Allt sitter som det skall
I tisdags fick Ariel prova nya selen och jag justerade så att allt skulle passa henne bra. På bilden har hon både baksele och träns med skygglappar på sig för första gången, men det var inga bekymmer. :-) Inget är dock justerat på bilden, utan det gjorde jag sedan.
Ariel stod stilla hela tiden medan jag spände och grejade, så skönt att hon fortsätter vara en pärla vid hantering, det är ju första steget på inkörningen. Sedan tränsade jag med vanliga hopptränset och så tömkörde vi några minuter på stallplanen. Det gick sådär, hon ville helst inte gå iväg någonstans och jag hade ingen pisk att påminna henne om att man alltid bjuder framåt. Dessutom ville bakselen ramla ned hela tiden, så jag måste klura ut ett sätt att få fast den bättre.
Vecka 44
M.
Ti.
O. Dressyrträning.
To.
F. Tömkörning.
L. Hoppträning.
S. Tömkörning.
Markarbete på ett popcorn
Idag hade vi markarbete för P. Redan när jag skrittade fram började jag ana oråd, det var drag under Ariels hovar... Vid ett tillfälle blev hon ”rädd” för ljudet när Putte slog i ett hinder och försökte sticka mot stallet. Suck!
Försökte jobba med sidvärtsrörelser och bakdelen utåt på grusvägen när jag skrittade fram med M på Matilda, men jag vet inte om det egentligen gjorde så stor skillnad. Hon var alldeles för taggad. :-(
Vi fick börja med att värma upp på travbommar på S-båge mitt på ridbanan och på långsidan emellan övningen skulle vi göra tre travvolter runt de tre hindren som stod uppställda. Ariel var alldeles för överilad i traven, även om hon var fin över bommarna. Volterna kändes verkligen bara blä. Suck!
Nästa övning var skänkelvikning från fyrkantsspåret vid första hindret till andra, sedan volt runt det hindret, följt av skänkelvikning ut till fyrkantsspåret igen vid tredje hindret. Ariel fortsatte att vara övertaggad och ännu värre blev det när vi på andra långsidan fick uppgiften att fatta galopp och göra galoppvolter runt de två hindren som stod där.
Hon lärde sig snabbt övningen och taggade igång ännu mer när hon närmade sig galoppdelen. Några gånger gjorde hon övergångar fast jag inte bett om det, så jag fick ta några minuter från träningen för att istället fokusera på att hon skulle lyssna på mig. Efter diverse övergångar där jag bestämde vilken gångart det skulle bli, så kändes hon äntligen lite mer med än innan. Inte så det blev perfekt efter det, men en klar förbättring. Jag kunde till och med börja flytta henne lite för innerskänkeln i galoppen, heja oss!
Vi avslutade med att rida en övning mot förvänd galopp. Inte för att egentligen börja med förvänd galopp, men för att stärka galoppen överlag. Vi fick helt enkelt galoppera på spåret och göra en mjuk båge in några meter och så återvända ut på spåret igen. Till hjälp hade vi ett hinderstöd, som vi skulle passera för att ha en riktpunkt på hur stor bågen skulle vara. Ariel fick ett härligt tryck i bakdelen när vi gjorde övningen och till min förvåning bytte hon inte galopp utan behöll rätt hela tiden.
Efter att vi joggat av dem pratade P om vilken förbättring det var i Ariels galopp. Tidigare när hon inte orkade hålla galoppen så bröt hon av till trav. Nu fortsätter hon att galoppera och det värsta som händer är att hon byter galopp i bak. Det är dock inget vi skall bekymra oss över, utan bara fortsätta som vanligt. Känns bra, jag tycker också att hon gjorde en fantastisk träning med tanke på övningarna, även om jag önskat mig en lite lugnare häst. :-P
Lugna en överpigg häst
I onsdags var det dressyrträning igen. Jag skrittade fram ute och hade verkligen fullt upp med en överpigg Ariel. :-S Jag vet ju att hon blir så här av att stå inne nattetid, men det gör det inte precis roligare. Önskar att jag kunde rida två timmar varje dag, men jag är egentligen inte övertygad om att det skulle hjälpa.
När vi kom in på ridbanan förvarnade jag P om hur pigg hon var, så vi fick genast börja jobba. Flytt av bakdel utåt på volten. Först i skritt, vilket var jobbigt, och sedan i trav, vilket var ännu jobbigare. Jag strulade till det också, genom att inte riktigt få till det med hjälperna. Jag VET JU hur jag skall göra, men inte sjutton kan jag få min kropp att göra det. Suck!
