På upptäcktsfärd!
Igår hade jag stämt träff med L för en uteritt, men åkte till stallet tidigare för att få lite kvalitetstid med Ariel. Hämtade in henne från hagen och hamnade med T och Indra i paddocken. Där blev det dels lite träning på att bara stå stilla med matte och dels lite förflyttningar för tryck. Ariel skötte sig jättebra men tyckte att det var trååååkigt.
Inne i stallet fick hon stå i spolspiltan då jag ville tvätta svansen. Det var ju några plusgrader i alla fall och då gäller det att passa på. Svansen var vidrig rent ut sagt, jag tycker inte jag gör annat än tvättar den så fort jag får chansen, men ändå är första tvättvattnet alldeles mörkbrunt.
Med hyfsat ren svans åkte grejerna på, M och Maggie ville haka på oss på uteritten och eftersom Maggie och Krutow gärna triggar igång varandra på hemvägen så bestämde jag mig för att faktiskt rida Ariel på bett. Var ju tre månader sedan sist.
Eftersom klockan hunnit bli strax innan tre så åkte alla reflexer på också, Ariel har nu reflexbenskydd fram, reflexband bak, reflexridtäcke och reflexbrösta. Sedan har matte reflexjacka och reflexöverdrag på hjälmen. Tror nog vi syns även i mörker.
Vi bestämde oss för att rida bort till flygfältet, även om ingen utav oss riktigt visste hur man kom till själva flygfältet (vi får rida där). För Ariel blev det först den vanliga vägen ut mot rakbanan, men istället för att ta till höger och in på rakbanan tog vi till vänster. Vid ett tillfälle blev Krutow upprörd för någonting och backade in i Ariel, som backade ned i diket för säkerhets skull. Ingen skada skedd och det var det enda missöde längs vägen.
Jag red Ariel bitvis på kort tygel och det var riktigt härligt att känna hur hon börjat få förtroende för bettet. Jag är ovan vid att rida på kort tygel i skritt, men jag försöker att vara så följsam men ändå stadig som möjligt. Vill inte förstöra hennes mun.
Framme vid flygfältet (tror jag, allt var översnöat men vi såg ett parkerat plan) fanns det en rak, fin väg som vi travade på. Ariel var supertaggad i början och skyndade sig förbi de andra hästarna, men allt eftersom hennes ork tröt så blev hon lättare att hålla i en bra trav. Minns att hon var likadan i höstas, de första meterna vill hon gärna jaga iväg fort bara för att hon äntligen får trava.
På hemvägen blev det en kort stund i trav, sedan tyckte de andra att det var lite för mycket skritt och travade ifrån oss. Jag brukar påpeka varje gång jag rider ut med någon att det är helt okej att lämna oss och rida snabbare, det är bara nyttig träning för Ariel att bli ifrånsprungen.
Så de andra hästarna försvann i fjärran medan Ariel skrittade på i lugn takt på lång tygel. Visst frågade hon ett par gånger om vi inte skulle öka till trav, men jag behövde inte ta i tyglarna överhuvudtaget.
Hemma var det en trött och nöjd Ariel som blev avskött och stretchad. Hon gäspade många gånger och verkade väldigt nöjd med ridturen. Jag gillar när hon blir så där lagom trött, inte så jag kört helt slut på henne, utan så att hon tycker att det är lagom tufft.
Efter kraftfoder blev det ut i hagen igen, där Lucky ivrigt väntade på hennes återkomst. Ariel ställde sig dock och drack en lång stund innan hon vände sina omsorger till "sin" fölunge.
Inne i stallet fick hon stå i spolspiltan då jag ville tvätta svansen. Det var ju några plusgrader i alla fall och då gäller det att passa på. Svansen var vidrig rent ut sagt, jag tycker inte jag gör annat än tvättar den så fort jag får chansen, men ändå är första tvättvattnet alldeles mörkbrunt.
Med hyfsat ren svans åkte grejerna på, M och Maggie ville haka på oss på uteritten och eftersom Maggie och Krutow gärna triggar igång varandra på hemvägen så bestämde jag mig för att faktiskt rida Ariel på bett. Var ju tre månader sedan sist.
Eftersom klockan hunnit bli strax innan tre så åkte alla reflexer på också, Ariel har nu reflexbenskydd fram, reflexband bak, reflexridtäcke och reflexbrösta. Sedan har matte reflexjacka och reflexöverdrag på hjälmen. Tror nog vi syns även i mörker.
Vi bestämde oss för att rida bort till flygfältet, även om ingen utav oss riktigt visste hur man kom till själva flygfältet (vi får rida där). För Ariel blev det först den vanliga vägen ut mot rakbanan, men istället för att ta till höger och in på rakbanan tog vi till vänster. Vid ett tillfälle blev Krutow upprörd för någonting och backade in i Ariel, som backade ned i diket för säkerhets skull. Ingen skada skedd och det var det enda missöde längs vägen.
