Svartsjuk!
Den här veckan har Ariel haft en välförtjänt vila, då jag inte ens tagit in henne i stallet. Hon släpptes i onsdags upp i skogshagen och det var dit jag styrde stegen igår. Följde med T som skrittade av Poppe och vi diskuterade förstås nästa års tävlingsdebut för Ariel.
T tyckte att det skulle vara praktiskt om Ariel följde med när hon skulle tävla Indra i dressyr, men något säger mig att vi har större chans till godkända resultat på ponnytävlingar. Nåja, vi får se vad plånboken säger.
Ariel var nöjd med livet, hon hade redan tjockat på sig lite och fått rejält tufsig päls. Det är sommarpälsen som kliar förstås och hon ser ganska ovårdad ut nu. Svårt att tro att hon fått diplom.
Jag hälsade även på fina Maggie som går i samma hage och sedan givetvis också på Qurre. Men det skulle jag inte ha gjort. Ariel blev vansinnig och jagade Qurre en bra bit innan hon var nöjd.
Träffade M efter en månads bortavaro, vi pratade förstås ikapp oss om allt som hade hänt, jag drog Ariels kritik (kan den utantill nu...) och hon berättade att Ariel var superarg på Qurre. Jag vet inte vad han gjort henne, hon älskar ju alla valacker i hagarna runt om, men just Qurre verkar bara vara fel i hennes ögon. Ja, se tjejer...
Till Ariels förtret följde jag med M och Maggie in i stallet, hon fick stå ensam och övergiven kvar i hagen (ja, Qurre räknas inte som sällskap tydligen). På söndag skall hon få följa med in i stallet och få manen snaggad, det tror jag hon kommer tycka om.
Snabb koll
Åkte ut till Ariel för en snabb koll bara. Hon mådde bra, men var besvärad av flugorna. Flughuvan jag lånat från C åkte på och då var hon nöjd. Jag hoppas dock att vi skall kunna flytta tillbaka hästarna till skogshagen snart, Ariel har varken skugga eller någonstans att gå undan från flugorna i hagen och nu börjar det bli ohållbart. Jag har ju avvaktat utsläpp i skogshagen eftersom jag ville att hon skulle vara fin till premieringen, men nu gäller ju inte det längre.
Dagen efter
Dagen efter den mest otroliga och lyckliga dag hittills i mitt liv har jag mest gått omkring i ett töcken. Ville inget annat än åka ut till stallet, men tvingade mig själv att vara hemma och städa ett par timmar först.
Väl på plats skyndade jag mig ut i hagen för att se på min älskade häst igen. Nu först ser jag det andra fjordkunniga personer sett länge. Hon är ju snygg! Tänk att jag måste ha fakta skrivet på papper för att jag skall kunna se det. Visst, hon har lite långa öron och magen är väldigt rund, men hon har en utstrålning som säger "här kommer jag, visst är jag bäst".
Vi myste en bra stund i hagen, jag kliade henne bakom öronen och hon fnulade med mulen i mitt hår. Hon var lerig över hela kroppen och utstrålade en sådan harmonisk känsla att beslutet jag fattade direkt efter premieringen kvarstår. Hon kommer inte behöva utstå en lång resa till Vetlanda, för att stå på box i två dygn och sedan visas på ring fem minuter. Visst är det frestande att visa upp sin fina häst med alla andra fina fjordston, men för Ariels skull avstår jag. Hon visade mig den största tillit igår och med sådant följer ett ansvar som hästägare att se till hästens bästa. Inte bara till sina egna egoistiska drömmar.
Ariel var lite emot att jag skulle gå ut från hagen, så jag fick busa med henne en stund, givetvis med Lucky som ständig följeslagare. Det såg helt underbart ut när Ariel lade halsen om Lucky, som för att skydda henne mot allt ont. Givetvis var kameran kvar i stallet.
Älskade, underbara Ariel!
Jag skall börja med att erkänna att tårarna rinner för fullt när jag skriver det här. All oro, vånda och ångest har släppt, det i kombination med dagens upplevelser och att jag sovit på tok för lite senaste veckan gör att jag bara gråter och gråter. Men det är tårar av glädje.
Att sammanfatta dagen är svårt, men jag skall försöka. Jag förberedde det sista på morgonen, hämtade upp J på stationen och åkte sedan till stallet. Vi hämtade Ariel i hagen, hon hade uppfört sig väl under natten och var fortfarande ren. Jag putsade till manen lite med saxen och drog en borste över henne, det var allt som behövdes. Sedan förberedde vi all packning i någon timme och lagom till att jag började bli rastlös dök C och A upp, redan klara med påkopplingen av transporten. In med alla grejer, på med transportskydd på Ariel och in med henne i transporten. Hon klev rakt på, så jag hann nästan inte med.
Så vips var vi på väg till Österbybruk, precis enligt mitt schema. Vägen var ganska hästvänlig, men framförallt hade C ett underbart boggiesläp. Det står redan ett sådant på min önskelista.
Ariel stod som ett ljus hela vägen, men var lite ivrig ut ur transporten när vi väl var på plats. Så det var bara att lasta på henne igen, för sådana dumheter får man inte syssla med. Med en suck stod Ariel sedan kvar där inne med mig någon minut, och sedan fick hon backa ur igen. Det var bara baken som var lite skitig, resten av hästen var svettig (varmt i transporten!) men ren. När jag snygga till Ariel något skyndade vi oss till mätningen, eftersom vi trodde det var bråttom.
Ariel blev inmätt till 139 cm, men det kändes inte som en särskilt förlitlig mätning. Ojämnt underlag, hästar att gnägga åt och en mätman som undrade vad jag tyckte om resultatet. Nu spelar ju inte mankhöjden så stor roll, men jag hoppas hon är lika liten på officiella inmätningen nästa år.
Sedan var det bara att vänta. Och vänta. Och vänta. Min hoppfulla beräkning att vi skulle starta 13:20 visade sig ganska snabbt vara helt uppåt väggarna. Tror vi kom in till bedömning halv tre. Ariel var dock fantastiskt snäll, hon tog väntan med större lugn än vad jag gjorde och var verkligen en klippa hela dagen.
Visningen då? Det blev en helt annan upplevelse än jag ställt in mig på. Ariel stod som ett ljus framför domaren, med spetsade öron. Jag hörde ju kritiken han bad domarsekreteraren skriva, men det lät alldeles för bra för att vara sant. Sedan skrittade vi iväg, jag med en varm känsla i magen, Ariel glad över att något hände. Hon gick i en helt okej skritt och sedan när det blev trav så travade hon rakt och fint hela vägen. Domaren var nöjd med vad han sett, så kritiken och poängen kom väldigt snabbt.
"Mycket god rastyp, uttrycksfullt huvud, högt ansatt hals, välutvecklad bål, starkt njurparti, välbenad från sidan, korta skenor, välmarkerade ledgångar, relativt korrekt, energisk taktmässig skritt, markbunden trav". Poängen blev 9-8-8-8-7 = 40 poäng och DIPLOM!
Det tog en stund för mig att varva ned, snälla J och C turades om att låta Ariel beta medan jag mest for omkring och plockade i saker som inte behövde plockas med. Så småningom hade dock både jag och Ariel varvat ned så pass att vi kunde åka hem. Mina fantastiska medhjälpare fick förstås stoppa i sig lite mat också, jag är så tacksam för deras hjälp!
