Löshoppning

Igår kom T på besök, vi stod i samma stall för fem (!) år sedan. Först umgicks vi bara lite med hästarna och jag visade henne gården, men så beslöt vi oss lite sådär spontant för att löshoppa allihop samtidigt. ;-)
 
Ariel hade superskoj, hon hoppade högt och gjorde en del roliga brallar också. Härligt med en glad häst! Jag hoppas att det blir ridning snart igen också. :-)
 
Bildbevis på busfröet, hindret är 70 cm när det är oxer dvs 60 cm som plank. Plättlätt. :-P
 
 

Spontan löshoppning

Igår var det en lite nipprig Ariel jag ställde på skötselplatsen och eftersom jag visste att ridbanan var tom så kunde jag inte motstå att släppa lös henne en stund där. Som hon rejsade... Svansen upp och öronen fram. <3

På ridbanan stod det några hinder uppställda, men de var placerade så man utan problem kunde ta sig förbi och ingen av dem stod på fyrkantsspåret. Ariel rejsade flera varv förbi hindrena och så plötsligt hoppade hon ett utav dem. Sötnosen!

Mera galopp blandat med lite trav blev det några varv till, innan hon satsade på ett annat hinder och hoppade. Min lilla hoppetossa. Sedan försökte hon galoppera över travbommarna men det blev lite halvsvårt. ;-) När hon studsat över en cavaletti flera gånger (värsta omhoppningssvängarna) tyckte jag det fick räcka och så skrittade jag av henne vid hand. Ögonen lyste på henne, det märks hur mycket hon tycker om att galoppera och hoppa. Till våren blir det massvis med hoppning, lovade jag henne...

Sedan stod hon lugnt på skötselplatsen medan jag mockade och fixade i boxen. Innan jag åkte till stallet hämtade jag paketet med hinkarna, så nu satte jag fast vattenhinken temporärt med ett grimskaft och fyllde på med saltvatten. Jag börjar med 9 gram salt/12 liter vatten och ökar varje dag tills jag är uppe i 90 gram salt. Mer ger jag henne inte, även om jag egentligen kan ge 108 gram.

När boxen var klar så fick Ariel sig en genomborstning innan hon återvände till boxen och jag fixade fodret. Såg att hon (igen) inte fått middagsmorötterna, så jag gick och gav henne dem. Gick även ut i hagen med morgon- och lunchhösilage, det har snälla M gjort i ordning hela veckan. Tänkte göra fler påsar än bara för nästkommande dag, men tänkte att det var dumt om det nu skulle spöregna hela dagen.

Sedan traskade jag hemåt i mörkret...


Löshoppning

När Ariel var yngre löshoppade jag henne väldigt regelbundet. Nu var det ett och ett halvt år sedan sist... Hämtade in en väldigt lycklig (dvs lerig) Ariel från hagen. Det blev avspolning av benen först, innan vi gick ut för att sanera.



Efter att leran bokstavligen rasat av henne var hon åtminstone i rätt färg, även om lerdammet sätter sig ganska djupt i pälsen. Man behöver inte klappa Ariel den här årstiden... ;-)



Sedan fick Ariel stå i stallet och sova medan vi byggde löshoppningsbana och löshoppade första hästen. Därefter åkte senskydd och boots på. Nu är verkligen senskydden på gränsen till för små, så lilla Lucky skall få ärva dem och så skall Ariel få nya. Men det lär dröja tills vårsäsongens träning sätter igång.

Ut och traska i paddocken, tog ett par varv i skritt över de utlagda bommarna så Ariel skulle se vad som väntade. Jag valde att ha tre hinder på rad, utan galoppsprång emellan. Först fick hon galoppera över bommarna ett par gånger och då gick det undan... Svansen rätt upp och full fart var Ariels melodi.

Vi byggde upp sista hindret till ett kryss och så fick hon hoppa det ett par gånger. Snälla E försökte fotografera med min kamera, men den är uppenbarligen inte tillräckligt snabb för gula fullblodet...