Jag red Ariel bitvis på kort tygel och det var riktigt härligt att känna hur hon börjat få förtroende för bettet. Jag är ovan vid att rida på kort tygel i skritt, men jag försöker att vara så följsam men ändå stadig som möjligt. Vill inte förstöra hennes mun.
Framme vid flygfältet (tror jag, allt var översnöat men vi såg ett parkerat plan) fanns det en rak, fin väg som vi travade på. Ariel var supertaggad i början och skyndade sig förbi de andra hästarna, men allt eftersom hennes ork tröt så blev hon lättare att hålla i en bra trav. Minns att hon var likadan i höstas, de första meterna vill hon gärna jaga iväg fort bara för att hon äntligen får trava.
På hemvägen blev det en kort stund i trav, sedan tyckte de andra att det var lite för mycket skritt och travade ifrån oss. Jag brukar påpeka varje gång jag rider ut med någon att det är helt okej att lämna oss och rida snabbare, det är bara nyttig träning för Ariel att bli ifrånsprungen.
Så de andra hästarna försvann i fjärran medan Ariel skrittade på i lugn takt på lång tygel. Visst frågade hon ett par gånger om vi inte skulle öka till trav, men jag behövde inte ta i tyglarna överhuvudtaget.
Hemma var det en trött och nöjd Ariel som blev avskött och stretchad. Hon gäspade många gånger och verkade väldigt nöjd med ridturen. Jag gillar när hon blir så där lagom trött, inte så jag kört helt slut på henne, utan så att hon tycker att det är lagom tufft.
Efter kraftfoder blev det ut i hagen igen, där Lucky ivrigt väntade på hennes återkomst. Ariel ställde sig dock och drack en lång stund innan hon vände sina omsorger till "sin" fölunge.
Krångelfia
Blev en tidig morgon då jag ville hinna rida Ariel innan jag åkte till Hampus. Ariel stod vid grinden och väntade på mig, väldigt snällt av henne. Gjorde i ordning henne inklusive boots och ländtäcke. Det sistnämnda brukar jag komma ihåg ungefär varannan gång…
Skrittade iväg till klätterbacken för att se om det gick att klättra något nu när det varit tö. Ariel var som vanligt rädd för det mesta längs vägen, så jag fick vara ganska bestämd med att vi skulle vidare. Det gick jättebra att klättra uppför, men utför var det väldigt mycket snö. Så ingen mer klättring ett tag framöver. På tillbakavägen tappade jag dessutom mitt spö, så jag fick sitta av, konstatera att jag inte kunde komma upp igen och istället leta reda på en sten att stå på. Ariel var vid det här laget fruktansvärt tramsig och ville inte stå stilla. Fick säga till henne på skarpen och då kom hon ihåg att hon egentligen var en väluppfostrad häst vid uppsittning.
Hemvägen blev lite jobbig, Ariel var redan på tårna och så skulle vi förbi de ”farliga” villorna igen. Det är alltid mycket ljud och rörelse där, men idag var det som om hon fick en flipp och försökte ta sig därifrån så fort som möjligt (men fortfarande i skritt). Elaka matte tränade halter och varje gång hon inte stannade direkt, utan försökte ta sig några steg längre bort från farligheterna så vände vi och gick hela vägen tillbaka. Undrar vad villaägarna trodde när vi gick fram och tillbaka på samma väg fyra, fem gånger…
Sista biten hem till stallet gick hon i en riktigt fin skritt, så med en titt på klockan fortsatte vi förbi stallet och vidare längs grusvägen. Ariel tyckte det var en dum idé och tog inte skänkeln, varvid jag lade på spö och hon började trava. Jag satt ju med långa tyglar, så det blev trav på lång tygel några meter, med en väldigt nöjd och lugn häst. Sedan var skritten igång igen och vi kunde vända nöjda tillbaka till stallet.
Skyndade mig att sköta av och fodra, eftersom jag hade en tid att passa hos Hampus. Men jag stod kvar när Ariel skulle dricka i hagen, vattnet var nästan slut, så hon var tvungen att stoppa hela huvudet i lådan för att nå vattenytan. Sötnosen!
Skritt, skritt, skritt
I söndags blev det en tidig morgon då L som jag skulle rida ut ihop med hade morgonfodring och utsläpp. Jag hann ta in sprallfian och borsta av henne innan L kom in med Krutow. Men hon är uppenbarligen snabbare än mig på att göra sig klar, för när jag väl fått på sadel, boots och sidepull var hon redan färdig.
