Ariel 3525

När det är kallt, mörkt och tråkigt, behövs det lite peppning! Jag har en hel del roliga saker framöver med Ariel eller vad sägs om...

22 april Lovisedalsritten 40 km
12 maj Fjällnoraritten 50 km
19-20 maj hoppträning för Tomas Hammar (eventuellt...)
25-27 maj fälttävlansridläger i Hofors!

Sedan åker Ariel till en hingst, just nu håller jag på och grubblar över vilken hingst jag skall välja. Det finns en hel del fina hingstar, även om Finslands Ringo ligger väldigt bra till...

Igår kom jag lite tidigare till stallet, men jag hade redan från början bestämt mig för att inte rida. Istället blev det mockning och foderfix som vanligt innan Ariel fick lite extra omsorg.

Borstade igenom henne ordentligt både med svettskrapan och rotviskan, tills jag var alldeles öm i armarna. Ariel stod och njöt hela tiden, förutom när hon halvt diskret visade var det kliade lite extra.

Jag avslutade pysselstunden med att rengöra hennes juver. Det var så härligt tyckte Ariel, det blev en lång tapirmule. <3

Igår var planen att bara pussa på Ariel och pyssla lite i stallet. Först var jag med L till Granngården, där jag inhandlade Krafft Miner Blå och Krafft Vitamin B. Dags för Ariel att få en perfekt balanserad foderstat. :-) Sedan köpte jag även en foderlista i whiteboardmaterial samt två ullstrumpor till mig. Varm om fötterna vill jag vara.

I stallet blev det massor med roligt pyssel med fodret innan L sms:ade och sade att hon skulle komma med en häst. Hm... Råkade nämna det för M som ville haka på och rida ut en sväng. Så det blev lite halvt utpressning av mig, bara att hämta Ariel från hagen och göra i ordning henne för ridning.

Vi provade nya bettet, tredelat med parerstänger. Jag hoppas att det skall ligga stadigare i Ariels mun så hon kan slippa nosgrimma, det bästa ur tävlingssynpunkt är om hon kan gäspa ordentligt när hon själv vill.

När L kom med Diana så satt vi upp och red iväg. M red på Krutow, hon visade mig en helt ny väg bort mot Morberga, så man slipper den jobbiga åkern. Tyvärr blir det en för lång omväg att ta på vardagar, men Ariel tyckte att det var superkul med en ny väg.

Sedan fortsatte vi längs åkrarna och över 272:an för att se om vi hittade till Tuna. Till min stora förvåning och glädje var alla asfaltsvägarna snöbelagda, så nu finns det plötsligt massor med roliga vägar att kika på. :-D

När vi var framme vid 272:an igen så vände vi och red samma väg tillbaka. Ariel var förstås überpigg och skulle hela tiden hugga efter de andra hästarna. Det kommer bli så spännande att rida tävling med henne, undrar om vi blir diskade för ojuste beteende. ;-)

Tillbaka i stallet igen hade vi ridit hela 105 minuter och 9,97 km så vi var rätt så nöjda med oss själva. Ariel fick återvända till hagen ganska snabbt och så pysslade jag klart det sista innan jag åkte hem och tinade.

För den som är intresserad är Ariels foderstat numera:

9 kg hösilage
2 hg betfor
50 g Krafft Miner Blå
20 g Krafft Vitamin Multi
22 g Krafft Vitamin B

Imorse hade jag utsläppet, odramatiskt men det tar ju sin lilla tid. Sedan mockade jag och fixade foder till Ariel. Där någonstans gick luften ur mig och jag orkade inte rida. Istället gick jag ut och myste med Ariel i hagen. Hon var så kelen och när jag försökte fotografera henne så skulle hon hela tiden komma fram till mig. En bra exteriörbild fick jag i alla fall. Jag tycker hon har smalnat av litegrann, men det finns massor kvar att bli av med.



Finaste Ariel fick sig några extra pussar innan jag åkte hem. Hon är min älskling!