Provade att flytta ut bakdelen i trav och sedan fatta galopp ur det och Ariel presterade riktigt fina fattningar. <3 Galoppen börjar verkligen bli riktigt bra, bara jag kan sitta och RIDA hela tiden. Men det kommer förhoppningsvis snart. ;-)
Ariel var rejält trött efter träningen och jag skrittade ut en mycket lugnare häst än innan. Så skönt, då vet jag att flytt av bakdel är något jag kan använda mig av när hon taggar till. Vilket hon lär göra framöver också...
Vecka 43
M.
Ti.
O. Dressyrträning.
To.
F. Uteritt.
L. Hoppträning.
S. Uteritt.
Tempoväxlingar och långsam galopp
Igår var det dressyrträning igen. Började med att skritta fram ute på grusvägen. Sedan hann vi jogga något varv på volten i trav innan P satte oss i arbete.
Lättridning trav på volten och när hon jobbade bra så skulle vi göra mindre volter i volten. Fy vad jag tycker att det är svårt! Att få till lika stora "halvor" av volten och att få Ariel att komma ut på samma ställe som vi började volten på... Fick traggla en del i bägge varven innan P var nöjd.
Sedan blev det tempoväxlingar i trav och då blev det nedsittning trav. Ariel ville inte ta sidförande skänkel, utan låtsades att det betydde öka traven. P tipsade om att det var bättre att låta henne öka traven då, men ändå se till att hon flyttade åt sidan, innan jag bromsade traven. På så vi lär hon sig att hon måste flytta åt sidan, hon kan inte komma undan med snabbare tempo.
Ibland när hon kortade traven mycket, fick hon gå ned i skritt några steg. Andra gånger varierade vi genom att hon fick öka traven. Jag känner att jag behöver träna mycket mer på finliret i tempoväxlingarna, märker att min sits påverkar väldigt mycket, men det är inte alltid jag är tillräckligt fokuserad för att få till det. Ariel blev i alla fall väldigt fin av arbetet.
Ur den korta traven skulle vi sedan fatta galopp. En galopp som (i bägge varven) nästan blev lite fyrtaktig, då den var så pass långsam. P var nöjd, vi skulle inte bry oss om takten ännu, utan det viktiga var att hon faktiskt galopperade lugnt, utan att jag behövde tänka "busgalopp". Fick faktiskt till några språng i höger varv där hon började tänka lite rätt med kroppen, så härlig känsla! Överlag kändes galoppen enklare igår, vi har kommt många steg framåt där!
Sedan avslutade vi med att jag fick jogga henne lång och låg, fick en aha-upplevelse när jag insåg betydelsen av att jag "leker" med bettet när hon går lång och låg, då stannar hon kvar i rätt position och jag behöver inte börja om med jobbet hela tiden.
Skrittade av en mycket nöjd häst, så nu kör vi vidare full fart framåt! Kommande veckor blir det både dressyrträningar och hoppning. Rolig!
Vecka 42
Nä, vi skippar det där med nedtrappning och vila. Ariel känns alldeles för glad och positiv för någon vila, det kommer ändå bli svinkallt och snöstorm framöver, så vi väntar med vilan till dess. :-) Däremot försöker jag nöja mig med tre pass i veckan, hon är rätt nöjd med det och jag vill prioritera Hampus.
M.
Ti.
O. Dressyrträning.
To.
F. Markarbete.
L.
S. Uteritt.
Runda volter
Igår var jag uppe tidigt för att rida träning för P. Hämtade Ariel i hagen, hon hade inte hunnit så långt, så jag vet inte hur länge hon varit ute. ;-) Gjorde i ordning henne och skrittade sedan fram i 25 minuter för att vara säker på att hon var ordentligt varm i kroppen.
Vi fick börja med att skritta på volten och göra mindre volter i skritt. Många saker att hålla reda på, som vanligt, men Ariel blev riktigt fin ju bättre jag red (öh, hört den förr?). Sedan gick vi över i trav med samma jobb. Jag behöver bli bättre på att hitta en startpunkt och en avslutningspunkt på volten, som förstås skall vara samma. Volter är verkligen skitsvårt!