Träffade på hovis som skulle spika på en tappsko och hovis förhörde sig givetvis om hur det hittills gått med Ariel. Kunde inte säga annat än att jag var grymt nöjd med resultatet och nästan ångrat att jag inte skott på tidigare. Men samtidigt var ju inte underlaget sådant att det behövdes.
Jag och L red samma runda som jag red dagen innan, men i lite mer städad skritt än när jag och M red. Tror det är Krutow som har lite mer lugnande inverkan på Ariel än vad Maggie har.
Det var en rätt så händelselös ridtur, Ariel uppförde sig ordentligt och skrittade utan några takt- eller passinslag. Jag kände mig lite rastlös dock, vill verkligen inte skritta på samma väg hela tiden, men just nu är det enda utbudet som finns. Längtar tillbaka till hågadalen och alla underbara ridvägar.
Tillbaka i stallet blev det stretchning innan Ariel sörplade i sig kraftfoder. Jag är så glad att hon äntligen börjat äta blött foder, snart kanske jag vågar öka på mängden betforvatten också.
Träffade på hovis som skulle spika på en tappsko och hovis förhörde sig givetvis om hur det hittills gått med Ariel. Kunde inte säga annat än att jag var grymt nöjd med resultatet och nästan ångrat att jag inte skott på tidigare. Men samtidigt var ju inte underlaget sådant att det behövdes.
Jag och L red samma runda som jag red dagen innan, men i lite mer städad skritt än när jag och M red. Tror det är Krutow som har lite mer lugnande inverkan på Ariel än vad Maggie har.
Det var en rätt så händelselös ridtur, Ariel uppförde sig ordentligt och skrittade utan några takt- eller passinslag. Jag kände mig lite rastlös dock, vill verkligen inte skritta på samma väg hela tiden, men just nu är det enda utbudet som finns. Längtar tillbaka till hågadalen och alla underbara ridvägar.
Tillbaka i stallet blev det stretchning innan Ariel sörplade i sig kraftfoder. Jag är så glad att hon äntligen börjat äta blött foder, snart kanske jag vågar öka på mängden betforvatten också.
Skrittur
Igår var jag först en sväng till Hampus för hoppträning, så det var med rätt så trötta ben jag åkte till Ariel. Mötte upp M som jag skulle rida ut med, men först fick jag fika så jag fick lite energi. Hämtade in hästarna från hagen och Ariel trivdes fortfarande väldigt bra med sina skor. Hon hade inga broddtramp än, men det blev ändå boots på när vi skulle rida.
Red iväg bort mot rakbanan med både M på Maggie och M på Alektor som sällskap, halvvägs bort var dock M nöjd så Alektor fick skritta hem igen. Vi andra fortsatte ända till rakbanan, men den var så översnöad så det var ingen idé att rida på den. Lite för mycket skare nu.
Red iväg bort mot rakbanan med både M på Maggie och M på Alektor som sällskap, halvvägs bort var dock M nöjd så Alektor fick skritta hem igen. Vi andra fortsatte ända till rakbanan, men den var så översnöad så det var ingen idé att rida på den. Lite för mycket skare nu.
Vi såg ett par rådjur som hästarna tyckte var väldigt spännande, men i övrigt var det en ganska händelselös tur. Det var precis så vi hann hem innan det skymde, men jag måste bli bättre på att sätta på reflexer när jag rider ut om det finns risk för att jag inte hinner tillbaka innan mörkret faller.
Ariel var allmänt glad hela turen och kändes faktiskt stabilare än vad Hampus gör. Men så trivs jag mer i hennes sadel och ritten gick ju något lugnare till än Hampus ritt...
Åter i stallet åt Ariel betfor med lite av vattnet kvar även om jag mutade henne med lite krossad havre också.
Fäste är underbart!
Efter skoningen åkte sadel (hurra för gjordförlängare), reflexgrejer, boots och sidepull på. Vi gav oss iväg med M och Maggie som sällskap, i mörkret... Fast jag hade min pannlampa som lyste vägen åt oss.
Ariel var först väldigt försiktig, ända tills hon insåg att hon hade fäste. Va? Hur hade det gått till? Fäste fast det var is? Lät henne trava några meter och hon blev så lycklig. Hon verkligen älskade sina nya skor.
Ariel var först väldigt försiktig, ända tills hon insåg att hon hade fäste. Va? Hur hade det gått till? Fäste fast det var is? Lät henne trava några meter och hon blev så lycklig. Hon verkligen älskade sina nya skor.
Vi red i lugn skritt bortåt och racerskritt hemåt. Ariel skulle fort, fort hem och givetvis taggades hon av Maggie som travade förbi oss då och då. Bitvis blev jag så full i skratt av hennes glädje över fästet att jag inte orkade hålla in henne. Så lite flamsridning blev det.
