Ridläger dag 4, pass 2

I eftermiddags var det dags för andra terrängpasset. Vi började på ridbanan, där vi red fram i alla gångarter. Sedan fick vi rulla på en volt i vänster varv och ta lilla delen av banken i trav tre gånger, därefter en volt i höger varv och hoppa stora delen av banken i galopp. Den var för övrigt 75 cm hög... 
 
Ariel tog banken i trav alldeles utmärkt, men jag var lite nervös när vi hoppade stora i galopp första gången. Tränaren hade sagt att de hästar som blev lite för glada skulle vi ta ned till trav innan vi droppade, men Ariel tog själv beslutet att gå ned i trav, då hon blev lite osäker på hur hon skulle lösa uppgiften. Det var så skönt, då vet jag att hon inte bara rusar på utan faktiskt tänker till innan hon hoppar. 
 
Vi fick fortsätta genom att hoppa stocken uppför, rida runt och nedför, över banken och runt över vedhögen. Det kändes verkligen så lätt efter tidigare terrängpass, inte alls som i söndags. Vedhögen kändes pluttig med sina 70 cm...
 
Vi avslutade med att hoppa vedhögen först, runt och över banken för att avsluta med stocken nedför. Skitskoj tyckte Ariel, som helt klart kände igen övningen och var trygg i sin uppgift. Därefter lämnade vi ridbanan och gick ut på fältet.
 
Vi fick börja med att hoppa över en hög med telefonstolpar (65 cm) i nedförsbacke, vända runt som ett U och hoppa en blå bänk (75 cm). Ariel tittade till på bänken, men bara jag håller om så hoppar hon. :-) 
 
Efter några gånger gick vi vidare till vattnet, som var mindre men med ett kvarnhjul till vänster och ett vattenfall till höger. Ariel var skeptisk men gick ändå ned och runt. Efter ett par gånger fick vi hoppa upp ur vattnet, det var skoj tyckte Ariel. Jag måste bara vara noga med mantag, hon hoppar rätt stort och jag vill ju inte rycka henne i munnen.
 
Det tog flera försök innan poletten äntligen trillade ned för Ariel och hon kunde trava genom vattnet. Underbart!
 
Nästa utmaning var en annan U-bana. Först över en liten stock i nedförsbacke, vi skulle komma i  galopp och checka av hästen. Kom den tillbaka skulle vi galoppera, annars trava. Därefter genom vattnet, runt och över bildäck (85 cm). Ariel förvånade mig genom att komma tillbaka bra innan stocken, så vi tog den i galopp. :-) Vattnet var inga problem och bildäcken flög vi verkligen över. Sån grym känsla! 
 
Sedan vände vi på det, så vi red nedhopp i vattnet och galopperade uppför över stocken. Minst lika roligt! :-D Kände att det där med att hoppa i vatten börjat lossna för Ariel. 
 
Vi avslutade med en bana, där vi först hoppade telefonstolparna, galopperade ned till stocken, hoppade den och så ned i vattnet, upp och över bildäcken följt av galopp uppför och över bänken. Jag klantade till det lite, men Ariel var fantastisk och hoppade allt! Jösses vad den hästen är otrolig, hon har inte stoppat på ett enda hinder!
 
Skrittade av en lycklig och nöjd häst sedan... :-D 

Ridläger dag 2, pass 2

Gårdagen fortsatte med terränghoppning. Vi red allihop iväg till hagarna där hindren finns. Tolv ekipage, helt olika erfarenheter och kunskaper, men det gick alldeles utmärkt att variera uppgifterna.
 
Vi fick värma upp i trav och galopp fritt. Ariel blev väldigt till sig, tror hon tyckte det var spännande med så stort fält och alla hästar överallt. Hon blev lite för taggad för min smak, men höll sig ändå hyfsat kontrollerad.
 