Igår blev det ett snabbt besök i stallet. Jag mockade och fixade foder, samt myste med Ariel. Tog en del bilder också, men är inte så nöjd med resultatet. Min vanliga digitalkamera är helt klart bättre än min iPhone, men den senare råkar jag ju alltid ha med mig...

Vet inte om jag postat bild på namnskylten i bloggen tidigare, men så här ser den i alla fall ut.



Ariel ville mest sova. Så här såg hon ut för dagen.



Och så här fina sadelskyltar har Ariel nu!

Inte så lång, men ändå väldigt roligt!

RÖDA terrängskydd!!!!


Givetvis med RÖDA boots! :-D

Äntligen ett dressyrträns med vitt foder!

Igår blev jag rejält försenad till stallet då ett tåg var inställt och ett annat en kvart försenat. Irriterande. Då jag även hade hand om Raffinet så fanns det helt enkelt ingen tid att rida. :-(

Istället fick Ariel reflexbenskydden på sig och sedan busa av sig i en av sommarhagarna. Hon showade rejält, med långa galoppsprång och även lite bakutsparkar. Men mest ville hon trava eller stå och prata med polarna i lösdriften. ;-)

Hon fick springa ungefär tio minuter, sedan tyckte jag att det räckte och hon fick komma in igen. Det glittrade i ögonen på henne och hon var lite på tårna, så det märktes att det var något hon tyckte var skoj.

Jag tror jag skall försöka lösgaloppera henne en dag i veckan framöver, kanske med inspänningstyglar för att göra lite mer jobb av det hela. Men då behöver jag nog ha pannlampa så jag ser henne lite bättre...

Efter mockning och foderfix till två hästar blev det lite mysstund innan jag åkte hemöver.

I förrgår träffade jag på L på bussen till stallet. Hon berättade att Krutow fått springa lös i en av sommarhagarna och verkligen busa av sig. Jag blev så sugen på att låta Ariel göra det också, men vi behöver ju den lågintensiva träningen främst.

I stallet fick Ariel stå och sova med regntäcket på sig medan jag mockade och fixade foder. Sedan blev det avborstning, hovkratsning och påklädnad av utrustning. Reflexerna följde med och även min nya pannlampa som jag fick i julklapp. Den lyser inte alls lika bra som min gamla, men den är mycket smidigare, så jag använder den så länge jag inte behöver galoppera i mörkret.

Skrittade iväg mot farliga villaområdet. Ariel kändes stabil och fokuserad redan från början och till min förvåning tog vi oss igenom villaområdet med endast ett motorstopp och ingen backning överhuvudtaget. Ariel fick några pellets som belöning. :-)

Sedan klättrade vi tre varv i klätterbacken. Ariel jobbade på bra, i nedförsbackarna vågade jag till och med sitta med långa tyglar och hon balanserade själv hela vägen ned. Imponerande!

Sedan joggade vi längs slingerstigen, hon har inte riktigt balans att jogga hela vägen, när vi svänger för tvärt eller det går lite uppför, men det kommer. Sedan blev det trav längs hela ängskanten och jag var sjukt sugen att galoppera. Men det får vänta tills jag ser lite mer än en meter framför mig. ;-)

Vi travade även på grusvägen vid Åloppe, faktiskt hela vägen, även över bron och förbi husen. Heja oss! Jag var noga med att hålla om med benen och Ariel fortsatte jobba i ett fint tempo hela vägen.

Sedan blev det skritt hela vägen hem och även där var hon en stjärna. Över den plogade åkern höll hon en lugn skritt, såg sig för hela tiden, och jag kunde sitta med lång tygel. Lycka!

Hemma igen blev det stretch av frambenen innan hon fick återvända till boxen och mumsa halm... Hon var lite småsvettig på hals och bog, fast vi inte red särskilt mycket hårdare än förra veckan. Men snö upp till kronranden gör verkligen skillnad för styrketräningen!

