Ridläger dag 2, pass 1

I söndags fortsatte ridlägret. Lite segt var det att åka iväg tidigt på morgonen igen. Ariel tyckte också att det var onödigt. ;-)
 
Gjorde i ordning och skrittade fram en sväng ihop med E på Matilda. Sedan kom P och vi fick börja jobba. Först skulle vi jobba på lång diagonal med skänkelvikning i trav. Inte ha så höga krav i början, utan bara att de skulle bjuda framåt och flytta lite. Red lätt och för en gångs skull fick jag till det helt okej med hjälpgivningen trots lättridning. 
 
Ariel blev allt finare för varje gång vi red, hon hade lättare för höger skänkel än för vänster, men skillnaden var inte så stor. Däremot blev jag lite bekymrad över galoppfattningarna, hon fattade konstant fel i höger varv. :-( Vi fick göra precis vad vi ville på långsidan efter skänkelvikningen (dvs vi bytte varv automatiskt varje gång) och fattningarna på rakt spår i vänster varv var klockrena och fattningarna på rakt spår i höger varv blev till vänster galopp hela tiden. Suck!
 
Sedan fick vi rida programridning, eftersom vi bägge ska tävla nästa helg. Uppridningar nöttes, först utan någon halt vid x och sedan efter några gånger även med halt. Fast jag tycker det känns bättre när jag vänder upp från höger, så blir uppridningen rakar om jag vänder upp från vänster. Så jag får tänka om där. ;-) Ariel rör sig bra på rakt spår, men jag behöver vara noga med att hon har lite ärtigare tempo, så blir hon rakare. 
 
Vi avslutade med att rida en del av galopprogrammet ur LB:1, dvs fattning strax efter hörnet, femtonmetersvolt och så galopp genom kortsidan. Först i vänster varv, där vi fick lite stor volt men Ariel jobbade på så himla bra! Galoppen har verkligen förbättrats massor. :-) Jag måste bara fortsätta nöta med innerskänkeln... Inga felfattningar i höger varv nu, fascinerande nog måste jag göra något annorlunda när jag rider program. :-P
 
Sedan höger varv och här handlar det mycket om att Ariel måste ta innerskänkeln och inte falla in i volten. Hon gjorde det dock fantastiskt bra! Så bra att tom kortsidan faktiskt kändes som en kortsida och inte bara en halv volt. :-D
 
Joggade av fina hästar innan de fick gå ned till sjön och svalka av sig lite. Ariel älskar verkligen sjön, hon plaskar och dricker, men står även stilla och njuter. 

Ridläger dag 1, pass 1

I lördags var vi iväg till Nyland för årets första ridläger. Ariel gick raka vägen in i transporten, även om hon tvekade på rampen. 
 
Vi fick börja med att rida på en mindre fyrkant innanför spåret (16x40 typ) i trav, med övergång till skritt på långsidorna. en eller två steg bara dvs vi skulle kvicka upp hästarna. Inga mjuka hörn, utan yttersidan med och rak häst. Passade Ariel utmärkt. Det var en hyfsad övning iaf. 
 
Sedan över i galopp och då övergång till trav. Inte lika lätt, då Ariel inte är så kvick i fattningarna, så det kändes som vi inte hann med ordentligt. I höger varv fortsatte hon att tjafsa med bogen in och utåtställd. :-( Nöta på bara! Fattade fel några gånger också.
 
Sedan red vi fem serpentinbågar i trav (utan stigbyglar), där vi skulle få in tempoväxlingar. Öka i bågarna och minska på rakt spår. Jag som har fullt upp med att sitta om... Fick iaf hyfsat resultat och tycker att Ariel lyssnade ok på innerskänkeln. 
 
Vi fick sedan rida på stora mittvolten i trav och galopp, fortsatt tempoväxlingar. Så svårt i högergaloppen. :-( Bara att kämpa vidare! 
 
Fick sedan ta stigbyglarna och jogga av dem. Ariel blev ok, men en del spänning var kvar. Skrittade ned till sjön och kylde benen en stund. Duschade av henne sedan och släppte ut i en hage. 

Redan bättre

I söndags åkte vi iväg för träning för S igen, första gången vi rider bägge dagarna, men helt klart värt både pengarna och tiden. Det tar en dryg timme att åka till Dannero, men Ariel står ju som ett ljus (även om hon frågade om vi VERKLIGEN skulle åka igen när jag lastade henne på morgonen) och det är bra väg hela vägen. 
 
Med tanke på sadeln hade jag garderat med en svanskappa. Förvisso satt den inte åt så mycket, men lite hjälper den ffa i galoppen så sadeln inte åker fram. 
 
Den här gången var jag stenhård redan i uppvärmningen. Ariel blev rejält frustrerad, uppvärmningen ska ju vara en stund med mjukhet och flum... ;-) Varierade gångarterna och fokuserade mest på att hon skulle ta innerskänkeln. Ibland gick det inte i trav, så då fick jag gå ned till skritt för att påminna. Sedan kunde det faktiskt fungera både i trav och galopp, men det var svårt när jag samtidigt skulle hålla koll på ekipaget som redan red träning och ekipaget som skrittade fram. Ariel blir inte riktigt styrbar när hon blir frustrerad...
 
S tyckte att det redan såg enormt mycket bättre ut, poletten hade definitivt trillat ned för både mig och Ariel under natten. Vi höll oss i skritt och trav, framförallt att göra övergångar däremellan med bibehållen böjning. Nöta med att forma (eftergiven insida) runt innerskänkeln. S menade att det är precis samma jobb i övergången skritt-trav som i trav-galopp och tills det sitter bra i skritt-trav är det ingen mening att försöka med trav-galopp. 
 
Fick även göra serpentiner i trav och där fick jag till varvbytena riktigt bra! :-) Känns som serpentiner är vår melodi, trodde jag aldrig att jag skulle skriva. :-P
 
I höger varv ska jag vara superpetig med att hon inte får falla in i volten, det är Ariels lösning på att inte behöva jobba just nu. 
 
