Motorstopp

Igår var jag så besviken, så jag lät bli att skriva någonting. Skall försöka att vara lite mer objektiv idag, även om det är svårt. 
 
Tidigt igår morse åkte vi iväg till Strömsund för tävling. Ariel skötte sig bra både vid lastning och urlastning, även om hon var lite ivrig att få kliva ut. Promenerade omkring och kollade in tävlingsplatsen en stund, innan det var dags att göra i ordning och sitta upp. 
 
Skrittade fram på slingrande stigar i skogen, så skönt för Ariel att få fokusera på något annat än alla andra hästar. Hon slappnade av successivt och började kännas nöjd. Red sedan till stallet, där fick jag sitta av och gå med henne genom stallet för att komma till ridhuset där framridningen var. 
 
Enligt reglerna skulle det vara max åtta hästar samtidigt i ridhuset, så jag antog att det inte var något bekymmer då jag startade som nr sex, men strax efter att jag suttit upp igen kom det in ett par hästar som promenerades (!) och då blev vi nio ekipage. Sedan hjälpte det inte när vissa inte verkade kunna ridhusreglerna, så det skrittades på spåret bland annat... Tur för mig att jag inte tävlar på OS-nivå. ;-) Ariel och jag kunde ändå värma upp helt okej, vi joggade runt en del och jag försökte få henne att slappna av även med en massa andra hästar. 
 
Det gick bättre och bättre! Efter lite galopp i lätt sits satte jag mig ned och såg till att hon var i ramen, då jobbade hon i form och kändes mycket mer fokuserad än jag trodde var möjligt. Härligt! Varvade med skrittpauser, men vi hann faktiskt till och med med en galoppvolt med tillhörande ökning till mellangalopp. Kändes fantastiskt bra när vi skrittade ut till collecting ring. 
 
Däremot har jag lite svårt för hur jag beter mig där. Skritta på lång tygel? Skritta på kort? Försöka hålla Ariel alert eller bara låta henne vara? Testade igår att jobba på i skritten, men det blev mest tjafsigt. Inte ens skänkelvikningarna blev bra, utan mest sidleds utan motor. Suck!
 
In på banan och fram i snabb trav, försökte få fram henne massor medan jag red lätt runt banan. Visade henne domarbilen och den var inga bekymmer att ta sig förbi. Gjorde halt, men det var visst dumt, för sedan hade jag supersvårt att få upp henne i trav igen. Seg som kola. :-(
 
Fick startsignal och första delen i programmet (trav) gick riktigt hyfsat. Hon var för öppen i formen, men jag vågade inte mixtra någonting eftersom hon faktiskt gick framåt ganska så okej. Inte så mycket ökning i traven, men ändå så det blev en viss temposkillnad. Skritten kändes bra, men även där vet jag ju att hon kan skritta på så mycket bättre med mer motor. Men fram till galoppen var jag så nöjd med henne (och vi hade fått 55 % så långt). 
 
Tog lite för lång tid att få upp henne i trav igen och sedan försökte jag fatta galopp. Började redan i hörnet så hon inte skulle fatta fel galopp, men det spelade ingen roll. Fick inte någon galopp. Försökte, försökte och försökte. Travade runt i femtonmetersvolten och sedan snett igen. Ingen galopp alls. SUCK!
 
Samma sak i höger varv, men halvvägs genom volten började hon faktiskt galoppera. Lyckades hålla igång galoppen genom diagonalen, men någon ökning blev det förstås inte. Sedan kunde hon inte öka till mellantrav heller, men halten blev förstås fin vid domaren. Stå stilla trivs hon med... Uppridningen gick okej och sedan kunde jag skritta ut på en häst som nästan inte kunde gå framåt. Var så ledsen och besviken att hon återigen bara dog på banan. Vad är det för vits med att åka iväg när hon inte tycker det är kul utan bara står emot? Blir irriterad på henne också (vilket förstås är fel) eftersom jag vet att hon kan så mycket mer än hon visar på banan. 
 
Funderade på om hon kanske var trött, men testade att jogga av henne på framridningen. Hon travade med härligt tryck och i form utan något spår av trötthet, testade tom att fatta galopp och då ökade hon självmant galoppen på diagonalen. Suck och dubbelsuck. 
 