Igår var K snäll och mockade, då mitt tåg blev försenat. Men idag blir det ridning! :-D

Igår var jag inte särskilt motiverad att ge mig ut i snön... Lunchfodrade hästarna innan jag mockade och fixade foder, sedan fick Ariel komma in och få grejerna på sig.

När vi skrittade iväg mot flygfältet så yrde det upp ännu mer. Så skoj... Ariel var på tårna och skulle fjanta en del, men efter lite tillsägelser så gick hon i alla fall framåt. Hon var dock väldigt tydlig med att det var mattes dumma idé att vi skulle ge oss iväg ut, inte hennes!

Vi kom halvvägs på vägen som går parallellt med flygfältet innan vi ridit så pass långt att vi kunde vända. Ariel blev mycket ivrigare på hemväg och det var då det blev uppenbart att det var styltväder. Inte så skoj när bakdelen försvinner lite då och då under hästen. :-S Men min älskade sadel är fantastisk, jag känner mig så trygg när jag sitter i den.

Hemma igen konstaterade jag att vi ridit 7,73 km på 5,5 km/h så det gick lite fortare än jag trodde. :-) Denna vecka klarade vi målet med nästan en halv kilometer tillgodo, 32,49 km avverkade vi totalt.

Ariel fick gå ut i hagen ganska direkt efteråt, så hon hann vara ute så mycket som möjligt. Jag tog reda på utrustningen och glömde än en gång bort att fotografera sadeln på Ariel samt de nya fina namnskyltarna. Suck!

Idag tar M hand om Ariel, så jag kan med gott samvete göra annat. Dvs åka till Hööks och kolla in produktnyheterna!!!

I förrgår var det ett snabbpass i stallet som gällde, även om jag gosade lite extra länge med en väldigt pussig Ariel.

Igår kom jag ganska tidigt till stallet, men Ariel stod redan inne och hade ätit upp middagen. Ställde henne på skötselplatsen och lade på fleecetäcke så hon skulle hinna bli lite varm innan ridningen. Sedan mockade jag och fixade foder medan hon stod och sov. <3

Sedan borstade jag av henne som hastigast, kollade hovarna, tog på reflexer, sadel och träns. Uppsittning och iväg mot rakbanan. Ariel hade ett ordentligt driv i skritten redan från början och fjantade faktiskt inte så mycket vid de "farliga" ställena. Skönt! Framme vid rakbanan blev det kort trav, Ariel frustade och stånkade och jobbade på helt strålande. Hon gick i form lite då och då, kändes så himla bra! När rakbanan tagit slut vände vi och travade hela vägen tillbaka. Det gick lite snabbare på tillbakaväg, men inte värre än att jag kunde hålla ett vettigt tempo.

Skritt och klapp, en väldigt nöjd Ariel som gick med raska steg hemåt. Jag var också nöjd, sådana här träningspass får man inte ofta! Tillbaka i stallet blev det stretchning och fleecetäcke på ett tag medan jag plockade undan alla grejerna. Sedan fick Ariel återvända till boxen och jag traskade hemåt i mörkret.

När jag kom hem möttes jag av Ariels tävlingsbok i distansritt! Så nu är alla papper utom min licens klar inför start i april, så spännande! Men lite nervöst också, jag har ju lite svårt för det där med att köra transport...



