Pass 28

(null)

Red 35 min på banan, 10 min fram- och avskrittning ute, 5 min joggtrav ute. 10 min trav och 2 min galopp. Jobbade över cavaletti på rakt spår, en serie med 1,20 meter emellan och en serie med 1,10 meter emellan. I galopp red vi en stor "åtta" och på diagonalerna hoppade vi över koppelräck på 40 cm. Blev 8 språng totalt.  Gjorde  några serpentiner i skritt mellan fyrkantsspåret och in mot medellinjen. Jobbade lite tempoväxlingar i skritt och skänkelvikning. Ariel kändes lite trött i kroppen, kan bero på sjunde tuffa passet och tung, blöt  ridbana...


Pass 25

Red 35 min på banan, 10 min fram- och avskrittning ute, 5 min joggtrav ute. 10 min trav och 2 min galopp. Jobbade över cavaletti på böjt spår, först en tjugometersvolt med tre cavaletti på vardera halva, sedan som en tiometersåttvolt. Gjorde även några serpentiner mellan fyrkantsspåret och in mot medellinjen. Jobbade lite tempoväxlingar i skritt och skänkelvikning. Ariel jobbade på så bra, trots spöregn och tung ridbana...


Pass 21

Red 40 min på banan, 10 min fram- och avskrittning ute. 15 min trav inkl fattningar. Jobbade över cavaletti på böjt spår, först en tjugometersvolt med tre cavaletti på vardera halva, sedan som en tiometersåttvolt. Jobbade över bomserie i skritt med fram- och bakdelsvändningar. Gjorde även serpentiner mellan fyrkantsspåret och in mot medellinjen. Jobbade lite tempoväxlingar i skritt och skänkelvikning. Testade även ryggning och några fattningar från skritt i höger varv.  Avslutade jobbet med att galoppera ett par varv i vardera galopp på stor volt. Ariel tyckte det var ett tufft pass, men roligt. Hon jobbade på så bra!

Pass 18

Red 40 min på banan, 10 min fram- och avskrittning ute. 15 min trav inkl tio fattningar. Jobbade över cavaletti på böjt spår, först en tjugometersvolt med tre cavaletti på vardera halva, sedan som en tiometersåttvolt. Jobbade över bomserie i skritt med fram- och bakdelsvändningar. Gjorde även serpentiner mellan fyrkantsspåret och in mot medellinjen. Ariel jobbade på helt fantastiskt. Kändes så fin!

Pass 13

Fram- och avskritt á 10 min ute. 25 min på ridbanan över bomserier och cavaletti, varav 8x1 min trav. Jobbade med små serpentiner, tempoväxlingar och skänkelvikning i skritt. 15 min i fårhagen, fokus klättra i backar men även kliva över några stockar. Mycket glad Ariel som gick i form på banan. Ville ibland stå emot innerskänkeln i hörnen, men tog korrigering bra. 

Pass 7

Red 20 min i fårhagen, över stock och sten samt snirkla runt träd. Uppför och nedför. Sedan 20 min på ridbanan, cavalettijobb med serpentiner, bommar på ojämna avstånd och skänkelvikning. Avslutade med att skritta 5 min runt gården. Ariel tyckte det var jobbigt men roligt! Grus- och gräsunderlag. 

Tänka om - igen

I söndags hade jag bestämt mig för att vad Ariel än tyckte, så skulle vi rida. För nu var jag rejält ridsugen (Ricky reds på lördagen = vila för honom söndag) och då fick hon faktiskt ställa upp! Ariel svarade med att glatt traska runt i hagen med mig en bit bakom, vilken rolig lek matte hittat på! :-P
 
Det var nånstans där, med en glad Ariel som tyckte det var onödigt att bli infångad, som kugghjulen i min hjärna började snurra. Som unghäst var jag noga med att om Ariel inte kom fram till mig i hagen, då fick hon vila. 2015 ansågs hon vara vuxen (och jag fick höra att jag var tramsig), så då slutade jag bry mig när hon inte ville komma i hagen, pressade henne för mkt träningsmässigt och på hösten fick hon en rörelsestörning. Men jag kopplade det även samman med att hon slutade komma fram i hagen och blev supernoga med att om hon inte kom fram till mig, så blev det ingen ridning. Därefter började vår sporadiska ridning, vilket förvisso inte var nån fara för Ariel, men som gett mig många besvikelser när jag velat rida och hon inte kommit fram till mig. 
 
