Busig hoppetossa

Förkylningen vill inte släppa taget om mig. :-( Skrittade barbacka till ridbanan för att kanske rida lite skrittdressyr. Men jag har äntligen fått staketet färdigt (rejälare stolpar och bredare band), så jag beslöt mig för att släppa lös Ariel. Det var omtyckt!
 
Hon tokrusade flera varv, gjorde diverse bocksprång och bakutsparkar. Galoppen ser riktigt trevlig ut nu och framförallt är hon mycket mer balanserad när hon vänder snävt. Jag måste våga mig på att rida henne framåt i galoppen, hon har så mycket bättre kroppskontroll nu. 
 
Sedan blev hon lite övermodig och fick för sig att galoppera över cavalettiserien... Det var fem cavaletti med en knapp meter emellan, så totalt runt 4,5 meter. Men hon gjorde ett halvhjärtat försök att hoppa över, landade mitt i och drog med sig två cavaletti några meter. Hon fortsatte i galopp som om det var EXAKT vad hon hade tänkt sig. Busfröken!
 
Hon fick rejsa en stund till innan jag lotsade henne över serien två gånger i trav. Det gick dock sådär, eftersom tanken med serien var att stärka den korta traven och hon var lite för överexalterad igår för att kunna trava lugnt. ;-) Vi får testa igen med ryttare istället. 
 
När Ariel var nöjd skrittade vi hem för hand, det tyckte hon var mysigt. Vi har ju promenerat mycket tillsammans, främst när hon var liten, så hon är väldigt trygg i den situationen. Jag trivs med det också. <3
 
Men nu vill jag bli frisk så jag får rida!

Galoppombyte i språnget

Igår glömde jag att ta med mig ridkläder till jobbet, så jag fick improvisera när jag åkte hem via stallet. Istället för att rida ut och träna galoppfattningar, så tänkte jag att Ariel kunde få springa lös på ridbanan och träna galoppfattningar.
 
Men hon var som vanligt av en annan uppfattning. ;-) Efter att ha sprungit lugnt några varv, gick hon in på en stor åttvolt och gjorde galoppombyten i språnget. Blev flera fina, rena byten. Jag behövde bara stå och titta på medan hon roade sig kungligt. <3
 
När hon äntligen nöjde sig med att beta fick hon återvända till hagen igen. Nytt försök till ridning idag istället. ;-)

Ridläger dag 3, pass 1

I förmiddags var det tempoträning. Vi skrittade fram, sedan fick vi rida runt den största grusbanan i olika tempon. Först skulle vi rida 220 m/min, vilket var plättlätt. Distansrittstrav, det är vi ju experter på. ;-)
 
Sedan blev det tuffare, då vi skulle komma upp i 400 m/min. Ariel och jag kämpade på i galoppen, men hon hade noll bjudning och jag kom inte åt att driva på ett bra sätt i de korta stigläder jag red i. Till sist lyckades vi ändå, men jag kände att det verkligen var gränsen för vad hon skulle klara. Så när de andra ökade ännu mer, så fick Ariel skritta. Vi har precis börjat hitta glädjen i galoppen och jag vill inte spoilera det nu. 
 
Vi fick dock avsluta med att galoppera ett varv i vänster varv också, men det gick inte fortare för det... Jag vet ju att galoppen behöver utvecklas, men det gjorde mig ändå lite nedstämd. Ariel muntrade dock upp mig, hon är underbar som ändå försöker. :-)

Lite humor är bra. ;-)

De här sista dagarna innan lägret försöker jag mest hålla Ariel på gott humör. Tänkte prova att travhoppa barbacka igår, för att träna balansen. Så jag gjorde i ordning Ariel och skrittade till ridbanan.
 
Började med att skritta igenom hela LC:1 på fria tyglar. Dvs jag fokuserade på vägarna och sade högt vad det var för något som skulle göras. Behövde inte röra tyglarna en enda gång, Ariel följde vikt- och skänkelhjälper utmärkt.
 