Vi hoppade fram på en liten stock i trav, jag och Ariel fick ta den en gång åt vardera håll, sedan var tränaren nöjd. Nästa hinder var en lite större stock i uppförsbacke. Tränaren hade påpekat innan vikten av att hästen lyssnar fast den blir lite taggad, att den inte får bestämma sjäv bara för att man är på terrängbanan. Så när Ariel bjöd upp i galopp mot stocken tog jag ned henne till trav igen, vilket gjorde att vi fick bara ett par språng på oss innan stocken. Men Ariel bara flög över. :-) 
 
Sedan vände vi tillbaka, hoppade stocken i nedförsbacke istället. Det gick jättebra, men Ariel blev så till sig av att få galoppera nedför, så hon bockade flera gånger så jag hamnade på halsen... Men jag kom tillbaka i sadeln och fick stopp på henne. :-D
 
Vi fick hoppa fram och tillbaka några gånger, uppåt kändes det riktigt bra, medan jag fick kämpa med balansen en hel del nedåt. Det behöver vi träna på!
 
Sedan var vi kvar i samma backe, men hoppade istället genom en dunge, där det var ett halmhus att hoppa över. Ariel tittade till rejält första gången och funderade på att stanna, men jag höll om med benen och då hoppade hon ändå. Duktig tjej! Halmhuset nedför tog vi i trav, men det blev ändå en livad uppvisning i galopp efteråt. ;-)
 
Vi fortsatte sedan till ett dike med en stock över. Jag tyckte det hindret såg lite för högt och läskigt ut för min smak, så jag började tvivla på min och Ariels förmåga. När tränaren sänkte det 1 dm kändes det fånigt nog enklare, vilket gjorde att vi lätt flög över det två gånger...
 
Därefter blev det nedhopp, vilket vi tog i trav. Ariel gjorde det klockrent, så redan andra gången fick vi fortsätta efteråt och hoppa ett björkhinder i sväng. Där började Ariel verkligen komma in i hoppningen och "leta" hinder att hoppa. Det var en så härlig känsla!
 
Sedan tillbringade vi en lång tid i vattnet. Först gå igenom i skritt och sedan i trav. Ariel var skeptisk, kanske för att det rann en bäck på slutet eller för att det var ganska mörkt. Men hon gick ändå igenom. Bästa hästen!
 
Vi fick även prova ned- och upphopp i vattnet, där var Ariel mer skeptisk så vi tog det i skritt. 
 
Avslutningsvis hoppade vi en bana. Tränaren räknade upp de som inte skulle svänga till höger och ta det svarta stockhindret, men hon nämnde inte mig. Därför hoppade jag över en vit låda, nedhoppet, rakt genom vattnet i trav och så uppför backe och över stockhindret. Ariel hoppade allt bra, men mot stocken frågade hon mig om vi VERKLIGEN skulle hoppa det där stora. Jag tyckte också det såg massivt ut, men tränaren verkade ju tro att vi kunde... Så jag lade om benen och vi flög över! 
 
Skrittade fram till tränaren sedan, som var supernöjd med oss, men sade att hon helt missat att säga till mig att vi skulle svängt vänster och ta vita lådan (som var 70 cm) igen, så vi hade av misstag tagit stocken på 90 cm! Men det hade ju gått hur bra som helst...
 
Jag hamnade lite i chock då... Vilken helt grym, fantastisk häst jag har! Ariel verkade mäkta nöjd med sig själv när vi skrittade hem också... Jag kände verkligen hur vår tillit till varandra ökade under det här passet. Det var så sjukt roligt!

Terrängträning!!!

Igår var jag ganska nervös när jag for omkring i stallet. Egentligen inte så mycket över själva träningen, den tänkte jag inte alls på, utan på att köra transporten alldeles själv. Hua!

Fick hjälp så jag backade rätt när transporten skulle på och sedan var det bara att lasta in en glad Ariel. Körde långsamt och försiktigt till Säfva ridcenter men vi var ändå framme redan efter en halvtimme. 

Bytte skor och tog på mig shortchaps innan jag lastade ur Ariel, så jag inte behövde göra det med henne i släptåg. Hon såg sig nyfiket omkring men var inte stressad. Tog av transportskydden och sedan fick hon gå och beta en halvtimme. Hon var lite smått på tårna, men uppförde sig ändå bra.

Sedan tog jag på henne all utrustning, tog på mig säkerhetsväst och hjälm och satt upp. L med Piaster skulle också vara med, så vi skrittade ut tillsammans. Ariel var turbohästen hela vägen bortåt och när vi vände ville hon bara fortsätta. Definitivt ingen distanshäst, men uppenbarligen en långrittshäst...