Ariel funderade ett ögonblick på rampen, men med en morot som lockbete (främst för att alla ville hem NU) så gick hon direkt in. Stod som ett ljus hela vägen hem och gick sedan lugnt (när jag sagt till att det var ok) ur transporten. Av med skydden och raka vägen till hagen. Jag var fortfarande så glad att vi sprang hela vägen. Men hon förtjänade det, en så oerhört snäll häst som hon varit hela dagen.
Sista förberedelserna
Jag har balanserat på gränsen hela veckan, sovit för lite och för dåligt. Jag känner mig själv och vet att jag MÅSTE sova, annars blir minsta lilla motgång ett gigantiskt hinder. Så det var ytterst nära att jag började gråta igår när jag såg lappen på mjölkrummet. Det är där vi har varmvattenkranen och lappen förkunnade att rummet skulle vara låst tills det nya betonggolvet torkat.
Inte nog med att vädret var aningens för svalt för heltvätt av häst, nu skulle jag bli tvungen att tvätta i kallvatten. Kände för att bara ge upp alltihopa, men istället gick jag och frågade stallägare C hur länge till golvet behövde torka. Kanske skulle jag kunna tvätta henne riktigt tidigt idag istället.
Inte nog med att vädret var aningens för svalt för heltvätt av häst, nu skulle jag bli tvungen att tvätta i kallvatten. Kände för att bara ge upp alltihopa, men istället gick jag och frågade stallägare C hur länge till golvet behövde torka. Kanske skulle jag kunna tvätta henne riktigt tidigt idag istället.
Tack och lov förstod C läget, förmodligen för att han kastade en blick på mitt förstörda ansikte. Han förklarade att det var helt okej att jag gick in och använde varmvattenkranen, så länge jag undvek vänstra hörnet som var det som torkade.
Mycket lättad hämtade jag in Ariel och satte igång med operation tvätt. Först tvättade jag svansen, som hunnit bli ganska äcklig igen, sedan manen och slutligen hela kroppen. Lagom till att det var dags att spola bort allt schampo var varmvattnet slut och det var lite kallare, rumstempererat, vatten istället. Jag vet ju att vattnet inte räcker i all evighet, men till en enda tvätt borde det väl göra.
Tyckte synd om Ariel, men hon började tack och lov aldrig frysa, trots att vi fick spola ganska många omgångar innan hon var helt schampofri. Tyckte inte att man och svans blev tillräckligt vita, men förhoppningsvis går domaren inte så nära.
Sedan blev det långpromenad för att få Ariel att torka. Det gick sådär, efter halva vägen fick hon vittring på shettishingsten som står en bit bort och blev fullständigt rabiat. Hon slog med frambenet, hoppade rakt upp i luften och blåste drake flera gånger. Hon skulle INTE lyssna på mig och om det var en försmak av dagens beteende så längtar jag inte. Samtidigt så lyckades jag hantera det hela och det dessutom i enbart grimma. Så kanske kändes det värre än vad det var.
Åter i stallet fick hon torka det sista medan jag packade ihop en del grejer. Det mesta måste jag packa idag, vilket känns lite stressande. Träffade C också, som berättade att hon faktiskt kunde följa med till premieringen. Det är ju hennes transport vi lånar, så det känns skönt. Fyra personer blir det alltså som åker iväg på äventyr med Ariel. Det lär dröja innan jag hinner med en rapport från premieringen, men ni kan väl hålla en liten tumme för mig och Ariel vid tjugo över ett?
Busiga hästen!
I förrgår blev det bara en kort sväng i stallet, jag tränade visning vid hand och rengjorde tränset inför premieringen. Den här gången fick vi faktiskt till traven också, så det kanske inte går helt åt skogen på lördag.
Igår var det dags för uteritt med C och Maggie igen. Jag hade blivit förvarnad via facebook att Ariel hade ”förberett” sig inför premieringen, så chocken var inte så stor när jag kom till hagen och mötte en lerhög. Tydligen hade det regnat under dagen och Ariel hade passat på att ta sig ett gyttjebad.
Stallägaren håller på att gräva nya vattenledningar, rakt över stallplanen, men just när jag kom gående med Ariel var det fikapaus. Band upp henne ute så jag slapp damma ned stallet. Det var spännande tyckte Ariel, hon har aldrig stått uppbunden där ute förut.
Jag hann inte borsta mer än halva hästen förrän fikapausen var över och grävmaskinisten kom förbi. Han påpekade att det nog var bäst att jag flyttade på hästen, varvid jag frågade om de skulle gräva upp där vi stod. Inte så, så jag förklarade att vi nog skulle stå kvar. Ariel rörde inte ens på öronen när grävskopan började jobba igen…
Färdigborstad fick hon gå in i stallet där C och Maggie redan stod. På med alla grejer och ut på en tur bort mot klätterbacken och runt samhället. Ariel var piggare än piggast och först fick vi ha en rejäl diskussion kring vem som egentligen bestämmer. Hon försökte till och med trava i nedförsbacke, något jag trodde hon vuxit ifrån. Dessutom red jag henne på sidepull och det är definitivt inte lika mycket att bromsa med då.
När vi väl var överens så blev det lite trav och galopp också. Tre gånger galopperade vi och Ariel var lika yster varje gång. Hon tycker det är så himla roligt att hon knappt vet vad hon skall ta sig till. De första sprången blir lite långa och obalanserade, men sedan återfår hon balansen så jag bara behöver stå i fältsits och njuta.
Igår var det dags för uteritt med C och Maggie igen. Jag hade blivit förvarnad via facebook att Ariel hade ”förberett” sig inför premieringen, så chocken var inte så stor när jag kom till hagen och mötte en lerhög. Tydligen hade det regnat under dagen och Ariel hade passat på att ta sig ett gyttjebad.
Stallägaren håller på att gräva nya vattenledningar, rakt över stallplanen, men just när jag kom gående med Ariel var det fikapaus. Band upp henne ute så jag slapp damma ned stallet. Det var spännande tyckte Ariel, hon har aldrig stått uppbunden där ute förut.
Jag hann inte borsta mer än halva hästen förrän fikapausen var över och grävmaskinisten kom förbi. Han påpekade att det nog var bäst att jag flyttade på hästen, varvid jag frågade om de skulle gräva upp där vi stod. Inte så, så jag förklarade att vi nog skulle stå kvar. Ariel rörde inte ens på öronen när grävskopan började jobba igen…
Färdigborstad fick hon gå in i stallet där C och Maggie redan stod. På med alla grejer och ut på en tur bort mot klätterbacken och runt samhället. Ariel var piggare än piggast och först fick vi ha en rejäl diskussion kring vem som egentligen bestämmer. Hon försökte till och med trava i nedförsbacke, något jag trodde hon vuxit ifrån. Dessutom red jag henne på sidepull och det är definitivt inte lika mycket att bromsa med då.
När vi väl var överens så blev det lite trav och galopp också. Tre gånger galopperade vi och Ariel var lika yster varje gång. Hon tycker det är så himla roligt att hon knappt vet vad hon skall ta sig till. De första sprången blir lite långa och obalanserade, men sedan återfår hon balansen så jag bara behöver stå i fältsits och njuta.
Trodde att Ariel skulle vara trött efter ridturen, men när jag suttit av var det knappt att jag hann med i skritten. Gissa om jag längtar till vi tävlar distansritt! Förmodligen får jag nog ha bett på första slingan, annars blir det svårt att övertala henne att hålla tempot nere…
Dressyrlektion nr 2
I måndags kväll blev det hastigt och lustigt inbokat en dressyrlektion. F hade tid över och då gäller det att passa på! Så igår kväll var det dags igen!