Satt sedan av för att bygga upp ett litet cavaletti på ca 25 cm på medellinjen. Ariel stod helt stilla under tiden, ända tills jag skulle gå fram och hämta henne. Då började hon busa och rejsa runt ridbanan. :-P Ju mer jag skrattade, desto större blev bocksprången... Bushäst!
 
Efter några minuter kom hon dock travande mot mig, så då fick jag sitta upp igen. Hon var rätt så taggad och det i kombination med en obalanserad ryttare (jag måste träna mer barbackaridning!) gjorde att jag fegade ur och bara skrittade och travade över hindret. Ariel blev mer fokuserad ju fler gånger vi gjorde det, men jag kände mig ändå så osäker att det fick bli avsittning och mer fritt bus istället. 
 
Så Ariel fick rejsa runt medan jag flyttade ut hindret till spåret. Höjde upp till ca 50 cm istället och så fick hon hoppa det tre gånger. Utan infångare och med en bom som bara var 150 cm lång... ;-) Men kul tyckte hon att det var, speciellt när matte skrattade eller hejade på henne. 
 
Hon var rätt så andfådd efteråt, så jag satt upp och så skrittade vi igenom LB:1 innan hon fick gå ut i hagen igen. En mycket nöjd och glad häst. ;-)

Flyter fram

igår red jag Ariel en stund på banan. Bommarna var kvar, så efter framskrtittning jobbade vi på volten över bommarna i skritt och trav. Tyckte att hon kom till bra arbete där och mjuknade i kroppen. Även om takten ibland blev för snabb.
 
Provade att galoppera några långsidor och det kändes bra, även om Ariel förstås taggar upp lite efter galopp. Red sedan vår skänkelvikningsövning några gånger i skritt och några gånger i trav. Hon blir så härlig i den övningen! Bara flyter fram och allt känns så lätt. <3
 
Tog något varv på volten i trav innan jag smög över i lättridning. Ariel längde formen och som belöning blev det avskrittning på grusvägen. Så härligt ridpass, fler sådana vill vi ha framöver! :-D
 
 

I väntan på veterinären...

Ariel är fortfarande öm i bukmuskulaturen och vi inväntar veterinär innan jag vågar mig på att göra någonting med henne. Jag vill inte sitta och träna med en häst som kanske har en infektion i kroppen. :-(
 
Hon fick springa lös på ridbanan en sväng igår, men efter att ha busat några minuter var hon rätt nöjd med att få gå in igen. Hon rör sig rent i alla fall, så jag tror inte det är något sådant som spökar. Håll en tumme att det bara är typ en lättare sträckning eller något liknande. Tyvärr har det ju gått lite för lång tid för att det skall vara träningsvärk. :-(

Övertänd

Idag skulle jag bara fixa i stallet lite snabbt, men när jag gick ut med hösilagepåsen (morgondagens frukost) kom Ariel i full fart genom hagen och slog bakut tre gånger i rad. Hm... Då den främre delen av hagen är ganska knögglig, så beslöt jag mig för att låta henne röra sig på lite trevligare underlag.
 
Tog ut henne från hagen och släppte henne helt enkelt på ridbanan. Jösses vad hon rejsade... Det var som om hon hetsade upp sig själv, ju mer hon sprang desto piggare blev hon. :-P

Jag fick både se fin trav och luftig galopp, balanstrav med svansen i vädret och galoppombyten. Hon var så glad över att få lite bättre underlag under fötterna och jag fick ett kvitto på att hon kanske har lite träningsvärk, men det är nog dags att börja röra på henne ändå. Finaste tjejen!
 
Filmade en del och hoppas kunna få upp det på youtube så jag kan lägga in filmerna här i bloggen. Har även en del tidigare filmer jag funderar på att lägga upp, frågan är om de skall läggas in i de inlägg de hör till eller om de skall få ett helt eget inlägg? Klurar lite på det...
 
Borde egentligen sätta igång Ariel redan nu, men jag har blivit förkyld, så jag vill avvakta tills jag är säker på att jag är piggare. Behöver ha all skärpa som går när det är dags att rida henne igen. :-P

Harmoni

I torsdags hade jag inte tänkt att göra någonting med Ariel, bara kolla att allt var bra. Men när jag myst en stund med henne i hagen så följde hon mig till grinden med spetsade öron. Svårt att säga nej... Kruxet var bara att jag redan packat utrustningen till premieringen, så hon fick stå ut med en kort sväng på ridbanan. 
 