Sedan fick jag en riktig aha-upplevelse. Har gått hos sjukgymnast i perioder, som påpekat att jag har extrem kroppsmedvetenhet och kroppskontroll. Dvs jag känner av om jag flyttar någon kroppsdel en mm, medan många människor inte ens är medvetna om att det flyttar på kroppsdelen. Har funderat en del kring varför jag inte tar med mig känslan upp i sadeln. Men det gör jag. :-P
 
Gnällde till S att jag kände mig som en tvål i en tvålkopp när jag travade runt, men hon svarade att jag satt perfekt. Dvs min kroppsmedvetenhet gör att jag känner de här förflyttningarna jag gör i sadeln, men de är så minimala (säkert bara någon mm hit och dit), så de syns inte för blotta ögat. Men i och med min medvetenhet så TROR jag att jag flyttar mig flera dm (för det är så det känns). Haha, härligt att komma till insikt! Nu ska jag bara ta med mig det här vidare i ridningen, så kommer det underlätta massor!
 
Ariel var trött efter träningen och förstås ännu tröttare när vi var hemma igen. Hon hade dessutom en liten, liten utfyllnad i haserna, så hon fick vila några dagar tills haserna blivit torra igen. 

Fram (!) med skänkeln

I lördags åkte vi till Dannero för att träna för S. Var tio månader sedan sist... Så det har ju hänt en del. Ariel älskar verkligen ridhuset i Dannero, jag vet inte om det är underlaget eller just att det är ett ridhus, men hon bara kliver på och är nöjd från första sekunden. <3
 
Värmde upp i alla gångarter, lite bättre plan än sist, men jag känner ändå att jag behöver bli bättre på att ha samma rutin varje gång jag rider fram... Får fila på det. 
 
S frågade hur det var och om jag ville träna på något särskilt. Jag sa att jag ville ha teknisk hjälp med hörnpasseringar och galoppfattningar, för där "gör jag nåt" bara, oklart vad. Och om det fanns tid över lite programlinjer inför tävlingen. Men så långt kom vi aldrig. :-P
 
Fick istället rida på volten i alla gångarter, med fokus att Ariel skulle forma sig kring innerskänkeln. S satte snabbt fingret på vårt problem, jag har innerskänkeln alldeles för långt bak. :-O Dessutom tyckte hon att sadeln försvårade för mig, då kåporna hamnade så långt fram. Jag satt av och sadlade om, dvs placerade sadeln lite längre bak. Satt upp igen och då kändes det så mycket bättre! Så lite längre bak med sadeln, så den kommer i en annan position, gjorde stor skillnad. 
 
På't igen och nu gick det lite lättare att få en reaktion från Ariel, även om hon blev ättikssur och tyckte jag krävde alldeles för mycket av henne. Jag måste lära mig att kräva mer (haha, hört den förut?), hon är ingen unghäst längre och hon går inte sönder av träning. 
 
I vänster galopp ska jag tänka att jag ska leda inåt med innerhanden, tom ibland vara kvar med handen "ute", då jag normalt tränger med den för att ha kvar balansen. När jag då har den "ute" är den egentligen i rätt position, men jag tycker det känns fel. 
 
S tyckte det hänt massor med galoppen sedan hon såg oss sist, men det betyder att vi MÅSTE ta nästa steg i utvecklingen dvs forma för innerskänkeln hela tiden! Även (!) i övergångarna. Det handlar bara om att nöta, nöta, nöta. 
 
Skrittade av en rätt så trött Ariel, det hade blivit många varv i galopp... Inte vad hon är van vid, men helt klart så klarar hon ändå av det. När vi sedan lastade upptäckte jag att det var pyspunka på högerhjulet på transporten. Suck! Så ut med hästen och beta, medan vi väntade på stackars pappa som kom med reservhjulet (som förstås var hemma = 7 mil bort). 
 
Nöjd och trött häst hemma, jag var också rätt så mör. 

Mera sitsträning...

I måndags var det dressyrträning. Vi kom dit lite tidigt, så vi hann med att skritta ut en bra stund i skogen och grusvägen innan vi red in på ridbanan. 
 
Jag var helt slut mentalt redan innan, men P satte mig i arbete och ganska snart kunde jag släppa det jobbiga mentala för en stund (fördel med ridning!). Vi fick jobba på volten, först i skritt, med att hitta balans, böjning och ställning. 
 
Övergick sedan till trav och jag tröttnade på stigbyglarna direkt och släppte dem. Hela tiden tänka långa ben, slappna av i överskänklarna och sitta mitt över hästen. Svårt! Ville jag ha mer trav skulle jag skumpa mer, vilket kändes skitsvårt men Ariel svarade upp så fint. <3
 
Ökade och minskade volten i bägge varven, det gick successivt allt bättre. Ju mindre jag rider (dvs stör) desto bättre går det. ;-)
 
Sedan blev det galopp och även där släppte jag stigbyglarna ganska direkt. När jag är så van vid att knipa med överskänklarna känns det verkligen läskigt att släppa, för det känns som jag släpper all kontroll och bara sitter och balanserar på sittbenen. :-P Men som P och jag kom fram till, det finns de som rider (riktigt bra!) utan att ens ha ben, så det ska ju inte behövas.
 
Ariel galopperade varv på varv på volten, vänster galopp snabbare än höger galopp, men bägge galopperna jobbade hon så bra i! Vi kunde tom öka och minska volten även här, vilket är ett stort framsteg.
 
Joggade av och skrittade sedan av en glad Ariel. Hon ville dock inte skritta bort från transporten, så jag fick bli arg, vilket känns så onödigt när passet var så bra. :-/ 

Små galoppvolter!

I onsdags red jag dressyrträning i nya sadeln. :-D Hade förvarnat P innan att vi skulle ta det lugnt, men jag vet inte riktigt om det blev så. ;-)
 
Eftersom vi fortfarande håller på och rider in oss i sadeln så skrittade jag bara fram innan träningen. Först på lång tygel och sedan på kort, med framförallt halter som jobb för att få Ariel fokuserad. När P kom fick vi gå in på stora mittvolten och jobba. Först i skritt,där vi hamnade i en arbetsform som var den bästa P någonsin sett oss i. Sedan gick vi över i trav och jag red lätt till en början, vilket kändes helt ok, men det är ganska svårt för mig att känna rätt tempo i lättridningen. 
 
När jag sedan övergick till nedsittning hände något väldigt spännande. P sa åt mig att komma ned mer i sadeln och skumpa med. Ariel svarade upp med att trava på en helt ny nivå, ju mer jag skumpade, desto nöjdare blev hon och desto mer jobbade hennes bakben. P sa att hon aldrig sett oss trava så bra förut!
 