Gjorde i ordning henne och lastade in utan några bekymmer, sedan åkte vi hem igen. Hon var nöjd att vara hemma, speciellt som hon fick gå ut i hage direkt vi kom hem. 
 
Själv behöver jag ta mig en rejäl funderare på vad det är vi håller på med och om jag verkligen vill fortsätta med den här tortyren. Det är inte roligt överhuvudtaget och jag har ju häst för att ha roligt med...

En allt bättre känsla

Igår åkte vi till Nyland för dressyrtävling. :-) Ariel blev väldigt upprörd vid urlastningen, hon kände inte igen sig och HOPPADE sista halvmetern nedåt. Visste inte att hon kunde hoppa baklänges så bra. ;-) Tog några meter innan hon insåg att vi visst var "hemma", men vi var på lägdan nedanför husen istället för gräsplätten vid ridbanan där vi brukar stå. :-P
 
Hon fick gå i hage medan jag hjälpte till med lite inför tävlingen. Gjorde sedan i ordning henne och red fram. Det var lite svårt att beräkna tiden, jag kände mig stressad över att inte veta hur lång tid jag skulle ha på mig innan det var min tid. Hade en plan, men jag höll mig inte till den. Tyvärr, för den verkade ändå stämt rätt så bra. 
 
Framridningen var nere på lägdan, så man hade ingen koll på vilket ekipage som var inne. Därför skrittade jag fram på grusvägen, joggade sedan fram på lägdan och tog några galopper innan jag checkade av hur det såg ut på banan. En annan miss i planeringen var att jag inte hade koll på startlistan, så jag fick kolla och dubbelkolla vem som var på banan och hur många som sedan var före mig. Där hade det varit bra med en medhjälpare som haft koll, men den lyxen kan jag ju inte räkna med på varenda tävling. ;-)
 
Jobbade lite med hörnpasseringar och volter i traven nere på den platta delen av lägdan (där stallägare G klippt gräset kort i 20x60-bana). Ariel kändes lite trutig i munnen och inte helt framme. Jag kände att jag inte riktigt lärt mig hur jag rider med sporrar, så det var med en sådär-känsla som jag red upp igen. Sista kvarten innan start red jag runt, runt utanför ridbanan, inte heller någon bra uppladdning eftersom Ariel bara blir ännu segare och med längre ledningar när ridningen blir så inkonsekvent. :-/
 
Så fick vi rida in på banan. Ariel ville INTE. :-( Fick ändå igång henne hyfsat, passade på att rida förbi domarbordet och rida lite böjda spår i trav. När vi fick startsignal kändes det verkligen sådär, men jag beslöt mig för att det viktiga var att peppa Ariel till att tycka det var kul. Hon gjorde verkligen allt helt okej, successivt under programmet tyckte jag att hon började vakna till, galoppvolterna gjorde hon bitvis korrekt ställd (heja) och hon är lättsam när det gäller övergångar och halter. Fria skritten blev lite vinglig, men för henne är fri skritt verkligen "ledig", så det är svårt att ha kvar fokuset då. 
 
Kände mig nöjd när vi red ut från banan, det hade var mycket mer intresse från Ariels sida och driv i henne, jämfört med när vi red i Sundsvall. Så besvikelsen blev stor när jag fick veta att vi bara fått 52 %. Mycket sämre än i Sundsvall, fast känslan var så bra. Suckade lite över bedömningssport och såg fram emot att få protokollet. Men så visade det sig att alla slutsummor blivit dividerade med 300 istället för 270, så det var därför det var så lågt. Vi slutade istället på 58,5 % vilket kändes helt rätt! :-D Återigen blev vi fyra och fick vår tredje röda rosett från Nylands tävlingar. :-P
 
 
Ariel fick sedan gå på promenad med sin "pojkvän" Leo medan jag hjälpte till att bygga om banan. Red sedan fram nere på lägdan igen, testade lite tempoväxlingar i trav, att verkligen ha kvar henne i ramen när vi gjorde volter samt galoppvolt - mellangalopp på diagonalen och sedan fortsätta i galopp genom kortsidan. Det sistnämnda pratade P om på programridningen i måndags, så man inte riskerar att hästen bryter av för tidigt från galoppen. Ariel gjorde superfina fattningar, helt okej volter, bra mellangalopper och helt okej kortsidor i förvänd galopp. Heja! Skämtade om att vi helt klart vann framridningen. ;-) Red sedan upp till banan och konstaterade att det var många före oss, så skrittade ut på grusvägen en kvart. 
 