Men... Det var inte bara massor med träningar och tävlingar som pågick under 2015. Det var även det år då jag var tvungen att ta bort Hampus, så när Ariel och Ricky återförenades blev Ariel plötsligt flockledare. Hon som alltid varit lägst i rang... Rollen som flockledare passar henne ypperligt och hon är fantastisk både när det kommer nya hästar in i flocken och när de släpps på nya ställen (hon kollar alltid hagens utformning det första hon gör), men jag har inte tänkt på hur den rollen faktiskt påverkar hennes relation till mig. Hon har alltid varit en självständig häst (eller snarare, jag har utbildat henne från åring att vara självständig) men från 2015 fick hon ett ansvar hon inte haft tidigare, som flockledare är resten av flocken hennes prio ett, inte att matte kommer viftandes med en grimma och ropar på henne. 
 
Alltså; Mitt system med att jag låter henne avgöra om hon ska ridas eller inte, fungerar inte när hon är flockledare. Hon kommer i de allra flesta fall välja flocken före ridningen, även om hon egentligen kanske vill ridas. Så jag måste tänka om. Det är fortfarande viktigt för mig att lyssna på hur hon mår och vad hon vill, men det kan jag göra på så vis att jag känner igenom henne både före och efter ridning, samt är noga med att hon inte går två tuffa pass på raken. Däremot kommer jag sluta fråga henne om hon vill följa med mig, vill jag rida så får hon träna på att lämna flocken och vara med mig istället. 
 
Så i söndags sa jag helt enkelt åt Ariel på skarpen (med rösten), varvid hon förvånat stannade och snällt lät sig fångas. Sedan red vi ett av de bästa passen någonsin! Det blev mkt bommar och cavaletti, men vi jobbade även lite med volter och skänkelvikning. 
 
Nu ska jag klura vidare på hur jag de facto ska lägga upp träningen, när jag sas kan utgå ifrån att jag har en häst med mig varje gång jag vill rida. :-)

Skitpass. Eller?

I förrgår åkte vi till Nyland för att jobba lite över bommar. Jag hade tänkt mig ett avspänt pass där Ariel bara fick göra enkla, uppmjukande övningar. Det blir som vanligt aldrig som jag tänkt mig...
 
När vi skrittade från transporten till ridbanan skulle vi passera ett träd som står i närheten av kortsidan på ridbanan. Då utbröt ett fullständigt krig mellan två skator och två kråkor. Jag tror de slogs om ett bo i trädet, oklart vilka fåglar som hörde hemma där. Ariel blev fullständigt livrädd och det var med massor av lock och pock som jag lyckades få henne förbi och in på ridbanan. Hon var spänd som en fiolsträng och det kändes som att hon skulle explodera precis när som helst.
 
Så hela passet präglades av detta, så fort hon började kännas lite mer avspänd och fokuserad, så såg hon eller hörde någonting, som hon genast fick för sig var farligt och så var cirkusen igång igen. Suck!
 
Ändå höll jag mig på något vis lugn. Använde mig av bommarna som låg utlagda på ridbanan. Jobbade först i skritt över bommar som låg på kvartslinjen, tre stycken och så ett längre mellanrum och så tre till. Försökte göra stora vändningar och gå över bommarna många gånger. Ariel slappnade av hyfsat när hon kunde koncentrera sig på en uppgift.
 
 
Jobbade sedan över en bom som låg så man kunde rida i en 20-metersvolt samtidigt. Först i skritt och sedan när Ariel äntligen började slappna av, i trav. Gjorde då en övning så hon fick göra en stor volt i trav åt ena varvet och när vi passerat bommen gjorde jag övergång till skritt och en liten volt åt andra hållet. Det var en bra övning, någonting hände nästan hela tiden och hon kunde ha lite mer fokus hos mig.  
 