Vi fick jobba med att göra små volter i den stora, vilket blev förbaskat svårt då Ariel sladdade ut med bakdelen hela tiden. Jag kämpade på med att korrigera, men P bad mig istället att slappna av i innerskänkeln, lång innerskänkel och inte fastna med knäet. Vips gjorde Ariel fantastiskt fina volter... :-P
 
Vi övergick i vänster galopp och jag var så lycklig över att ÄNTLIGEN komma ned i sadeln i galoppen. P påpekade att hon tyckt bomlösa sadeln fungerat alldeles utmärkt för oss, tills hon nu såg oss med dressyrsadeln och hur mycket jag faktiskt kunde komma ned i sadeln. Snacka om att vi haft en sadel som motarbetat mig... Om än en sadel som varit guld för Ariels ryggmuskler.
 
Vi fick sedan byta varv till höger galopp och där galopperade Ariel så långsamt så jag blev frustrerad. Det kändes inte ens som vi galopperade på böjt spår, utan mer som en mindre fyrkant (rakt fram, hörn, rakt fram, hörn etc). Men P var supernöjd, för nu galopperade Ariel i en riktig dressyrgalopp (till skillnad från vår vanliga i övertempo) med bakbenen väl undersatta. Oups. Jag som inte var nöjd. ;-) Vi fick jobba med att göra mindre volter i den stora volten (i galopp!) för att få Ariel att gå mer böjd och ställd. 
 
Tog även några varv i vänster galopp igen, för att testa de mindre volterna där också. Det gick helt okej faktiskt, även om hon inte sätter under sig lika mycket i vänster galopp. 
 
Joggade av en superfin häst och jag var så sjukt, sjukt nöjd! :-D Sadeln kommer att ta tid att rida in sig i, men det kommer verkligen att vara värt det! Jag behöver jobba vidare med min sits (långa ben, sitta mitt över hästen etc) men det kommer att bli så bra! 
 
Skrittade av ute på en häst som mer var på tårna än slutkörd. :-P Det här blev sista träningen på ett bra tag framöver, nu kan Sunny föla när som helst, så jag kommer hålla mig hemma och bara rida kortare pass. 

Runt, runt

I onsdags var det dags för träning igen. Sista gången på vändplanen fram till vintern. Hurra! :-D
 
Hann skritta fram och jobba Ariel lite i trav innan P kom. Ariel var på ett väldigt energiskt humör, så vi fick jobba rejält hela passet. Först voltjobb i trav, med att forma och därefter lägga in galoppfattningar och försöka behålla formen (även när vi gjorde avsaktningar till trav). Det går så sakteliga framåt, men det är lite svårt när jag knappt kan använda höger skänkel för foten gör så ont. :-/
 
Vidare blev det jobb på åttvolt, först i skritt och sedan i trav. Jag hade svårt att visualisera hur stor åttvolten skulle bli, det är ju lite lättare med dressyrstaket som ger något slags riktmärke. ;-) Sedan är jag väldigt sned pga jag belastar vänster sida mer då det gör mindre ont, så det finns en del att jobba på. 
 
Gick tillbaka till volten och gjorde tempoväxlingar i trav. De känns riktigt roliga nu, tycker det händer massor med Ariel, även om mina magmuskler knappt orkar. Jag har verkligen tappat massor under den långa "vilan". 
 
Avslutade sedan på åttvolten igen, där Ariel blev ännu finare i både form och tempo. Heja oss! Det kändes riktigt roligt att träna och jag tror Ariel var nöjd också. :-)

Kurs borta, pass 1

I söndags kom det en b-kortslastbil med påkopplad transport in på gården. Det var M, A och E som skulle på kurs i Strinne. Eftersom de hade en plats över i lastbilen, så kunde jag inte motstå att följa med. :-) Så Ariel fick kliva in i lastbilen bredvid en häst hon aldrig träffat tidigare. Men hon är ju cool och resvan, så det var inga bekymmer. <3
 
Framme i Strinne gjorde vi i ordning hästarna till dressyrpasset. Ariel tittade på allt möjligt men var lugn ändå. Jag bara älskar hur hon är 100 % trygg med mig och litar på att vi ska ha roligt även på nya ställen. Satt upp och skrittade runt lite innan vi gick in på ridbanan. 
 
Vi fick göra två övningar, med mycket skrittpaus emellan då vi gick igenom sitsen och hjälper. Den första övningen var på 20-metersvolt där vi skulle göra tempoväxlingar i trav. Ariel jobbade på riktigt bra och kände sig trygg i att hon gjort i princip samma övning dagen innan. Skillnaden här var att det var längre stunder i respektive tempo. Vi red bara i vänster varv, sedan var det skrittpaus innan vi bytte övning. 
 
Övning två var dogleg, dvs vi skulle runda en dunk som stod utställd och sedan rida innanför ett par utlagda bommar, för att sedan rida ut igen och runda nästa dunk. Hela tiden i arbetstrav. Jag fick inte riktigt till vägarna som jag ville (tyckte det kändes osymmetriskt på något vis), men Ariel jobbade som vanligt på bra, även om hon tappade koncentrationen ibland (förståeligt när vi inte varit iväg på ett halvår). Här jobbade vi bara i höger varv. 
 
Efter ytterligare skrittpaus fick vi avsluta med att galoppera runt fyrkantsspåret. Ariel höll galoppen bra genom kortsidorna och var tom lite ställd inåt i höger varv. Så himla härligt att vi inte tappat mer! :-D
 
Skrittade av en nöjd häst, som var lite svettig men framförallt lerig. ;-) Hon fick sedan hösilage medan jag skötte om henne, sedan fick hon stå på skötselplatsen medan vi hade teori. 

Tuff träning, hurra!

I lördags blev det träning igen. Jag ignorerade att jag var sjuk helt enkelt. ;-) Nädå, nu är det mest en förbaskat rethosta som håller mig vaken om nätterna, ingen feber eller halsont. 
 