Idag blev det långdag i stallet. Började med att fodra och släppa ut alla hästar, sedan mockade jag och fixade foder till Ariel innan jag sopade i sadelkammaren och täckeskammaren samt snyggade till på vår diskkbänk som vi har. Det är mitt och M:s ansvarsområde den här månaden och då hon städade förra helgen så var det definitivt min tur idag. :-)

När jag ändå var igång rengjorde jag Ariels foderhinkar och satte upp de snygga namnskyltarna på Ariels sadelhängare, skåpet i sadelkammaren och hyllan i täckeskammaren. Det blev så lyxigt! Jag längtar till jag har ett eget stall så jag kan ha matchande skyltar och hängare till alla hästarna... ;-)

Sedan tog jag in Ariel för lite ridning. Borstade av och nu fäller hon lite på bakdelen igen. Kratsade bort snö (!) ur hovarna, tog på sadel, ländtäcke och träns. Sedan gav vi oss iväg bort mot klätterbacken. Ariel var superfjantig vid bron över ån, vi har gått (och galopperat...) där tusen gånger och ändå så skulle hon låtsas som att allt var livsfarligt. Hon har börjat att backa i snabb fart bakåt, så jag fick vara på henne ordentligt innan hon rörde sig ordentligt framåt. Fåntratt!

Vi kom trots detta förbi farliga villaområdet, efter att hon backat några steg mitt ute på vägen. Tur i oturen kom det ingen bil, men de här fånerierna måste sluta. Jag hoppas trotsåldern försvinner snart. Ariel var lite på tårna även efter villaområdet, så det blev klätterbacken två varv innan vi begav oss in mot Bälinge.

Efter att ha passerat Bälinge kom vi ut på grusvägen mot kossorna, där fick vi se en häst i galopp längre bort, så jag styrde mot vägen som gick till Bemersberg istället (vilket också var planen). Men ganska snart kom hästen ikapp oss och ryttaren ropade på mig. Det visade sig vara J med Friday, en häst som stod i vårt stall precis när jag flyttat dit med Ariel. Skoj att ses! Vi skrittade tillsammans längs åkerkanten mot Bemersberg och pratade om många roliga saker. :-) Väl framme vid asfalten vände jag och Ariel hemåt igen, medan J och Friday fortsatte hem till sitt stall.

Ariel var sååå kär i Friday, men brydde sig inte ett dyft när hon sedan fick vända hemåt. Stallet är tydligen viktigare än grabbar... Vi tog samma väg hem, om än i lite snabbare tempo. Två varv i klätterbacken även på hemväg och sedan var det en väldigt spänd tjej som passerade farliga villaområdet. Två småkillar spelade hockey i en hemmagjord rink och det small ganska ordentligt. Men till sist var vi ändå över asfaltsvägen och hade bara sista biten hem.

Tränade lite halter då, men Ariel ville inte fokusera. Antingen tog hon förhållande hjälpen väldigt långsamt eller så reagerade hon inte på framåtdrivande hjälp. Frustrerande! Jag längtar till vi kommer över den är förbaskade tröskeln och kan jobba vidare med nya roliga saker. Men samtidigt så är det ju en del av charmen med att ha unghäst, ingen dag är den andra lik...

Tillbaka i stallet blev det snabbkoll av hovar innan hon fick gå ut i hagen och äta lunchhö. Raffinet reds, så Ariel fick äta helt ifred. Hon trodde nog att hon fick extra mycket foder också, även om det bara var hennes ranson jag lade ut i hagen. ;-)

Jag tog reda på utrustningen och åkte sedan hem. Totalt red vi 7,99 km med en hastighet på 5 km/h. Inte så konstigt med tanke på alla motorstopp längs vägen...

Igår fick vi sällskap med M på Raffinet och T på Indra. Vi skrittade iväg till klätterbacken och Ariel fick lite stöd från de andra när hon skulle förbi farliga villaområdet. Några fler sådana gånger och vi kommer kunna våga oss förbi där på bortaväg även ensamma.

Vi klättrade två gånger i klätterbacken innan jag övergav de andra och skrittade iväg längs slingerstigen. Ariel tyckte det var en väldigt dålig idé, hon lyssnade efter de andra hästarna hela tiden vi gick på stigen och var följdaktligen väldigt ofokuserad och snubblig. Skärpning! Hon behöver definitivt träna på att ridas med andra och sedan gå själv efter ett tag...

