Ariel 3525

Nu när jag kan lägga upp träningen precis som jag vill och är supermotiverad, så är det väl typiskt att det var veterinärbesök igår, med vaccinering av alla hästar + tandkoll av Ricky. Eftersom Ariel brukar reagera på vaccinet lite (marginellt hängig men ffa en liten temperaturhöjning) och hon dessutom fick stelkrampsvaccin denna gång, så försöker jag titta åt ett annat håll och ge henne vila. Men det är så typiskt att det ska sammanfalla...

 

Så vi vilar och jag längtar till helgen, då blir det ridning! :-D Såvida hon inte retas med mig genom att skaffa tappsko eller bli mystiskt halt förstås. :-P

I söndags hade jag bestämt mig för att vad Ariel än tyckte, så skulle vi rida. För nu var jag rejält ridsugen (Ricky reds på lördagen = vila för honom söndag) och då fick hon faktiskt ställa upp! Ariel svarade med att glatt traska runt i hagen med mig en bit bakom, vilken rolig lek matte hittat på! :-P

 

Det var nånstans där, med en glad Ariel som tyckte det var onödigt att bli infångad, som kugghjulen i min hjärna började snurra. Som unghäst var jag noga med att om Ariel inte kom fram till mig i hagen, då fick hon vila. 2015 ansågs hon vara vuxen (och jag fick höra att jag var tramsig), så då slutade jag bry mig när hon inte ville komma i hagen, pressade henne för mkt träningsmässigt och på hösten fick hon en rörelsestörning. Men jag kopplade det även samman med att hon slutade komma fram i hagen och blev supernoga med att om hon inte kom fram till mig, så blev det ingen ridning. Därefter började vår sporadiska ridning, vilket förvisso inte var nån fara för Ariel, men som gett mig många besvikelser när jag velat rida och hon inte kommit fram till mig. 

 

Men... Det var inte bara massor med träningar och tävlingar som pågick under 2015. Det var även det år då jag var tvungen att ta bort Hampus, så när Ariel och Ricky återförenades blev Ariel plötsligt flockledare. Hon som alltid varit lägst i rang... Rollen som flockledare passar henne ypperligt och hon är fantastisk både när det kommer nya hästar in i flocken och när de släpps på nya ställen (hon kollar alltid hagens utformning det första hon gör), men jag har inte tänkt på hur den rollen faktiskt påverkar hennes relation till mig. Hon har alltid varit en självständig häst (eller snarare, jag har utbildat henne från åring att vara självständig) men från 2015 fick hon ett ansvar hon inte haft tidigare, som flockledare är resten av flocken hennes prio ett, inte att matte kommer viftandes med en grimma och ropar på henne. 

 

Alltså; Mitt system med att jag låter henne avgöra om hon ska ridas eller inte, fungerar inte när hon är flockledare. Hon kommer i de allra flesta fall välja flocken före ridningen, även om hon egentligen kanske vill ridas. Så jag måste tänka om. Det är fortfarande viktigt för mig att lyssna på hur hon mår och vad hon vill, men det kan jag göra på så vis att jag känner igenom henne både före och efter ridning, samt är noga med att hon inte går två tuffa pass på raken. Däremot kommer jag sluta fråga henne om hon vill följa med mig, vill jag rida så får hon träna på att lämna flocken och vara med mig istället. 

 

Så i söndags sa jag helt enkelt åt Ariel på skarpen (med rösten), varvid hon förvånat stannade och snällt lät sig fångas. Sedan red vi ett av de bästa passen någonsin! Det blev mkt bommar och cavaletti, men vi jobbade även lite med volter och skänkelvikning. 

 

Nu ska jag klura vidare på hur jag de facto ska lägga upp träningen, när jag sas kan utgå ifrån att jag har en häst med mig varje gång jag vill rida. :-)

I lördags fick hästarna stå inne några timmar, av diverse anledningar. Så när det var dags att gå tillbaka till hagen, så beslöt jag mig för att testa nåt jag tänkt testa länge. Att rida Ariel med Storm som handhäst. 

 

För er som inte känner till mig och mina hästar, så är det här Storm: 

 

I fredags ville Ariel göra någonting, samtidigt som jag hade tid och ork. Så det fick bli en körtur! Hade förträngt hur bökigt det är med att sela på, spänna för och få ordning på allt. :-P Ariel stod blickstilla hela tiden, vilket är så skönt, eftersom hon faktiskt är lös hela tiden... Men hon älskar verkligen att bli körd! Ryggade direkt på rätt plats mellan skaklarna och det bara lyste ur ögonen på henne.

 

Vi körde den enda runda vi egentligen kan köra (men jag spanar efter fler alternativ), men varierade genom att köra medsols, tidigare har vi alltid kört motsols. Ariel var superpigg och ville trava hela tiden, vilket kanske inte är så bra i kombination med att jag glömt handskarna hemma... Men inga blåsor blev det trots det, så egentligen låg hon kanske inte på så mkt som jag upplevde. ;-)

 

Jag lyckades inte riktigt få henne att gå i joggtrav, skulle tippa på att hon uppe på runt 14-16 km/h dvs lite för fort för våra hårda grusvägar. Samtidigt förstår jag henne, det är lite för roligt första gången för att hon ska kunna slappna av och bara jogga på. Så mer körning får det bli i fortsättningen. 

 

Fotade när vi var klara, förstår inte riktigt de som kan fota/filma medan de rider/kör. Känns livsfarligt...

 

 

 

I lördags blev det ridning igen. :-) Skippade sadeln och skrittade fram ute på lägdorna innan vi red igenom LC:1 på ridbanan. Efter att ha provat lite galopp fick det dock bli trav även i galoppdelen, jag är inte tillräckligt modig för att galoppera på böjt spår ännu. ;-)

 

Eftersom jag red barbacka kändes ridpasset inte så "viktigt", så jag slappnade av och hade roligt. Vilket förstås smittade av sig på Ariel, som var riktigt glad. Jag skrattade högt ett par gånger när jag glömde programmet eller höll på att skumpa av, hon rör verkligen ryggen massor i traven numera (var ett bekymmer förr). Det är första gången vi rider programmet sedan 2016, men tanken är att vi ska nöta in det riktigt ordentligt innan första start i slutet på juli. 

 

Efter att vi var klara med programmet provade jag att galoppera några långsidor. Det gick hur bra som helst! Bara jag håller kvar balansen i magen och inte spänner mig (haha, aldrig hört den förut!). Däremot är det hiskeligt svårt att sitta kvar i traven som blir efter galoppen. Så även om årets mål med att galoppera barbacka uppnåddes, så tänker jag fortsätta fila på barbackaridningen lite nu och då. :-)

 

Skrittade av en nöjd Ariel, hon var lite flåsig då det var varmt, men det gick snabbt över. 

Igår kom T på besök, vi stod i samma stall för fem (!) år sedan. Först umgicks vi bara lite med hästarna och jag visade henne gården, men så beslöt vi oss lite sådär spontant för att löshoppa allihop samtidigt. ;-)

 

Ariel hade superskoj, hon hoppade högt och gjorde en del roliga brallar också. Härligt med en glad häst! Jag hoppas att det blir ridning snart igen också. :-)

 

Bildbevis på busfröet, hindret är 70 cm när det är oxer dvs 60 cm som plank. Plättlätt. :-P