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Ariel blev lite extra tillfixad inför lektionen, man kan ju inte ha några smutsfläckar heller! Önskar att jag hade lite snygga skydd eller åtminstone ett träns som matchar sadeln, men det får bli framtida inköp. F verkar inte vara petig så länge allt sitter som det skall.
Vi började med att visa upp vår läxa, övergångar mellan skritt och halt. F tyckte de var jättefina, även om hon fortfarande är lite långsam i själva igångsättningen.
Sedan blev det nästan bara trav. Vi fick trava runt fyrkantsspåret, göra stora volter och vända snett igenom ibland. När det kändes som jag inte orkade mer blev det skrittpaus, men som F sade: ”Det är inte för Ariels skull, utan för din. Hon orkar mer…”
Därefter började vi prova lite övergångar mellan skritt och trav, men då fick vi klara oss själva eftersom F:s fölunge rymt ur hagen. Jag märkte då att Ariel fungerade bättre i vänster varv än i höger, i vänster kan jag få henne att följa hörnpasseringarna mjukare. Sedan fick Ariel en knäpp och ville vända in bakdelen när hon travade längs ena långsidan. När F kom tillbaka visade jag upp våra övergångar (Ariel gör fantastiskt fina övergångar till trav, medan det är si sådär med avsaktningarna) och jag fick även testa att tillrättavisa hennes bakdel med en lätt spödutt. Fick förstås bakåtsparkar som ett brev på posten, men det var bara att rida vidare. Testade nästa gång att istället för att korrigera bara titta utåt och då kom minsann bakdelen på plats. Hm… Det måste vara något jag gör som får henne att flytta sig så där.
Sedan tyckte både F och jag att det fick räcka, Ariel hade verkligen varit superduktig hela passet. Till nästa gång skall vi fortsätta träna på övergångar (både halt-skritt och skritt-trav), se till att hon hela tiden bjuder rakt fram även när hon inte har staketet som stöd samt nosa lite på galoppfattningar på kommando. Kanske bara galoppera några språng när vi är ute och istället fatta flera gånger.
Ariel hade bett på sig under hela passet, det gick över förväntan. Hon sökte stöd på ett annat sätt än tidigare och för ovanlighetens skull kunde jag ge henne det stödet.
Efteråt var det en väldigt mallig tjej som jag skrittade av vid hand. Hon kan konsten att skryta den där… Men jag var så himla nöjd själv också, dels för att F ger oss precis lagom svåra uppgifter och dels för att det var en helt annan känsla i ridningen. Det kändes äntligen som att jag red, och kunde stötta Ariel i arbetet.
Gissa poängen?
Ja, nu är det dags att leka en rolig lek här i bloggen. Det är leken "Gissa poängen" som hägrar.
Ni får försöka tänka er det här stoet:
Med den här manen:
Den här skritten (eh typ):
och den här traven:
Vad får hon för poäng? Se det som ett roligt tidsfördriv, vi får ju facit till på lördag! Jag postar strax en gissning själv. :-)
Galoppombyte i språnget
Ja, här går det undan i utbildningen! Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Igår var det uteritt med C och Maggie stod på schemat, men innan dess tränsade jag Ariel och tog en sväng på ridbanan. Nu sitter uppställningen riktigt bra, även om Ariel gäspar och grimaserar av leda. Skritten är okej och vi lyckades faktiskt springa rakt i traven den här gången. Nötte uppställningarna lite till, men nöjde mig med att traven inte var katastrofal. Vill ju inte hamna i onödiga konflikter heller.
Åter i stallet blev det påklädnad och så bytte jag tränset mot sidepull. Sedan skrittade vi iväg till rakbanan, eftersom C ville ha bra underlag och fri sikt för att galoppera Maggie lite mer än bara några språng. Ariel vet numera definitivt vad rakbanan är till för… Hon började öka skritten så fort hon såg vart vi var på väg, öronen spetsade rakt fram och en glädje i hela kroppen.
Jag kände att jag inte kunde vara en taskig matte och hålla in henne, utan förklarade för C att vi gärna sprang före dem. Antingen blev det trav eller galopp, men oavsett gångart är ju Ariels steg så mycket längre än Maggies, så Maggie kan galoppera bakom utan problem.
Det blev några meter i ivrig trav, sedan ökad trav och sedan galopp. En lugn, mjuk galopp där jag utan problem kunde stå i fältsits och bara njuta. Ariel njöt hon med, att susa fram så där med matte hör inte till vanligheterna! Efter en liten stund var hon dock nöjd, så vi saktade av och lät C och Maggie gå om oss och fortsätta. Ariel var nöjd med att skritta (ivrigt!) bakom.
Sedan vände vi tillbaka i skritt, och när vi skrittat en liten stund föreslog jag galopp igen. C tyckte att det lät bra och Ariel markerade att hon ville iväg genom att sparka bakut lite lågt. Därför blev det några meter i städad trav innan hon fick tillåtelse att galoppera. Första sprången blev väldigt långa och ivriga, men sedan kom jag till ridning, gjorde några halvhalter och fick henne i en lugnare galopp. Men Ariel tyckte att det blev lite obalanserat för rätt vad det var så bytte hon galopp i språnget. Jag har aldrig suttit på en häst som bytt galopp tidigare, bara över hinder eller när man tar ned hästen i trav emellan. Så det tog ett par språng innan jag fattade vad hon gjort, trodde att hon bara gjorde ännu en bakåtspark. Men så insåg jag att hon gick i höger galopp nu, fast hon nyss gick i vänster.
När jag kände att galoppen började mattas av något bröt jag av till trav och efter några meter i balanserad trav blev det skritt. Sedan var vi väldigt nöjda och fnittriga (som man blir av galopper ute) på hemvägen, jag satt av ganska snart och lät Ariel lunka på bakom mig.
Finaste tjejen fick sig sedan en avsvampning och kyllera på benen. Hon var mer intresserad av att umgås med de andra hästarna, då hon blivit brunstig igen. Jaja, hellre nu än om en vecka…
Nästa gång jag rider på rakbanan blir det enbart skritt, vill inte att hon skall få några idéer om att vi alltid skall galoppera där.
Åter i stallet blev det påklädnad och så bytte jag tränset mot sidepull. Sedan skrittade vi iväg till rakbanan, eftersom C ville ha bra underlag och fri sikt för att galoppera Maggie lite mer än bara några språng. Ariel vet numera definitivt vad rakbanan är till för… Hon började öka skritten så fort hon såg vart vi var på väg, öronen spetsade rakt fram och en glädje i hela kroppen.
Jag kände att jag inte kunde vara en taskig matte och hålla in henne, utan förklarade för C att vi gärna sprang före dem. Antingen blev det trav eller galopp, men oavsett gångart är ju Ariels steg så mycket längre än Maggies, så Maggie kan galoppera bakom utan problem.
Det blev några meter i ivrig trav, sedan ökad trav och sedan galopp. En lugn, mjuk galopp där jag utan problem kunde stå i fältsits och bara njuta. Ariel njöt hon med, att susa fram så där med matte hör inte till vanligheterna! Efter en liten stund var hon dock nöjd, så vi saktade av och lät C och Maggie gå om oss och fortsätta. Ariel var nöjd med att skritta (ivrigt!) bakom.
