Ariel 3525

I förrgår fick jag återigen hämta Ariel vid hösilagebalen. Hon såg förvånat på mig och undrade om jag kanske ville ha lite hösilage? Sötnosen min! <3 Tog in henne för att ge kraftfoder och borsta av henne lite päls, men väl i stallet blev jag så ruskigt ridsugen.

 

Så efter avborstning och hovkratsning åkte distanstränset på och så gick vi in på ridbanan. Barbackaridning! :-D Ariel var glad redan innan, men smittades av min glädje och blev ännu gladare. Pigg skritt och pigg trav, funderade på om jag skulle våga mig på galopp och då kom F förbi och kikade.

 

Förklarade att jag tänkte galoppera och att hon fick vara beredd att fånga Ariel om jag ramlade av. ;-) Fattade galopp och Ariel har verkligen en stooor galopp precis när hon fattar. Hon skjuter upp ryggen så man sitter väldigt löst, men sedan stabiliseras galoppen och man hittar tillbaka på ryggen igen. Men jag erkänner att jag tjoade till vid ett par fattningar. :-P

 

F tyckte det såg riktigt fint ut och efter att ha galopperat en långsida i vardera varv nöjde vi oss. Det kändes så bra, vi har hittat en harmoni i ridningen som jag hoppas håller i sig länge. Men för säkerhets skull blir det barbackadressyr framöver. :-)

 

Åter i stallet fick hon sitt kraftfoder medan jag hälsade på Rikardo. Han var ganska lugn där inne i magen, men ett par småsparkar kom i alla fall.

Ariel stod och åt hösilage när jag skulle hämta henne, så jag fick gå genom hela hagen. Hon var glad att se mig men tyckte att vi lika gärna kunde umgås medan hon åt. :-P

 

Hon följde dock snällt med in, även om det inte var någon större fart på henne. Skenet har dock bedragit tidigare, så jag var beredd på en ganska pigg häst när jag väl var uppsutten.

 

Borstade av henne lite snö och halm med rotborsten, sedan fick jag dra av en massa päls med svettskrapan. Hon har börjat fälla vinterpälsen nu... Kratsade hovarna, tog på hoppsadel och dressyrträns.

 

Sedan skrittade vi iväg lite vingligt men ändå ivrigt längs grusvägen. Hon gillar verkligen att bli riden, att få vara med när det händer något. :-) Vände efter ett tag och travade tillbaka, samma turbotrav som tidigare pass. Jag hittade dock lättare takten i sitsen och kunde dämpa henne på så vis idag, även om det fick bli lite halvhalter också. Men hon var pigg, pigg, pigg! Jag kunde inte göra annat än skratta åt henne, jag gillar den här motorn som hon fått, om det beror på dräktigheten, lång vilopaus eller kanske bara allmän mognad vet jag inte.

 

Tillbaka vid stallet blev det galoppjobb i sommarhagen. Vi började med galoppfattningar i höger varv, de gick hyfsat bra. Visst blev det vänster galopp några gånger, men då var det bara att bryta av och fatta igen. Samma sak hände i vänster varv, hon verkar föredra förvänd galopp. :-P

 

Lade in en del skrittpauser och lite skrittjobb, innan vi avslutade med ett varv i höger galopp, skrittpaus och sedan ett varv i vänster galopp. Sedan var Ariel ganska trött, så vi skrittade av. Det här fick bli sista gången vi jobbar aktivt med galoppen, hon går snart in i sjunde dräktighetsmånaden så nu är det bara mysiga uteritter och lite enklare dressyrjobb som väntar.

 

Efter avskrittningen fick hon mysa under fleecetäcket, hon svettas en del trots att hon är klippt. Sedan fick hon äta kraftfoder medan jag skötte om henne och därefter blev det utsläpp i hagen igen. Hon ville stå länge och mysa innan hon gick iväg till de andra hästarna. <3

I förrgår mötte jag upp M som hade ponny i vårt stall för något år sedan. Hon ville rida ut på en snäll häst, så Hampus ställde upp och jag följde med på Ariel som sällskap.

 

Från början var det tänkt att vi bara skulle skritta, men efter framskrittningen tyckte M att vi lika gärna kunde trava och galoppera. Ariel var überpigg även i förrgår, med rejält driv i alla gångarter. Vi galopperade utan att bry oss så mycket om vilken galopp det blev och det gick inte att se i mörkret heller. Men det kändes som att hon galopperade både höger och vänster galopp under ridturen.

 

På hemväg när vi galopperade fick jag känna på lite ökning. Jag tror det finns en hel del galopp att plocka fram ur henne, men den får vänta till fölungen är lite äldre så den kan lämnas i flocken medan hon rids.