När jag var tillbaka så var det strax vår tur, hann göra lite framdelsvändningar och försökte mig på lite övergångar trav-halt-trav, men Ariel blev bara mer och mer trulig. Okänslig i munnen och ofokuserad. Blä vad jag kände mig värdelös när jag red in på banan!
 
Bestämde mig för att det viktiga var att ha igång Ariel mer. Dvs fokus energi framför form. Så jag red runt banan i lättridning, verkligen matade på med energi och bara tänkte fram, fram, fram. Tog en galopp mot utgången också, så hon skulle vakna till lite mer. Sedan fick vi startsignal. 
 
Hon var med mig nu! :-D Vi gjorde ett helt okej travprogram, även om jag förstås vet att det finns mycket att fila på. Det blev en temposkillnad i traven (även om domaren nog tyckte det var snigeltrav-arbetstrav istället för arbetstrav-mellantrav...) och hon gick även fram okej i skritten. Jag vet ju att vi kan enormt mycket bättre på träning, men för att vara på tävling så var det såna enorma framsteg! 
 
Sedan strulade hon i galoppen, fattade först höger galopp och när jag saktade av och fattade till vänster istället så blev volten förbaskat liten. Ökningen kändes bra dock och vi höll igång galoppen tills jag ville sakta av (enormt framsteg jämfört med Sundsvall!). Sedan blev det samma i höger varv, hon fattade vänster galopp och volten blev därför inte den bästa när jag korrigerade galoppen. Ökningen blev okej, men jag kom på mig själv med att tänka "uh, orkar inte" varvid Ariel förstås bröt av till trav lite för tidigt. Känslig dam ibland. ;-)
 
Halten är hon ju klockren i, så där behövde jag inte vara bekymrad. Domaren var också rätt nöjd med oss, men ville ha mer tempo (jaja, det kommer om några tävlingar till... ;-)) och att hon inte var så öppen i formen. Men som sagt, det känns som vi är på rätt väg nu och att tempot måste få gå före formen tills hon kan prestera både ock (vilket hon ju kan på träning). 
 
Vi fick 54,3 % vilket är en procentenhet mer sedan vi red programmet ifjol. Men det känns enormt mycket bättre än sist, så det är härligt att det går framåt. I den här klassen slutade vi som femma, så vår röd-rosett-svit är nu bruten. :-D
 
 
Ariel fick belöning i form av att gå ut i hage med gräs, medan jag hjälpte till att plocka undan efter tävlingen. Sedan åkte vi hem och hon fick äta lite lusern inne i stallet innan hon fick gå ut i hagen igen. <3

Allt bra utom ögonblicken på banan

Igår var det dags för årets första dressyrtävling. Ariel gick direkt in i transporten och stod lugnt under hela resan. Var lite stissig när jag skulle tränsa henne innan urlastning, hon ville hellre ut och kolla läget än ha på sig träns. ;-)
 
Gick runt och kollade in anläggningen, om man fick rida på banan innan start och hur startsignalen lät. Ariel var nyfiken men väldigt nervös. Jag fick vara lugnande matte. 
 
En timme innan start satt jag upp och började rida fram. Vi skrittade och travade en del ute, vilket kändes okej även om Ariel var ofokuserad. Tyckte jag fick lite bättre fokusering från henne i ridhuset, när jag jobbade med framdelsvändning på liten fyrkant och övergångar skritt-trav. Men inne på banan dog hon direkt. Noll och ingen motor. Fick bära runt henne och kände bara hur frustrationen och ilskan växte. Antog att energin helt enkelt tagit slut efter resan och att gå runt på tävlingsplatsen. Hon är ju orutinerad. Så LC:1 var inte alls på den nivån vi är på träning. 
 
Fick vila i transporten medan jag åt hamburgare. Det fungerade jättebra, hon var lugn även om hon inte åt så mycket. Tog sedan på grejerna igen och red fram, men lite kortare. Fokus att få igång motorn, men det var lönlöst. Funderade ett ögonblick på att testa med spö, men kände mig som hemsk matte då i och med att hon var mentalt slut.
 