Hon fick jogga längs hela ängskanten tills vi kom nära asfaltsvägen, sedan blev det skritt på asfalten och trav igen på grusvägen vid Åloppe. Här var Ariel superfin, kändes som smör att rida. <3 Därefter var det avskrittning hela vägen hem.

Totalt red vi 5,37 km och med 5,9 km/h som snitthastighet. Det känns riktigt bra med korta lågpulsjobb på vardagarna och sedan långa skrittpass på helgerna.

Tillbaka i stallet blev det stretch innan Ariel fick roa sig med den nya halmen i boxen. Jag tog hand om utrustningen och gjorde i ordning foder innan snälla M skjutsade hem mig. Jag längtar efter min bil...

I förrgår var jag en snabb sväng i stallet, mockade och fixade foder till Ariel och en till häst. Ariel fick sig bara en puss och lite kel. Hon är väldigt kelen just nu...

Igår kom jag till stallet innan Ariel gått in, så jag hann mocka och bädda till halmen innan hon gick in i boxen för att äta middag. Jag fixade med hösilage och kraftfoder samt tog fram all utrustning innan jag (återigen...) störde henne i boxen. Tog på reflexer, sadel, förbygel och träns. Tycker förbygeln är lite halvsvår att ha på, den stramar åt ibland och ibland är den lite för lös. :-S

Sedan gav vi oss iväg mot flygfältet. Skritt ända tills vi var framme vid grusvägen som mynnar ut vid Bälinge, där blev det trav ända tills GPS-tanten sade att vi ridit en halvtimme. Vände och travade hela grusvägen tillbaka, tror det blev ungefär sex minuter totalt (måste hitta min klocka). Ariel tuffade på i ett lugnt tempo nästan hela tiden och en stor del av tiden (speciellt bortåt) gick hon i form och jobbade fint med ryggen uppe. <3

På hemväg var det turboskritt hela vägen. Totalt red vi 5,67 km på en knapp timme, dvs 5,9 km/h. Skoj att det går lite fortare. ;-)

Stretchade frambenen och sedan fick Ariel gå in i boxen. Jag tog undan utrustningen och traskade hem, förkyld som jag är vill jag gärna sova så mycket det bara går...

Igår var Ariel ensam i hagen då Raffinet var på träning. Men istället stod Ariel och snackade med Indra i hagen bredvid, så det tog väldigt lång tid innan hon iddes gå fram till matte.

Vi skyndade oss in i stallet, borstade av och tog på utrustningen. Reflexer blev det också, även om jag hoppades att vi skulle hinna hem innan det blev mörkt (vilket vi gjorde). Sedan skrittade vi iväg längs fårhagen och vidare mot 272:an. Ariel skrittade på bra hela vägen. Vi tog oss förbi en hage med några hästar i och sedan korsade vi vägen.

Efter att ha ridit en stund på asfaltsvägen signalerade GPS-tanten att vi ridit 4 km så då var det bara att vända hemåt igen. Rätt så händelselös ridtur även hemåt, så vi var hemma efter en och en halv timmes ridning. Skön tur! Vi red 8,07 km på 5,5 km/h och klarade därmed veckans mål på 30 km. Nöjda!

Ariel fick njuta av lite stretchning innan hon fick sova i boxen medan jag mockade och fixade foder till en annan häst. Sedan var det hennes tur, jag lade in lite extra halm så hon skulle ha lite att pyssla med.

Sedan vägde jag upp veckans ranson av vitaminer, då snälla M köpt både vitaminer och salt när hon var förbi Granngården. Ariels foderstat i dagsläget är:

9 kg hösilage
4 hg morötter
50 g Nötfor Effekt Hög
5 g Krafft Multivitamin Pellets

Igår hade jag utsläppet i full storm. De flesta hästarna var dock väldigt snälla, den enda jag blev riktigt arg på var Ariel som promt skulle gå förbi mig. Det får man INTE göra! Lite lydnadsdressyr blev det innan hon fick äta frukost.