 

Tillbaka i stallet var hon mycket nöjd och åt kraftfoder med sådan iver att M kallade henne glupsk. :-P Som tur är så tuggar hon i alla fall ordentligt.

 

Tog på henne hoppsadeln och dressyrtränset, det känns mer passande vid galopper än distanstränset utan nosgrimma. Skrittade sedan iväg med Krutow och hans medryttare. Ariel var pigg, pigg, pigg! Hon skulle om Krutow och helst rusa iväg i någon slags blandning av trav och taktningar och passgång. Inte okej... Fick dämpa henne gång på gång, men det hjälpte inte alltför mycket.

 

Vi travade grusvägen tillbaka och vilket tryck i bakkärran! Vi lämnade Krutow långt bakom oss, trots att jag försökte dämpa henne. Där fick jag för att jag tyckte att hon var seg i hagen...

 

Vid sommarhagen skiljdes vi åt, jag och Ariel skrittade in i sommarhagen och Krutow gick till ridbanan. Sommarhagen är plogad och äntligen har det både frusit och fallit lite snö, så det var perfekt galoppunderlag! Skrittade runt ett halvt varv så hon fick se hur det rundbaneliknande upplogade området såg ut.

 

Sedan blev det galopp för hela slanten. Vi började med höger galopp, där första målet blev att hålla galoppen ett helt varv. Hon ville hemskt gärna sakta av i kurvorna, men med lite drivning tog vi oss igenom. Jag har blivit bättre på att driva utan att för den skull hamna ovanpå henne eller flaxa omkring. :-)

 

I den svagt sluttande nedförsbacken mot grinden gick det plötsligt mycket fortare i galoppen. Så fort att jag omöjligt kunde sitta i sadeln, utan jag fick ställa mig upp och hänga med. Det blev några halvhalter innan jag fick ned Ariel i trav igen, och det var återigen en trav med tryck i bakkärran. Det är jag inte van vid, men åh så roligt att hon börjar komma igång med kroppen i galopp. :-D Nu måste jag bara lära mig att rida galoppen...

 

Sedan fick hon pusta lite innan det var dags för vänster galopp. Som tydligen inte stod på listan över saker hon kunde... Jag fattade gång på gång och det blev höger galopp hela tiden. Hm...? Det som var skönt var att hon inte blev stressad över att alla avbrott och jag blev inte irriterad över att hon fattade fel. Utan vi fortsatte med fattningar kanske 5-6 repetitioner, sedan kom äntligen vänstergaloppen och hon kunde få rulla i den en stund.

 

Sedan var plötsligt ridtiden slut (va? Hur kan 20 minuter gå så fort?), så det blev ett varv avjoggning där hon var superfin, hon kändes fortfarande stark i kroppen. Sedan skrittade vi av längs grusvägen, med en mycket nöjd Ariel.

 

Hon var inte lika svettig som tidigare pass, men så tror jag vi var mindre irriterade bägge två, utan tog problemen mer med en axelryckning. Sommarhagen var verkligen suverän att rida i, precis den typ av galoppträning vi behövde.

 

Om hon inte hade föl i magen skulle jag faktiskt åkt till Säfvas anläggning ett par gånger per månad under sommarhalvåret. Snacka om perfekt galoppbana!

 

Vår ridbana är en kombinerad puckelpist och hockeyrink just nu, så jag rider hellre ut och dressyrar än håller mig där. Nackdelen är att vi inte har något fält att rida på under vintern, så voltarbetet blir lidande.

 

När jag skulle hämta Ariel från hagen kom hon i trav med spetsade öron. Det var länge sedan... Hon tyckte tydligen att det var dags att jobba lite. :-)

 

Gjorde i ordning och tog på de nya röda bootsen från Hööks. Hon blev superfin i dem. :-) De gamla svarta är förvisso inte helt förstörda, men slitna i nederkanten, så de får vara reservboots. Tog även på bomlösa sadeln och förstås dressyrtränset.

 

Skrittade iväg mot farliga villaområdet, Ariel var så glad i hatten och försökte takta och passa för att få lite mer action... När hon väl ångat av sig det värsta skrittade hon på riktigt trevligt.

 

Efter framskritt vände vi tillbaka på grusvägen och det blev lite travjogg, hon såsar gärna i traven så jag får påminna om att vi inte lågpulstränar längre. ;-) Testade att göra lite skänkelvikningar i trav också och hon gör dem faktiskt bättre än i skritt. Nu måste bara piloten lära sig att ge rätt hjälper också...

