Ariel 3525

Idag hämtade jag in en väldigt lerig fröken. Hon hade sovit middag en timme i leran, men som tur var hade jag annat att göra i stallet, så leran hade åtminstone torkat när jag borstade av henne. Jag hade nästan förträngt hur jobbigt det är att sanera lerig häst...

 

Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln samt distanstränset. Sedan skrittade vi långa vägen till klätterbacken, det vill säga via asfalten och ett villaområde. Ariel var spänd och tyckte det mesta var farligt, även om hon litade på mig när jag bad henne fortsätta framåt. Återigen blåste det väldigt mycket och det gör henne alltid spänd.

 

Vi tog ett varv i klätterbacken, jag tyckte att hon jobbade på väldigt bra uppför, speciellt med tanke på att hon inte klättrat på nästan tre månader. Nedför blev hon lite för ivrig, så jag fick ha korta tyglar och påminna henne om balansen. Vi fortsatte sedan genom slingerstigen där vi tränade vändande hjälper och hon kunde vända både till vänster och höger utan minsta problem.

 

När nosen pekade hemåt blev hon lite ivrigare i skritten, men kunde ändå gå på långa tyglar. Det var först när vi var på asfalten igen som hon blev spänd och tyckte saker längs vägen var farlig. Men litade på matte gjorde hon ändå. <3

 

Efter en fin känsla på sista grusvägen kunde jag inte låta bli att svänga förbi ridbanan och skritta över en bomserie som var svagt S-format. Ariel var superfin inne på banan, gick i form direkt vi kom in, var så mjuk och fin i handen. :-) Hon fick gå bomserien två gånger och böjde sig mjukt i kroppen bägge gångerna. Längtar tills vi är igång lite mer så vi kan trava över bommar...

 

Sedan fick hon återvända till stallet, slippa all utrustning och få kraftfoder. Hon var väldigt hungrig idag, men så var ju pelletsen torr också... Åter i hagen åt hon lite hösilage också, det tar sig! Fast egentligen föredrar hon gräset...

Igår hämtade jag in en väldigt glad Ariel från hagen. Hon gillar verkligen att vara på lösdrift, men hon vill ändå vara i centrum för all uppmärksamhet. ;-)

 

Borstade och kratsade hovarna, sedan åkte härliga bomlösa sadeln på. Valde distanstränset igen, känns ganska onödigt att rida med dressyrtränset innan vi kommit igång ordentligt.

 

Satt upp och skrittade iväg längs grusvägen mot rakbanan. Ariel traskade på bra men var ganska spänd i kroppen. Hon skulle titta på allt hela tiden och det mesta var farligt. Vi tog oss dock hela vägen bort till asfalten började och vände sedan hemåt. Försökte träna lite böjning av nacken, vilket gick utmärkt till vänster men inte alls ville fungera till höger. Hm...

 

Försökte göra några volter till höger men det var som om styrningen var helt knas. Ariel skulle INTE gå till höger. Det gick helt enkelt inte. Hon tvärade och bara snodde runt på stället. Hittade en lite större yta att rida lite voltarbete på, varvade höger och vänster varv. Det ville sig inte alls i höger varv, jag började misströsta att det var något fysiskt fel på henne. Men plötsligt så bara släppte hon i nacken, suckade djupt och började gå på en rund volt med lätt kontakt i munnen. Efter ett par ledande tygeltag så gick hon dessutom i form. Knepiga sto... :-P

 

Men jag var i alla fall lättad att det bara var trots och inte något fysiskt fel. Kanske tog det emot lite i kroppen efter all vila och hon ville inte ha det lite jobbigt utan hellre ignorera mattes krav. Men matte vinner alltid, det borde hon ha lärt sig. ;-)

 

Sista biten hem var hon superfin, jag avslutade med ett par volter i höger varv på stallplanen och då gick hon bra igen. Sedan fick hon bli av med all utrustning och äta kraftfoder samt avmaskas innan hon återvände till lösdriften igen.

I förrgår fick jag ropa lite och skaka hinken innan Ariel kom i full galopp. Sedan åt hon nöjt upp kraftfodret medan jag kände igenom henne. Hon var blöt men verkade väldigt nöjd med att fortfarande vara ute dygnet runt. Min frihetstörstande prinsessa...