När det kändes bra provade vi att galoppera över bommen, dvs stor volt i galopp. Det gick mycket bättre än väntat, även om jag tyckte att hon hade lite långsam galopp. Ibland tappade hon rytmen över bommen och gick över i trav, men det har verkligen hänt grejer med galoppen. :-)
 
Joggade av henne över bommarna på kvartslinjen, det fungerade hjälpligt, men hon var fortfarande för spänd för att kunna jobba lång och låg. Beslöt mig för att inte nöta mer eftersom hon ändå inte skulle slappna av helt, så jag skrittade ut en sväng. Hon blev bara mer spänd av att skritta ut, men då var jag så frustrerad över situationen att jag inte orkade göra något mer. 
 
Lastade och åkte hem. Konstaterade sedan att vi nog ändå gjort ett rätt bra pass. Vilket jag borde ha insett redan när vi höll på...

Ofokuserad men duktig

Idag skrittade vi ut på klätterstigen vid sommarstugan, men fortsatte sedan gräsvägen mot Hammar. Ariel var väldigt taggad (eftersom nosen var hemåt), så istället för att rida mycket trav och galopp blev det många övergångar till halt från skritt istället. ;-) Men lite trav och galopp blev det också. Lite tempoväxlingar i traven samt skänkelvikning och ställa i nacken i skritten. 
 
På ridbanan jobbade vi sedan på stora mittvolten, där jag lagt ut två låga cavaletti. Först i trav, där Ariel var rätt så ofokuserad men ändå jobbade på okej. Hon rev ned bägge bommarna innan vi var klara i traven, inte mycket intresse av att lyfta på fötterna. ;-) Men bommarna var ju egentligen mest där som stöd för mig, så jag korrigerade dem inte utan lät dem ligga. 
 
Galopperade sedan, faktiskt flera varv i lätt sits där Ariel fick balansera upp sig själv. Kändes så himla bra! Varierade vänster och höger varv utan att något kändes svårare. Jag kunde till och med lätta i ytterhanden och använda innerskänkeln lite bättre. Hurra!
 
Nöjda var vi när vi skrittade av, Ariel frustade och kändes mjuk. <3 Ett tag senare (efter att jag redan åkt hem med Ricky), fick Ariel åka hem till Hammar igen. Hon lastade sig själv, till min stora förvåning, så jag kunde stänga dörren bakom henne innan jag satte fast henne. Härligt! Hoppas hon fortsätter med det, är ju så smidigt när man ändå har dörrar. :-)
 
Hemma igen verkade hon nöjd, förmodligen för att det är mycket gräs i hagen. ;-)

Lite ofokuserad

I förgår red jag Ariel efter tre dagars vila. Det var tydligen väldigt onödigt med vila, Ariel var superpigg och väldigt ofokuserad. ;-)
 
Vi skrittade till ridbanan, där Ariel fick börja varva ned genom att trava över bommar. Det är en väldigt bra övning för henne, då hon måste fokusera på var hon sätter fötterna och den "monotona" övningen gör att hon slappnar av mer och mer. När det kändes bra styrde vi på ett upphöjt cavaletti efter bommarna. Sedan varierade jag mellan att trava över bommar och att galoppera över två upphöjda cavaletti. Tanken var att det skulle vara sex språng emellan, men vi fick till sju språng först och när jag kortade galoppen lite blev det åtta språng. ;-) Men jag blev mest glad över att det gick att reglera galoppen, att hon börjar förstå vad jag vill när jag kortar upp henne. :-)
 
Sedan kom Y:s son och sade att Y ville prata med mig. Det är Y som äger lägdan som jag kallar ridbana, så givetvis blev jag orolig att han hade några andra planer för lägdan. Men han ville bara prata lite och höra ifall jag tänkte låta hästarna beta i hagen i sommar. :-) Pratade med honom om trädet som står lite tokigt placerat och jag fick okej att såga ned de grenar som är i vägen när jag rider. Toppen med en sådan granne! <3
 
Red sedan till vändplanen för att jobba lite volter. Hittade snabbt tillbaka till känslan från S-träningen, bara jag placerar mig rätt så svarar Ariel upp direkt. Underbara häst! Däremot var underlaget inte så bra, så galoppen blev därefter. Men vi är helt klart någonting på spåren. :-)
 
Skrittade hem en mycket nöjd häst, som verkar gilla det nya upplägget med varierande pass. Det gör jag med!