LB:1 blev ännu värre, hon bröt av i galoppen och vägrade fatta ny... Hamnade i en situation där hon varje gång hon gick ut i hörnet, kikade på något utanför banan. Tredje gången vi kom i det hörnet och hon gjorde det insåg jag att det var hästar låååångt borta i en hage som hon var intresserad av. Eh va? Alltså var hon inte alls mentalt slut och avstängd. Utan totalt ointresserad av vad vi höll på med. Allt annat var intressantare. Så ja, jag skulle ha testat spöet ändå... 
 
Efter tävlingen stod hon lugnt medan jag tog av all utrustning och förberedde transporten. Hon gick raka vägen in och stod lugnt hela vägen hem. Så på alla sätt och vis var hon klockren, förutom att hon inte var intresserad av själva tävlingen. Domaren sammanfattade det ganska bra i LB:1 "vill inte" var en återkommande kommentar... 
 
Efter tävlingen ville jag lägga ned allt, men jag har bestämt mig för att rida med spö och sporrar nästa tävling, för att kunna (om det behövs) påminna Ariel om att jag faktiskt sitter på ryggen... Sedan kanske hon behöver några år på sig för att fatta vart fokuset skall läggas, så då får hon kanske det. Eller så får Ricky ta över och bli tävlingshästen, det går också. Inget är skrivet i sten utan det viktiga är att vi har roligt ihop. Även om gårdagen inte var så skoj. ;-)
 
Hamnade på kort också! Emma Niklasson hette fotografen. 
 
 

Årets sista tävling

I lördags åkte Ariel och jag iväg på dressyrtävling igen, en LB:2. Med oss hade vi M från stallet, som var en riktig klippa. :-) Ariel var lite tveksam till att kliva in i transporten, men efter lite muta och en tillsägelse från mig gick hon ändå in. Sedan började hon skaka... Så när vi åkte till Wången var hon inte kall efter badningen, utan det var också nervositet. Bra att veta att hon blir så orolig av att åka, då behöver vi definitivt åka mer.
 
Hon stod lugnt under hela resan i alla fall och framme i Kramfors fick hon gå in i boxen medan vi lastade ur bil + transport. De skulle stå på ett helt annat ställe än stallet, så alla grejer fick vara utanför boxen. Jag är inte så van vid det, vilket förstås gjorde att putsboxen med alla ryktgrejer blev kvar i bilen. :-P
 
M promenerade omkring med Ariel medan jag parkerade bilen och transporten. Sedan gjorde jag iordning henne och satt upp. Skrittade fram en stund ute och sedan räknade vi ut att jag fick gå in i ridhuset för framridning. Tyvärr var underlaget alldeles för djupt, så efter någon minut gick jag ut igen. Det är ingen mening att ge henne massor med mjölksyra istället för att värma upp. Däremot tror jag inte det är någon risk för senorna, när det är en så kort stund de går på djupt underlag.
 
Ariel och jag joggade fram på de härliga stigarna som fanns runt anläggningen, tyvärr blev det bara skritt och trav då, men ganska snart fick vi rida fram i collecting ring, som hade bättre underlag, och där blev det lite galopp också. Hon kändes så himla fin de minuterna!
 
Så fick vi komma in på banan och rida runt någon minut. Ariel tyckte domarens bil var superläskig, så den ville hon inte gå förbi. Sedan fick hon syn på hamnen (ridbanan ligger precis vid vattnet) och tyckte att vi kunde stå och titta på alla båtar. ;-) Jag kunde inte sluta le, precis som förra tävlingen. Det är så underbart att vara ute med Ariel och känna precis vad hon tänker. Tror jag har en stor fördel i att inte bli nervös, jag kan lotsa henne runt på ett helt annat sätt.
 
Vi fick startsignal och jag var noga med att vända henne åt höger vid uppridningen, då vi har lättare för det. Tyckte att linjen blev lite sned, men halten ok. Sedan skulle vi passera domarens bil och det var läskigt, så vi missade fyrkantsspåret lite. ;-) Gjorde travprogrammet helt godkänt (enligt mig, poängen är ju inte viktigast ännu) även om vi inte riktigt fick till travökningen.
 