Så Ariel och jag skrittade iväg längs gamlandsvägen. Återigen hade jag missbedömt tiden (fortfarande inte inne i mina träningsrutiner), så vi skrittade hela vägen upp till första vägbommen för att kolla in snöläget. Snart helt ok underlag där. :-)
 
Skrittade tillbaka och till vändplanen. Hann med att jobba med övergångar och tempoväxlingar i trav, ta en galopp i vardera varv (bara på rakt spår) samt snirkla runt träden som omger vändplanen innan P kom (hon var fö tidig...). Så vi behöver korta ned förberedelsetiden med minst femton minuter. :-P 
 
Fick rida på volten i trav hela passet. Fokuset låg på tempoväxlingar i traven. Vi jobbade förstås en del med mindre volter i volten också, men framförallt att verkligen göra skillnad på tempot i traven. Fick några steg där Ariel verkligen kändes så häftig i den korta traven, jag blev helt lyrisk. :-D Fast P påpekade att hon travat sådär tidigare med mig också, bara att jag glömt bort det. ;-)
 
Skrittade av en svettig men mycket nöjd häst. Däremot var hon inte så nöjd med Micklem-tränset. Alltså hon är ok att rida på det nu (för hon har nog vant sig), även om jag tycker att hon blir tyngre i handen. Men hon kliar sig på benet efter träning och det brukar hon inte göra normalt... Sedan tror jag hon är frustrerad över att inte kunna gäspa när hon blir mer lösgjord. 
 
Får se hur jag ska göra med det där tränset...

Rivstartar med dressyrträning

Sedan sist har hästarna varit i sommarhagen några dagar pga avverkning, följt av att jag åkte till Göteborg Horse Show i fem dagar och blev tokförkyld på kuppen. Fortfarande inte pigg, men vi hade en dressyrträning inbokad, så jag messade P och varnade att jag orkade noll och ingenting. 
 
Missbedömde tiden totalt, så när jag gjort i ordning Ariel och suttit upp hade vi en halvtimme på oss för uppvärmning. :-P Skrittade omkring lite sådär ofokuserat en bra stund, bort till Leif och även ned till Åströms sommarhus. Ariel var rätt så seg, det märktes att hon kände av mitt energiläge och tog efter...
 
Vände och skrittade till vändplanen. Jobbade faktiskt lite mer målinriktat på vägen dit, med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. På vändplanen blev det fortsatt haltjobb följt av volter, testade att göra en stor volt åt ena hållet och en mindre åt andra (typ åttvolt fast olika stora), det var en rätt så stel häst jag satt på... :-P Märks att vi tappat en hel del.
 
Sedan kom P och vi fick skritta på volten och jobba med att få henne rundad i innersidan. Därefter blev det skänkelvikning på volt i skritt och när det fungerade även korta sekvenser med skänkelvikning i trav. Provade att rida lätt (för att förenkla för mig), men jag kan verkligen inte göra skänkelvikning när jag rider lätt. Suck liksom!
 
Sedan återvände vi till skritten och testade en ny övning, att rida med tagen bakdel. Så sjukt svårt, för jag känner inte när Ariel gör det, utan först när hon flyttar in bakdelen flera dm, vilket förstås är superjobbigt för henne och inget hon orkar. Så när P berömde att vi gjorde rätt kände jag ingenting. Mycket frustrerande!
 
Vi testade att förenkla lite genom att vi fick göra en liten volt i volten och när vi kom i slutet på volten bara försöka fortsätta i samma form några steg i stora volten. Skitsvårt, men jag tror iaf Ariel förstod lite bättre vad P var ute efter. Hon kämpade på bra. <3
 
Sedan satte P ihop det (sadist tror jag hon är, min hjärna hängde inte alls med och därmed inte Ariels heller), så vi fick rida på voltspåret, göra skänkelvikning några steg, följt av en liten volt, följt av tagen bakdel, följt av några travsteg (för att få upp energinivån). Ny skänkelvikning och så vidare. Jag förstår ju tanken med övningen, att stretcha och mjuka upp Ariels bakben, men det var sjukt svårt när det skulle komma ändringar så tätt inpå varandra. Min hjärna är liksom inte gjord för sådant... :-P
 
P var nöjd och Ariel joggade av riktigt fint, så jag försökte att också vara nöjd. Men jag blir frustrerad över att min kropp inte gör som jag vill och att min hjärna lever sitt egna liv. Så det är någonting jag får fortsätta jobba med, att vara NÖJD även när det inte blir perfekt (hört det förut?). Skrittade av en småtittig Ariel, vilket betyder att hon egentligen inte jobbat sig tillräckligt trött. Men jag var helt slut iaf...
 
Red fö på micklemtränset igen och det kändes bättre den här gången. Förmodligen för att Ariel vants sig mer vid det och för att jag hade så fullt upp med alla olika övningar att jag glömde att bli hängande i handen. :-P

Tänja gränsen lite mer

I måndags var det dressyrträning igen. Ariel hade haft en jobbig dag, då det börjat avverkas på gården, dvs hela miljön skiftade utseende... Därför blev det vanliga tränset även det här passet, så hon inte behövde ha enbart nyheter hela tiden. :-P
 
Skrittade fram längs gamlandsvägen och jobbade sedan lite övergångar och tempoväxlingar i trav innan P kom. Ariel var hyfsat fokuserad, kändes som hon tyckte det skulle bli kul med dressyr iaf, men kanske lite överilad i takten. 
 
Vi fick börja med att jobba på volten med att hitta takten i traven. Sedan gick vi över till skritt och skänkelvikning på öppna delen av volten. Svårt! Ariel älskar ju skänkelvikning, men jag har lite bekymmer med hjälpgivningen. Ännu värre blev det när vi bytte varv och det blev tvärtom jag skulle göra. Haha, mitt hjärnkontor hänger inte alltid med...
 
Övergick till trav, där jag fick svårt att hinna med och Ariel några gånger blev lite för snabb. Men med halvhalter (på yttertygeln...) blev det successivt bättre, så pass att jag vid ett tillfälle tom själv kände att det var bra och berömde (stort framsteg för mig!). 
 
Vi gjorde sedan tempoväxlingar i trav och när de kändes bra, så skulle jag korta upp traven ordentligt och fatta galopp ur det. Blev bra fattningar och jag kunde tom ha henne rundad för innerskänkeln. Heja oss! :-D Vänster varv är (som vanligt numera) bättre än höger, men även höger visade på framsteg. Kom även här på mig själv med en bra känsla och berömde. Jag brukar ju annars komma på när jag summerar träningen vad som varit bra...
 
Joggade av en fin häst, P var nöjd även om hon tyckte att Ariel var stadigare i formen på micklem, så vi testar det nästa träning. Däremot var galopperna bättre än sist, så där händer det grejer. :-) Vi ska fortsätta fila på fattningar och runda för skänkeln, hoppas på bra väder framöver så underlaget håller sig okej. 
 