Sedan vände vi tillbaka i skritt, och när vi skrittat en liten stund föreslog jag galopp igen. C tyckte att det lät bra och Ariel markerade att hon ville iväg genom att sparka bakut lite lågt. Därför blev det några meter i städad trav innan hon fick tillåtelse att galoppera. Första sprången blev väldigt långa och ivriga, men sedan kom jag till ridning, gjorde några halvhalter och fick henne i en lugnare galopp. Men Ariel tyckte att det blev lite obalanserat för rätt vad det var så bytte hon galopp i språnget. Jag har aldrig suttit på en häst som bytt galopp tidigare, bara över hinder eller när man tar ned hästen i trav emellan. Så det tog ett par språng innan jag fattade vad hon gjort, trodde att hon bara gjorde ännu en bakåtspark. Men så insåg jag att hon gick i höger galopp nu, fast hon nyss gick i vänster.
När jag kände att galoppen började mattas av något bröt jag av till trav och efter några meter i balanserad trav blev det skritt. Sedan var vi väldigt nöjda och fnittriga (som man blir av galopper ute) på hemvägen, jag satt av ganska snart och lät Ariel lunka på bakom mig.
Finaste tjejen fick sig sedan en avsvampning och kyllera på benen. Hon var mer intresserad av att umgås med de andra hästarna, då hon blivit brunstig igen. Jaja, hellre nu än om en vecka…
Nästa gång jag rider på rakbanan blir det enbart skritt, vill inte att hon skall få några idéer om att vi alltid skall galoppera där.
Pyssel
Igår ägnades förmiddagen åt shopping på City Gross, blev tyvärr ingen munkorg (fel storlek), men däremot nya handskar, en tratt, extra nosludd, switch och resårband till nummerlapparna. Sedan bar det av till stallet.
Då Ariel går ensam numera, ibland med sällskap av Lucky, så är hon mer benägen att komma när jag ropar. Skönt att man inte är helt oanvändbar.
Då Ariel går ensam numera, ibland med sällskap av Lucky, så är hon mer benägen att komma när jag ropar. Skönt att man inte är helt oanvändbar.
Hon fick stå i spolspiltan direkt, eftersom jag ville tvätta hennes svans. Började med den vanliga varianten att doppa svansen i hink med schampo, men den blev inte ren efter tre (!) tvättar. Istället testade jag att löddra in svansen direkt med schampo och då tog det bara två tvättar innan de var ren. Jag skäms lite när jag inser hur oerhört länge sedan det var jag tvättade svansen. Jag hoppas bara att hon inte är lika skitig när det blir dags för att bada hela henne.
Medan svansen torkade friserade jag till manen. Jag vet ju att de egentligen skall ha ganska höga manar, men jag vill ha en fin man i första hand. Jag är hyfsat nöjd med resultatet, men det kommer att bli finputs varje dag framöver. Alltid är det något hårstrå som sticker ut.
När jag ändå var igång så friserade jag öronhår och käkhår också. Sedan åkte tränset på och vi tränade lite visning vid hand i paddocken. Det går sådär. Uppställningen känns mer okej nu när jag kan peta med spöet på ett ben och hon flyttar på det, skritten tror jag vi hittat till (men inte på premieringen) men däremot traven. Hon försöker hela tiden att trycka sig mot mig och jag får tillrättavisa. Det blir ingen harmoni i det hela och det känns ganska hopplöst. Jag VET ju att det är mina nerver som spökar, för sista gången gick det riktigt bra i traven. Men om jag har sådana här nerver nu, vad sjutton kommer jag inte då ha på själva premieringen.
Ariel fick gå ut i hagen med Lucky igen (som mötte henne med en högljudd gnäggning) och jag gick iväg för att sköta om min tillfälliga låneponny Maggie.
När jag var klar med henne började jag packa inför premieringen. Insåg ganska snabbt att jag nästan inte kan packa något, eftersom jag använder så gott som allt jag behöver ha med mig. Men regn- och kombitäcket blev tvättade i alla fall.
Idag blir det uteritt med C på Maggie och jag på Ariel. Vi skall till rakbanan (igen...) eftersom C vill prova lite längre galopp på Maggie. Inte mig emot, det är så himla nyttigt för Ariel att skritta själv med Maggie långt borta i galopp. Kanske vi råkar oss på en liten galopp själva också.
Inspirerande dressyrpass
Igår hade jag bestämt mig för att verkligen försöka rida dressyr. Tog in Ariel från hagen, borstade av och kratsade hovar. Sedan fick hon stå och sova en stund medan jag förberedde i paddocken. Jag vet ju att jag är hopplöst dålig på dressyr, så jag behöver all hjälp som finns att tillgå.
Satte ut fyra koner för att markera en tjugometersvolt. Sedan använde jag bommarna från tre olika hinder, så det blev en bom innanför spåret på ena långsidan, tre bommar innanför spåret på andra långsidan och fyra bommar ganska direkt efter hörnet vid snett igenom.
På med grejerna och ut på en uppvärmningstur i den tomma lösdriftshagen. Ariel fick klättra lite upp och ned, runda en del träd, jaga (eh?) en hare i ökad skritt, jogga lite i trav samt skritta över en stock. Vi stannade även till för att dricka vid vattenkaret, men Ariel körde bara ned huvudet och plaskade upp och ned. När hon även placerat sitt högra ben i karet tyckte jag att det var bäst att rida vidare. Jag undrar just hur kul hon kommer att ha på terrängbanans vattenhinder...
Träffade på C och pratade lite om helgens motion av Maggie. Eventuellt rider vi ut ihop på söndag, annars får jag rida Maggie själv bägge dagarna.
Sedan gick vi in i paddocken trots att Ariel tyckte stallet verkade roligare. Började med övergångar skritt-halt, de sitter så himla bra nu! Lite sega igångsättningar ibland, men efter en rättning med spö så gick även de bra. Varvade med lite trav när jag tyckte att hon började kännas less. Sedan skritt på stor volt, mina koner hjälpte supermycket. Märkte att jag blev mycket tydligare med var någonstans vi skulle gå och kunde rida på ett annat sätt än innan.
Provade lite tempoväxling i trav, vilket också kändes superbra. Sedan var det dags för bommarna. Först tog vi den ensamma bommen i skritt, sedan de tre på andra långsidan. Eftersom det fungerade så bra så provade vi även i trav. Slutligen satte jag ihop det hela till en bana, så vi travade över den ensamma bommen i vänster varv, fortsatte över de tre bommarna och avslutade med att vända snett igenom och trava över de fyra bommarna. Jag stod i fältsits över bommarna och Ariel travade på lugnt och fokuserat.
Satte ut fyra koner för att markera en tjugometersvolt. Sedan använde jag bommarna från tre olika hinder, så det blev en bom innanför spåret på ena långsidan, tre bommar innanför spåret på andra långsidan och fyra bommar ganska direkt efter hörnet vid snett igenom.
På med grejerna och ut på en uppvärmningstur i den tomma lösdriftshagen. Ariel fick klättra lite upp och ned, runda en del träd, jaga (eh?) en hare i ökad skritt, jogga lite i trav samt skritta över en stock. Vi stannade även till för att dricka vid vattenkaret, men Ariel körde bara ned huvudet och plaskade upp och ned. När hon även placerat sitt högra ben i karet tyckte jag att det var bäst att rida vidare. Jag undrar just hur kul hon kommer att ha på terrängbanans vattenhinder...
Träffade på C och pratade lite om helgens motion av Maggie. Eventuellt rider vi ut ihop på söndag, annars får jag rida Maggie själv bägge dagarna.
