Tävlingsdebut i bruksridning

Ja, uppladdningen har inte precis varit den bästa... Efter långritten fick Ariel vila ett par dagar och sedan blev jag superförkyld, så då fick hon vila ännu mer. Jag är inte frisk än. :-(
 
Men i söndags var det dags att tävla för första gången på två år... Missbedömde hur lång tid det skulle ta att fixa grabbarna på morgonen, så jag var sen och väldigt stressad när jag tog in Ariel från hagen. Vi skulle rida som tredje ekipaget, så det var bråttom! Skippade bangenomgången för att spara tid, banan kunde jag ju sedan tidigare. Förvarnade domaren om att jag skulle rida förbi muren och inte hoppa det.
 
Borstade av Ariel som hastigast, kratsade hovarna i en rasande fart och började sedan sätta på de vita dressyrskydden. Ariel, den underbara hästen, svarade på min stress genom att mjukt placera sin mule i min nacke och andas i mitt hår. Hela hennes varelse sade "lugn matte, vi gör ju det här tillsammans".
 
Efter det tog jag det lite lugnare med påklädnaden. ;-) Hann till och med rida några varv på framridningsbanan och checka av övergångar samt ryggning innan det var vår tur att vara sällskap på banan. Såg på medan Matilda och M red igenom banan riktigt trevligt. Sedan var det min tur! Hälsade på domaren och började sedan rida igenom banan.
 
 
Ariel var enormt taggad, det märktes att hon inte ridits på ett tag... Satte av i en väldigt snabb trav genom den avsmalnande korridoren, som jag upplevde var väldigt smal i slutet. Men genom kom vi! Sedan ett hinder vi inte tränat på, vändning i trångt utrymme. Dessutom med en presenning som underlag. Men Ariel vände lugnt runt i hindret utan några som helst bekymmer. Duktig tjej!
 
Vi struntade i tredje hindret (muren) och travade bara förbi den. Höll nästan inte på att få ned henne i skritt innan skrittbommarna och det resulterade i en lite för överilad skritt och en bom ned. Jaja, den delen har aldrig varit vår starka sida.
 
Vände runt och satte av i galopp (Hallå? Jag bad om trav!) fram till muggen som hängde på en stolpe. Tog med mig muggen och lyckades sedan hålla Ariel i trav hela vägen ut från ridbanan och fram till nästa stolpe där jag hängde fast muggen.
 
Vidare mot lastbryggan där Ariel snällt stod stilla medan jag satt av, men tyckte det var onödigt att följa med när jag gick på lastbryggan. ;-) Efter lite lockande gick hon med på att gå bredvid mig och sedan stod hon helt stilla medan jag satt upp igen. Fantastiska häst! Halten i nedförsbacke (10 sek) gick galant direkt och sedan vände vi åter in på ridbanan.
 
Ryggningen i L gick uruselt första delen, men när jag tagit några djupa andetag och var noga med att ge Ariel rätt hjälper och lugna henne när hon blev för ivrig, så fick vi till själva vändningen och sista ryggningen riktigt bra. Tror det kan bli ganska mycket enklare bara vi tränar mer på det momentet.
 
Sedan gick vi över gatubrunnen, som bytts ut från en i trä till en riktig i metall. Ariel brydde sig inte, men klev helt rätt med ett framben på brunnen. Därefter var det ytterligare ett nytt hinder, en vattenmatta fylld med vatten som man skulle gå över på längden, så den blev tre meter ungefär. Ariel skulle förstås stanna och nosa på vatten, för att sedan plaska med ena frambenet. Bushäst! Sedan gick hon så fint över vattenmattan hela vägen. <3
 
 
Därefter var det dags att rida ut från ridbanan igen, göra halt i uppförsbacke (vilket Ariel återigen gjorde galant), gå över bron (ha, det här kan jag, sade Ariel) och pingla i klockan. Färdiga!!!
 
Ariel var verkligen helt fantastisk. Förvisso galopperade hon några gånger när jag hade tänkt mig trav, men det var bara för att hon tyckte det var så himla roligt att det hände någonting. Hon gjorde alla uppgifterna bra och de enda vi fick poängavdrag på var muren vi inte hoppade, en skrittbom som åkte ned och ryggningen i L. Resterande hinder var vi nolla på och när tävlingsdagen var klar så slutade vi på en fjärdeplats av tolv startande. Kändes så himla roligt, rött är ju vår färg också. :-D
 
Visst klär hon i rosett!
 
 
Ariel fick skritta några varv innan jag släppte ut henne med bästisen Spirit igen. Det var den bästa presenten jag kunde göra, efter allt hon gjort för mig. :-)

RSS 2.0