När det blir stenhårt i backen och man bara kan skritta, då skall jag mäta upp med koner olika storlekar på volterna och verkligen träna på hur de skall kännas... Men jag hoppas det dröjer till dess, vill träna mer för P innan dess. :-)
Vi galopperade även en del och förutom lite trassel i själva fattningen (ofta fel galopp) så gick det så mycket bättre än tidigare. Jag blir förstås överambitiös som alltid och höjer kraven alldeles för mycket. Vi fick galoppera på stora mittvolten och sedan skulle jag göra en lite mindre volt, varvid jag gjorde en galoppvolt på 8 meter. Stackars Ariel... :-P Fast vi klarade faktiskt volten! ;-)
Tror P suckade lite över mig också, sedan förklarade hon att med lite mindre volt, menade hon allt från 15 meter till 19 meter. Minska lite, inte extremt. Sedan sade hon något väldigt bra när vi hade joggat av i en mycket trevlig form. Jag skall försöka tänka på Ariel som två hästar. I traven är hon en vuxen häst som skall arbeta i ändamålsenlig form, vara ställd och böjd på volten. I galoppen är hon en unghäst, där det viktigaste är att hon bjuder i galoppen och följer med det spår jag valt.
Skrittade av en mycket nöjd Ariel i skogen, det blev en halvtimmes lugn skritt. Hon var helt torr efteråt, så klippningen var en fullträff. Eller så jobbade hon inte lika mycket som jag. ;-)
Övertaggad häst
I tisdags tog jag beslutet att fortsätta hålla igång Ariel, så hon fick komma in i stallet och bli klippt. Klippte halva halsen, halva bogarna, hela bringan, i ljumskarna och insida lår. Dvs överallt där hon brukar bli svettig.
I onsdags spöregnade det hela dagen och på stallmötet bestämde vi oss för att sommarbetet var över och det var dags att ta in hästarna nattetid. Jag vet att Ariel avskyr det, men hon får stå ut i de sju månader det handlar om och så får jag försöka ta in henne så sent på kvällen som möjligt.
I lördags blev det hastigt och lustigt bestämt att jag skulle rida dressyrträning på söndag, så jag insåg att jag måste rasta Ariel lite innan. ;-) Då jag hade stalljour och tog in alla hästarna på kvällen, så blev det ridning i mörkret. Fast mörker och mörker... Vi red längs grusvägen mot flygfältet och det var gatubelysning tänt hela vägen. Lyx!
Ariel var precis så pigg som hon brukar bli när hon får stå på box nattetid... Bortåt jobbade vi med tempoväxlingar i traven, galopperade lite bara för att vi kunde och tränade halter i skritt. Hemåt blev det mest fokus på att inte tokrusa... Fy vad övertaggad hon blev. :-( Vet ju att enda lösningen är att låta henne vara ute dygnet runt, men nu är läget som det är, så jag får stå ut med det här popcornet som hon blir...
Vi var ute en halvtimme och hon verkade ganska nöjd med sig själv. Jag var nöjd att jag hållit mig kvar. ;-)
Vecka 41
M.
Ti.
O. Dressyrträning.
To.
F. Uteritt.
L.
S. Uteritt.
Mera framsteg
Igår tränade vi dressyr för P. Började med att skritta fram på grusvägen, så då fick Ariel ha reflexskydden på sig. Så trist med mörkret. :-(
Inne på ridbanan joggade vi fram lite i trav och jag upplevde att Ariel växte i kroppen, blev liksom större i rörelsen. Sedan galopperade vi på diagonalerna, eftersom det stod hinder här och där på ridbanan. Det var så roligt att galoppera, Ariel bjuder till mycket mer nu och jag tyckte att jag fick lite mer tryck i henne än annars.
När vi sedan red fram till P för instruktioner retades hon med mig och tyckte att vi blivit riktigt duktiga på att busgaloppera. ;-) Tänk att det bara är 3 ½ månad sedan vi red första träningen!