Sedan gick vi in i paddocken trots att Ariel tyckte stallet verkade roligare. Började med övergångar skritt-halt, de sitter så himla bra nu! Lite sega igångsättningar ibland, men efter en rättning med spö så gick även de bra. Varvade med lite trav när jag tyckte att hon började kännas less. Sedan skritt på stor volt, mina koner hjälpte supermycket. Märkte att jag blev mycket tydligare med var någonstans vi skulle gå och kunde rida på ett annat sätt än innan.
Provade lite tempoväxling i trav, vilket också kändes superbra. Sedan var det dags för bommarna. Först tog vi den ensamma bommen i skritt, sedan de tre på andra långsidan. Eftersom det fungerade så bra så provade vi även i trav. Slutligen satte jag ihop det hela till en bana, så vi travade över den ensamma bommen i vänster varv, fortsatte över de tre bommarna och avslutade med att vända snett igenom och trava över de fyra bommarna. Jag stod i fältsits över bommarna och Ariel travade på lugnt och fokuserat.
Jag var så nöjd då, att det blev avskrittning direkt. Tror det är bättre, än att jag skall försöka sitta på hästryggen och komma på nya övningar. Hellre korta och roliga pass!
Efter sedvanlig avskötsel, där Ariel inte var särskilt svettig trots traven, så fick hon återvända till sin älskade fölunge. De var så söta, Ariel travade emot Lucky och Lucky kom farandes i vild galopp. Sedan betade de sida vid sida när jag gick därifrån.
Enorm lättnad!
Så var det dags, dagen jag fasat för nästan lika mycket som premieringen. Nya hovslagaren H kom för att sko Maggie och verka Ariels hovar.
Hon hälsade på Ariel, ställde några frågor om hur hon rids och vad som gjorts tidigare. När jag förklarat att jag tagit hand om det hela själv sedan i mars (!) så blev hon eld och lågor. Började ge mig tips om vad jag skulle tänka på framöver.
Jag fick titta på Ariels hovar, verkligen titta, och så diskuterade vi vad som behövde göras på varje hov. Jag fick prova lite nya grepp och arbetsställningar, som passar oss tjejer lite bättre. Sedan avslutade H jobbet på varje hov, så de blev korta, runda och fina. Bäst är nog att hon verkar PRECIS som jag vill ha verkat. Vad är oddsen att hitta en sådan hovslagare igen och dessutom en hovslagare som verkligen vill lära ut.
H var väldigt nöjd med mitt arbete med Ariels hovar, vilket verkligen lättade den oro jag haft i magen. Jag har inte förstört någonting, utan fortsatt ta hand om hennes hovar precis på rätt sätt. Jag är inte säker på att jag kommer att fortsätta verka hennes hovar, men i annat fall känns det helt okej att ha H som tar hand om dem. Annars får jag lära mig ordentligt och så får H verka 3-4 gånger per år.
Innan hon åkte påpekade hon att jag väldigt gärna fick fortsätta mitt jobb med Ariels hovar, men oavsett om jag gjorde det eller inte så skulle hon komma om sex veckor och fixa till det som behövde fixas till. Så himla skönt!
Ariel var lugn hela tiden, även om hon har blivit lite känsligare vid verkning på grund utav mina klantiga försök. Hon var glad när vi gick ut från stallet, så glad att jag inte kunde motstå att sitta upp barbacka och skritta till hagen. Hon var så härlig att sitta på! Har fått rejält med ryggmuskler igen och känns så mycket mer stabil än när jag satt barbacka sist.
Ariel går nu i svälthage tillsammans med Lucky och Godingen. Där får hon vara åtminstone fram till premieringen, sedan får jag se om det blir munkorg. Det enda som känns tråkigt är att hon inte kommer kunna klia Lucky med munkorg.
Hon hälsade på Ariel, ställde några frågor om hur hon rids och vad som gjorts tidigare. När jag förklarat att jag tagit hand om det hela själv sedan i mars (!) så blev hon eld och lågor. Började ge mig tips om vad jag skulle tänka på framöver.
Jag fick titta på Ariels hovar, verkligen titta, och så diskuterade vi vad som behövde göras på varje hov. Jag fick prova lite nya grepp och arbetsställningar, som passar oss tjejer lite bättre. Sedan avslutade H jobbet på varje hov, så de blev korta, runda och fina. Bäst är nog att hon verkar PRECIS som jag vill ha verkat. Vad är oddsen att hitta en sådan hovslagare igen och dessutom en hovslagare som verkligen vill lära ut.
H var väldigt nöjd med mitt arbete med Ariels hovar, vilket verkligen lättade den oro jag haft i magen. Jag har inte förstört någonting, utan fortsatt ta hand om hennes hovar precis på rätt sätt. Jag är inte säker på att jag kommer att fortsätta verka hennes hovar, men i annat fall känns det helt okej att ha H som tar hand om dem. Annars får jag lära mig ordentligt och så får H verka 3-4 gånger per år.
Innan hon åkte påpekade hon att jag väldigt gärna fick fortsätta mitt jobb med Ariels hovar, men oavsett om jag gjorde det eller inte så skulle hon komma om sex veckor och fixa till det som behövde fixas till. Så himla skönt!
Ariel var lugn hela tiden, även om hon har blivit lite känsligare vid verkning på grund utav mina klantiga försök. Hon var glad när vi gick ut från stallet, så glad att jag inte kunde motstå att sitta upp barbacka och skritta till hagen. Hon var så härlig att sitta på! Har fått rejält med ryggmuskler igen och känns så mycket mer stabil än när jag satt barbacka sist.
Ariel går nu i svälthage tillsammans med Lucky och Godingen. Där får hon vara åtminstone fram till premieringen, sedan får jag se om det blir munkorg. Det enda som känns tråkigt är att hon inte kommer kunna klia Lucky med munkorg.
Lydig på sidepull
Igår fyllde Ariel tre år. Det firades med täckesprovning och uteritt. Det riktiga firandet skjuter vi på till efter premieringen, eftersom M givetvis måste få vara med!
Den här veckan är det jag och M (ja, en annan M) som har hand om Maggie. Så jag hämtade upp M på väg ut från stan och ivrigt pratandes åkte vi ut till stallet.
Ariel stod och spanade bort mot äventyret när jag hämtade henne i hagen, men hon följde snällt med in i det något svalare stallet. Borstade av henne och kratsade hovarna innan nya täcket åkte på. Det är för stort, men det var väntat. Fick det väldigt billigt och då får jag stå ut med att det är för stort. Det är ju inget täcke hon skall ha på sig längre perioder.
Eftersom Ariel fyllde tre (eh, jag höll på att skriva fyra!) tog jag några extra bilder på födelsedagsbarnet. Skulle kanske ha mätt henne också, men om tio dagar mäts hon ju på premieringen. Bilderna kommer sist i inlägget.
Åter i stallet tog vi på hästarna sadlar och träns, till Ariels glädje blev det sidepull. Jag är så less på att smörja läder efter varje ridtur, så nu när hon ändå är van vid bettet så provar vi med sidepull igen. Jag var lite nervös, tänk om jag inte kunde hålla henne på sidepull längre?
Skrittade iväg till rakbanan, då M ville galoppera av Maggie lite. Det var första gången hon red Maggie ute, tidigare har de enbart hållit till i paddocken. Ariel var lite loj, inte så att hon släpade benen efter sig, men hon var inte den där überpigga, taktande saken hon brukar vara med sällskap. Jag blev lite nojjig förstås, kanske är det dags att slå på skor.