Satt upp när vi var framme, barbacka med grimma och grimskaft. :-P Skrittade sedan igenom LB:2 utan att ta i grimskaftet en enda gång. <3 Hon är inte särskilt bekväm barbacka, det behövs fortfarande mycket mer ryggmuskler. Men vi jobbar vidare på det. :-)
 
När vi ridit klart släppte jag henne lös. Förväntade mig värsta rejset runt i paddocken, som det brukar bli. Men Ariel ville vara nära matte hela tiden, så jag började gå omkring och göra diverse svängar. Hon följde med mig i alla turer fram och tillbaka, så då provade jag att trava från grinden. Trodde att hon skulle stanna kvar då, men hon var med mig och travade fint vid min sida, helt löst. Så samspelta har vi aldrig varit förut och jag förstod där och då att det skulle gå alldeles utmärkt att resa ensam tillsammans med Ariel. Vi är ett team och vi litar på varandra. <3
 
Travade tillsammans, sida vid sida, i lugn takt fram till grinden, där hon fick äta lite gräs medan jag öppnade upp och sedan kopplade jag på grimskaftet igen. Inte för att det behövs, men det är dumt att ha sin älskling lös bland en massa bilar. Det är ändå djur och de kan bli skrämda av någonting. 

Känns helt okej

Igår blev det visningsträning igen. Ariel och jag har hittat en harmoni i visningen, så nu är det bara småsaker som skall slipas på. Som att hitta rätt takt i skritten, hålla en rak linje hela tiden och hänga med när hon travar ordentligt. ;-)
 
Det känns bra inför premieringen, det enda jag har bekymmer över nu är att vi eventuellt måste åka mitt i natten för att komma dit. :-S Det kan hända att bruksprovet skall göras klockan nio, men jag hoppas att det inte blir så. 

Framför eller bakom bogen?

I fredags hämtade jag Ariel direkt från hagen och gick till ridbanan. Lite repetition av visning vid hand behöver vi innan premieringen. Vi började med att skritta fram och tillbaka ett par gånger. Jag tror jag hittat en bra, energisk skritt där hon verkligen rör sig genom hela kroppen. Sedan fick hon stå uppställd och det gör hon verkligen perfekt. Ställer benen rätt och står så helt lugnt hur länge som helst.

 

Sedan blev det travjobb. Jag trixade lite med min position och insåg att om jag är framför hennes bog, då bromsar hon upp och lunkar fram bakom mig i trav. Men är jag precis bredvid eller något bakom hennes bog, så travar hon på ordentligt. Så det blir läxan till visningarna framöver innan premieringen, att bli bekväm med att ha henne lite mer framför mig än vanligt. 


Dansa i frihet

Igår hade jag tänkt att longera Ariel, men när jag parkerade bilen insåg jag att jag glömt både pisk och tömkörningsgjord. Jahapp... Nackdelen med att ha häst på två ställen. :-S
 
Hade först tänkt att strunta i att ta in henne, men hon har varit ledig i två dagar och var så sugen på att komma in, så jag föll till föga.
 
Gick till ridbanan och släppte henne där. Hon busade runt lite, men jag insåg snabbt att hon faktiskt busade runt mig, och inte bara lite varstans. Dvs, hon höll sig centrerad runt mig. Likaså upptäckte jag att hon lyssnade superbra på rösten, så jag kunde få henne att göra både tempoväxlingar och övergångar. Häftigt!
 
Coolast var när jag fick henne att fatta galopp genom att göra en fattning själv (svårt att förklara!), galoppera fint ett varv på volten runt mig, sedan fortsatte jag längs långsidan och hon sprang parallellt med mig hela tiden. Så fort jag slutade följa fyrkanten, så var hon åter på volt runt mig.
 