På slutet gick hon dock i en riktigt fin skritt, men det var som jag sade till M, nu är hon som hon var i höstas när det riktigt pyser ur öronen på henne av arbetsglädje, men hon jobbas för lite för matte är feg. Men snart är det februari och då får vi börja trava, hoppas att det räcker för damen...
Åter i stallet var hon svettig på bringan, men fortfarande lyste det i ögonen på henne. Om jag vetat hur hon skulle reagera på skor hade jag nog slagit på dem tidigare. Frågan är nu om skorna någonsin kommer att få åka av...
Skopremiär!
Som jag har längtat! Och våndats... När jag hämtade in Ariel från hagen tyckte jag att underlaget verkade rätt okej, kanske var det onödigt att sko? Men så valde Ariel att halka rejält tre gånger på den korta vägen från hagen och då lade jag ned mina snålhetstankar.
Då jag var lite tidig och hovis fått ytterligare en häst att sko så blev det tvätt av Ariels bakdel och klippning av man innan skoning. Provade även att linda ena frambenet och det blev ju ett eh intressant försök...
Sedan var det skoning. Hovis skrämde mig först genom att utbrista "Nä men oj då!" varvid jag skyndade mig fram och undrade om Ariel kanske hade en hovböld. Men det visade sig att framskorna passade Ariels hovform PERFEKT så hovis behövde inte rikta dem det minsta.
Ariel skoddes med vanliga järnskor, traktbrodd i fram och fyra broddar i bak. Jag tyckte hon var lite tjafsig att umgås med, men hovis var mycket nöjd och tyckte hon skötte sig superbra.
Nu har jag fått nog
Klev upp tidigt i morse för att hinna till Ariel innan jag åkte till Hampus. Mötte M och Alektor som gärna ville följa med oss ut på tur.
Hämtade in en lite disträ Ariel från hagen, borstade av, kratsade hovar och tog på sidepull. Red bort mot klätterbacken för att se hur den såg ut nu i snön. Ariel gick på rätt så hyfsat, men då och då halkade hon till och flera gånger försvann bakdelen helt och hållet.
Hämtade in en lite disträ Ariel från hagen, borstade av, kratsade hovar och tog på sidepull. Red bort mot klätterbacken för att se hur den såg ut nu i snön. Ariel gick på rätt så hyfsat, men då och då halkade hon till och flera gånger försvann bakdelen helt och hållet.
Vid klätterbacken var det lite djupare snö, så jag avstod klättrandet. Det får bli nästa månad när Ariel är lite mer igång, vill inte utsätta henne för både snöpulsning och klättring innan hon är mer igång.
Åter vid stallet lämnade vi av M och Alektor och fortsatte på egna äventyr bort mot rakbanan. Vi kom nästan ända fram innan det var dags att vänta hemåt. Ett par gånger halkade Ariel till så mycket att hon nästan inte återfick balansen. Riktigt läskigt var det och jag beslöt mig där och då för att slå på skor.
Så fort vi var tillbaka i stallet och Ariel fått täcke på sig så ringde jag hovis K. Inget svar, så jag sms:ade mitt önskemål om skor och hoppas att K svarar snart.
Sedan masserade jag in liniment på Ariels lårmuskler, ifall det blev någon sträckning. Det är fintjejen värd! Hon verkade mest intresserad av kraftfodret dock.
Utsläppt i hagen igen ville hon inte sluta gosa, varför i hela friden måste matte åka iväg till någon annan häst? Det är ju Ariel som är mattes häst!
Lyckades dock komma därifrån så småningom och efter att jag plockat reda på alla grejer åkte jag vidare till Hampus.
Droppen som fick bägaren att rinna över
Det blev lite stressigt igår, då tåget var mer försenat än vanligt (hm...) och jag även var lite sen från början. Hade överenskommet med M att rida med som stöd åt hennes Alektor och ett tag trodde jag att hon skulle ha gett upp innan jag var ute i stallet.
Hämtade in Ariel från hagen, de hade fått en ny halmbal så alla var upptagna med att mysa/äta i halmen. Inne i stallet blev det bara hastig koll, knacka bort snö från hovarna, på med reflexer och sidepull och så upp på hästryggen.
Från början var vi fem ekipage som gav oss iväg, men två ekipage gav sig iväg åt ett annat håll, så det blev jag och Ariel, M och Alektor och M och Maggie som traskade iväg mot vägen bredvid lösdriften. Där blev det några motorstopp från Alektors håll och jag och Ariel (!) fick agera lugn och stabil draghjälp. Gissa om jag älskar min häst! Hon var helt med på noterna när vi fick gå varv efter varv förbi Alektor för att till sist faktiskt få med honom åt rätt håll.