Jag tyckte att Ariel taggade ned en aning, så första hindret byggdes upp och så fick hon komma ett par gånger på det. Fortfarande var det lite för högt tempo, men vi samarbetade med att lugna henne med rösten. Kruxet är ju bara att hon lyssnar så förbaskat bra på rösten, så då gör hon halt istället... Ett par hyfsade gånger över serien blev det dock.



Slutligen byggde vi även upp mittenhindret i serien och nu började Ariel lugna sig och hitta rytmen. Hon fick hoppa serien tre gånger innan vi byggde bort och lät henne galoppera över allt en gång till. Hon var väldigt nöjd med sig själv, men vi behöver definitivt träna på att löshoppa mer framöver. Hon blir lite för glad i hatten och hoppar på fart mer än styrka. En träningsgrej bland många andra helt enkelt!



Jag skrittade sedan av en ganska flåsig, men inte varm, Ariel och hon var halvt ointresserad av att skritta iväg med mig. Helst ville hon vara kvar i paddocken och hoppa, hoppa, hoppa. <3

Sedan blev det stretch av bakben och sova i stallet medan de andra hästarna löshoppades. Därefter släpptes hon med munkorg i hagen igen. Nöjd tjej som gick direkt till hösilagebalen...

Understimulerad

Igår åkte jag ut till Ariel för att titta till henne igen. Hon mötte mig i rask trav med spetsade öron och buffade förväntansfullt på mig. Det betyder att jag skall låtsas vara farlig, så hon får leka. Så jag gick lite hotfullt mot henne varvid hon satte av i full galopp och tog med sig resten av flocken. De galopperade varv efter varv i hagen, och det är ingen liten hage de har! Ibland hörde jag bara hur grenar knäcktes långt borta, men ibland kom de farandes förbi mig, lyckligt bockandes.

Efter ungefär tio minuter ville Ariel följa med matte in, så då lugnade sig leken. Medan vi gick till stallet skulle hon dock upprepade gånger buffa på mig, som för att få igång mig igen. Något understimulerad häst...

I stallet blev det uppställning och klippning av man. Det var inte populärt, Ariel trodde ju att vi skulle göra någonting roligt... Örontofsarna rök i den här klippningen också, hon såg ju inte riktigt klok ut med dem.

Sedan fick hon, som belöning, gå ut på ridbanan och rusa. Efter några varv satte jag upp ett litet hinder (20 cm) som hon glatt skuttade över. Så då kunde jag förstås inte låta bli att höja upp hindret till 50 cm så det blev lite mer hoppning av det hela. Hon susade över det också, som ingenting. Söttjejen!

Sedan fick hon återvända till hagen, även om jag såg på henne att hon inte var helt nöjd. Hon ville göra mycket mer roliga saker med matte än några minuter på ridbanan. Men hon får vänta till nästa vecka, då sätter vi igång med träningen igen.

Fina fötter och studshoppning

Nu under sommaren är jag lite petigare med Ariels fötter, så hovis H får komma hit var sjätte vecka. Kanske blir det längre intervaller i vinter, men samtidigt har jag ju råd att låta verka hovarna ofta.

Igår hade H inte mycket att säga om Ariels hovar. Hon sliter dem jämnt och det är bara småsaker att fixa till. Jag är så glad att hovarna fortfarande fungerar för den mängd ridning som är, en del av mig fasar för den dagen H säger att vi måste slå på skor. Bokade nytt datum om sex veckor igen, även om H tyckte vi kunde ta sju. Man vet aldrig...

Sedan fick Ariel stå och sova medan Hampus verkades och sedan släpptes i hage. På väg från hagen träffade jag på T och pratade om en massa saker, bland annat att hon skall rida Ariel på tisdagens hoppträning. Såg på klockan och insåg att Ariel fått stå själv i en timme. Skyndade mig tillbaka till stallet, men Ariel stod bara och sov. Snällaste hästen, ensam i stallet och allt.