Underbara, härliga häst! Hon tyckte det var så roligt att leka med mig och jag blir alldeles varm i kroppen när jag tänker på henne. Hon är verkligen min hjärtehäst! <3

Avslöjad på film

I onsdags var M snäll och filmade oss när jag sprang med Ariel på ridbanan. Jag blev ärligt talat förvånad när jag såg filmerna. Jag har fått känslan av att vi gör något fel, jag springer allt vad jag kan, men det blir ändå inte bra.
 
Problemet var väldigt tydligt... Vi börjar att springa i takt, sedan ökar jag tempot och Ariel lufsar på bakom mig. Jag förstår absolut att hon fått bedömningen "markbunden trav" tidigare, för inte visar hon någon trav heller. :-P
 
Vi har en hel del att träna på framöver... Men skoj att se oss på film!

Springa i takt

Igår blev det ett kort pass på ridbanan. Tog dit Ariel direkt från hagen och började med att hon fick stå uppställd. Den hästen är verkligen underbar, man korrigerar hur hon ställer upp sig och sedan står hon så tills man säger åt henne att skritta. <3
 
Skritta avslappnat var inga problem och sedan provade vi att trava. Så länge jag är noga med att hon är rak i igångsättningen och smyger upp i traven, så kan jag hänga med när hon springer. Men jag behöver lite bättre kondition. ;-)

Som belöning fick hon busa lös på ridbanan, hon drog några repor, gjorde lite bocksprång och klippte ett hinder på ca 60 cm som stod i vägen. ;-)
 
Goaste tjejen! Hon var rätt nöjd med passet hon också. :-)

Stormvarning

I söndags blåste det ganska mycket och ju längre tid jag var i stallet desto mer blåste det. :-S Det är inget väder jag kan rida Ariel i, så jag släppte lös henne en stund på ridbanan istället.
 
Busiga fröken pep iväg ganska direkt och försökte hitta någonstans där hon kunde ta sig ut från ridbanan och rymma tillbaka till hagen. ;-) Jag försökte få lite fokus på henne, men det blev mest att hon rusade omkring i glad trav eller ännu gladare galopp och ignorerade att matte fanns med...
 
Hon var inte stressad, utan bara på tårna och tyckte nog det var skoj med lite snö att busa i... Hm... Jag lyckades i alla fall få henne att komma på inkallning några gånger, men så fort hon kommit in till mig så for hon tillbaka ut på ridbanan och rejsade.
 
När hon verkade vara nöjd med busandet fick hon återvända till stallet för kraftfoder och mera borstande. Pälsen faller i drivor på henne nu...
 
Sedan dess har det varit för dåligt väder för att jag skulle våga mig ut till stallet i mörkret, så det blir först på fredag jag träffar Ariel igen. Sedan är jag bortrest i över en vecka, gissa om jag kommer att sakna henne...

Lite bus

Igår hade jag en idé om att rida en sväng, men efter att ha sett fröken lerhög i hagen och samtidigt konstaterat att det började spöregna, så beslöt jag mig för att hon fick vara ledig en dag till.

Mockade och fixade foder, packade sedan upp nästan allt efter tävlingen. Det mesta var ganska blött. :-S Hängde täckena på tork och spolade ur hinkarna.

Sedan fick Ariel komma in och äta middag, medan jag pysslade klart med det sista och mockade på ridbanan. När hon ätit färdigt släppte jag henne i paddocken i några minuter. Hon rejsade glatt runt och började ganska direkt att springa i en stor åttvolt och göra byten i mitten. Sötnosen! Ett par bakutsparkar blev det också, men sedan var hon nöjd över att bara galoppera.

När hon tröttnat så fick hon beta gräs fem minuter innan hon fick återvända till stallet och jag åkte hem.

Longering

Det var ett äkta lermonster jag hämtade i hagen igår. Jag var väldigt glad över att jag inte skulle rida, för tjock blöt lera går ju bara att tvätta bort, inte borsta bort. Så eftersom det stod longering på schemat var jg fräck nog och lät henne vara lerig.