Sedan mockade jag och fixade med fodret medan hon åt, det fungerar så bra att ha morgonfodring och sedan rida. Tog in en väldigt lydig häst (...), borstade av som hastigast, kratsade hovar och tog på utrustningen. Sedan skrittade vi iväg mot Bälinge. Det blåste någonting fruktansvärt och först hade jag inte tänkt att rida. Ariel blir alltid på tårna i blåsten, förmodligen mest för att hon inte hör alla farliga saker. Men samtidigt vet man ju aldrig vilket väder det kommer att vara tävling i, så det är lika bra att bita ihop och rida.

Vi red längs grusvägen som slutar vid en kohage, men som enligt kartan fortsätter ända bort till golfbanan. Till min stora glädje var kossorna installade, så grindarna var öppna och vi kunde fortsätta rida. :-D Vi träffade på fem olika stickvägar som Ariel tyckte var superspännande och som jag lovade att hon skulle få undersöka nästa gång vi rider där. Det kan nog bli livat...

Vi vände efter en timme, då såg jag golfbanan på håll, men vi hade ändå inte kommit till vägens slut. Men jag hade ju angett på tavlan att jag bara skulle vara ute i två timmar, så jag vågade inte riskera att någon blev orolig utan vände. Lite ivrigare skritt blev det tillbaka, men fortfarande skötte hon sig superbra i blåsten.

Totalt var vi ute i två timmar, då hann vi 11,19 km vilket ger en hastighet på 5,6 km/h. Tror det är Ariels vanliga medelhastighet i skritten. :-)

Hemma igen var hon lite lagom trött och njöt något enormt av stretchningen. Sedan fick hon gå ut och äta lunchhösilage, en perfekt dag enligt Ariel. :-)

Jag måste avsluta med att visa ett av hålen hon gräver i boxen. Jag vet inte om det är jakten på ax som skapar de här hålen, men de är lite roliga att titta på. Varje dag jämnar jag till ströet och varje dag är det nya hål...

Ja, knappt har 2012 börjat förrän det händer en massa spännande saker. Planen för Ariel var ju tävling hela året med start på Unghästfinalen i Sveg som kronan på verket (om vi klarade kvalen). Men nu har en bekant hört av sig och vill låna mage, så planen ändras lite...

Ariel kommer att starta på Lovisedalsritten i april och Fjällnoraritten i maj. Sedan trappar vi ned arbetet och så får hon åka iväg till hingst. Jag hoppas så att hon blir dräktig!

Blir hon dräktig så kommer hon få ridas lite lugnare under hösten och vintern, sedan får vi se hur länge hon tycker det är skoj att ridas. Om hon inte blir dräktig, så är vi förhoppningsvis redan kvalade till Sveg och kan träna ett par månader för att göra en bra prestation där.

Givetvis kommer hon få återvända till lösdriften om hon blir dräktig, det kommer att göra henne gott att äta fri tillgång på bra hösilage... :-)

Lite ironiskt bara att hon bantas för fullt nu, för att sedan lägga på sig en massa igen. ;-)

I förrgår var jag en riktigt snabb runda i stallet, på 20 minuter hann jag både mocka, fixa foder och pussa på Ariel. :-)

Igår blev jag upphämtad vid bussen av snälla K, det var inte planerat men jag är tydligen lite ökänd. ;-) Ariel var fortfarande i hagen, så hon fick vara kvar där medan jag mockade. Sedan gjorde jag i ordning henne för en ridtur samtidigt som hon åt middag, det är egentligen emot mina principer men ibland måste man spara tid.

Reflexerna åkte på och även pannlampan. Sedan skrittade vi iväg till rakbanan. Ariel hade ett ordentligt klipp i steget och jag såg till att hela tiden stötta henne så tempot hölls uppe. Ridturen var ganska händelselös, även om Ariel verkligen jobbade på genom hela kroppen. Underbart!