Skrittade hem en mycket nöjd tjej, hon var lite trött (snubblade på en snökant bland annat), men sådär nöjdtrött som jag vill att hon ska vara. Själv satt jag mest och var euforisk över vilken härlig häst jag har och hur roligt det är att rida just nu. :-D

Fantastisk men frustrerat

Dressyrträning igen, gjorde en chansning och tog på micklemtränset för första gången. Skrittade iväg längs gamlandsvägen och när den tog slut vände jag och kortade tyglarna. Då började protesterna... Ariel tyckte jag var konstig och att bettet kändes fel. 
 
Framme på vändplanen försökte jag först jobba med halter, men hon ville inte ta förhållande hjälper och när hon väl stannat så ville hon gå framåt igen. Inte likt henne, halter brukar vara hennes paradnummer... Försökte jogga fram lite i trav, men det var ännu värre, överilad i takten och när jag försökte dämpa så blev hon ännu mer frustrerad och sprang fortare (!). Verkligen inte likt henne. 
 
Tänkte att hon kanske var allmänt spänd och ofokuserad, så jag provade vår fyrkantsövning med framdelsvändningar, som alltid brukar få henne avslappnad och fokuserad. Men icke! Ju fler gånger vi försökte göra framdelsvändning, desto mer frustrerad blev hon. Till sist gav jag upp och lät henne jogga runt vändplanen istället, försökte verkligen dämpa henne med min sits, men hon var överilad hela tiden. SUCK!
 
Som tur var så kom P då och räddade oss. Red fram till henne och bara öste ur mig min frustration. Aldrig i livet hade jag trott att ett träns kunde påverka så mycket... P förklarade att då skippade vi hennes plan och gjorde lite basic-jobb istället. 
 
Så vi fick börja i skritt på volten. Ariel kändes tung i handen och "trutig" liksom, men P var nöjd och tyckte att hon gick riktigt fint i formen. Eh? Fortsatte i trav, red lätt främst för att vänja min fot vid mer lättridning. Fick jobba med att forma och ställa. P var fortfarande nöjd, speciellt när Ariel fick igång bakbenen lite mer. 
 
Fick sedan sitta ned i traven, för att lättare kunna öka och minska volten. P påpekade att det blev samma typ av jobb för Ariels bakben som när vi jobbade med tempoväxlingarna, så som en varation på det jobbet kunde jag även göra olika stora volter. Ariel jobbade på suveränt och vid ett tillfälle var P riktigt, riktigt nöjd. Själv kände jag bara hur "fel" det kändes hela tiden. :-P
 
Sedan fick vi galoppera... Försökte få ordning på sitsen och får jag bara till den där innerskänkeln så går det faktiskt att galoppera på volt. Tom lite böjd och ställd kunde Ariel vara ibland! Stooort framsteg, speciellt som vi inte hade bästa underlaget precis. Det har verkligen hänt massor med galoppen, jag måste bara lära mig rida i den...
 
Intressant nog var jag tvungen att ha kortare tyglar än när jag rider på vanliga tränset, så något annorlunda gör det här tränset helt klart... Jag vet inte... P tyckte att Ariel var stadigare och fick en rundare form än annars, så jag ska inte förkasta tränset ännu utan prova några gånger till. P jämförde det med ett par nya skor, de är ju inte precis bekväma första gången man går i dem...
 
Så jag joggade av en nöjd Ariel (!) och sedan skrittade vi hemåt med tankarna snurrande i huvudet.

Tänja på gränser

I lördags var det träning igen. Hann bara med att skritta fram, då Ariel stod längst bort i hagen och tyckte att livet som ledig var toppen. ;-)
 
När P kom pratade vi lite om förra träningen, det S filmat och att jag behöver bli bättre på att ta åt mig beröm. Lovade att göra mitt bästa. :-P
 
Vi fick börja på volten, först i skritt och sedan i trav, med att hitta takten och därefter formen. Jag försökte att rida lätt så mycket det gick, men växlade till nedsittning ibland när foten blev för trött. Ariel jobbade på så fint, så fint, dvs när hon koncentrerade sig på matte och inte på omgivningen. Ja och när jag red förstås och inte typ studsade omkring i sadeln och fastnade i innerhanden... :-D
 
Till Ariels glädje och min förvåning ville P sedan att vi jobbade med galoppfattningar. Vi fick rida utanför det upptrampade voltspåret, för att få bättre fäste (jag är lite smånojjig av mig i galopp). Fokus skulle vara på att få henne ställd i nacken både före galoppen, i fattningen, när hon galopperade och sedan när hon fick gå ned till trav igen. Finns en del att jobba på här, men när jag suckade för P påpekade hon att jag för ett år sedan inte ens skulle klarat av att galoppera öht på voltspåret... Jag vet att vi gjort framsteg med galoppen, men jag envisas ändå med att inte se dem. ;-)
 
Sedan trodde jag att träningen var slut, för det kändes som vi ridit rätt länge, men istället fick vi i uppgift att visa tempoväxlingar i traven. De har blivit bättre tack vare vår träning, men det finns fortfarande massor att jobba på och det är toppen att ha P på marken som kan säga när det är bra och när jag skall justera lite mer. Förbaskat svårt också att veta VAD jag ska göra för att korta upp traven, men vad det nu än är som jag gör, så verkar jag göra det rätt, för P var nöjd...
 
Joggade av en superfin Ariel som gick riktigt lång och låg men även med bakbenen med sig. Det tar sig verkligen! :-D Skrittade sedan hem på en nöjd häst, som dock inte var helt trött, för hon kikade på diverse spöken vid grannens fågelbord...

Mer precision och koncentration...

Årets första dressyrträning! Minus femton grader men med thermobyxor och vinterjacka på mig så kände jag inte det. :-P Bästa kompisen S var med och filmade lite, men det är inga filmer för publicering precis. ;-)
 
Vi gjorde i princip exakt samma sak som förra träningen, för en dryg månad sedan. Först jobb på volten i skritt och trav, där jag fick tänka på låååånga ben (red utan stigbyglar) och att sitta mitt över hästen. Lite komiskt att jag, när P säger åt mig att ha näsan mitt över manen, justerar hela min kropp istället, så jag håller på att vingla av... Jaja, vi tränar på det. :-D
 
Ok, en film då... ;-) https://youtu.be/hCWte0_KuYA
 
Sedan blev det tempoväxlingar i trav, det gör vi helt okej nu, men vi behöver fila på det ännu mer och bli bättre. Så jag skall försöka göra det litegrann varje gång jag rider. P tyckte det såg bra ut, trots att vi inte tränat på det sedan sist hon bad oss göra det (mitten av augusti...), så tänk hur bra det kommer bli när vi tränar på det! 
 