Vi jobbade med enbart kapson, det var så länge sedan vi longerade att jag (även om hon inte hade varit lerig) lät gjorden och inspänningen vara. Det blev en del småprotester, då hon tycker det är mycket roligare utanför paddocken än i, men även en del framsteg. Nu är hon stensäker på att göra halt på voltspåret och stå stilla. Även att skritta i rask takt ute på voltspåret fungerar riktigt bra, tidigare skulle hon ju alltid in till mig i mitten när det blev skritt eller halt.

Galoppen var sisådär. Det är ju jobbigare för henne att galoppera på volt och hon har egentligen inte tillräcklig longeringsvana. Men en del fattningar blev det och även en del fina ögonblick. Det verkar som att hon är på det klara med vad röst-kommandot betyder, däremot är det inte alltid hon tycker det passar in med galopp.

Efter avslutat jobb duschade jag bort allt paddockgrus från ben och mage, sedan blev det lite snabb avborstning av den nu torkade leran innan hon fick återvända till hagen.

Pyssel

Igår ägnades förmiddagen åt shopping på City Gross, blev tyvärr ingen munkorg (fel storlek), men däremot nya handskar, en tratt, extra nosludd, switch och resårband till nummerlapparna. Sedan bar det av till stallet.

Då Ariel går ensam numera, ibland med sällskap av Lucky, så är hon mer benägen att komma när jag ropar. Skönt att man inte är helt oanvändbar.

Hon fick stå i spolspiltan direkt, eftersom jag ville tvätta hennes svans. Började med den vanliga varianten att doppa svansen i hink med schampo, men den blev inte ren efter tre (!) tvättar. Istället testade jag att löddra in svansen direkt med schampo och då tog det bara två tvättar innan de var ren. Jag skäms lite när jag inser hur oerhört länge sedan det var jag tvättade svansen. Jag hoppas bara att hon inte är lika skitig när det blir dags för att bada hela henne.

Medan svansen torkade friserade jag till manen. Jag vet ju att de egentligen skall ha ganska höga manar, men jag vill ha en fin man i första hand. Jag är hyfsat nöjd med resultatet, men det kommer att bli finputs varje dag framöver. Alltid är det något hårstrå som sticker ut.



När jag ändå var igång så friserade jag öronhår och käkhår också. Sedan åkte tränset på och vi tränade lite visning vid hand i paddocken. Det går sådär. Uppställningen känns mer okej nu när jag kan peta med spöet på ett ben och hon flyttar på det, skritten tror jag vi hittat till (men inte på premieringen) men däremot traven. Hon försöker hela tiden att trycka sig mot mig och jag får tillrättavisa. Det blir ingen harmoni i det hela och det känns ganska hopplöst. Jag VET ju att det är mina nerver som spökar, för sista gången gick det riktigt bra i traven. Men om jag har sådana här nerver nu, vad sjutton kommer jag inte då ha på själva premieringen.

Ariel fick gå ut i hagen med Lucky igen (som mötte henne med en högljudd gnäggning) och jag gick iväg för att sköta om min tillfälliga låneponny Maggie.

När jag var klar med henne började jag packa inför premieringen. Insåg ganska snabbt att jag nästan inte kan packa något, eftersom jag använder så gott som allt jag behöver ha med mig. Men regn- och kombitäcket blev tvättade i alla fall.

Idag blir det uteritt med C på Maggie och jag på Ariel. Vi skall till rakbanan (igen...) eftersom C vill prova lite längre galopp på Maggie. Inte mig emot, det är så himla nyttigt för Ariel att skritta själv med Maggie långt borta i galopp. Kanske vi råkar oss på en liten galopp själva också.

Galoppremiär!

Igår var Ariel som vanligt att hämta i hagen, nästan lite för hjälpsam när jag skulle ta på grimman. Det blev en snabb avborstning och koll av hovar innan sadeln åkte på. T skulle rida igen! Eftersom jag tyckte Ariel förtjänade lite bomarbete så tog jag även på senskydden. Nojjiga matte…

T satt upp och skrittade ut en sväng först. Ariel var väldigt pigg och blandade in lite taktinslag då och då. Kändes skönt att T fick känna på att Ariel faktiskt har en egen motor. Det blev lite jobb med övergångar innan Ariel fick gå till paddocken och roa sig.

