle göra, men klev ändå upp på rampen med frambenen. Sedan såg hon skeptiskt på mig. Måste vi verkligen åka? Sötnosen... Förklarade för henne att jag inte tänkte rida hem, utan det var bara att kliva på. Så då gjorde hon det och som belöning fick hon ha höet kvar medan vi åkte hem.
Väl hemma igen fick hon en morotsbit som belöning, men var för trött för att äta den... De här långresorna tar på henne och det är något jag behöver ha i bakhuvudet när jag tävlingsplanerar. Det är ingen mening att åka på tävlingar längre bort, så länge hon blir så här trött efter 2x2 timmar.
Hon var i alla fall nöjd över att vara hemma och få gå ut i hagen igen. :-)
Kommentarer
Trackback