Därefter gjorde vi skänkelvikningar, först i skritt och sedan i trav. Som vanligt tänker jag för mycket i skritt och det blir bättre i trav. Behöver dock tänka ännu mer på att hålla henne mer rak, jag fastnar lätt i innertygeln (...) istället för att fånga upp henne på ytter så hon är kvar i ramen och därmed inte heller tappar bakdelen. Det blev successivt bättre i alla fall.
 
Avslutade med att jogga av henne lite lång och låg, även om det kändes konstigt när jag satt ned i traven istället för att rida lätt. Ariel blev fin ändå och jag kände mig mycket nöjd med dagens träning. Längtar till nästa! ;-)

Koncentration och precision

Igår var det dressyrträning igen. Pga det knepiga vädret så var det blankis, men tack och lov ok fäste för Ariel med fyra broddar i varje sko. Skrittade fram på gamlandsvägen och försökte återgå till vårt framridningssystem vi hade i somras/höstas. Dvs skritt på lång tygel 5 min och sedan övergångar skritt-halt och skänkelvikning i skritt var det vi gjorde igår (även framdelsvändning och ställa i nacken kan fungera). Framme vid vändplanen använde jag mig av hela vändplanen för att jogga igång i trav. 
 
Som vanligt blir jag lite mer osäker på uppvärmningen i trav. ;-) Först fick hon jogga fram rätt så fritt, jag såg till att vara i balans, mjuk i handen och att hon höll sig på rätt spår, är hon då fokuserad på mig så går hon superfint i trav, men hittar hon något annat att lägga märke till så ser hon mer ut som en stjärnkikare. :-P
 
Gjorde sedan övergångar skritt-trav där vissa sekvenser blev fantastiskt bra. Sedan kom P och svängde in med bilen och då kunde Ariel INTE koncentrera sig alls. Haha, såg nog helt vidrigt ut med häst som studsade omkring och ryttare som försökte återfå kontrollen. Tur att P är härdad... ;-)
 
Vi fick börja med att gå på volten (ca 15 meter) i trav, hitta ställning, böjning och rätt takt. Jag tyckte att jag skumpade lite väl friskt, men P hävdade att om man har en häst med fem växlar vill man väl rida alla fem. Jag är mer inne på att treans växel är rätt bekväm och trevlig. ;-)
 
Sedan fick vi göra en övning med koner. Vi skulle trava längs med vändplanen och sakta av till skritt innan första konen, vända runt den och sedan göra skänkelvikning till andra konen, göra en volt till vänster och sedan göra skänkelvikning till tredje konen. 
 
Vi fick göra övningen ganska många gånger i först vänster varv och sedan höger varv (så volten blev till höger, skänkelvikningen blev ju både åt vänster och höger oavsett varv). Jag tyckte egentligen att det kändes som det gick sämre och sämre. Framförallt var min position i sadeln bedrövlig, men Ariel älskar ju skänkelvikningar så hon kämpade på. 
 
Sedan fick vi order om att göra det i trav istället, vilket jag inte begrep hur jag skulle hinna med, men det gick faktiskt bättre än i skritt! Ariel var superfin i både flyttningar och volter. <3 P förklarade att det berodde på att jag inte hann tänka så mycket när allt skedde så fort. :-P
 
Avslutade med att jogga av en fin tjej på volten, fick henne bitvis att verkligen stretcha ut i ryggen utan att hon tappade sina bakben. Heja oss! Ariel har tack och lov inte tappat så mycket av vår paus, även om jag helt klart har det. ;-)

Allt är skojigt nu!

Igår hade vi dressyrträning för P igen. Ariel var pigg och glad när vi skrittade till vändplanen. Väl där taggade hon till ordentligt och försökte bli rädd för diverse saker. ;-) När P kom körandes så försökte hon dra iväg i traven...
 
Vi fick jobba på en volt, ungefär halva vändplanens storlek. Först i skritt och sedan trav. Tänka på att forma, jobba på med bakdelen och ha lugn takt. Jag tyckte det gick bättre än väntat, vi har ju inte tränat ordentligt på ett par månader. Jag fastnade lite i vänsterhanden i vänster varv och det tog förstås Ariel tacksamt emot, hängde i handen och sköt ut bogen. Bara att nöta vidare!
 
När det blev lite jobbigt i traven gick hon över i galopp, jag blev så glad över att hon självmant bjöd upp i galopp att jag lät henne galoppera iväg. :-P När hon gjort det ett par gånger sade P ifrån, jag måste kunna kräva saker av henne, hon kan inte få komma undan jämt. Jag tyckte att hon travade lite för fort när jag satt ned i traven, men P tyckte att det var rätt tempo. Efter lite dividerande kom vi fram till att hon höjde på benen mer, eftersom det var lite snö att springa igenom och det var det jag kände som ett högre tempo. Bara att vänja sig alltså...
 
Jobbade lite med att försöka rida upp formen, men jag är fortfarande inte riktigt säker på hur jag skall få till det. Joggade i alla fall av en mycket fin häst som verkade nöjd, även om hon var lite småpigg i skritten på vägen hem. ;-)
 
Däremot var hon inte svettig, så det känns bra att jag klippte henne. :-) Ett par timmar senare kom veterinären och vaccinerade mot influensa, så för säkerhets skull får Ariel vila några dagar.

Oren prinsessa

I lördags var det dags för årets sista träning för S. Dessutom två dagar i rad! :-) Jag var dock inte pigg på att åka och drog på det in i det längsta innan jag lastade Ariel och åkte. Hon var lika lättsam att åka med som vanligt, även om det var ett tag sedan sist.
 
Väl framme gjorde jag i ordning och red fram. Var ju ett tag sedan jag verkligen red Ariel, så det blev en del övergångar i alla gångarter för att checka av fokuset. Galoppen var det si och så med, men jag hetsar inte upp mig utan låter det bli som det blir.
 