Förklarade för M att det var helt okej att hon travade iväg ibland, så hon gjorde det några gånger. Ariel var fortfarande cool. Det var först på rakbanan, när Maggie försvann i galopp i fjärran, som jag fick någon typ av reaktion. När Maggie knappt syntes längre, så gnäggade Ariel och blev ivrigare i skritten. Hon försökte gå över i trav ett par gånger, men lyssnade när jag tog förhållning.
När jag såg på håll att Maggie vände och kom emot oss igen, så vände jag Ariel hemöver. Det var inte uppskattat, vi skulle ju ikapp Maggie! Men matte förklarade att vi skulle träffa Maggie ganska snart och då accepterade Ariel sitt hemska straff och fortsatte hemåt. När Maggie sedan var i kapp så blev det lite mer racermotor över Ariel.
Sista biten innan jag satt av var hon sig lik, hon testade till och med att smyga in i traven med huvudet vid marken, den var det länge sedan hon försökte sig på. M tyckte att hon var rolig som verkligen försökte smussla med att hon började trava, även om det är omöjligt att inte märka när hon byter gångart.
När grejerna åkt av kunde jag konstatera att Ariel inte var särskilt svettig. Jag blaskade av henne med vatten ändå och hon sov som vanligt. Ute i hagen blev det lite rullande och sedan var hon nöjd.
Så till bilderna:
Vad säger ni om hullet? Lyckas vi lura ögat eller syns det att hon är smällfet?
Här är hon i alla fall lite mer alert.
Vackra huvudet har blivit stort. 
Är 29 vårt lyckonummer?
Idag kom katalogen. Ariel var inte allra först på morgonen, som jag befarat, utan ganska mycket sist. Vi startar cirka 13:20 och det är faktiskt bara fyra hästar efter henne, så antingen är domaren trött och ger låga poäng eller så är han glad att dagen snart är över och ger höga.
Frågan är hur långt innan vi bör vara på plats. Hon skall ju mätas innan också. Det skall göras innan visning.
Det är 4,3 mil till visningen, är jag övermodig om jag räknar med en halvtimmes körning? Hm...
Jag har fått nummerlappar också, jag som tänkt fästa dem runt magen får nog tänka om. Det är två hål upptill och två nedtill, så förmodligen måste de sitta på tränset. Fult!
Ensam i stora villaområdet
Det börjar bli löjligt med den här värmen nu. Jag är en sådan som föredrar regn framför trettio grader varmt, men eftersom jag har semester först i september så unnar jag alla lediga att få ha det här vädret. Men kan vi få någon regnig dag i alla fall?
Jag vet sedan tidigare att Ariel inte bekymras av värmen och med distanshästarna från lördagen i färskt minne så var det bara att tvinga sig ut. Ingen annan var i stallet, så vi red iväg ensamma bort till klätterbacken.
Ariel var lite trulig första biten, ville inte gå fram tillräckligt. Hon har någon aversion mot klätterbacksvägen, ända bort till villaområdet. När vi väl passerat det är hon lika framåt som vanligt. Vi klättrade en gång, sedan fortsatte vi genom skogen ut till ett annat villaområde och sedan hem. Det blev ett par korta travpass, i övrigt skritt på lång tygel. I själva villaområdet var Ariel lite spänd, hon tycker det är för mycket saker som händer hela tiden. Men vi tog oss igenom utan några större missöden.
Sista biten hem satt jag av och kunde konstatera att det enda ställe hon inte var svettig på var korset. Hon var dock fortfarande lika pigg, vilket kändes skönt. Jag hade svårt att hänga med i skritten där ett tag. Åter i stallet var det avsvampning med massor av vatten (än en gång inspirerad av lördagen), Ariel misstyckte inte. När jag sedan drog av vattnet hade hon fortfarande svett i pälsen, så jag avslutade med att spola av med kallvatten. Ariel bara sov hon…
Jag visade henne för övrigt vid hand innan vi red ut. V var tillbaka från Falsterbo och tvättade transporten med högtryckstvätten. Ariel var väldigt fascinerad över ljudet, så vi stod och tittade på en stund. Sedan blev det några varv på ridbanan. Har fått veta från SH att varje häst får ungefär fem minuter på sig, mer blir det inte. Så med en titt på klockan är det bara att konstatera att stillastående framför domaren är det som vi behöver träna mest på. Visst behöver vi slipa både på skritt och trav, men att stå stilla med benen rätt (!) och se alert ut, det är en riktig konst! Antingen står Ariel parallellt med alla benen eller så står hon och sover. Hon är lite svår att korrigera också, ber jag henne gå fram så går hon snällt fram med alla benen ett steg. Så det blir nog lite träning av detta varje gång jag åker ut.
Nu börjar våra mest intensiva arbetsveckor, så jag har ingen aning om hur mycket jag hinner ut till Ariel. Prio ett är förstås visningsträningen, sedan får vi se vad mer vi hinner med. Bara två veckor kvar till premieringen!
Jag vet sedan tidigare att Ariel inte bekymras av värmen och med distanshästarna från lördagen i färskt minne så var det bara att tvinga sig ut. Ingen annan var i stallet, så vi red iväg ensamma bort till klätterbacken.
Ariel var lite trulig första biten, ville inte gå fram tillräckligt. Hon har någon aversion mot klätterbacksvägen, ända bort till villaområdet. När vi väl passerat det är hon lika framåt som vanligt. Vi klättrade en gång, sedan fortsatte vi genom skogen ut till ett annat villaområde och sedan hem. Det blev ett par korta travpass, i övrigt skritt på lång tygel. I själva villaområdet var Ariel lite spänd, hon tycker det är för mycket saker som händer hela tiden. Men vi tog oss igenom utan några större missöden.
Sista biten hem satt jag av och kunde konstatera att det enda ställe hon inte var svettig på var korset. Hon var dock fortfarande lika pigg, vilket kändes skönt. Jag hade svårt att hänga med i skritten där ett tag. Åter i stallet var det avsvampning med massor av vatten (än en gång inspirerad av lördagen), Ariel misstyckte inte. När jag sedan drog av vattnet hade hon fortfarande svett i pälsen, så jag avslutade med att spola av med kallvatten. Ariel bara sov hon…
Jag visade henne för övrigt vid hand innan vi red ut. V var tillbaka från Falsterbo och tvättade transporten med högtryckstvätten. Ariel var väldigt fascinerad över ljudet, så vi stod och tittade på en stund. Sedan blev det några varv på ridbanan. Har fått veta från SH att varje häst får ungefär fem minuter på sig, mer blir det inte. Så med en titt på klockan är det bara att konstatera att stillastående framför domaren är det som vi behöver träna mest på. Visst behöver vi slipa både på skritt och trav, men att stå stilla med benen rätt (!) och se alert ut, det är en riktig konst! Antingen står Ariel parallellt med alla benen eller så står hon och sover. Hon är lite svår att korrigera också, ber jag henne gå fram så går hon snällt fram med alla benen ett steg. Så det blir nog lite träning av detta varje gång jag åker ut.
Nu börjar våra mest intensiva arbetsveckor, så jag har ingen aning om hur mycket jag hinner ut till Ariel. Prio ett är förstås visningsträningen, sedan får vi se vad mer vi hinner med. Bara två veckor kvar till premieringen!
100 % harmoni
I fredags var Ariel som förbytt, när jag skulle hämta henne i hagen kom hon självmant skyndandes och stack nosen under armen på mig. Vi myste en liten stund innan vi gick in i stallet och den känsla jag fick där och då höll i sig under hela stallbesöket.