 

Igår var det riktigt äckligt väder. Det regnade och blåste. Jag ropade på Ariel om och om igen, men ingen häst dök upp. Jag gick längre och längre bort i hagen och till sist behagade hon komma travandes. Hon var inte särskilt intresserad av pelletsen, då de hunnit bli lite fuktiga av regnet. Så efter några tuggor fick jag mata henne med sista hektot. Hon måste ju äta, även om damen tycker att det finns roligare saker att göra...

 

När fodret väl var uppätet så skyndade hon iväg genom hagen till viktigare göromål. Vad nu det kan vara...?

Igår blev det bara en snabb sväng till hagen för att ge Ariel kraftfoder. Såg ingen häst i mörkret, men ropade på henne några gånger. Sedan hörde jag hovslag i fjärran... :-D

 

I full galopp kom Ariel flygandes genom hagen. Den är ganska långsträckt, så det tog ett tag innan hon var framme. ;-) Hon var så glad att se mig och ännu gladare blev hon förstås när hon fick se hinken. Goa tjejen! <3

 

Medan hon åt kände jag igenom benen och även hullet. Det går inte att hitta några revben nu längre... ;-) Men jag vill hellre ha henne i lite överhull än att hon blir mager när fölungen mjölkar ur henne.

 

Innan jag gick tillbaka till stallet lade jag in mer hösilage, som Ariel direkt började äta på. Kanske hon kan vänja sig vid hösilaget så småningom.

Igår hämtade jag en väldigt nöjd Ariel från hagen. Då en häst i lösdriften fått hovböld fick Ariel låna ut sin box och därmed gå ute dygnet runt. Precis som hon vill ha det. ;-)

 

Borstade henne lätt och kratsade hovarna innan sadeln åkte på och förstås distanstränset. Sedan skrittade vi iväg. Försökte att inte rida på grus, utan först blev det gräsvägen längs lösdriftens sommarhage och sedan ett varv på stubbåkern. När Ariel slutat spänna sig för alla farligheter (det blåste rejält!) så jobbade vi med en riktigt rolig skrittövning. Jag kom på den själv. :-P

 

Man skrittar längs kanten på fältet i vänster varv. Gör en volt till vänster, sedan skänkelvikning för höger skänkel. När man kommit tillräckligt långt från kanten på fältet gör man en volt åt höger och sedan skänkelvikning för vänster skänkel. Sedan varvar man på så sätt volter och skänkelvikning tills fältet är slut.

 

Ariel älskade övningen! I och med att vi hela tiden gick framåt så fick hon naturlig bjudning och gjorde superfina skänkelvikningar. Volterna blev lite snäva ibland, men det är jag som måste bli bättre i min hjälpgivning.

 

När fältet tagit slut skrittade vi vidare fram till bron över det lilla diket, sedan vände vi hemåt i mycket, mycket ivrig skritt... Hon taggade till det ordentligt och försökte sig på både taktning och trav. Inte okej... Fick bli lite halter innan hon skärpte till sig och gick superfint i form.

 

Totalt var vi ute i en halvtimme, Ariel sträckte sig fint framåt nedåt när jag släppte efter på tygeln och avslutade det hela med en stoooor gäspning. :-P

 

Hon fick sig en avborstning och sedan försökte jag ge henne sitt kraftfoder. Jag hade blandat pelletsen med betforet hon skulle fått till frukost (men som hon inte fått då hon ju var ute redan), men det dög minsann inte. Hon tycker verkligen inte om betfor... Enda gången hon äter det är när någon annan häst får det. Bortskämda häst. Så det var bara att slänga fodret och ge henne enbart pellets. Då åt hon glatt...

 

Sedan fick hon återvända till hagen och det var hon väldigt nöjd med. Tror hon kommer bli ännu mer nöjd när de andra hästarna är med henne i hagen.

Fick precis en ultraljudsbild av hingsthållaren. Det är kanske inte så lätt att se, men den snigelliknande ljusa klumpen i mitten, med en svart prick är fostret. Den svarta pricken är hjärtat!