Jobbade lite med framdelsvändningar för att behålla fokus hos oss bägge. Min kompis J skulle rida efter mig och fick se Ariel trava lite. Hon tyckte det så grymt bra ut med tanke på hur länge hon vilat. ;-)
 
Så fick vi skritta och trava runt S. Hon bad mig byta varv, fortfarande i trav och sedan sade hon att Ariel tyvärr såg lite, lite oren ut. Gjorde halt och S visiterade. Hon tyckte att Ariel inte riktigt tog för sig med vänster fram och hittade en galla vid knäleden vänster bak som kanske kunde påverka.
 
Jag satt av och kände, varvid Ariel vände på huvudet och tydligt sade "ja, matte, precis där är jag öm". Så det blev avskrittning för hand och vila i hage minst två veckor. Eftersom jag ändå inte har någon ridlust, så får hon vila tills jag hittar den igen.
 
Redan dagen efter var hon oöm igen och nu är hon inte ens gallig längre. Så förmodligen var det något hon gjort precis innan. 

Skumpa lite mer

Igår var det äntligen dags att träna för S igen. Det har av olika anledningar inte blivit av sedan i slutet på april, så mycket har ju hänt sedan dess...
 
Kom lite för tidigt fram till Dannero, jag har effektiviserat min körning så pass att det nu tar 65 minuter istället för 90 minuter... ;-) Lastade av Ariel och lät henne beta en stund innan jag gjorde i ordning henne. Gick in i ridhuset och satt upp, men fick sitta av igen och justera padden. Den är lite kinkig men väl värt det när man vill bygga ryggmuskler. :-P
 
Skrittade fram på lång tygeln först, med enda fokuset att hon skulle marschera på bra. Kortade sedan upp tyglarna och jobbade med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Fokuset var verkligen på mig igår. <3 Övergick till trav på volten med övergångar till skritt. Kändes förbaskat bra! Galopperade lite i lätt sits och samma känsla här, hon var verkligen med mig och fokuserad på vad jag ville att hon skulle göra. Ibland trängde hon lite för innerskänkeln, men det är ju något vi jobbar med. 
 
Skrittpaus och jag insåg att S var lite efter tidsmässigt. Efter att ha skrittat en stund checkade jag av känslan i trav när jag satt ned och sedan även i galopp när jag satt ned. Lite mer stretigt, men det vet jag ju att det blir när jag kortar upp tygeln lite extra. 
 
Mera skrittpaus, S rundade av föregående ekipages träning med lite träningstips, medan jag skrittade runt i väntan på min tur. Fick sedan göra halt och berätta om vad som hänt sedan sist. Vilket ju är en hel del... Förklarade att jag kände mig osäker över om jag gör någonting tokigt på tävlingsbanan (vilket jag säkert gör) och att jag ville ha mer ryggmuskler än jag fått henne att bygga. 
 
Fick börja med att skritta runt på en volt. S ville ha Ariel mer lång och låg, så hon kom upp bättre genom ryggen och verkligen satte bakbenen under sig. Fick länga ut tygeln lite och fokusera mer på min sits, att jag "gungar med" mer än vad jag gjorde. Gunga först och driva med benen sedan så att säga. 
 
Smög sedan upp henne i trav genom att gunga mer. Fick fuska med rösten också. Samma sak i traven, jag skumpar alldeles för lite i sadeln vilket gör att Ariel kortar upp sina rörelser. Så mer skump (!) vilket kändes konstigt men resulterade i en häst som började jobba med bakbenen och höja ryggen. Helt sjukt vad sitsen påverkar... Fick testa att skumpa ännu mer, då ökade hon traven. Sedan skulle jag skumpa mindre, varvid hon direkt saktade av till skritt... 
 
Gjorde en övning där vi vände rätt upp i trav och tog varannan gång till vänster och varannan gång till höger. Skulle behålla ställningen i nacken tills hon behöll formen och inte gjorde sig rak, fungerade det inte skulle jag tom böja henne i kroppen. Mycket fascinerande att se hur hon reagerade på mina hjälper och hur lite som gjorde skillnad att få henne med mig. 
 
Sedan galopperade vi. S tyckte att galoppen blivit mycket, mycket bättre. Det är ju enklare för henne att galoppera med kortare tyglar (dvs så hon inte behöver sätta bakbenen under sig lika mycket), så galoppen blir inte lika lätt för oss, men hon behöver bli starkare i bakdelen. Jag fick beröm för att det blev så fina fattningar, så framöver skall jag framförallt göra många fattningar, men utan att galoppen behöver bli många varv. Utan hellre galoppera några språng, tillbaka i trav, hitta den fina känslan i traven, göra en ny bra fattning, galoppera några språng och tillbaka till trav. 
 
Skrittade av henne medan vi pratade lite sits och hur jag skall tänka när jag rider själv. S tyckte att jag hade blivit mycket rakare i kroppen, känns skönt att få kvitto på det. Men höfterna/ljumskarna var rätt så trötta efter passet, så det märks att jag blivit rörligare och att jag inte riktigt är van vid det. 
 
Bestämde mig när jag lastat Ariel och åkte hem för att skippa sista dressyrtävlingen och istället träna den dagen för S. Just nu ger det helt enkelt mer än vad tävlingarna ger. 

Kräva lite mer

Idag var det träning för I igen. Vi åkte till Ammer och Ariel var perfekt som vanligt vid lastning/körning/urlastning. Gick direkt in i ridhuset när jag gjort i ordning Ariel och red fram henne där. Följde planen exakt, vilket innebar skritt på lång tygel med enda fokuset att bjuda framåt, skritt på kort tygel med halter, ställa i nacken och skänkelvikning. Därefter trav lättridning med övergångar till skritt, ställa i nacken samt göra serpentiner/volter. Skrittpaus innan jag testade att galoppera på volt i lätt sits. Var hur enkelt som helst i bägge varven, bara hålla hästen på plats med innerskänkeln och följa med i rörelsen. Blev så himla lycklig, att galoppen ÄNTLIGEN börjar lossna för oss. :-)
 
Skritt på lång tygel någon minut innan det var vår tur. Var så nöjd efter uppvärmningen, så jag nästa kunde ha åkt hem. ;-) I undrade vad som hänt sedan sist, vi pratade lite om dressyrtävlingen och "läxorna" jag tränat på. Hon tyckte det var bra att jag kunde vara nöjd med trav- och skrittdelen på tävlingen, även om galoppen uteblev. Fick lite tips om sporrar och sedan sade jag att jag ville dubbelkolla tygellängden igen. Minns ju inte hur pass korta tyglarna blev sist... :-P
 
Vi började i skritt på volten och jag fick hjälp med att känna av hur Ariel skulle skritta utan att det blev överilat. Sedan över i trav, travade en tiometersvolt i tjugometersvolten varje varv. Viktigt att jag tänkte ut exakt var jag ville rida, så jag verkligen hade en plan som Ariel kunde följa (eller inte följa, men då blev det i sådana fall tydligt). Fick korta tygeln 5 cm och det var INTE populärt. Det som är intressant är att när jag ridit med dressyrtränset på hoppträningarna de senaste gångerna, så har jag kortat tygeln precis så mycket och Ariel har varit nöjd med det, men då har hon också varit mer naturligt framåt i och med hindren. Så jag vet ju att hon kan...
 