Inne på den stora terrängbanan fick vi trava och galoppera lite som uppvärmning. Ariel kändes mycket mer framåt än annars, det öppna fältet gjorde sitt till, men det kändes aldrig som att hon skulle sticka med mig. Fast hon är ju inte riktigt den typen av häst. ;-)

Vi fick börja med att hoppa ett par stockar på volt. Först i trav och sedan i galopp. Givetvis bara i vänster varv, så Ariel och jag fick kämpa på lite i galoppen. Men nog sjutton blev det tre, fyra varv i vänster galopp. Heja oss!



Sedan fick vi hoppa den lilla stocken i svag nedförslutning, Ariel som oftast inte ens får trava nedför tyckte det var lite extra skoj att galoppera. ;-) De andra ekipagen fick förstås hoppa den stora stocken, men vi höll oss till de enklare övningarna så här första gången.



Sedan tog vi lilla trappan uppför, första gången i trav och andra gången så började Ariel galoppera emot självmant. Finaste flickan. Hon tyckte att trappan var fruktansvärt skoj och jag tyckte nog att den var ganska okej att hoppa.

Sedan hoppade de andra ett par olika hinder som var lite för tuffa för oss, bland annat en stockoxer. Vi fick sedan hoppa den också, fast utan bakre stocken. Det var lagom högt och skoj. :-)

Sedan var det dags för nedhoppet. Tyvärr tyckte jag tränaren var lite opedagogisk, då hon målade upp ett scenario kring vad som skulle hända om vi gjorde fel vid nedhoppet. Bättre enligt mig är att beskriva hur man gör för att lyckas, misslyckas brukar man kunna ändå.

Ariel skötte sig dock klockrent, droppade precis som en proffshäst och vi fick beröm även om piloten tappade tygeln efter ett par galoppsprång och fick hala in dem. Som vanligt... ;-)



Sedan hoppade vi allihopa över den ena stocken igen, innan de andra fick hoppa ett lite svårare hinder följt av bildäcken. Ariel och jag nöjde oss med att bara hoppa bildäcken. Hon tyckte de såg så konstiga ut, så hon fick stanna och titta på dem. Vet att tränaren inte tyckte det var okej, men jag föredrar en häst som stannar och kollar i lugn och ro, än en häst som tvärnitar precis framför så man flyger av...

Sedan hoppade hon bildäcken fint två gånger i galopp.



Vi avslutade träningen med vattenhindret. Ariel gick lugnt ned i skritt, men när vi skulle trava igenom så tyckte hon att det stänkte för mycket och ville slippa. Inte tilåtet! Tredje gången tog hon det snällt i trav, med ett par galoppsprång på slutet. Duktig tjej!



Alla bilderna är från Säfvas hemsida. :-)

Överlag är jag nöjd med träningen, jag fick med mig en del att träna på hemma. Men jag hade föredragit att få hoppa samma hinder fler gånger, både trappan och nedhoppet hade jag gärna fått några fler språng på, så jag fick in känslan lite mer. Istället skyndades det vidare till nästa hinder. Jag hade faktiskt hellre hoppat samma hinder fler gånger, än hunnit med många hinder vid samma träning.

Efteråt så tog jag av Ariel utrustningen, skrittade av henne och gjorde i ordning för lastning. Under tiden åkte alla andra hem, det går ju lite snabbare om man är fler som hjälps åt... ;-) Ariel var så cool fast vi blev ensamma, vilket känns skönt inför framtiden. Däremot tyckte jag inte att hon var trött efter träningen, hon har uppenbarligen lite bättre kondition än jag trott.

Sedan var det bara upp i transporten igen och åka hemåt. Ariel stod som ett ljus hela tiden och var lugn även när vi lastade ut hemma. Sedan fick hon gå ut i hagen som belöning, fast de andra hästarna redan gått in för kvällen. ;-) Jag mockade och fixade foder innan hon fick gå in igen.

Jag tog sedan reda på all utrustning innan jag åkte hem. Nöjd med mig själv och min fina häst!

Ridläger dag 3, pass 1

Igår var det en ganska ointresserad Ariel som jag hämtade från hagen. Jag märkte av det redan i förrgår, när hon vände sig från mig i boxen när jag kom med sadeln. Jag har inte nämnt det tidigare, men hon har brunstat hela helgen, vilket i och för sig stämmer med hennes brunstcykel, så det har ingenting med nytt ställe att göra. Men uppenbarligen är hon inte alltför intresserad av matte nu. Det brukar bli vila då, men ett pass till fick hon allt orka!