Vi red ut ihop med C och Maggie igen, den här gången ville C på upptäcktsfärd, så vi gav oss iväg längs med en stig bort mot äventyret. Ariel skrittade i täten, med ett väldigt vägvinnande men lugnt steg, på lång tygel. Maggie hann inte alltid med, så ibland stannade vi och väntade på henne och ibland travade hon ikapp. Det var så himla skönt att bara kunna sitta på Ariels rygg och njuta. Hon verkade tycka detsamma…
På slutet av turen ville C galoppera lite, så jag och Ariel travade medan hon galopperade bakom oss. Höll Ariel i ett ganska kort tempo, men ändå kunde Maggie galoppera efter oss. Sedan ville C galoppera lite längre, medan jag föredrog att skritta. Sade till henne att det bara var att galoppera iväg, Ariel behövde träna på att inte följa efter.
Så C satte Maggie i galopp och de for iväg. Ariel reagerade inte ens, utan skrittade på med samma energi som tidigare, helt fokuserad på mattes önskningar. När C galopperat klart gjorde hon halt långt där borta, jag ropade att vi skulle komma ikapp i trav och sedan fick Ariel trava hela vägen till Maggie och förbi henne. Perfekta distansrittsövningar!
Satt av och ledde Ariel sista biten hem och det var en väldigt nöjd tjej, som hela tiden ville ha kontakt. I stallet somnade hon som alltid medan jag svampade av henne på hals, bringa, bog, mage och rygg. Inte för att hon var svettig (det var hon bara under sadeln) utan för att fortsätta vänja henne vid vatten. Sedan blev det inkletning av kyllera igen och ut i hagen. Samma sak som i torsdags upprepade sig, Ariel satte av efter de andra hästarna i en lugn, vägvinnande galopp. Fina tjejen!
Igår var jag på Lag-SM i distansritt hela dagen, stod framförallt i serveringen, men hann även byta några ord med bekanta. Klämde och kände på en hel del distansgrejer som var till salu och klurade på om jag behövde några utav dem eller om jag bara ville ha dem för att de var fina. Träffade på Heclas ägare (visst kommer ni ihåg Hecla?!) som tagit sig till tävlingsplatsen enkom för att se vad det var som jag pratat om för fem (!) år sedan. Nu har de ju en annan häst, men de höll med om att den här tävlingsgrenen hade passat perfekt till Hecla. Sedan ville de att jag skulle höra av mig om två år när det var tävlingsdebut för Ariel, för då skulle de minsann komma och heja på mig. Så himla snälla och trevliga människor de är!
Jag fick mig en rejäl motivationskick när jag såg alla tävlingsekipagen, om två år är vi där själva och jösses vad kul det kommer att bli! Nu vill jag komma igång ännu mer med Ariels träning, men inte träning i form av stärkande skrittpromenader (för de är vi ju redan igång med), utan träning i form av rutiner vid tävling. Jag skall bli ännu bättre på att slabba på vatten efter ridning, ännu bättre på att kolla puls och trava upp efter att vi jobbat. Sedan borde jag nog hitta en rutin i att kissa och bajsa efter att vi ridit. Som det är nu gör hon det alltid i spolspiltan efteråt.
Vi red ut ihop med C och Maggie igen, den här gången ville C på upptäcktsfärd, så vi gav oss iväg längs med en stig bort mot äventyret. Ariel skrittade i täten, med ett väldigt vägvinnande men lugnt steg, på lång tygel. Maggie hann inte alltid med, så ibland stannade vi och väntade på henne och ibland travade hon ikapp. Det var så himla skönt att bara kunna sitta på Ariels rygg och njuta. Hon verkade tycka detsamma…
På slutet av turen ville C galoppera lite, så jag och Ariel travade medan hon galopperade bakom oss. Höll Ariel i ett ganska kort tempo, men ändå kunde Maggie galoppera efter oss. Sedan ville C galoppera lite längre, medan jag föredrog att skritta. Sade till henne att det bara var att galoppera iväg, Ariel behövde träna på att inte följa efter.
Så C satte Maggie i galopp och de for iväg. Ariel reagerade inte ens, utan skrittade på med samma energi som tidigare, helt fokuserad på mattes önskningar. När C galopperat klart gjorde hon halt långt där borta, jag ropade att vi skulle komma ikapp i trav och sedan fick Ariel trava hela vägen till Maggie och förbi henne. Perfekta distansrittsövningar!
Satt av och ledde Ariel sista biten hem och det var en väldigt nöjd tjej, som hela tiden ville ha kontakt. I stallet somnade hon som alltid medan jag svampade av henne på hals, bringa, bog, mage och rygg. Inte för att hon var svettig (det var hon bara under sadeln) utan för att fortsätta vänja henne vid vatten. Sedan blev det inkletning av kyllera igen och ut i hagen. Samma sak som i torsdags upprepade sig, Ariel satte av efter de andra hästarna i en lugn, vägvinnande galopp. Fina tjejen!
Igår var jag på Lag-SM i distansritt hela dagen, stod framförallt i serveringen, men hann även byta några ord med bekanta. Klämde och kände på en hel del distansgrejer som var till salu och klurade på om jag behövde några utav dem eller om jag bara ville ha dem för att de var fina. Träffade på Heclas ägare (visst kommer ni ihåg Hecla?!) som tagit sig till tävlingsplatsen enkom för att se vad det var som jag pratat om för fem (!) år sedan. Nu har de ju en annan häst, men de höll med om att den här tävlingsgrenen hade passat perfekt till Hecla. Sedan ville de att jag skulle höra av mig om två år när det var tävlingsdebut för Ariel, för då skulle de minsann komma och heja på mig. Så himla snälla och trevliga människor de är!
Jag fick mig en rejäl motivationskick när jag såg alla tävlingsekipagen, om två år är vi där själva och jösses vad kul det kommer att bli! Nu vill jag komma igång ännu mer med Ariels träning, men inte träning i form av stärkande skrittpromenader (för de är vi ju redan igång med), utan träning i form av rutiner vid tävling. Jag skall bli ännu bättre på att slabba på vatten efter ridning, ännu bättre på att kolla puls och trava upp efter att vi jobbat. Sedan borde jag nog hitta en rutin i att kissa och bajsa efter att vi ridit. Som det är nu gör hon det alltid i spolspiltan efteråt.
Piggelina
Ariel har blivit selektivt döv. Hon hör mig inte när jag ropar, men däremot vänder hon sig alltid om när hon hör att jag närmar mig. Hm… Det är inga problem att hämta henne från hagen, men jag saknar de dagar hon faktiskt kom springandes emot mig. Jag antar att hon har fullt upp med annat, som att hålla ordning på fölungen.
Det blev visitering, avborstning och sedan på med alla grejerna. C och Maggie skulle med oss ut en sväng, sedan skulle vi dressyra lite på banan. När vi var på väg ut kom även T och Poppe och ville hänga med. Vi skrittade iväg till lösdriftshästarnas sommarhage, den är öppen för ridning nu när hästarna inte går där och T förklarade att det var ett toppenbra ställe att mjuka upp hästarna på.
För mig och Ariel blev det väldigt mycket dressyrtänk, eftersom vi snirklade mellan träden och gjorde halter närhelst det behövdes. Klättrade en del också, vid ett tillfälle glömde Ariel bort sig och skyndade nedför. Givetvis tappade hon balansen och så även jag, så det kändes som om vi störtdök. Men som genom ett under återfann jag balansen, kunde balansera upp Ariel och så var vi nere på plan mark. Kunde inte hålla mig för skratt, så lättad var jag att det gått vägen. Ariel fick förstås göra om klättringen, hon måste hålla sig till långsam skritt nedför, hon är inte stark nog att gå snabbt eller trava. Andra gången gick det mycket bättre, då stannade hon även ett ögonblick för att samla ihop sig.