Ariel hävdade att det var TORTYR att ha så kort tygel, men som I sade, det är inget som syns utåt, utan det är endast en känsla jag får när jag rider henne och hon gör ändå det hon skall. :-P Lite stretigt blev det ibland och någon gång testade Ariel att gå bakom hand istället, men bara jag var på med skänkeln så hittade hon tillbaka. När hon gick korrekt i form blev hon fantastiskt fin istället och det blev tydligt att tygeln behövde vara så kort (dvs, den är inte kort egentligen, utan så lång som den behöver vara, men inte för lång). 
 
Galopp... Ja, vad kan jag säga... Vi galopperade SUVERÄNT idag. Ställd och böjd höll Ariel galoppen bra, kanske något långsam galopp, men det orkar hon ju nu. Hon följde det voltspår jag bad om och det enda som saknas är att jag måste hålla om med benen mer och inte "fladdra" så mycket med underskänklarna. Jag vet ju om problemet, men det blir tydligare i galoppen än i de andra gångarterna. Bara att kämpa på! Av någon anledning är det bättre i vänster varv, så där kunde jag verkligen känna hur jag skulle inverka i galoppen. Var så bubblande glad efter att vi galopperat varv efter varv, utan någon spänning/ovilja i Ariel eller tendens till att inte orka. Som vi utvecklats! :-D 
 
Fick jogga av i lättridning ett par varv innan det var avskrittning på lång tygel. Jag skall fortsätta tänka på min fina ytterarmbåge, vara noga med vilken väg jag väljer och följa den planen, vara konsekvent med tygeln och tänka på benen i galopp. 
 
Gjorde i ordning och lastade in en rätt så trött Ariel, men det var inga bekymmer att kliva in i transporten i alla fall. Hemma fick hon sig en rykt, men det var inte populärt. Hon högg (!) efter borsten, något hon även gjorde efter hoppträningen i onsdags. Blev bekymrad över att hon är öm i kroppen, tills jag testade med hårda rotviskan och insåg att fröken har humör fast jag inte tror det ibland. Hon var ju kittlig... :-P Skönt att det inte var något värre och jag får väl inse att ju högre i kondition Ariel blir, desto mer bitch blir hon. ;-)

Ridläger dag 2, pass 1

I söndags fortsatte vi med att rida dressyr nere på lägdan. Jag lånade en Trainer's Jessica för att prova ifall den passade Ariel även under rörelse. 
 
Vi fick börja ganska direkt med att rida snett igenom i trav, öka tempot och sedan göra skänkelvikning efter halva diagonalen. Sedan skulle det vara galopp på andra långsidan. Eftersom vi bara skrittat fram innan, red jag lätt i traven och stod i lätt sits i galoppen. Det är förbaskat svårt att göra skänkelvikning i lättridning tycker jag... Tänkte att jag inte skulle ha så höga krav på Ariel i början och sedan visade det sig att tränaren hade sagt åt oss att inte ha höga krav också. Men det missade jag i blåsten. :-P
 
Hur som, Ariel jobbade på riktigt bra och jag börjar äntligen lära mig HUR jag gör i skänkelvikningen för att få med mig bakdelen. Om inte skänkeln räcker, så behöver jag göra en halvhalt på yttertygeln, INTE dra i innertygeln. :-P Men det var roligt att få öka på traven lite, känner verkligen att vi fått fler växlar i traven nu. 
 
Vi gjorde sedan skänkelvikning genom att vända halvt igenom istället, så det blev en kort diagonaln att flytta på. Då satt jag ned i sadeln och skänkelvikningen blev genast enklare att göra. Hon börjar bli grymt fin i skänkelvikning för höger skänkel, där behöver jag bara sitta och åka med. ;-) Men skänkelvikning för vänster skänkel strular lite fortfarande, där beror det till 99 % på at jag fastnar i vänsterhanden. SUCK!
 
Därefter fick vi gå in på tjugometersvolten vid ena kortsidan (där tränaren satt), släppa stigbyglarna och göra skänkelvikning i skritt på öppna delen av volten. Jag har lite tilt i hjärnan när det blir på böjt spår, men jag tycker att det blir bättre och bättre. Vi gick över i trav sedan och då blir det så kort om tid att jag trasslade en del med skänkelvikningen. Men det kändes ändå riktigt bra och Ariel blev fin i traven på slutet. 
 
Joggade av en mycket nöjd häst, det kändes bra. Tränaren var också nöjd med oss, hon tyckte att det var mer tryck i Ariel och att vi fick till galoppfattningarna bättre i en riktig dressyrsadel. Jag upplevde att jag fladdrade mindre med skänklarna, så en dressyrsadel är helt klart nästa investering för att förbättra för oss ytterligare. 
 
Vi skrittade av på grusvägen och sedan duschade jag av Ariel. När hon fått gå ut i hagen och rulla sig kollade jag på schabrakavtrycket (fördel med rent schabrak och skitig häst som svettas mycket. :-P) och kunde konstatera att sadeln tryckte mycket framtill och baktill, men ingenting i mitten, dvs den är något för rak. Förmodligen beror det på att Ariel har för lite ryggmuskler i dagsläget. Funderade först på att ta ut sadelprovare, men har nu bestämt mig för att avvakta tills hon fått tillräckligt med ryggmuskler igen, så jag provar ut en sadel som passar oss när hon är i bra form. Bomlösa fungerar ju bra tills vidare i alla fall. :-)

Tidigare inlägg
RSS 2.0