Ryttarfokus

Igår var det premiärridning på ridbanan för i år. Underbart att det inte är någon snö där längre! <3 Vi skrittade dit och sedan fick Ariel trava över sex markbommar som jag lagt ut. Fokuset var dock på mig, jag skulle jobba med att stå i lätt sits, så Ariel fick sköta sig själv ganska mycket. Först travade vi fem gånger i höger varv och gjorde halt efter varje gång. Sedan bytte vi till vänster varv och halt efteråt. Det var lite svårare eftersom nosen då pekade hemåt. ;-)
 
Avslutade med att trava över fem gånger i höger varv med galopp efter. Extra roligt, det var ju så länge sedan jag galopperade i hoppsadeln. Den är verkligen härlig att rida i, ser fram emot konditionspassen när vi får galoppera på lite. :-P
 
Skrittade sedan hem på en nöjd Ariel och en mör ryttare. ;-)

Dumma is

I förrgår försökte jag mig på lite markarbete. Vi red fram på Storgatan först, Ariel hade handbromsen i lite, så det blev både trav och galopp. Längtar till det är bra galoppunderlag...
 
Tillbaka på gården hade jag förberett tre cavaletti för travjobb. Men redan efter första försöket blev det besvärligt. När Ariel slog i en cavaletti, så gled den på isen och avståndet ändrade sig. Suck! Försökte några gånger, men sedan fick jag sitta av och ta bort två cavaletti. Höjde upp det sista på högsta och bad om travhoppning. Ariel tyckte (till skillnad från mig) att det inte var så högt, så hon klev över varje gång. ;-) Men hon var fokuserad på uppgiften och det kändes viktigast.
 
Skrittade av bort mot B och träffade hans hund. Inga bekymmer för coola Ariel. Älskar henne så! <3

Fokus lite överallt

Idag fick Ariel stå vid nya uppbindningsstället för första gången. Jag har gjort i ordning en plats bredvid friggeboden som jag har som sadelkammare. Tanken är att det skall grusas upp där så jag även kan använda den som spolplats, men än så länge är det bara skötselplats. 
 
Hon tog det rätt lugnt, kollade sig omkring och var lite smånervös. Helt ok med tanke på att hon inte landat efter flytten ännu. Gjorde i ordning henne och satt sedan upp med hjälp av en stubbe. Den var lite för låg, så kanske blir det att jag köper en pall att ha utanför sadelkammaren. 
 
 
Skrittade iväg mot Storgatan. Tänkte vi skulle passa på att rida fram där, så jag fick se hur underlaget var. Det visade sig vara helt okej! Fortfarande lite snö, men bara tunn skare och ingen djupsnö. Underbart! Travade hela vägen till första vändplanen. Vände tillbaka och travade ända tills det började bli för brant. Ariel kändes på hugget, hon verkade tycka det var roligt att få röra på sig lite mer. 
 
Skrittade sista biten tillbaka till mitt hus. I trädgården hade jag placerat ett lågt cavaletti, så vi jobbade över den. Fram och tillbaka, fram och tillbaka. ;-) Första övningen var att göra halt, komma fram i skritt, skritta lugnt över bommen, göra halt, komma fram i skritt igen. Ren lydnadsövning alltså. Ariels fokus var överallt utom där den skulle vara, det fanns ju massor att titta på! Jag framhärdade dock och lät henne göra övningen ända tills hon började slappna av och faktiskt ha lite fokus på mig. 
 
Sedan fick hon trava lugnt över bommen några gånger. Jag gjorde ingen stor affär av det, men när hon kändes avslappnad, så nöjde vi oss och skrittade av bort mot grannen och tillbaka. Just nu handlar det ju mycket om att hon skall vara med mig, fast allt är nytt och konstigt. Jag tycker det gick bättre idag än tidigare dagar, så visst går det framåt. Längtar dock tills hon landat helt och ridbanan tinat fram, så jag kan hoppa på riktigt...

RSS 2.0