Gjorde henne klar för longering, men tog på sadeln istället för tömkörningsgjorden. Senskydden åkte på också och så kapsonen som hon tycker är hemskt onödig (men som hon accepterar mycket bättre nu). Någonstans mitt i gick jag även ut och gjorde i ordning hindren.

Värmde upp på volten först, blev trav och några galoppfattningar i varje varv. Hon fattar så himla fint nu, direkt vid röstkommandot. Däremot orkar hon inte galoppera så många språng och traven efteråt blir lite väl ivrig. Så det behöver vi jobba med. Bara för att man galopperat en gång så behöver man ju inte glömma bort den lugna traven.

Sedan fick hon trava över bommarna, tre på rad. Gjorde det ett par gånger, sedan fattade hon självmant galopp och galopperade över alla tre. Höjde upp tredje bommen till ett hinder och så fick hon hoppa. Hon blev så himla glad! Studsade och kråmade sig efteråt, det märks att hon älskar det här! Hon fick hoppa två hinder på raken en gång innan jag lade upp det första också så det blev tre hinder på rad. Studsavstånd var det och hon skötte sig så bra varje gång! Jag behöver bara styra henne mot hindren, sedan sköter hon om allt själv.

Tog sedan av sadeln (som var på för att vänja innan hoppträningen) och lät henne jogga av sig på volten. Hon var inte ett dugg trött utan ville öka tempot även där. Men efter några varv åt bägge hållen fick en nöjd häst återvända till hagen. Där försvann hon med svängande svans i ivrig skritt, på jakt efter de andra hästarna.

Själv tog jag reda på all utrustning, plockade undan hindren och rengjorde även sadelgjorden. Utrustningen från i fredags lyckades jag dock låtsas att jag inte såg. Jag tar hand om den imorgon...

Hopp och studs

Vaknade igår med fruktansvärd träningsvärk insida lår och undrade i mitt stilla sinne om Ariel hade lika mycket träningsvärk...

Fick gå ganska långt i hagen innan jag hittade henne, hon var fölvakt och tog sin uppgift på största allvar. Puttade lite på Lucky innan hon gick därifrån, som för att markera att hon lämnade henne ensam.

Borstade av henne som hastigast inne i stallet, det behövdes ingen större rengöring då jag tänkt linhoppa med enbart senskydd och kapson på.

Byggde upp tre hinder på rad, med ena änden nedlagd till att börja med. Tre meter emellan (ungefär) för studsmöjlighet.

Vi värmde upp i trav på lina, sedan hoppade vi en cavaletti några gånger på de tre olika höjderna. Märktes att det var lite tuffare för henne att hoppa på volt, så det blev bara fyra "språng" totalt.

Sedan styrde vi på hinderserien och då tände hon till ordentligt. Jag behövde inte ens smacka för att få bjudning, så fort hon fick hinderkänsla så tog hon över helt. Inte så att hon blev svår att få stopp på efter hindren, utan mer ett totalt fokus på uppgiften.

Efter tre omgångar så höjde jag upp även andra änden och lät henne hoppa två gånger. Hon gjorde två riktigt bra hoppningar och sedan slutade vi med lite avjoggning på linan. Hon var så enkel att hantera i linhoppningen att jag kommer fortsätta med det så länge vi är ensamma vid hoppning. Det får ju inte bli för långa serier, för då hinner jag inte med i hennes tempo men tre eller fyra hinder i en serie fungerar utmärkt.

Sedan spolade jag av de leriga benen (fortfarande blött i paddocken efter allt regn) i spolspiltan och smorde in henne med salva där myggen varit jobbiga. Då var matte populär. Efter att hon mumsat i sig hela ½ hg urkramad betfor (2 dl torr) fick hon återvända till hagen. Hon stod väluppfostrat stilla tills jag släppt taget om nosryggen, sedan var det full fart till flocken som gällde. Hon hade nog ingen träningsvärk. 