 

 

Idag hade jag lite bråttom i stallet då jag skulle iväg till Vetlanda vid elvatiden. Så jag såg bara Ariel som hastigast i hagen, hon verkade nöjd med livet.

 

Mockade en box som hade mycket mindre halm än kvällen innan. Hon äter verkligen en  hel del halm, fast hon har fri tillgång på hösilage. Tydligen är halmen godare. ;-) För att hålla damen nöjd så fyllde jag på två kärror med halm så hon har att mumsa på.

 

Gjorde i ordning hösilagepåsar och foderhinkar, innan jag susade hemåt.

Igår när jag kom till stallet stod Ariel i sin nya box och spanade efter mig. Sötaste flickan! Hon blev så glad att se mig, skulle pussas, klias och röra runt i mitt hår. Älskar verkligen den hästen...

 

Hon fick ställa sig på skötselplatsen och bli lite snabbt avborstad. Jag tyckte inte hon var särskilt skitig, så antingen hade E sett i syne eller så hade hon rullat sig ren i hagen. Kratsade hovarna och tog sedan på bomlösa sadeln och distanstränset. Sedan gav vi oss iväg!

 

Det kändes så ovant att sitta på hennes rygg, hon är mycket smalare än Hampus, halsen kändes nästan som en giraff, smal och hur lång som helst. Men skritten var lika mysig som jag minns den. :-) Vi skrittade iväg lite spänt i början, men allt eftersom slappnade hon av och kom igång i skritten. Efter tio minuter vände vi och skrittade hem igen, planen är en riktigt långsam igångsättning med skritt i en månads tid.

 

Tillbaka i stallet blev hon avborstad och fick sedan stå och sova medan jag mockade och fixade foder. Hon kändes mycket större än jag minns, så jag tog fram mätstickan och konstaterade att hon nu är 143 cm utan skor. Tror hon kommer att stanna på den höjden. Eller hoppas i alla fall... ;-)

 

Sedan fick hon återvända till boxen och äta hösilage. Lika bra att hon vänjer sig vid fri tillgång. :-P

Nu har jag fått rapport om att Ariel är hemma igen. :-D

 

Hingsthållaren förvarnade mig om att hon gnuggat sönder svansen, så det är nog tur att hon inte skall visas upp någonstans. ;-)

 

Tranportören ställde in henne i sin box, där hon hade massor med halm och hösilage. Dessutom lite betfor i krubban. :-) Sedan kom E efter någon timme och släppte ut Ariel i en hage. Hon kommer få gå i lösdriftens ena vinterhage i väntan på de andra hästarna som kommer släppas ihop med henne i slutet av månaden. Så fram till dess kommer hon att gå in på kvällarna och få möjlighet att sova i box. Inte för att hon brukar uppskatta det, men hon får stå ut den korta tid det är. :-P

 

E skrev att hon var väldigt skitig, så jag undrar vad det egentligen är för häst som väntar på mig där hemma. En skitig tjockis med avskavd svans... Men så länge hon är dräktig så... ;-)

I eftermiddag kliver Ariel in i lastbilen för att äntligen få komma hem igen. Hon mellanlandar i Stockholm över natten och kommer till Bälinge under torsdagsmorgonen. Som jag längtar! Jag är dessutom ledig på fredag, så jag lär vara i stallet hela torsdagskvällen. ;-)

 

 

Nu är Ariels box ströad med massor av halm och boxskylten sitter på rätt box. Hon har fått byta till en ponnybox eftersom stallet blivit fullt, men jag tror inte hon bryr sig nämnvärt. Så snart träckprovssvaren kommit på de andra hästarna och alla blivit avmaskade så kommer hon ändå få gå ut på lösdriften. Tror hon blir nöjd med fri tillgång på grovfoder. ;-)

 

Idag var det dags för Ariels ultraljud på 40 dygn. Eller, minst 40 dygn, det går ju inte riktigt att säga när hon blev dräktig. ;-)

 

En sådan här liten sak var det veterinären skulle leta efter.

 

 

Det fanns en liten sådan!!! Så nu är fostret som går under arbetsnamnet Rikardo försäkrad och Ariel får åka hem nästa vecka. Skall bli så himla härligt att träffa henne igen och dessutom få lite mer fart på den här bloggen. ;-)