Ariel 3525

Igår blev det en rejäl genomborstning av Ariel. Hon fäller kopiösa mängder nu och eftersom jag inte borstat henne på en vecka så var det en del päls att få bort... Hon verkade mycket nöjd med behandlingen.

 

Gjorde i ordning henne för ridning och red sedan iväg. Först hade jag bara tänkt skritta, men hon var så glad och det var så härligt väder så det råkade bli både trav och galopp. Hon var mjuk i kroppen och så lyhörd. :-) Vi gjorde lite tempoväxlingar i trav och lekte lite med galoppen, ingenting seriöst.

 

På hemväg var hon som vanligt mycket piggare, så jag red in på avsticksvägar för att galoppera henne under lite lugnare former. Någon gång skall jag våga mig på att galoppera lite snabbare med nosen hemåt, men inte när underlaget är snötäckt is. :-P

 

Skrittade sista kvarten hem, med en mycket nöjd Ariel. Hon älskar verkligen att bli riden och jag blir mer förtjust varje gång jag rider henne. ;-)

 

Åter i stallet blev det mer borstning för att bli av med pälsen innan hon fick kraftfoder och återvända till hagen.

I söndags blåste det ganska mycket och ju längre tid jag var i stallet desto mer blåste det. :-S Det är inget väder jag kan rida Ariel i, så jag släppte lös henne en stund på ridbanan istället.

 

Busiga fröken pep iväg ganska direkt och försökte hitta någonstans där hon kunde ta sig ut från ridbanan och rymma tillbaka till hagen. ;-) Jag försökte få lite fokus på henne, men det blev mest att hon rusade omkring i glad trav eller ännu gladare galopp och ignorerade att matte fanns med...

 

Hon var inte stressad, utan bara på tårna och tyckte nog det var skoj med lite snö att busa i... Hm... Jag lyckades i alla fall få henne att komma på inkallning några gånger, men så fort hon kommit in till mig så for hon tillbaka ut på ridbanan och rejsade.

 

När hon verkade vara nöjd med busandet fick hon återvända till stallet för kraftfoder och mera borstande. Pälsen faller i drivor på henne nu...

 

Sedan dess har det varit för dåligt väder för att jag skulle våga mig ut till stallet i mörkret, så det blir först på fredag jag träffar Ariel igen. Sedan är jag bortrest i över en vecka, gissa om jag kommer att sakna henne...

Det blåste småspik när jag skulle hämta Ariel från hagen. Hon stod vid balen och åt, men vände när jag ropade och kom mig till mötes. Efter några meter insåg hon dock att det var motvind, ändrade sig och gick tillbaka till fodret. :-P Smågrälade lite på henne när jag fick gå genom hela hagen, men hon brydde sig som vanligt inte. Självständig som få den där...

 

Fick dock ta på henne grimman och ta in henne i alla fall, men det var på nåder. ;-) Borstade av henne både snö och is, som fryst fast i hennes mammutpäls. Kratsade hovarna och tog på bomlösa sadeln samt dressyrtränset. Det är ingen mening att rida ut på henne när det blåser, men en sväng på ridbanan borde vi klara av.

 

Vi skrittade fram på grusvägen, Ariel ville nästan inte gå framåt, delvis på grund utav blåsten, men främst för att det blev styltor. Hallå våren? Inne på ridbanan var det ganska mycket snö, så hon fick bättre fäste. Vi började med att jogga fram runt fyrkantsspåret. Fokus på takten, jag vill ha bra tvåtakt utan att hon blir för ivrig eller dämpad. Kändes grymt bra! Bytte varv några gånger innan vi skrittade och pustade ett halvt varv. Tränade sedan halter för magen, som vanligt satt avsaktningarna perfekt medan igångsättningarna var lite långsammare.

 

Sedan lekte jag lite med galoppen, hon fattade rätt alla fyra gånger jag testade, vi vågade oss dessutom på att galoppera en kortsida i vänster varv. Sedan började underlaget under snön att ge sig till känna, dvs den knöggliga isen fick Ariel att tappa fästet i något steg här och där.

 

Avslutade därför med att trava ett par rundor i nedsittning trav på serpentinbågar. Det var så lätt! Ariel var helt lösgjord nu och så mjuk i ryggen att jag hur lätt som helst kunde följa med i traven och bara dansa fram. Förmodligen hade vi långsammare tempo än vi borde, men F var inte där och kunde säga till oss, så vi låtsades att vi gjorde rätt. ;-)

 

Skrittade av en nöjd Ariel och jag var fascinerad över hur lätt allting blir på henne, bara jag inte gör en så stor grej av det. Jag måste lära mig att bara njuta av ridningen på henne, så kommer vi göra rejäla framsteg även under hennes tid som avelssto.

Igår följde jag och Ariel med Hampus och M ut på grusvägarna. Det var riktigt äckligt underlag, med snömodd och is, så Ariel och jag halkade mest omkring. Hon är ju inte världens bästa på att hålla balansen, så jag fick stötta lite mer än jag brukar behöva.

 

Vi skrittade väldigt lugnt bortåt, förutom när Hampus försvann i trav. Då ville Ariel haka på och försökte smyga upp i traven på lång tygel. Busfrö! På hemvägen hade hon ett helt annat driv i skritten och hade så bråttom att vi fick jobba med halter för att Hampus skulle ha en chans att hänga med. En del halvhalter blev det också och hon är så himla härlig att rida!

 

Jag är glad att hon är dräktig, så jag kan fokusera på Hampus, men jag längtar grymt mycket till när vi kan komma igång med riktig träning igen. Tror hon kommer att älska att vara mamma, men jag kommer att få ridsug... :-P

Igår blev det fortsättning på inkörningen. Selen åkte på igen, men den här gången trasslade jag med tömmarna och provade att tömköra Ariel. Hon är ju tömkörd mycket som liten, när jag använde min gamla bröstsele.

 

Ett år gammal...

 

Ja, idag inleddes inkörningen av Ariel. Vi gjorde det väldigt enkelt, hon fick prova Hampus sele (som låg helt okej) och sedan promenera en sväng med den på sig.

 

Vi gick förbi vagnen och så fick hon nosa på den lite, det var spännande. Sedan nöjde vi oss för denna gång, det är ju inte någon brådska att sätta henne för vagn.

Jag är sjuk, så det har inte blivit någon ridning i veckan. Hoppas jag piggar på mig snart, för det är ruskigt roligt att rida Ariel nu. Får nöja mig med en dagsfärsk bild på fröken, dygn 189...