Själv fick jag återvända till stallet och rengöra all utrustning, både från dressyren och linhoppningen. Senskydden var läskigt leriga, men de blev fina så fort de fick vatten på sig. Samma med sadelgjorden från dressyrlektionen, fruktansvärt nedstänkt med lera och grus, men med lite tvål och vatten så var den som ny igen. 

Konstaterade att jag (någon dag...) måste städa i skåpet och ordna upp hur jag skall ha mina grejer nu när jag har fått större hyllutrymme. Men det är en av de saker jag skjuter på framtiden.

1,10!

Jag är lite chockad fortfarande, men skall försöka sammanfatta dagen... Borstade av Ariel i hagen, även hennes härliga, rena svans. Tog tempen eftersom hon skulle löshoppas, vill ju inte att hon anstränger sig med feber i kroppen.

Vi började med att släppa Ariel lös i paddocken, men hon förstod inte riktigt vad det hela handlade om. Så jag fångade in henne (hon kom direkt jag ropade!) och ledde henne genom korridoren med bommar istället för hinder. Det hinder som skulle bli en oxer hade svartvita bommar och de var läskiga. Så Ariel hoppade redan när vi skrittade över dem.

Sedan fick Th ansvar för att släppa Ariel in i korridoren, medan jag stod för höjning av hinder och drivning. Snälla To fotade alltihopa. Ariel tog kanske 12 språng totalt och på slutet kom hon verkligen igång. Jag var lite småchockad när To mätte oxern och förklarade att Ariel hoppat 1,10... Vilket är som medelsvår för c-ponnyer som henne. Nu är det ju bara ett hinder och inte en hel bana, men ändå!

Det var en väldigt stolt och mallig Ariel som gick med mig till hagen sedan. Jag kramade om henne lite extra innan jag släppte henne. Då vände hon om, travade några meter och förvandlades sedan till ett lågtflygande reaplan. Jösses vad det gick undan!  Den hästen har uppenbarligen mycket mer fart i sig än jag tidigare trott.

Sedan löshoppade vi fem andra hästar, där den sista hästen hoppade hela 1,50. Jag var ganska glad att Ariel fick hoppa först, för hade jag sett de andra hade jag nog inte vågat mig på att löshoppa...

Bilder kommer här!
 
Hoppar första språnget, dessutom första gången hon hoppar kryss:

90 cm:


100 cm:


110 cm:

Mycket slit för några småskutt

Idag var det lite mildare väder, vilket ute hos Ariel innebär att det blåser. Så Ariel var förstås på tårna och jag var glad att jag inte skulle rida. Istället fick hon stå på stallgången och mumsa hö medan jag borstade av henne och tog på senskydd. Sedan bar det av till ridbanan där Ariel fick fortsätta mumsa hö (snäll flicka!) medan jag grävde fram diverse hinder. Ställde i ordning tre hinder efter varandra med ett galoppsprång emellan. Det tog ett tag att hitta tillräckligt med översnöade bommar och förstås få loss hinderstöden så de kunde ställas på rätt ställen. Värst var det nog när jag trodde att en stor stubbe (som K haft som hinderstöd innan mina kom) inte skulle gå att flytta, den stod mitt i löshoppningsbanan.

Efter uppskattningsvis 40 minuters slit stod äntligen banan klar. Det var ett plank, ett koppelräck och en oxer. Ariel fick kommando att hoppa men var lite busig och galopperade längs andra långsidan några gånger innan polletten trillade ned och hon satsade på hindren istället. Började med ett koppelräck första gången, två koppelräck andra gången, för att tredje gången ta med planket. Sedan blev sista hindret en oxer och slutligen höjde jag oxern i två omgångar tills den låg på 80 cm. Ariel hoppade något slarvigt i början, det var lite som om hon glömt bort att man faktiskt kan lyfta på hovarna.