Jag har ju själv nyss kommit ifrån stadiet där jag behöver mycket sällskap och stöd ute, så jag hjälper gärna M nu när hon har unghäst. Här någonstans försvann M och Maggie tillbaka till stallet, medan vi andra tog en sväng till bort längs sommarhagarna och även ett varv i den plogade hagen.
Sedan följde jag och Ariel med till stallet, vi gick ett par varv i paddocken och återvände sedan och gick samma runda som vi gått allihopa. Sedan styrde jag Ariel mot den upplogade hagen, men där någonstans kände jag hur det liksom klickade i henne. Inte så att hon tjurade ihop, men jag fick en känsla att nu var det nog, nu var måttet rågat.
Jag förstår henne. Att gå längs samma vägar hela tiden, varv efter varv, är fruktansvärt enformigt i en situation som redan från början är enformig (skritt, skritt, skritt). Så istället provade vi att ge oss iväg längs vägen och till min glädje gick det riktigt hyfsat att gå där.
Lagom till Ariels favoritkorsning vände vi hemåt igen och det var ett riktigt trevligt driv i henne på hemväg. Fascinerade nog halkade hon ingenting på hemvägen, fast hon halkat flera gånger på bortaväg.
Åter i stallet var det en trött tjej som direkt ställde sig och sov. Jag tinade upp mina fötter lite och gav sedan Ariel kraftfoder. Eftersom det redan var väldigt sent på kvällen blev det sedan direkt ut i hagen, slarvade med både efterskötsel och stretchning.
Jag hoppas det blir varmare de närmaste dagarna, inte plusgrader men ett par minusgrader vore lagom. Annars måste jag köpa termobyxor och nya skor så jag inte förfryser fullständigt...
Hämtade in Ariel från hagen, de hade fått en ny halmbal så alla var upptagna med att mysa/äta i halmen. Inne i stallet blev det bara hastig koll, knacka bort snö från hovarna, på med reflexer och sidepull och så upp på hästryggen.
Från början var vi fem ekipage som gav oss iväg, men två ekipage gav sig iväg åt ett annat håll, så det blev jag och Ariel, M och Alektor och M och Maggie som traskade iväg mot vägen bredvid lösdriften. Där blev det några motorstopp från Alektors håll och jag och Ariel (!) fick agera lugn och stabil draghjälp. Gissa om jag älskar min häst! Hon var helt med på noterna när vi fick gå varv efter varv förbi Alektor för att till sist faktiskt få med honom åt rätt håll.
Jag har ju själv nyss kommit ifrån stadiet där jag behöver mycket sällskap och stöd ute, så jag hjälper gärna M nu när hon har unghäst. Här någonstans försvann M och Maggie tillbaka till stallet, medan vi andra tog en sväng till bort längs sommarhagarna och även ett varv i den plogade hagen.
Sedan följde jag och Ariel med till stallet, vi gick ett par varv i paddocken och återvände sedan och gick samma runda som vi gått allihopa. Sedan styrde jag Ariel mot den upplogade hagen, men där någonstans kände jag hur det liksom klickade i henne. Inte så att hon tjurade ihop, men jag fick en känsla att nu var det nog, nu var måttet rågat.
Jag förstår henne. Att gå längs samma vägar hela tiden, varv efter varv, är fruktansvärt enformigt i en situation som redan från början är enformig (skritt, skritt, skritt). Så istället provade vi att ge oss iväg längs vägen och till min glädje gick det riktigt hyfsat att gå där.
Lagom till Ariels favoritkorsning vände vi hemåt igen och det var ett riktigt trevligt driv i henne på hemväg. Fascinerade nog halkade hon ingenting på hemvägen, fast hon halkat flera gånger på bortaväg.
Åter i stallet var det en trött tjej som direkt ställde sig och sov. Jag tinade upp mina fötter lite och gav sedan Ariel kraftfoder. Eftersom det redan var väldigt sent på kvällen blev det sedan direkt ut i hagen, slarvade med både efterskötsel och stretchning.
Jag hoppas det blir varmare de närmaste dagarna, inte plusgrader men ett par minusgrader vore lagom. Annars måste jag köpa termobyxor och nya skor så jag inte förfryser fullständigt...
Önskelista
Jag vill så himla gärna vara fin när vi tränar, så jag drömmer om det här tränset:
Sedan vill jag ha vita lindor eller de här skydden:
Fördelen med skydden är ju att de går snabbt att sätta på, medan lindorna (med underlägg) kostar halva priset. Men det är ganska svårt att linda...
Till skydden/lindorna vill jag ha läckra boots.
Givetvis vill jag även ha det här täcket...
När vi ändå är inne på täcken så vill jag ha ett BoT i fleece också.
Sedan är jag nog nöjd för stunden...
