Ariel 3525

Jag har provat lite olika upplägg för konditionsträning;

 

Galoppera långt och länge.

Jobbade mycket med detta när Ariel var unghäst. Tanken var att hon skulle få bättre galopp, men det ledde mest till att vi blev less på alltihopa eftersom det inte fanns några långa galoppvägar, utan det blev galopp fram och tillbaka på samma grusväg.

 

Galoppera i uppförsbacke.

Fungerade ok uppe i norr, där det var väldigt backigt. Enda problemet där (förutom att backarna var väldigt branta), var att vi sedan var tvungna att ta oss nedför samma backar för att sedan galoppera uppåt igen. Dvs tråkigt så det förslår och slitigt för frambenen.

 

Intervaller.

I teorin gillar jag intervaller, det blir en tydlig plan att följa och mäts det tex återhämtningspuls efter tio minuter så är det lätt att se framsteg. Men det är så dödligt tråkigt att veta att "nu ska jag galoppera 2 min och sedan skritta 2 min", för att inte tala om att jag hittills aldrig hittat någon ridväg där det är praktiskt genomförbart. Utan mitt i den där galoppen så kommer det en bil körandes, eller så blir det brant nedförsbacke så man för hästens bästa måste sakta in.

 

Lågpulsjobb.

Det här gjorde vi när Ariel tränades för distansritt, framförallt som fyraåring. Dödligt tråkigt. Man bara mal och mal hela tiden...

 

Så det jag kommer testa i år, är en egen variant. Den heter "ha roligt och utvärdera efteråt". ;-) I korthet går den ut på att jag rider ut (gärna med sällskap som kan trigga Ariel) på en grusväg som är minst 5 km lång (finns iaf två alternativ vad jag vet) med så lite trafik som möjligt. Efter uppvärmning galopperar vi snabbt och så länge som det känns bra. Sedan får Ariel skritta tills pulsen gått ned under 100 spm (så pulsmätare krävs alltså), då galopperar vi igen. Förr eller senare vänder vi hemåt och vid samma punkt som vi slutade uppvärmningen på, påbörjar jag nedvarvningen. Sen sätter jag mig med runkeeper (som jag alltså har igång, glömde nämna det) och analyserar vad det var vi gjorde. Det som egentligen är intressant är ju hur många minuter vi totalt galopperat, hur långa skrittpauserna blev och vilken puls Ariel hade tio minuter efter arbetet. 

 

Uppvärmningen ja! Den är superviktig vid konditionsjobb, så hästens kropp verkligen kommit igång innan man kräver snabbare galopp. Jag märker stor skillnad på Ariel om jag verkligen låter henne värma upp först, sedan kan hon växla upp till snabb galopp mycket lättare. Jag skrittar alltid fram tio minuter. Helst på fri tygel, men lite beroende på Ariels dagsform kan jag ibland behöva korta tygeln för att stötta henne när hon blir tittig. Sedan travar vi i lugn takt 5 min och galopperar i lugn takt 5 min (byter galopp efter halva tiden). Därefter skrittpaus tills pulsen är under 100 spm och sedan är vi uppvärmda och redo för att rejsa. :-)

 

Nedvarvningen är också viktig, den görs ungefär likadant som uppvärmningen. Försöker dock ha Ariel lite mer lång och låg i traven än vad hon brukar vara i uppvärmningen. Skritten blir oftast på fri tygel, då hon är nöjd efter jobbet. Men om det varit för tufft, så visar hon tröttheten genom att bli tittig, så då blir det kortare tygel även där. 

 

Rolig bild från runkeeper! Här galopperade vi på isen uppe i norr, det var även då vi slog hastighetsrekord för oss, 29,4 km/h kom vi upp i. :-D