För det var verkligen vad dagens pass gick ut på, att Ariel skulle ha roligt! T blandade skritt och trav över två samt tre bommar med enklare arbete på böjt spår. Några gånger frågade jag hur hon gjorde för att Ariel skulle göra si eller så, gissa om jag var sugen på att sitta upp! Ariel jobbade på bra, även om hon ibland tyckte det var jobbigt och försökte slingra sig undan. Speciellt att få trava (och trava över bommar) var riktigt roligt. Vid ett par tillfällen sökte hon sig mot bommarna fast T inte styrt dit, så det bådar gott inför framtiden. 

Att se sin häst bli riden av en annan är en ganska tudelad känsla för mig. Å ena sidan ser jag ju att Ariel trivs bra med T, å andra sidan vill jag ju själv kunna jobba så med min häst. Men det kommer förhoppningsvis så småningom det också. Ariel var mycket mer nöjd med bettet, även om T sade att hon bet sig fast ett par gånger.

När Ariel bjöd till i traven vid ett tillfälle sade jag till T att det var helt okej om hon ville prova galopp. Så det blev fattning i bortre högra hörnet och galopp hela långsidan ned. Ariel tyckte att det var askul! T galopperade långsidan en gång till med lika bra resultat och sedan blev det varvbyte i trav följt av en galopp i vänster varv också. Tjoho! tyckte Ariel och ögonen lyste ännu mer på henne.

Sedan var vi nöjda för dagen och det blev avskrittning ute. Ariel var också väldigt nöjd och trots att det blivit mycket mer trav än hon är van vid och trots att hon fått galoppera så var hon ändå lite småtaktig när tillfälle gavs. Hon fick stå i spolspiltan och bli omskött efteråt, både stretchning och avduschning. Det var en väldigt nöjd Ariel som stod och vilade. Jag är så fascinerad över att hon inte var trött, jag kände mig trött efter den mentala påfrestningen. Men uppenbarligen orkar hon så mycket mer än jag tror. Jag måste uppenbarligen sluta mesrida.

Jag slog följe med M upp till hagen och vi bestämde oss för att ha riddate på lördag. Egentligen borde jag väl ha ridförbud tills jag ätit klart min antiinflammatoriska kur, men nu klarar jag det inte längre. Jag bara måste rida!

Jag är så glad att T tog hand om galoppdebuten, även om en liten del av mig önskar att det var jag som galopperat. Samtidigt så var det ju jag som bad henne galoppera, så jag får sluta gnälla inombords. En fördel med att T redan galopperat Ariel är ju att det känns mindre skrämmande nu, det är egentligen inte en så stor grej, eftersom jag vet att Ariel kan galoppera med ryttare.

Frågan är om det vore bättre för Ariel om T hoppade in henne också. Jag vill ju Ariels bästa och det kanske inte blir så bra med en ringrostig matte och en grön unghäst.

Inspänd

Nu går alla lösdriftshästar i samma hage. Fölet Good Luck är så nyfiken på Ariel, men Ariel törs inte vara alltför nära henne eftersom mamma Good Girl är väldigt beskyddande och har väldigt flinka bakhovar. Till helgen är det tänkt att vi skall släppa dem i den kuperade skogshagen, det ser jag fram emot!

Tog in Ariel i stallet och läste på tavlan att det skulle vara hopplektion vid åtta. Eftersom jag tänkt longera så blev det till att skynda sig med avborstning och på med longergjord och kapson. Min nya kapson har sidoringarna väldigt nära mittringen, men jag ville testa att använda inspänningstyglarna där ändå.

Joggade igång en väldigt pigg dam. Med hindren uppställda till träningen gick det inte att gå på så stor volt att hon kunde galoppera, så all överskottsenergi försvann inte. Sedan på med inspänningstyglarna och de blev lite väl korta eftersom de skulle nå så långt fram på kapsonen.