Inne i stallet fick hon stå i en annan box då Hampus stod i sin box. Då hamnade hon bredvid ett New Foreststo som hette Penny och givetvis blev Ariel kär direkt. Kissade småskvättar hela tiden och var mycket mer okontaktbar än tidigare. Jag blev lite bekymrad över hur vi skulle klara av sista passet, men i värsta fall fick vi väl stå stilla och kissa då. :-P

Snabb avborstning och på med grejerna. Efter uppsittning på ridbanan skrittade vi iväg till sommarhagen där det finns några små terränghinder. Hästarna var glada och Ariel hade ett rejält driv i skritten. Dels för att hon fick gå sist (va?!) och dels för att vi var ute i naturen, hon älskar verkligen det.

Vi fick börja rida fram i trav och galopp längs ett sedan tidigare upptrampat spår. Ariel var väldigt livlig, jag ville dämpa henne men jag måste lära mig att rida henne framåt också. I galoppen lyckades vi faktiskt hålla galoppen på två av kortsidorna, heja oss! Dessutom var det smalare kortsidor än på ridbanan.



Sedan hoppade vi fram på en liten stock, jag valde att rida emot i trav då det var en ganska skarp sväng innan. Tränaren tyckte också att det var klokt, det märks att Ariel inte riktigt har balansen i snäva svängar än.

När vi tagit stocken ett par gånger vardera så fick vi ta två stockar efter varandra, den första i trav och då Ariel själv bjöd upp i galopp efteråt så tog vi den andra stocken i galopp. Sista gången vi hoppade serien fick jag en så himla bra känsla, lyckades hålla ihop henne efter andra hindret och även bibehålla galoppen trots en ganska snäv högersväng. Allt hänger som vanligt på mig och min ridning. ;-)



Vi fortsatte sedan till en stock i backe, där vi fick hoppa en gång vardera i nedförs- respektive uppförsbacke. Ariel och jag tog det säkra före det osäkra och hoppade i trav. Hon skötte det galant hela tiden!



Vi har ju jobbat mycket med att hon skall skritta balanserat nedför och hon får absolut inte trava, och lite har jag väl varit orolig för att hon därmed inte skall våga trava nedför, men inga problem där inte! Vi var mycket nöjda med oss själva, hela gruppen! Som belöning fick vi skritta av hästarna ganska länge i sommarhagen, extra roligt för ridskoleryttarna som sällan kommer ut i naturen...

Ariel var inte svettig när vi återkom till stallet, förmodligen för att vi inte jobbat särskilt hårt och för att det duggregnade hela passet. Så efter att utrustningen tagits av fick hon stå och sova i godan ro. Jag red istället Hampus sista passet och Ariel fick koppla av helt.

På eftermiddagen kom T och hämtade upp Ariel. Smidigt! Hon stod och funderade några minuter på luckan, det märktes att hon var trött mentalt, lilla tjejen. Men efter lite övertalning klev hon på och stod stilla hela vägen hem. Jag åkte efter i min bil med all packning. Framme vid stallet klev hon lugnt ur transporten men ville sedan direkt iväg till hagen. Det märktes att hon stått alldeles för länge på box och fått myror i benen... Jag skulle inte vilja ha henne uppstallad nattetid på box, hon behöver verkligen den rörelse som lösdriften ger.

Väl ute i hagen travade hon till de andra hästarna med svansen i vädret, nöjd med sig själv.

Jag var också nöjd. Så nöjd att vi klarat av den här helgen tillsammans, fast tröttheten kom krypande ibland. Jag har lärt mig massor om både min häst och mig själv. Jag vet nu att Ariel gör allt jag ber henne om, hon ställer upp 100 % bara jag finns där och stöttar henne. Men jag måste också jobba, hon kan inte sköta hela jobbet utan mitt stöd.

Nu skall hon få vila helt i två veckor, kanske ännu längre. Jag tänker inte jobba henne igen förrän hon själv kommer fram till mig och ber om jobb. Vilan kommer göra henne gott och jag tänker jobba på min egen träning under tiden. Så det blir ingen vila för matte. ;-)

RSS 2.0