Shoppat
Eftersom sadelgjorden krymt måste jag ju göra någonting åt det hela. Då Hööks ligger åt helt fel håll för mig så passade jag på när de bjöd på frakten och beställde lite saker.
En smidig gjordförlängare
Och ett fint schabrak till dressyrträningarna
Runt, runt, runt
Något töväder hade jag inte räknat med, men det var i alla fall smidigt att åka ut till stallet. Dessutom fick jag äntligen upp bagageluckan och kunde plocka ut Hampus täcken, longergrejerna och ett bett som jag letat efter hemma... Jag har lärt mig min läxa, ingenting i bagageluckan under vinterhalvåret.
Vid stallet var det skridskois och så såg det även ut på grusvägarna. Hopplöst för en barfotapålle. Hämtade in Ariel från hagen och det tog lång tid innan vi äntligen var inne i stallet. Hon gick försiktigt mestadels av vägen och de få gånger hon inte gjorde det så kanade hon någon meter.
Inne i stallet blev det lite mer sadelgjordsprovning, både L och M lånade ut gjordar för test, men antingen var de alldeles för långa eller samma storlek som hennes egen. Hon behöver 75 cm sadelgjord och inte 60 cm som hon har nu.
Vid stallet var det skridskois och så såg det även ut på grusvägarna. Hopplöst för en barfotapålle. Hämtade in Ariel från hagen och det tog lång tid innan vi äntligen var inne i stallet. Hon gick försiktigt mestadels av vägen och de få gånger hon inte gjorde det så kanade hon någon meter.
Inne i stallet blev det lite mer sadelgjordsprovning, både L och M lånade ut gjordar för test, men antingen var de alldeles för långa eller samma storlek som hennes egen. Hon behöver 75 cm sadelgjord och inte 60 cm som hon har nu.
Så barbacka med sidepull gav vi oss iväg. Hade sällskap med L på Krutow och M på Maggie. Vi provade några meter grusväg, men det var nästan så vi stod på näsan. Ja, inte Maggie och Krutow, de har broddar, utan jag och Ariel. Red längs lösdriftshagen, där var det lite snö som hjälpte och vidare längs sommarhagen där de fick pulsa lite. Efter det hamnade vi i vinterhagen som är upplogad, då hade vi ridit i hela trettio minuter. De andra red med mig ett par varv, innan de gick till ridbanan för att rida i lite snabbare gångarter. Ariel ville gärna följa med dem tillbaka, men uppförde sig perfekt när jag sade ifrån.
Istället fortsatte vi varv efter varv i hagen, Ariel tyckte inte det var särskilt roligt, men hon tuggade snällt på. Gjorde lite sidvärts, tempoväxlingar och halter och det livade upp något. Sedan provade jag att enbart rida för yttertygel och innerskänkel, det var roligt.
Efter nästan en timme styrde vi stegen till ridbanan och red där en stund. Underlaget var dock förrädiskt (för Ariel) då det under det tunna snötäcket var slirigt och halt. Eftersom vi bara skrittade så gick det ändå hyfsat, men vi skrittade bara en kvart där inne. Ariel gäspade stort flera gånger för att markera att det var ännu tråkigare än vinterhagen.
Åter i stallet blev det täcke på och stretchning. Sedan fick hon svansen tvättad så den för en gångs skull blev helt ren. När hon mumsat i sig kraftfoder var det bara att halka ut i hagen igen.
Jag ångrar nästan att jag inte bad hovis slå på skor med broddar i fredags, men jag hade inte riktigt räknat med så här dåligt underlag. Med facit i hand skulle jag ju ha ridit i november och december och vilat nu istället. Nåja, i värsta fall får vi väl traska runt i vinterhagen tills det blir vår.
Mera snöpuls
Det blev en tidig morgon i morse, planen var att hinna rida en timme innan ihopsläpp med nya hästen vid halv elva. Min tidsplan sprack redan vid bilen, då den behövde skrapas rutor och borstas snö på. Men som tur var så kom Ariel och mötte mig vid grinden, ren och fin.
Så hon fick gå in i stallet, jag kollade de nyverkade hovarna (hovis var ute igår, snälla L och M tog hand om Ariel åt mig), tog på sidepull och satt upp. Ibland får man vara snabb.
Red stigen nedanför klätterbacken igen, Ariel var mer fokuserad på att jobba idag, hon hade ett rejält driv genom snön. Bitvis var det ganska tungt för henne, det hade ju kommit lite mer snö sedan vi var där sist, de spår vi gjort då syntes inte alls. Den här gången ville Ariel inte stanna och vila något, utan bara vidare och vidare. Tuffa tjejen! Däremot försökte hon flera gånger gena över fälten, så vi fick ha ett par diskussioner om vem som egentligen bestämmer vart vi skall.