Tyckte hon skrittade bra också och så var det dags för galoppen! Först vänster galopp, hon fattade helt rätt men volten blev extremt liten. Hon lyssnar helt enkelt inte på innerskänkeln ännu, det blir för mycket för lilla fjordinghjärnan. I och med att volten blev så liten, blev det väldigt jobbigt för henne att hålla galoppen. Kände hur hon stampade till med bakbenen ett par gånger. Även avbrottet innan hörnet blev för tidigt, men det tar jag på mig. Jag tänker bromsa när jag borde tänka öka, så det är klart hon saktar av då. ;-)
 
Höger galoppvolt blev bättre, även om ökningen inte heller var så bra. Halten gjorde hon så himla bra och hon är ju proffs på att stå stilla, så där kunde jag känna mig stolt. Uppridningen kändes ok och det var en nöjd Ariel som pustade ut när vi var klara. :-)
 
Hon fick jogga lite på grusvägen efteråt, sedan skrittade M av henne för hand medan jag bytte om. Ariel hade inte varit särskilt förtjust i att skritta, utan tyckte att hon kunde få sova istället. ;-) Sedan spolade vi av henne (hon var genomsvettig, delvis då hon stressat upp sig och delvis för att hon fått så mycket päls). Efter avspolningen fick hon stå en stund i boxen och äta medan jag hämtade protokollet. 
 
Vi fick 53,33 % och hamnade på plats 14 av 20. Jag blev överraskad över den positiva kritiken, det måste se ännu bättre ut än det känns. ;-) Vi hade inte fått någon 3:a denna gång och belönats med vår första 7:a, på inridningen. Roligt! Det vi skall jobba på är det jag redan vet om, styrkan för att få till formen och elastisiteten för att kunna göra ökningar. Men det är ingen brådska, det viktigaste är att träna på att tävla. Jag behöver bli helt trygg i mina rutiner och Ariel behöver lära sig att man inte behöver stressa upp sig när man tävlar. 
 
Två tävlingar blir facit detta år och det har varit två riktigt roliga tävlingar, med bra domare som gett mycket givande kritik. Nu tränar vi vidare! :-D
 
Efter att ha sett min kompis J rida sin fina Kandar så packade vi in alla grejer och lastade Ariel. Hon stod lugnt hela vägen hem, men var mycket nöjd med att få gå ut till sina kompisar i hagen igen. Hon skall få vara ledig ett par dagar nu, det har hon verkligen förtjänat. <3

Det här är ju roligt!

 Så igår var vi iväg på dressyrdebuten. Kom till stallet strax efter sex, under hällande regn. Packade in det sista i transporten och tog sedan in Ariel i stallet. Kollade igenom henne och tog på svansskydd, men då det ändå var varmt så fick täcket vara. 
 
Det blev uppehåll när vi skulle lasta, skönt! Ariel tyckte det lät dumt att kliva in i transporten, men efter några minuter gick hon motvilligt in i alla fall. Premiärtur för henne i mitt släp! :-D Det gick bra att köra till tävlingen, vägen var lätt då det nästan bara var raka vägen framåt. 70 minuter tog det ganska precis.
 
Parkerade och visade sedan upp Ariels papper i sekretariatet. Vi var i god tid, så Ariel fick promenera runt på anläggningen en stund och kolla på allt, innan vi gjorde i ordning henne och jag satt upp. Hon verkade väldigt cool, det tyckte både M och J, men så fort hon bajsade (vilket blev rätt ofta), så avslöjade hon sig. ;-) Tror nästan hon var mer nervös än vad jag var. Fast så är jag nervös veckan innan tävlingen, inte under själva tävlingen. 
 
Vi skrittade bort till framridningsbanan, ganska så lugna än så länge. Det var skönt att vi var ute i så god tid, så det blev aldrig stressigt. 
 
 
På framridningen blev det först lite uppmjukning i trav och galopp. Jag brydde mig inte om vilken galopp det blev och var noga med att inte försöka galoppera kortsidorna. Sedan gjorde jag lite övergångar mellan skritt och halt så Ariel fick pusta lite. Avslutade med att sitta ned i trav och galopp några gånger och göra några serpentiner i trav. Ariel var så duktig!
 
 
När det var två ekipage före oss fick vi gå in i collecting ring. Först skrittade jag runt med Ariel och gjorde tempoväxlingar (hon var helt sjukt lyhörd!), när det sedan var ett ekipage före oss blev det även trav och när hon bjöd till själv galopp. Jag hade en grymt härlig känsla när jag red in på banan. 
 