 

Första galoppen blev höger, eftersom hon har lättare för den. En mjuk, härlig galopp som jag kunde sitta ned i. Men så fort jag slappnar av helt i sätet så tappar Ariel fart. Hon tar det som en signal på avsaktning, så jag fick driva henne några gånger framåt. Sedan bryter hon gärna av till trav när hon tycker det blir för jobbigt med galopp, så det finns saker att träna på!

 

Jobbade med övergångar halt-skritt-trav och där är hon riktigt fin. Hon har lättare för framåtdrivande hjälper, men är ändå väldigt lyhörd på förhållande hjälper också, bara hon är fokuserad på matte. ;-)

 

Sedan försökte jag få vänster galopp, men det ville hon inte... Fick bryta av efter ett par språng i höger hur många gånger som helst och det blev förstås onödigt jobbigt för Ariel. När hon väl fattade vänster galopp lät jag henne galoppera en stund, så hon får en belöning i form av eftergift från ryttaren.

 

Vi försökte oss även på lite voltjobb, men det var bara i skritt. Vi är inte riktigt redo för små volter i trav än (försöker jag påstå för att jag är lite lat...), men snart så!

 

Galopperade ett par gånger till innan tiden var ute och det var dags att trava av. Hon kändes så himla fin i traven på slutet, men jag kunde inte riktigt njuta av det. Jag var fortfarande irriterad på att galoppen inte är perfekt. Hopplös matte det där... ;-) Skrittade hem sedan, sista biten satt jag av och promenerade med henne. Hon såg nöjd ut i alla fall.

 

Åter i stallet pratade jag med ett par stallkompisar om hur dum man är som ryttare. Inte kan man vara nöjd med att hästen faktiskt gör det man begär av den (fattar och håller vänster galopp) utan man måste hela tiden älta det som går dåligt på passet (tog flera fattningar innan vänster galopp kom). Suck!

 

Jag längtar så mycket efter bättre underlag i paddocken, så jag kan rida för F som alltid lyckas peppa mig och ge mig nya roliga utmaningar. Om Ariel inte varit dräktig hade jag kanske åkt iväg till ridhus, men nu är ju ändå fölis viktigare än vår dressyrutveckling.

 

Ariel var lite svettig på halsen, trots att hon var klippt, så jag torkade av henne medan hon fick äta kraftfoder. Sedan tog jag reda på all utrustning och släppte ut henne i hagen igen. Tränade lite lydnadsdressyr på väg ut och jag fascineras fortfarande av hur mycket hon läser av mig... Finaste flickan!

Jag och M hade bestämt riddate idag, hon lånade Lili och jag red Ariel. När jag gjort klart Ariel för ridning hade jag ett par minuter kvar, så jag försökte mig på att känna fosterrörelser. När fostret är så litet som Ariels, känns rörelserna ungefär som om någon släpper en pingisboll i handen på en.

 

Jag hade stått ett par minuter och känt, tankarna började vandra och så plötsligt kände jag det! En liten mjuk "buffning" mot min handflata. Jag blev alldeles varm i kroppen och var förstås tvungen att krama om Ariel. Hon såg väldigt mallig ut, men det gör hon ju alltid när matte är lycklig över något hon gjort. :-P

 

Sedan tränsade vi och gav oss iväg. Det blev Morbergarundan med en liten avstickare över traktorbron och åkrarna. Vi red i alla gångarter och Ariel fick se sig slagen av Lilis längre steg. Så hon fick snällt hålla sig sist, förutom när det var farligheter på gång, då fick hon gå före. ;-)

 

Traven kändes allt bättre, men jag misstänker att jag återigen hamnat i ett undertempo. En dressyrträning för F behövs... Galopperade några gånger och det kändes allt bättre. Framförallt känns det som att galoppen inte är en lika stor grej längre, förut kunde jag spänna mig när jag visste att det snart skulle bli galopp, nu är galoppen bara en av tre gångarter som vi använder oss av.

 

Sista travsträckan var Ariel så himla fin! Testade att göra en galoppfattning och galoppen var också så bra. Givetvis kom det då en annan häst och mötte oss, så vi var tvungna att bryta av till skritt. Men det finns där och snart har jag lärt mig rida henne lite bättre.

 

Åter i stallet blev det kraftfoder och avskötsel innan Ariel återvände till lösdriften.

Igår hämtade jag in en glad Ariel som hade ganska bråttom ut på äventyr. Det fick bli hoppsadeln jag red i, kändes ganska ovant...