Sista biten är ju trafikerad väg och där trampade hon på riktigt ordentligt. Ända tills det kom en bil körandes bakom oss som jag inte hörde, då stannade hon precis som matte lärt henne och inväntade bilen. Först förstod jag inte alls varför hon stannade, men som tur var vände jag mig om istället för att skänkla och såg bilen. Duktig tjej hon blivit!
Tillbaka i stallet var hon lite fuktig på bringan men inte värre än att hon kunde gå ut i hagen igen. Det var dags att släppa ihop lösdriftsflocken med M:s nya häst (hennes första egna!) Alektor. F och M var med, F höll i Qurre, så stona fick en chans att hälsa först. Annars tar han lätt över och försöker döda inkräktaren.
Först stod tjejerna mest och stirrade.
Sedan tog lilla Lucky mod till sig och hälsade. Hon återvände till de andra och förklarade att den nya hästen inte alls var farligt. Ariel föredrog att spana på tryggt avstånd och med stöd från Lucky...
Eftersom allt gick så lugnt till släpptes även Qurre och efter lite jakt och hälsning, där Alektor visade att han inte lät sig hunsas med, så återgick allt till det vanliga.
Jag passade på att ta en ny exteriörbild på Ariel också. Här syns det hur rund hon blivit. 
Imorgon blir det riddate med Krutow. Det var länge sedan, Ariel och han brukar kunna trigga varandra till en hel del bus...
Mental träning
Det blåste väldigt mycket när jag parkerade bilen vid stallet. Fick nästan lust att stå över ridningen, men nu har vi ju kommit igång så det är bara att tugga på.
Hämtade in en glad Ariel från hagen, slängde på henne täcke, borstade benen och kratsade hovarna. Jag är lite halvdålig på att borsta henne när hon ser ren ut. Det måste jag bli bättre på.
Kollade gluggen från igår och det har redan börjat bryta fram en permanent tand. Tydligen kliade det något enormt, för hon försökte klia tandköttet mot min arm hela tiden. Tog på sidepull, av med täcket och så ut och rida barbacka. Ariel ville inte ställa sig parallellt med uppsittningsplatsen, mest för att hon var ofokuserad och ville kolla på allt annat i blåsten. Men jag bara vände henne ett par gånger tills hon stod rakt och då stod hon stilla.
När jag väl suttit upp står hon som en staty ända tills jag skänklar, tänk vad vi jobbat med det och hur lätt det är att glömma bort det när allt fungerar...
Sedan skrittade vi två hästar till mötes, hälsade glatt på dem och fortsatte förbi. Inga problem att gå ifrån dem. Träffade på stallägaren i traktor och det var roligt att titta på. Jag vet inte vad det är med Ariel och traktorer, men hon skulle kunna stå en hel dag och titta på medan traktorn skottar.
Var ganska seg skritt bortåt, vi hade ju vinden rakt mot oss och såg nästan ingenting för snön yrde. Ariel stretade på, även om det inte gick så fort som vanligt. Hon var lättad när vi vände hemåt och fick medvind. Själv kunde jag äntligen länga på tygeln och bara åka med, det var härligt.
Åter i stallet fick Ariel täcke på sig igen, medan jag gick till sadelkammaren och värmde mig med lite te. För första gången någonsin hade jag kommit ihåg att ta med hett vatten i termos och tepåsar.
När jag blivit lite varmare fick Ariel kraftfoder och sedan återvända till hagen. Där mötte kompisarna upp, det var knappt jag hann få av grimman förrän de skulle tjuvnypas och få igång en lek med Ariel.
Imorgon kommer hovslagaren, snälla L och M ställer upp och tar hand om Ariel. Jag sitter på jobbet hela dagen. I övermorgon är det förmodligen ihopsläpp med en ny häst i lösdriften, men jag skall hämta kaninen på pensionat, så jag får som vanligt inte vara med. Nåja, det lär gå lika lugnt som det alltid gör i den där flocken.
Styrketräning
Ariel stod och väntade på mig vid grinden när jag kom gående. Hon ville in och göra något roligt. På grund utav allt snöande var hon genomblöt, så jag drog av henne överflödigt vatten och lade på fleecetäcket.
Hon hade en väldigt lös tand i nederkäken, jag tog loss den så nu har hon glugg.
Hon hade en väldigt lös tand i nederkäken, jag tog loss den så nu har hon glugg.
Provade det nya ländtäcket på henne, det passade riktigt bra!
Sedan åkte även sadeln på en sväng, med lite olika sadelgjordar. Ingen passade. Antingen var de för korta (dressyrgjordar) eller för långa (vanliga bomullsgjordar). Så det blir till att köpa ny sadelgjord om vi skall kunna använda sadeln framöver. Vilket vore bra.