Men sista omgången hinder visade de gamla takterna igen, det kändes toppen! Roligt nog vände Ariel inte tillbaka till höpåsen mellan hoppomgångarna, utan ställde sig istället vid grinden för att "ladda" inför nästa gång. Så när jag låtit henne galoppera över enbart markbommarna sista gången så fick jag leda henne tillbaka till höpåsen och säga varsågod, så hon kom igång med ätandet igen.

En snabb koll på klockan visade att vi hoppat i tio minuter. Men nu är i alla fall hindren iordningställda inför nästa gång vi skall hoppa. Jag tog dock bort alla bomhållare, så inga försvinner (dyra i metall!) eller sväller fast i hinderstöden (hemmagjorda i trä). Skrev faktiskt ett meddelande på vår tavla om att jag inte vill att de flyttar om mina hinder. Det har jag skrivit förut utan att det hjälpt, men jag hoppas verkligen att det gör det denna gång.

När jag grejat klart gick Ariel och jag tillbaka till stallet. Mötte M halvvägs som var lite bekymrad över att Ariel skulle vara kvar ända till maj. Senaste beskedet var ju att det vore bra om Ariel flyttade innan sommaren, men tydligen är maj i senaste laget.Jaja, vi skall inte ta ut några problem i förskott, har vi tur så behöver vi inte panikflytta till något tillfälligt ställe.

Ariel fortsatte äta hö medan jag pysslade om henne, packade flera påsar hö samt klippte hennes man hjälpligt. Den ser bedrövlig ut, klippte ömsom när hon hade huvudet nere och ömsom uppe, så det är ojämnt och hackigt. Men det viktiga är att den är kort, snygga till den ordentligt får jag göra någon gång när det är varmt och trevligt att vara i stallet.

Rengjorde även dressyrtränset som blivit alldeles mögligt. Såg att min gamla dressyrsadel också möglat, så jag måste rengöra den någon dag innan jag tar med mig den hem. Tänkte flytta allt som inte måste vara kvar så snart som möjligt, så jag har koll på vad som måste flyttas ihop med Ariel.

Släppte ut Ariel i hagen igen, hon tyckte det var en dum idé. Uppenbarligen var tio minuters hoppning inte vad hon kallar arbete, men matte framhärdade. Tog med mig Ariels kraftfoderhinkar hem, de kommer ju inte behövas förrän efter flytten, något kraftfoder får hästarna inte längre.

Hoppning på hög nivå

Redan när jag köpte Ariel anade jag att hon var för bra för mig. Men jag ursäktade det hela med att uppfödaren kunde ha valt att behålla. Idag fick jag ännu mer belägg för min misstanke.

Men för att börja från början så skulle ju hästarna ut från grushagen. Snälla M hade gett dem frukost, så de var inte alltför hysteriska när jag kom med grimmorna. Först hade jag tänkt ta dem en i taget, men eftersom det inte är någon ström i hagen så ville Ariel följa med Sunna genom grinden fast den var stängd. Så det var bara att ta med sig alla hästarna samtidigt. Ariel fick gå lös, vilket hon skötte med den äran. Sunna blev plötsligt hysterisk rädd för fåglarna i voljären och när vi väl passerat där hade Idunn trasslat in sig i hövågen.
 
Väl ute på stallplanen ville Idunn inte gå, utan planterade sina små söta hovar i marken medan Sunna stressade mot hagen. Kändes nästan som om jag skulle slitas itu innan Idunn tog sitt förnuft till fånga och följde med. Jag var förstås tvungen att bli lite arg.

När islandshästarna var på plats i hagen var det bara att hämta Ariel som mumsade klöver för glatta livet. Hon följde dock gärna med matte, speciellt som det vankades gräs i hagen också.

Eftersom det var en så himla härlig höstdag gjorde jag faktiskt i ordning Ariel i hagen. Det var inga problem, även om hon såg lite fundersam ut när senskydden åkte på ute i hagen. Gick sedan ned till ridbanan där hon fick beta en stund medan jag försökte få till hindren. Än en gång hade någon möblerat om.
 