 

Vi skrittade iväg mot rakbanan, då jag fått veta att underlaget var väldigt bra där. Travade en bit på grusvägen och tog även en kort galopp innan det blev skritt på asfalten. Framme vid rakbanan behövde jag knappt ta tyglarna förrän Ariel satte av i galopp. Egentligen skulle jag saktat av och rättat henne, för någon galopp hade jag inte bett om. Men hon bjuder så sällan upp i galopp självmant, så jag lät hennes hållas några meter.

 

Sedan jobbade vi med övergångar i alla gångarter. Det kändes bra, även om reaktionerna var lite sega emellanåt. Tror hon tagit lite mammaledigt... ;-) Hemåt gick förstås snabbare än bortåt, men jag kom ned i sadeln i galoppen på ett riktigt bra sätt. Som vi kämpat med det och nu är det inga problem alls. Jag bara sätter mig ned och följer med. :-P

 

Hon fick pusta på asfalten och sedan blev det ett par fattningar på grusvägen hemåt också. Givetvis en del trav med, och så avslutade vi med skritt sista biten hem. Hon var så nöjd med sig själv och jag med. Det börjar verkligen hända saker! Vi har fortfarande massor att jobba med, men om mina planer slår in så har vi minst tre år på oss innan vi skall ut på tävlingsbanorna. Då borde vi kunna lite mer... ;-)

Igår var det dags att känna efter var vi stod dressyrmässigt. Förberedde genom att ställa upp koner på ridbanan, en tio meter in från varje hörn och en tjugo meter in från kortsidan. Sedan hämtade jag in Ariel från hagen.

 

Jag gjorde henne klar för ridning och skrittade sedan ut i sällskap med V och Casilla. Efter tio minuter vände jag och Ariel hemåt, då fick hon trava på lång tygel. Det kändes bra, så när vi var tillbaka vid stallet skrittade vi in på ridbanan och skrittade ett par varv, så hon fick känna på banan och pusta lite.

 

Ridbanan var inte i bästa skick, på vissa ställen fanns det vattenpölar med tunn is ovanpå, så Ariel trampade igenom. Vi fick rida där det var bättre underlag, men galopp var inte att tänka på.

 

Jobbade med serpentiner i trav med övergång till skritt, efter några repetitioner provade vi trav på tjugometersvolt. Det gick bra, bara jag planerade min ridning. ;-)

 

Efter en skrittpaus övade vi läxan som F gett oss, tiometersvolter i varje hörn. Jag provade att sitta ned i traven och det gick faktiskt bättre än lättridning. Eftersom jag hade koner att rätta mig efter fick jag upp blicken på ett helt annat sätt och kunde planera min ridning. Det kommer bli många koner framöver. ;-)

 

Sedan skrittade vi ut från ridbanan, för att galoppera på grusvägen. Ariel skulle larva sig vid bron, men jag fick henne fokuserad igen. Kom äntligen ned i sadeln i galoppen och fick en bra känsla. Ridningen med Hampus har verkligen hjälpt mig, nu känns det som att vi äntligen kan komma någonstans jag och Ariel. :-)

 

Skrittade sedan av henne och ställde in en nöjd Ariel i stallet. Hon var inte svettig, tack vare klippningen, men sådär härligt tröttnöjd som jag vill ha henne.

 

Pysslade om henne och gav kraftfoder. Pratade med M som funderade på att rida henne idag, men det fick bli vila istället. Hon har ju jobbat tre dagar i rad och kan gott vila några dagar i hage igen.

• Ha en bra dräktighet, fölning, digivningsperiod.
• Genomföra bruksprovet och bli stamboksförd.
• Fortsätta träna mot LC dressyr.
• Träna dressyr och hoppning regelbundet.

Få ordning på Ariels hull. Det lyckades vi med under våren, men sedan behövde hon rejält med hull som avelssto och det kom snabbt tillbaka...

 

Starta så många distanstävlingar som det går, ansöka om prestationsmedalj brons i distansritt om vi klarar två CR, om kvalad eventuellt delta i unghästfinalen. Dessa mål blev inte av då Ariel ogillade distansritt.

 

Träna dressyr och hoppning regelbundet. Det blev totalt fyra hoppträningar, fyra tömkörningar, en dressyrträning och en terrängträning. Inte precis så lite som jag tänkt mig...

 

Genomföra en startfälttävlan. Det var ingen startfälttävlan som anordnades, men vi var med på en terrängträning istället.

 

Genomföra LC dressyr på ett bra sätt. Vi startade ingen programridning, men de flesta momenten (förutom galoppvolt) klarar vi av.

 

Hoppa en bana med låga hinder i galopp med flyt. Det genomförde vi under de två sista hoppträningarna, vilket kändes så bra!