Vi fick börja jobba på volten i trav, först bara fokus på volten och böjning, men sedan tempoväxlingar i trav. Vi skall tangera gränsen till skritt i traven, sedan rida på framåt ordentligt. Ariel kämpade på tillsammans med mig, när traven blev tillräckligt långsam så tappade vi volten och när vi hade volten så hade vi inte den bästa traven. Men det kommer mer och mer, successivt. Framförallt gick hon i en bra form nästan hela tiden i trav, det är så lätt när jag bara är stilla med handen, följer med hennes rörelser och stör så lite som möjligt. Vilket förstås låter lättare än det är. :-P
Sedan jobbade vi med galoppen, där vi fattade från skritt för att stärka galoppen och sedan skulle hon tillbaka i skritt igen så fort som möjligt. Här blev jag lite irriterad på mig själv, jag tänker fortfarande alldeles för mycket "tävlingsdressyr" istället för att se träningen som just ett träningspass. Så det var först i slutet av alla övergångar som jag insåg fördelen med att ge rösthjälp till Ariel. Dels för att snabbt få ned henne i skritt igen (hon är mycket mer lyhörd på rösten än sits och hand) men även för att få henne att fatta galopp direkt. När jag väl använde rösten blev det förvisso ganska hackiga avbrott till skritt, men det tog inte halva volten att komma dit. P påpekade dessutom att vi just för stunden inte fokuserar på bra övergång till skritt, utan enbart att fatta galopp så mycket som möjligt för att stärka galoppen.
Det är så roligt att rida dressyr nu, för det känns inte alls jobbigt fast det är jobbigt. Jag har fått mer muskler och kondition och Ariel också, så vi kan orka lite mer. Samtidigt får vi nya utmaningar så vi fortsätter att utvecklas. Egentligen hade jag tänkt rida en träning till och sedan ställa av Ariel för vintern, men jag börjar vackla. Kanske är det lika bra att fortsätta träna så länge underlaget är bra? Det är ju inte precis så att Ariel behöver vintervilan... Fast då måste jag klippa henne, så jag får fundera på det hela ett tag till.
Efter avjoggning på en grymt fin häst, som sänkte nacken och verkligen kom upp med ryggen, så skrittade vi av i mörkret. Ariel tyckte det var lite småläskigt, så jag satt av och gick bredvid henne. Hon litar verkligen på mig! Då och då tryckte hon nosen mot min hand för att kontrollera att jag verkligen var kvar med henne. Finaste, underbaraste hästen! <3
Underbart höstväder
I lördags red Ariel och jag ut på en mysig tur i höstsolen. Vi klättrade uppför berget, Ariel bjöd till och så blev det visst lite galopp uppför en bit. :-)
Sedan skrittade och travade vi tills vi hittade avtagsvägen till vänster. Väl där inne tog det inte många minuter förrän det kom en bil smygandes efter oss. Mitt ute i skogen! Ariel blev mäkta upprörd och förklarade för mig att det minsann inte fick komma några bilar här heller! :-P
Såg ganska snabbt att det var stallägarens man som var ute, förmodligen för att kolla upp något jaktspår. ;-) Vi hälsade och sedan parkerade han vid sidan om ridstigen och Ariel accepterade att fokusera framåt istället. För att göra det extra tydligt för henne att vi skulle vidare, så fick hon trava.
Fick verkligen distanskänsla av den traven! Förmodligen för att jag lät henne balansera upp sig själv, jag satt i sadeln och bara följde med. Hon skötte sig superbra, men det märktes att hon blev lite trött av jobbet. Är ju ganska avancerat när det är stenar och rötter om vartannat.
Sedan var vi framme vid grusvägen som sluttar nedåt förbi ett villaområde. Det är alltid spännande att rida Ariel där, dels går det nedåt, vilket gör att hon gärna går lite snabbare istället för att bromsa med bakdelen. Dels är det på hemväg, så hon blir ivrigare av den anledningen och dels är villaområden läskiga... ;-) Så det var en spänd och lite stressad häst jag fick lotsa nedför backen. Men det gick riktigt bra och hon kunde få slappna av i skritten sista biten hem.
Nästa gång skall jag prova att rida rundan omvänt, dvs börja med villaområdet och se hur hon reagerar då.
Måste bestämma mig om jag skall fortsätta jobba henne eller börja trappa ned. För om jag skall fortsätta jobba måste jag helt klart klippa henne...
Men vi kan ju!
Igår var det dags för årets sista hoppträning. Ariel fick skrittas fram avsuttet på ridbanan, sedan byggde vi upp hindren vi skulle använda. Satt sedan upp och började träningen. Ingen som helst reaktion utöver glädje från Ariel, så det kändes skönt att hon verkar vara som vanligt igen. :-)
Började med att vända upp vid A och göra skänkelvikning ut till E i skritt, övergång till trav, volt vid C och travbommar på böjt spår innan trav ned till kortsidan och skritt igen. Skänkelvikningen gick hyfsat, även om jag har svårt att känna när hon går rätt och inte. Travbommarna var svårare, Ariel kom inte riktigt rätt på bommarna någon gång och då blir det inte samma flyt som över bommar på rakt spår. Men nyttig styrketräning!