Vi fick rida runt lite innan startsignal och då fångade J känslan vi hade med den här härliga bilden. :-D
 
 
Det var så roligt! Ariel växte inne på banan och jag kände verkligen hur kul hon tyckte att det var. Vi skrittade runt och kollade in både bokstäver och domare, innan vi fick startsignal. 
 
 
Jag satt och log hela programmet, så roligt tyckte jag att det var. Ariel var med mig hela tiden, ställde verkligen upp och var fokuserad till 100 %. Travprogrammet gick riktigt bra och även skrittprogrammet. Jag gjorde en del slarvfel (hallå? hörnpasseringar?) och Ariel var inte stadigt på tygeln, men det bryr jag mig inte om. 
 
 
Galoppen gick verkligen över förväntan, speciellt med tanke på hur det kändes i onsdags. Ariel fattade rätt galopp och höll galoppen hela vägen! Både i volten, genom kortsidan och snett igen. Heja oss! Sedan är hon så klart alldeles för öppen i formen, men man kan ju inte säga annat än att hon stödjer på inner bak. ;-)
 
 
Höger galopp har hon lättare för, så där var jag inte lika bekymrad. Men rent styrkemässigt är den förstås lika knepig som vänster, men hon höll galoppen hela vägen där med. Så grymt stolt över henne! När vi gjorde halt och hade hälsat kunde jag inte låta bli att krama om henne. Först där och då förstod jag vad vi egentligen gjorde. Min första dressyrtävling, på min egeninridna häst, som jag följt sedan hon var sex månader och som dessutom lika gärna kunde ha strukit med i fjolårets fånganfall och nervskada. Helt otroligt!
 
Ariel var så nöjd efter tävlingen, jag var grinfärdig så stolt var jag. :-) J erkände att hon också var lite grinfärdig. ;-) Hon och M (som filmade hela ritten, men den filmen håller jag för mig själv) tog hand om Ariel, medan jag bytte om till vanliga hästkläder. När Ariel var avsvampad och fått betfor fick hon gå in i boxen med hönät. Hon verkade rätt nöjd över det.
 
Vi gick och firade (J förklarade att man måste fira efter en ritt) med hamburgare och varma mackor. Samtidigt tittade vi på nästa klass, LB:2,  som jag kommer att rida i Kramfors 6 september. Därefter får vi se, förmodligen blir det ingen fler tävling i år, utan vi fortsätter att ha roligt nästa år. 
 
När LB:2 var färdig, gjorde vi i ordning transporten, packade in alla grejer och mockade boxen. Ariel var nöjd med att få åka hem, men hon tyckte det var onödigt att gå in i transporten. Måste jag? undrade hon med frambenen på rampen och bakbenen på backen. Hm... Det märktes på henne att det var lite överslag i hjärnan. Lite för mycket intryck för att klara av att göra en så avancerad sak som att bli lastad.
 
Efter att jag blivit lite arg, så klev hon dock in hela vägen. Massor med beröm och så matade M henne med alla morotsbitar som var kvar. Stängde igen och så åkte vi hemåt igen. Hemma hade Ariel väldigt bråttom ut ur transporten, inte så att hon kastade sig, men när jag bad henne stanna så lyssnade hon inte. Därför blev det två stycken ilastningar igen, med tillhörande ryggning, innan hon lugnt gick bakåt och stannade varje gång jag bad henne. Helt klart överkokt hästhjärna... ;-)

Ariel var så nöjd över att vara hemma igen och få gå ut till sina bästisar Spirit och Miranda, för att berätta om allt hon varit med om under dagen. :-)
 
 
Stort tack till J och M som följde med och stöttade. Det var så skönt att ha vänner med som ger tips, håller hästen eller bara finns där med positiv energi. <3 Hoppas det blir fler gånger framöver! Jag ser redan fram emot nästa äventyr, som blir Wången 30 augusti. Fast innan dess skall vi ju ha hopptävling i stallet också. :-D
 
Avslutar med protokollet, jag har lite svårt för bedömningssporter generellt, men jag kan inte annat än hålla med domaren i all kritik. Bara att träna mer!
 
 
 

RSS 2.0