Byggde och stegade och försökte få till det så som jag tänkt mig. Det blev tre hinder igen, två plank på 60 cm och sedan oxern som går lätt att höja om det behövs.

Först fick Ariel hoppa fram på oxern omvandlad till koppelräck. M gick förbi med hundarna och tittade, Ariel var lite ofokuserad och faktiskt också lite stel, förmodligen för att hon inte gått i stor hage under natten. Hon hoppade ett okej språng, men jag tror M blev lite besviken med tanke på att jag sagt att hon var superduktig.

Lade till ett plank i taget och sedan byggde jag upp oxern till 70 cm. Då tände Ariel till och fick lite mer hoppblick. Höjde till 80 cm och då hoppade hon alldeles utmärkt. Fegismatte tyckte det var tillräckligt högt, men bestämde mig ändå för att våga höja, Ariel tyckte ju fortfarande att det var roligt. Så jag höjde till 90 cm och hon hoppade för första gången ett språng som kändes som ett riktigt hoppsprång, med ryggen med sig och upp med bakbenen.
 
Jag blev så himla stolt över henne, förklarade att vi kunde kvala till SM nu. Med massor av fjärilar i magen höjde jag upp till 100 cm och längde även oxern lite. Ariel hoppade högt över och jag fick tårar i ögonen. Mitt fina sto!
Vad som än händer kan jag inte skylla på henne, den som bromsar det här ekipaget från framgång är jag...

Byggde bort alla hinder och bestämde mig för att inte hoppa någon fler gång innan vintervilan, den här träningen behöver hon ha kvar länge i både minne och kropp, så det får vara. Hon fick springa ett varv i galopp efter att jag byggt bort hindren och det tyckte hon var så roligt!
 
Sedan släppte jag ut henne i hagen där hon först drack sig otörstig och sedan i sakta mak lunkade bort till sina kompisar. Hon såg så harmonisk ut där hon gick.

Själv återvände jag till stallet för rengöring av all utrustning som jag struntat i kvällen innan och givetvis rengöring av senskydden från dagens övning. Jag saknar varmvatten i stallet nu, det fungerar förstås med vattenkokaren, men det bästa vore ju om det fanns rinnande varmvatten.

Innan jag åkte hem stannade jag till och gav Ariel kraftfoder. Hon tyckte det var en mycket bra idé av matte. Nu skall matte bara lära sig att öka mängden också.

Löshoppning igen!

Snälla A följde med mig ut för att filma, det var riktigt roligt!
 
Tog in Ariel från hagen och lät henne äta hö medan jag drog bort löspäls och kratsade hovarna. A borstade av benen ordentligt medan jag tempade, kändes väldigt effektivt. Tog på senskydden och så gav vi oss iväg.

Eftersom jag ville få till en bättre löshoppning än förra gången lät jag hindren vara likadana som sist. Däremot bytte jag ut mittenhindret (koppelräck) mot ännu ett plank, så Ariel verkligen skulle få vänja sig vid plank.

Medan vi byggde stod Ariel och betade, men rätt vad det var fick hon syn på något och galopperade målmedvetet till andra änden av paddocken. Att det stod en oxer på 80 cm i hennes väg bekymrade henne inte ett dugg. Ett mjukt språng och så var hon över.

Ariel tyckte det var superkul med lite hoppning igen, hon skötte sig utmärkt hela tiden, var fokuserad genom hela serien och taxerade rätt så gott som varje gång. Planken var inte alls några problem, uppenbarligen är det enda som behövs en fokuserad matte.

Avslutade med att höja oxern till 80 cm, fortfarande inga som helst problem. Nästa gång skall jag faktiskt våga testa att höja upp till 100 cm, det ser så lekande lätt ut för henne.