Vi red även lite kringelikrokar ensamma, då blev det gnäggning från Ariel, men absolut inga problem att vara själv. Däremot en väldigt ivrig skritt när vi närmade oss de andra hästarna igen. T återvände sedan till ridbanan, medan jag och C tog oss en lite längre skrittur bortåt. Blev även lite trav då C inte ridit Maggie tidigare och gärna ville känna på traven. Ariel fick gå först och skötte sig så himla bra! Hon ville gå lite snabbare i traven, men lyssnade suveränt på mina halvhalter.
Vi avslutade med en kort sväng på ridbanan. Jag kände mig lika malplacerad som alltid, men det blev lite övergångar skritt-halt, några vändningar och även två varv i trav. Ariel tycker av någon anledning att det är superroligt i paddocken, så hon fortsatte att ha enorm framåtbjudning. Jag tror faktiskt det var senaste passet med T som gjort henne så positivt inställd. Hoppas det håller i sig!
T hoppade några språng med Poppe medan vi var där och Ariel såg på med stora ögon. Hon har fortfarande lite svårt att förstå att hon inte behöver flytta sig när någon utav de andra hästarna närmar sig, utan tar det säkra före det osäkra och aktar på sig. Man behöver aldrig vara rädd att bli påriden i alla fall…
Åter i stallet var hon lika sovande som alltid. Det blev rejäl avsvampning och det märktes att hon njöt av det. Själv njuter jag av att ha duschspilta så jag kan slabba hur mycket jag vill med vattnet.
Kletade på henne kyllera igen innan hon fick gå ut i hagen. De andra hästarna var längst bort, så hon galopperade iväg i en lugn, stadig galopp till dem. Jag skulle inte tacka nej till den galoppen uppsuttet, men det lär dröja.
Medan jag plockade undan alla grejer kom jag och C överens om att göra om det hela idag. Ariel och Maggie trivs bra ihop och C vill rida med sällskap så här i början. Själv tackar jag aldrig nej till sällskap, det kommer att bli många ensamma uteritter framöver ändå.
Skrittkapplöpning
Igår när jag tog in Ariel från hagen kunde jag konstatera att hon redan var lite småsvettig. Bara genom att stå i solen i hagen… Det var väldigt varmt och först hade jag inte tänkt rida. Men så peppade jag och L varandra, så det blev en ridtur ändå.
Innan vi gav oss ut så verkade jag Ariels hovar igen. Kan inte annat än konstatera att de växer för mycket för mig nu. Jag skulle behöva stå mycket längre och raspa för att få ett vettigt resultat, så nu har jag bokat in hovslagare till slutet av juli. Klippte även lite på Ariels man, nu är det finputs som gäller fram till premieringen! Ariel var måttligt road.
Innan vi gav oss ut så verkade jag Ariels hovar igen. Kan inte annat än konstatera att de växer för mycket för mig nu. Jag skulle behöva stå mycket längre och raspa för att få ett vettigt resultat, så nu har jag bokat in hovslagare till slutet av juli. Klippte även lite på Ariels man, nu är det finputs som gäller fram till premieringen! Ariel var måttligt road.
Sedan tog jag på sadel och träns medan Ariel fortsatte sova. När jag väl var uppe i sadeln var hon dock überpigg! L och Krutow var lite lugnare, så Ariel fick gå i täten och tuffa på. Det passade henne utmärkt! L har ju haft häst i stallet väldigt länge, så hon visade mig lite ridvägar som jag inte kände till. Vi höll oss till skritt hela tiden, utom då Ariel tyckte att Krutow utmanade hennes ledarposition, då var hon tvungen att trava.
Vi gick längs stigen nedanför klätterbacken, men istället för att ta till höger som jag och M gjorde, så tog vi till vänster. Gick förbi en gård med en tupp som gal (!), men Ariel reagerade inte. Däremot bestämde hon sig för att några brevlådor var läskiga precis när det kom en bil emot oss. Snälla bilföraren saktade in så jag kunde få Ariel tillbaka till vägrenen innan bilen körde förbi.
Det var en sjöblöt Ariel som jag satt av och skrittade hem vid hand sista biten. Hon var fortfarande pigg, men i stallet somnade hon direkt. Hon beter sig precis som en erfaren distanshäst, vilar när tillfälle ges och är pigg under sadel. Sedan får vi se om hon beter sig likadant på tävling.
Svampade av henne med ljummet vatten innan det blev kyllera på benen och utsläpp i hage. Bjöd henne på dricksvatten och hon drack faktiskt litegrann. Bjöd sedan Krutow hinken och han stoppade ned halva huvudet samtidigt som han plaskade med läpparna. Gissa om jag blev blöt! Krutow är så himla charmig, man kan inte annat än bli kär i honom. Han och Ariel fungerar väldigt bra ihop också, så jag hoppas det blir fler turer framöver. L lovade dessutom i ett svagt ögonblick att följa med på långtur nästa år…
Några dagar
Det är mycket nu...
Torsdag åkte jag till stallet tidigt, hjälpte A att flytta Ella till nya stället. Det visade sig vara en distansbekant som ägde stallet, världen är verkligen liten! Myste med en femdagars fölunge och pratade förstås distans. Hann bara känna igenom Ariels ben den här dagen.
Igår blev det ridning trots att det var stekhett. T har börjat sätta igång Indra, så vi följde med när de tömkörde. Blev en runda i skritt, perfekt uppvärmning innan dressyrpasset! Ariel var lite loj i värmen, men piggnade till i paddocken.
Fokus var på övergångar mellan skritt och halt, med ett fåtal inslag av trav för att hålla Ariels intresse uppe. Maggie galopperade och hoppade samtidigt, så det var en del att titta på. När övergångarna fungerade fick jag tips från T att träna vändning på fyrkant. Det blev en väldigt avslöjande övning för mig. Jag kan verkligen inte använda ytterskänkel samtidigt som innertygel. Antingen blir det skänkel, eller så blir det tygel. Ariel var superduktig när jag väl var fokuserad, så allt hänger som vanligt på mig.
Avslutade med att trava över en bom, och givetvis startade två traktorer bakom oss precis när vi var framför bommen, så Ariel skuttade till över bommen (räknas det som premiärhopp?) och galopperade ett par språng efteråt. Så då var vi ju tvungna att trava över bommen en gång till och då var det inga problem.
Sedan fick hon sig en kort duvning i visning vid hand. T ställde upp och sprang några gånger också, men vi behöver mycket mer träning på den fronten. Ariel vill gärna tränga i traven, framförallt när man närmar sig grinden. I dagsläget skulle jag ge henne en 7:a på skritten och en 6:a på traven, så det finns en hel del att slipa på.
Det blev avsvampning och insmörjning med kyllera efter passet, mycket uppskattat av Ariel. Leran är från 2008, så den är lite gammal, men det verkade gå bra ändå. Sedan ut i hagen för välförtjänt rullning.
Idag hade jag tänkt att löshoppa, men det var på tok för varmt för några sådana övningar. Dessutom släppte vi hästarna i en ny hage, tillsammans med valacken Qurre. Det blev inte så mycket spring, men man vet ju aldrig vad de gör när man gått därifrån. De skall gå i den hagen en vecka, så skogshagen får vila lite.