Vi vände på övningen i andra varvet, så skänkelvikningen var mellan A och B istället. Därefter gjorde vi om det så vi travade i skänkelvikningen, fattade sedan galopp och galopperade över en bom på volten istället för travbommar. Det tyckte Ariel var lättare, galopp är ju roligt numera. ;-) Hon gjorde grymt fina fattningar varje gång, blev så glad över henne! Sedan är jag stolt över att jag själv kom till bättre ridning, kom ned i sadeln och verkligen jobbade henne i galoppen. Vänster varv lyckades hon dock aldrig komma rätt på bommen, utan det blev trav efteråt. Höger varv var hon klockren i. <3
Skänkelvikningarna fortsatte att vara sisådär, tills P sade åt mig att jag inte skulle rida in som om det var skänkelvikning i LA-programmen, utan som om jag satt på en unghäst. Dvs istället för att vända rätt upp och flytta Ariel åt sidan, så skulle jag placera henne på diagonalen från början och sedan flytta. Blev lite enklare. ;-)
Hon var mycket enklare att leka med åt höger än vänster, men jag tyckte hon skötte sig briljant oavsett. Fina tjejen! Allt handlar som vanligt om att jag måste rida bättre och hon måste bli starkare.
Sedan var det dags för hoppning. Studshoppning (tre pyttesmå koppelräck) på volt samt ett koppelräck på samma volt fast mitt emot studsserien. Om man tänker sig en klocka var alltså mittenhindret i studsen på siffran tre och det ensamma koppelräcket på siffran nio. Skulle uppskatta hinderhöjden till 20-30 cm, bara så pass att hästarna lyfte på benen lite.
Först fick vi hoppa enbart studsserien, men sedan blev det även koppelräcket. Roligt men jobbigt tyckte Ariel och jag fick verkligen fokusera på att rida hela vägen. Blev så imponerad över henne, vi som haft sådana problem med galopp på böjt spår!
Sedan fick vi i höger varv bygga på övningen och efter att ha tagit koppelräcket, studsserien och koppelräcket så skulle vi fortsätta längs diagonalen över ett annat koppelräck, som var högre (60 cm). När vi gjort det ett par gånger blev det vänster varv med avslutning över en oxer (60 cm) på andra diagonalen. Ariel hoppar verkligen fantastiskt på oxrar, hon suger tag i hindret och sedan bara flyger vi. :-D Älskar att hoppa den hästen!
Vi avslutade med att hoppa alltihop som en bana, först var det koppelräck, studs och koppelräck i vänster varv, sedan oxern, svänga runt kortsidan och över koppelräcket på diagonalen innan avslut med koppelräck, trestuds och koppelräck på volt.
Ariel gjorde så bra ifrån sig på volten, trots att det var svåra varvet. Vi kom perfekt mot oxern och så skulle klantiga matte titta ned, se något konstigt avstånd och försöka få Ariel att hoppa ett språng innan avsprångspunkten. SUCK! Klantmatte! Vi kom över (trots mig) och tog kurvan i trav då jag helt tappat ridningen. Kom hyfsat över koppelräcket och sedan kom jag äntligen till ridning igen och volten blev riktigt bra. P ropade att vi skulle fortsätta över oxern igen och då skötte jag mig så Ariel kunde hoppa ordentligt över oxern. Fick en sådan där känsla i magen när man bara vill tjuta rakt ut av glädje, men jag tror det bara undslapp mig ett litet "weee". ;-)
Joggade av en ganska speedad Ariel som tyckte att vi skulle fortsätta och hoppa några timmar till. :-P Sedan blev det en lång avskrittning avsuttet på grusvägen, då Ariel var både flåsig och garanterat hade mjölksyra i musklerna. Men nöjda var både hon och jag. Tror dock det är bra för bägges huvud om vi får lite vila, så vi får längta till vårens hoppträningar nu...
Höstfin
Igår fick Ariel komma in i stallet för frisering. Det var inte populärt att vi inte gjorde något roligare, men hon stod ändå stilla och tyckte synd om sig själv.
Jag klippte ned manen ganska mycket, tror jag kapade halva manen på vissa ställen... Men jag vill ha en lättskött frisyr under vintern, så då fick det bli lite fulare.
Sedan klippte jag även av svansen, så den inte blir lerig nu när den perioden sätter igång...