Lite filmklipp:

Första språnget

Busgalopp

Tre hinder på 60 cm

Oxern är 70 cm

Oxern är 80 cm

Ofokuserad löshoppning följt av harmoni

Idag var det då dags för att äntligen få Ariel filmad. Jag hade kompis A som skulle följa med ut, men i sista stund ändrade A sig, eftersom A inte ville riskera att bli smittad av mig.

Bestämde mig för att ändå försöka videofilma, något jag nog aldrig gör om.

Hämtade in Ariel från hagen, lerig från topp till tå. Hon hade väl hört att vi skulle få besök och ville visa sig från sin bästa sida.
 
Fick bort leran med hjälp av svettskapan och rotborsten, sedan fick Ariel stå med pyjamas och sova medan jag kratsade hovarna, tog tempen och satte på senskydden.

Så traskade vi iväg till paddocken och Ariel var sådär lagom busig. Det märks att hon behöver röra på sig mer nu än förra hösten, hon blir lite för studsig annars. Släppte lös henne i paddocken och lät henne springa genom hela gången av bommar. Sedan fick hon ta sista koppelräcket en gång, två koppelräck en gång och slutligen alla tre hindren en gång innan jag gjorde om sista koppelräcket till en oxer. Det blev ganska ofokuserat när jag filmade samtidigt, vilket gjorde att Ariel tappade bjudningen på första hindret (planket). Första gången jag satte upp planket hoppade hon ut över infångaren och sedan in över nästa infångare (blev studs) för att komma tillbaka in i löshoppningsbanan och få hoppa de två sista hindren.
 
Naturligtvis blev jag så paff när hon hoppade ut över infångaren att jag stängde av kameran och fick inte med det på bild.

Sedan fick hon hoppa en gång med mig fokuserad (dvs kameran avstängd) innan jag slog på kameran igen. Det blev faktiskt bara en enda hoppomgång som blev fångad på kameran, här hoppar hon oxern på 70 cm och de andra hindren på 60 cm. Det är avstånd för ett galoppsprång emellan bägge hindren, oavsett vad hon tycker...

http://www.youtube.com/watch?v=NeCha7F-sJM

Min spontana tanke när jag ser klippet är att hindren ser för låga ut.
 
Det ser inte ut som om hon hoppar upp sig tillräckligt, utan lite nonchalant tar sig över eftersom de står i vägen. Jag vet inte om det egentligen beror på höjden eller att hela passet blev lite halvt ofokuserat eftersom jag filmade.

När hon hoppat oxern på 80 cm en gång tog jag bort alla bommarna och lät henne galoppera igenom en gång till. Hon blev lite snopen över att det inte fanns några bommar, letade efter dem med låg hals.
 
Sedan gick vi tillbaka till stallet där hon fick lite avsvampning och täcket på.

Ute i hagen igen gick jag på strövtur med Ariel en bit efter mig. Allt var så lugnt och tyst och jag fick en påminnelse om varför jag har valt att ha Ariel här ute. Här får både hon och jag lugn och harmoni i själen.

Nu är Ariel ledig fram till 24 september, jag tror det blir bra med ett par veckors vila och återhämtning nu när vi gått så mycket framåt på så kort tid.

Löshoppning

Åkte ut till Ariel igår, fast det inte var tänkt så från början. Ariel var ganska långt bort i hagen, hon visade att hon hörde mig när jag ropade, men kom inte närmare. Snarare drog hon sig längre bort, tills jag genomskådade turerna i det fina samspelet mellan Ariel och Sunna. Ariel hörde mig ropa och började röra sig mot mig. Blixtsnabbt ställde sig Sunna i vägen, för att markera att Ariel inte skulle gå till mig. Gång på gång försökte Ariel ta sig förbi, och Sunna parerade. Det blev till och med en repa i galopp, där Sunna lyckades styra Ariel ännu längre bort ifrån matte. Men sedan fick Ariel nog, överlistade Sunna och smet förbi henne i full galopp. Det var så hon mötte mig också, men givetvis stannade hon sådär elegant med vikten på bakdelen (som de aldrig verkar kunna göra uppsuttet). Glad över min fina häst traskade vi till stallet.