Så kom M med Maggie, vi hade riddate idag. Tog på Ariel sidepull och satt upp barbacka igen. Vi skrittade iväg mot stigen nedanför klätterbacken, den skulle vara lagom igensnöad. Snön gick ungefär till kotan på Ariel och det var inga problem för henne att traska omkring där.
Vi hade riktigt roligt jag och M, så roligt att jag skrattade så mycket att jag inte orkade driva. Sedan kom vi ut på det öppna fältet och där var det mer snö, knähögt ibland och boghögt ibland. Ariel kämpade på tappert, vi stannade och pustade ett par gånger.
Sedan kom vi ut på stora vägen, med fast underlag. Skönt för Ariel att få skritta av sig mjölksyran. Vi blev omkörda av en stor buss, Ariel blev rädd (= spände sig och stod stilla), men det var inga problem att låta bussen passera.
Åter i stallet var det en nöjd tjej som vilade under täcket. Jag stretchade igenom benen och gav sedan kraftfoder. Åter ute i hagen ville hon inte gå, utan stå kvar med matte och gosa.
Tillfälligt ländtäcke
Ariel skall ju få ett skräddarsytt rött ländtäcke med brodyr på ena sidan. Det har varit bestämt sedan länge. Jag skall bara komma ihåg att mäta henne så jag vet hur stort ländtäcket skall vara... På ett sådant täcke är det två månaders leveranstid (jag ignorerar det faktum att hon förmodligen inte kommer behöva ländtäcke i mitten på mars) och givetvis måste prinsessan ha något annat under tiden.
Så jag köpte ett ländtäcke från jobbet!
Nej, det är inte hennes färg. Men det var billigt och verkar väldigt mjukt och behagligt. Det här ländtäcket har hon bara dagtid, kvällstid är det reflexridtäcket som gäller. Förmodligen får Hampus ärva det här ländtäcket när hennes röda kommer.
Så jag köpte ett ländtäcke från jobbet!
Nej, det är inte hennes färg. Men det var billigt och verkar väldigt mjukt och behagligt. Det här ländtäcket har hon bara dagtid, kvällstid är det reflexridtäcket som gäller. Förmodligen får Hampus ärva det här ländtäcket när hennes röda kommer.
Årets första ridtur
Det märktes att jag inte varit i stallet på ett tag, bilen myste under tre decimeter snö... Tog ett tag att få bort, men snälla bilen startade i alla fall, så det var inga problem att rulla till stallet.
Träffade på F och uppdaterade mig lite om läget. Vi gick tillsammans till lösdriften. Hon berättade att Ariel och Lucky leker vilda lekar varje dag, så skönt att höra att Ariel rör på sig ordentligt. Bella har flyttat från lösdriften, men förhoppningsvis kommer det en ny äldre häst dit snart.
Ariel blev glad att se mig, men var fortfarande lite tjafsig med huvudet. Såg att hon tappat höger framtand i underkäken, så förmodligen kliar de andra just nu... Hon promenerade snällt med mig hela vägen in i stallet, även om hon ville titta på allt samtidigt.
Borstade av henne som hastigast, kratsade hovarna och tog på sadeln. Som jag misstänkte var sadelgjorden ungefär en decimeter för kort. Jag skall prova med andra sadelgjorden nästa gång jag är ute, men i värsta fall får jag köpa en ny. Tog på sidepull och satt upp barbacka. Inte mycket annat att göra med sin nyblivna fyraåring som vilat i två månader.
F följde med oss, hon hade sin häst Caméa vid hand, det var trevligt med lite sällskap! Först fick Ariel agera lugn, trygg häst då det åkte förbi tre bilar och två traktorer. Hon reagerade inte alls vilket lugnade Caméa. Sedan fick jag demonstrera Ariels turboskritt för F och som jag misstänkte så är det pass hon byter till när det går så fort. Men nu vet jag säkert och kan dämpa henne när hon börjar passa.
Vi skrittade ungefär en halvtimme, Ariel var rätt så nöjd när vi vände hemåt. Hon var ruskigt bekväm barbacka, så jag lär fortsätta att rida henne utan sadel så länge vi bara skrittar.
Åter i stallet provade jag det nya pannbandet som jag vunnit i en tävling. Det är ett swarowskipannband från Otto Schumacher. Hon kommer nog aldrig få ha det på sig, men det är snyggt!
Ariel ville dock inte vara med på bild...
Suddig närbild
Sedan fick Ariel sitt kraftfoder och återvände till hagen. Jag plockade undan alla grejer och kunde till min förvåning åka hem medan det fortfarande var ljust. Längtar redan till onsdag då det blir ridning igen...