Ariel var INTE road av att vara inspänd. Hon försökte protestera genom att rygga, studsa upp och ned samt dra mot stallet. Men matte var bestämd och Ariel gav sig ganska snabbt. När hon joggat runt i fin form i bägge varven trots diverse störande moment utifrån så nöjde jag mig där. Lät henne jogga av sig lite utan inspänningstyglar innan vi avslutade.

Konstaterade att inspänningstyglarna dessutom fastnade i kapsonens sida, så det blir ett väldigt konstigt tryck. Nästa gång jag longerar skall jag testa att ha träns under kapsonen istället och ha inspänningstyglarna i bettringarna. Plus i kanten för Ariel som varken brydde sig om svanskappan eller minitraktorn som saltade stallplanen. 

Ariel fick gå direkt ut i hagen då stallets skötselplatsen (5 stycken!) alla var upptagna. Hon verkade väldigt nöjd med att återvända till hagen. På vägen tränade vi lite visning vid hand, främst upptravningen. Jag har inte så bra kondition. Efter att jag rengjort all utrustning (stolt över mig själv!) så gick jag ut med kraftfoder och gav i hagen.

Pratade med V om var min utrustning egentligen skall vara och hon visade var min hylla slutade. Plötsligt har jag dubbelt så mycket hylla som tidigare, även om den är högt upp så ryms det ju både täcken och vojlockar där. Hurra! Sedan pratade jag med stallägare C och hörde vad som gällde med önskemål om hyllor i garderoben. Det var bara att önska på, så nu grubblar jag på hur jag egentligen vill ha det i min garderob. Hur har ni andra löst det i era? Jag kan beställa fasta hyllor och så har jag tre olika trådbackar att stoppa in också. Tips?

Linhoppning

Vad hände egentligen med april?

Fina Ariel kom långsamt skrittandes emot matte, sin vana trogen ökar hon lite när hon ser Ella närma sig mig. Var lite pratig idag och i mitt tycke lite väl nafsig. Nu får det minsann vara nog med tandömsning.

Inne i stallet hann jag bara binda upp henne och kratsa första hoven, sedan fick jag lerstänk i ögat så linsen åkte ur. Helt omöjligt att raspa hovarna som jag tänkt mig, så det får vara till imorgon. Blev bara lite snabb avborstning istället och sedan på med nya kapsonen (eh, nyköpta alltså) och ut på ridbanan.

Longerade några varv i både trav och galopp som uppvärmning. Hon var väldigt sprallig och försökte sig även på att testa lite. Inget avancerat dock, så matte vann precis som vanligt. Sedan provade jag för första gången att jobba över cavaletti i lina. Först en ensam cavaletti och sedan flera på rad. Tog ett tag innan jag fick in snitsen och innan poletten trillade ned på Ariel.

På slutet hoppade hon studs över tre cavaletti, såg så himla fin och glad ut. Mallig blir hon ju även när vi jobbar på lina, men det är lite svårare att kråma sig när linan är sträckt... Avslutade med lite jogg på volten igen och då var hon verkligen fin. Måste ta med kameran någon dag och fota, hon har fått så långa eleganta ben trots att hon grovnat lite. Min lilla plutt!

Tillbaka i stallet blev hon avsvampad mellan framben och bakben innan vi stretchade igenom. Fortfarande lite för nafsig, så nu kommer jag sluta stretcha hals och rygg, det går helt enkelt inte att ge henne godis i handen längre.

Vi hann inte gå många meter på stallplanen förrän Ariel bara "råkade" ramla omkull och rulla sig. Jag var fullständigt oförberedd, hon gick ju bakom mig och med slakt grimskaft. Jag hörde en duns och när jag vände mig om för att se vad som hänt så låg hon där och sprattlade. Antar att det betyder att hon är trygg även på stallplanen.

Tränade lite halter på väg till hagen, plus att hon fick beta lite. Det börjar bli dags att vänja in på gräs nu, så snart de är avmaskade åker de ut i sommarhagen. Det kommer bli spännande, enligt uppgift är sommarhagen mycket mer kuperad än vinterhagen.

Träffade J också, som berättade att hon börjat rida Friday. Så imorgon har vi en riddate!

Tidigare inlägg
RSS 2.0