Ariel fick mumsa lite kraftfoder medan jag borstade av min leriga springare. För visst har hon börjat hitta strategiskt leriga platser att rulla sig på, även om jag får vara tacksam för att det fortfarande är fläckvis och dessutom hunnit torka innan avborstning. Tog på senskydd och inget annat eftersom vi skulle löshoppa på riktigt idag.

Ariel var lite halvt ofokuserad på väg till paddocken, tills det klickade till i hennes hjärna och hon insåg vart vi var på väg. Paddocken = äta gräs och springa snabbt, två av de saker som är roligast här i världen (enligt henne). Väldigt ivrig skyndade hon den sista biten, men väntade snällt medan jag stängde grinden och knäppte lös henne innan hon studsade iväg med huvudet ned och svansen upp.

Jag byggde bort de två första hindren och lät henne enbart hoppa det sista, sedan fick hon hoppa två hinder och slutligen alla tre (60 cm höga). Några gånger gjorde hon en ”Hampus” (givetvis döpt efter min förra uppfödning), vilket innebär att hon direkt efter avslutad hoppomgång tvärvänder och hoppar åt andra hållet. Till skillnad från Hampus så lyckas hon dessutom med hoppen från stillastående, hon har en otrolig koll på var hon har sina ben.

Överlag tyckte jag att hon kom lite för hastigt in i serien. Det ser ut som avstånden emellan hindren blir lite kort, men jag misstänker att det hör ihop med hennes ökade tempo. När hon väl hoppar så hoppar hon oftast ordentligt, med fokus på hindren. Vissa gånger kunde hon rusa lite för snabbt och flyga slarvigt över första och andra hindret, men vid tredje blev det alltid bra språng ändå. Tanken med övningen är ju att ge henne rejält med självförtroende och det har hon bevisligen fått nu. Hon tycker att hon är världens bästa hopphäst och kråmar sig efter serien. Ibland kommer hon in till mig och kräver att bli kliad (eftersom hon är bäst). Vi avslutade med att hon först fick hoppa serien med en oxer som sista hinder och sedan byggde jag bort hindren och hon fick komma en gång över enbart bommar. Kan meddela att hon kråmade sig precis lika mycket fast hon inte behövde hoppa…

Hon var ganska svettig på bogen samt mellan fram- och bakben, så åter i stallet blev hon avsvampad. Eftersom hon varit så duktig var jag noga med att inte ha för blöt svamp, vi behöver inte träna på rinnande vatten varje gång vi svampar av.

Sedan satt jag upp från pallen, men med målet att inte skritta till hagen, utan enbart stå stilla bredvid pallen. Ariel tog ett par steg, men gjorde sedan halt när jag sade till. Jag satt och kände efter lite hur det egentligen var att sitta där uppe och konstaterade snabbt att Ariel var bekväm, men lite sned. Hon var lite lägre på höger sida än vänster. Knepigt… Satt av och upptäckte att hon hade ställt sig och vilat, med höger bakhov upp, eftersom matte ändå inte verkade vilja ge sig ut på äventyr… Härliga, goa gumman! Hon är verkligen världens coolaste tvååring och jag är så glad att hon vant sig vid att vila närhelst möjlighet ges. På den punkten kommer hon bli en riktigt bra distanshäst.

Ledde iväg Ariel till hagen och såg på medan hon travade tillbaka till Sunna. Jag ropade hejdå men Ariel brydde sig inte. Hon vet att hon gjort det hon skall för dagen, och då är matte definitivt inte intressant längre.

Nästa löshoppningsomgång är det dags att höja upp sista hindret lite, det skall bli intressant att se hur hon reagerat på det. Fortfarande kör vi samma serie dock, det är tryggast för henne att allt inte ändras samtidigt.

RSS 2.0