Ariel 3525

Igår blev det bomlösa sadeln, dessutom premiär med sviktande stigbyglarna för i år. Tävlingsterminen i distansritt har kommit ut och jag är så sugen på att testa en clear round på fem mil med Ariel. Så vi kommer ha det med oss i vinter och så får vi se hur vältränade vi är nästa vår. :-)

 

Skrittade längs storgatan och genom skogen ut på hammarvägen. Var supernoga med att hela tiden ha ett bra driv i skritten, till Ariels förvåning. Hon som brukar få slappa på lång tygel... Men hon tog det bra, pustade och frustade en del men det kändes bara som positivt sådant. 

 

Vi var ute i fyrtio minuter och hon var varm men inte svettig. Kändes riktigt härligt! Jag har ingen riktig plan längre, utan vi gör det jag känner för och så får vi se vart vi hamnar. Finns några lösa tankar inför nästa år, men inga måsten och inget hugget i sten. Vi skall bara ha roligt! :-D

I tisdags red jag ut längs skoterleden, dessutom i hoppsadel. För Ariel var det tydligen samma sak som att vi skulle busgaloppera. :-P

 

Jag tycker att hon fått en mycket rörligare rygg med hjälp av stretchningen jag försöker göra varje dag. Men i tisdags tog hon det till en helt ny nivå... Kändes pigg och glad på bortaväg, jag kunde rida i alla gångarter och ha ett bra tryck i henne. 

 

Men på hemväg! :-O I första galoppen brallade hon iväg i säkert fyra, fem bakutsparkar på raken och jag satt rätt så löst en stund. Fick inte heller ned henne i trav direkt, utan hon ångade på som om jag inte fanns på ryggen. Försökte mig på en till galopp i nästa backe men med samma resultat... Samtidigt som hon inte får vara så olydig, så smittas jag ju av hennes glädje (eller om hon smittas av min?) så jag har ändå inte hjärta att få henne lugn i galoppen. Så det blev lite för mycket bus kanske. :-P

 

Men jag såg till att avsluta med en galopp bortåt, för att återställa reglerna lite, innan hon fick skritta i alla fall sista kvarten hem på lång tygel. En mycket ivrig, glad skritt. :-)

Äntligen är jag ridsugen igen! Därför blev det en morgontur i solskenet innan jag åkte och jobbade. :-D Var lite lat och red barbacka, det är nyttigt för mig och vi skulle ändå bara skritta. 

 

Ariel var superspänd, såg monster överallt och var förstås även väldigt, väldigt pigg efter att ha vilat i två veckor. Samtidigt var hon så glad över att vi gjorde någonting, så hon försökte lite för mycket när jag bad om något. Varken gas, broms eller sidflytt fungerade särskilt bra, det var rejält långa ledningar. Tex när hon väl stannade, så blev det tvärnit. :-P Men jag blev bara så himla glad över hennes glädje och över att få sitta på henne igen. Så det kändes bara så himla roligt att rida igen. 

 

Vi red till vändplanen och red runt där en stund. Tränade dels på övergångar skritt-halt och dels på att flytta ett specifikt ben. Ingen aning vad man skulle kunna kalla det vi gjorde (skänkelvikning? Framdelsvändning?) men roligt hade vi och det var huvudsaken. :-)

I lördags var det dags för årets sista träning för S. Dessutom två dagar i rad! :-) Jag var dock inte pigg på att åka och drog på det in i det längsta innan jag lastade Ariel och åkte. Hon var lika lättsam att åka med som vanligt, även om det var ett tag sedan sist.

 

Väl framme gjorde jag i ordning och red fram. Var ju ett tag sedan jag verkligen red Ariel, så det blev en del övergångar i alla gångarter för att checka av fokuset. Galoppen var det si och så med, men jag hetsar inte upp mig utan låter det bli som det blir.

 

Jobbade lite med framdelsvändningar för att behålla fokus hos oss bägge. Min kompis J skulle rida efter mig och fick se Ariel trava lite. Hon tyckte det så grymt bra ut med tanke på hur länge hon vilat. ;-)

 

Så fick vi skritta och trava runt S. Hon bad mig byta varv, fortfarande i trav och sedan sade hon att Ariel tyvärr såg lite, lite oren ut. Gjorde halt och S visiterade. Hon tyckte att Ariel inte riktigt tog för sig med vänster fram och hittade en galla vid knäleden vänster bak som kanske kunde påverka.

 

Jag satt av och kände, varvid Ariel vände på huvudet och tydligt sade "ja, matte, precis där är jag öm". Så det blev avskrittning för hand och vila i hage minst två veckor. Eftersom jag ändå inte har någon ridlust, så får hon vila tills jag hittar den igen.

 

Redan dagen efter var hon oöm igen och nu är hon inte ens gallig längre. Så förmodligen var det något hon gjort precis innan. 

I fredags beslöt jag mig för att rida en sväng på Ariel. Vi skulle träna både lördag och söndag för S, så det kändes som jag behövde checka läget lite innan. ;-)

 

Lat som jag ofta är nu, så blev det en barbackatur. Skrittade till ridbanan och jobbade en kort sväng på den. Jobbade med halter och att få reaktioner för små hjälper. När jag fick till en övergång från halt till skritt genom att bara tänka, red vi hem igen som beröm. 

 

Testade att trava några meter och jag får mycket bättre rörelse i sitsen när jag rider barbacka. Så det får nog bli lite mer barbackaridning framöver. Ariel var bekvämare också, så snart är ryggmusklerna helt på plats igen. :-)

 

Frågan är hur många som skulle komma på idén att rida barbacka i mörkret på en häst som inte ridits på en vecka. :-P Men Ariel är fantastisk som vanligt. <3

I fredags fick jag ett ryck och red ut en sväng på Ariel. Tanken var att känna efter hur trött jag blev, då jag är superförkyld och skulle ha tävlat startfälttävlan idag (men jag avbokade). Det blåste halv storm och det borde inte vara ett bra väder att rida Ariel i. Speciellt inte som hon vilat nio dagar. Men jag hade lust! :-D 

 

Red bort till U:s lägda och testade både trav och galopp. Ariel var lite mer taggad än vanligt, men inte värre än att det gick att kommunicera med henne. Kruxet var bara att jag var så glad över att jag var glad (hahaha) så jag var inte lika petig med hjälper och lydnad, vilket Ariel förstås smittades av, så hon blev ännu busigare. 

 

Vi red nedför en grusväg och galopperade uppför den. Först i höger galopp (fattade bara för vikten!) och sedan ett mjukt avbrott (enbart med vikten igen) till trav och fatta vänster galopp (även där med bara vikten!). Sedan blev det lite snabbare galopp sista biten, även om Ariel fortfarande tycker det är lite onödigt att galoppera fort. :-P

 

Travade lite på asfalten innan vi skrittade av. Ariel var egentligen bara mer taggad av ridturen, men det var en energiboost som jag behövde. Känner verkligen hur härligt det är att rida en häst som man litar på och kan utan och innan, jag vet exakt vad hon tänker i varje situation och hur hon kan reagera. Älskar henne så!