Tillbaka i stallet var det en trött häst som fick sova på skötselplatsen, vi red 5,72 km på en timme. :-) Jag stretchade igenom Ariel och masserade även bakdelen. Hon visade tydligt att hon tyckte om stretchningen av frambenen, så jag tror vi är någonting på spåret där...

Sedan fick hon återvända till boxen och jag hade sådan tur att jag fick skjuts hem av snälla A.

Idag hade jag utsläpp och i övrigt fixade jag bara Ariels box och morgondagens foder. Förutom att leda ut Ariel i hagen och pussa lite på henne så fick hon vara ifred. Vi har redan ridit våra 28 km den här veckan, så det var väldigt skönt att få lite ridledigt.

Nästa vecka skall vi försöka få ihop 30 km, då med jobb som komplicerar det. Undrar om jag kan få tjänstledigt för att träna distansritt? ;-)

Igår var jag i stallet ganska sent, men tanken var att hinna rida innan det blev mörkt. Den planen sprack dock när jag tog in Ariel och upptäckte att hon saknade tre (!) broddar på höger bak. Dessutom verkade hon varit utan dem hela dagen, för broddhålen var härligt igengeggade med lera, sten och is... Efter en del svordomar, en vass söm att peta i samt en utmärkt gängtapp så satt tre gamla begagnade broddar på plats istället.

På med grejerna, inklusive reflexer, och ut i skymningen. Vi skrittade bort mot Bemersberg och hann faktiskt nästan hem igen innan det blev mörkt. På hemväg jobbade Ariel på fint i form och var grymt härlig att rida bitvis. Nästan så jag blir lite dressyrsugen...

Det var en rätt så händelselös ridtur, ganska skönt efter de äventyr vi haft. Totalt var vi ute i 85 min och vi red 7,23 km, vilket blir 5,1 km/h. Men när jag rider henne på kort tygel i form orkar hon ju inte traska på lika fort som när vi skrittar på lång tygel.

Tillbaka i stallet blev det lite snabb koll av häst innan hon fick gå in i boxen och äta middag. När jag sedan fixat färdigt med utrustning och gjort i ordning foder så hade hon ätit klart. Så jag ställde henne i stallgången och mockade på rekordfart. Hade lite bråttom iväg efteråt... ;-)

Sedan har jag ju glömt att nämna att jag mätte Ariel mage för ett par dagar sedan. Hon har redan gått ned 10 cm i omfång, så visst gör det nytta att begränsa grovfodret. Men jag längtar till den dag hon inte är överviktig längre...

Idag kom L med sitt halvblod Rembo på besök. Vi hade bestämt oss för att ta en lite längre tur i varierad terräng, men med så lite asfalt som möjligt.

Ariel hade ganska precis ätit klart frukost när hon fick komma in, bli avborstad och få på sadeln. Jag sadlade medvetet lite långt fram, för att testa om det kändes bättre.

Uppsittning och Ariel var lite halvtaggad. Inte så hon rörde sig medan jag satt upp, men jag märkte att det var energi under fötterna. Hon tuffade iväg väldigt snabbt i början, nästan lika fort som Rembo. Dessutom ville hon trava så fort det blev för jobbigt i skritten. Hm...

Vi red förbi det farliga villaområdet utan några som helst problem, längs slingerstigen i skogen och ut på åkern. Sedan följde vi grusvägen som så småningom blir en gräsväg som går mot golfbanan. Men innan vägen blivit till stig var vi tvungna att vända, då det blivit ett stort dike rakt över vägen som kändes lite osäkert att ta sig över när det var isigt och halt. :-( Tråkigt, jag ville ju visa L vilken härlig klätterstig som kommer sedan, men det får vara tills sommaren kommer.

Så vi vände hemåt igen och skrittade samma väg tillbaka, förutom att vi tog klätterbacken tre gånger. Det tyckte Ariel var väldigt jobbigt. ;-) Hemma igen hade vi ridit 9,23 km på 100 min, dvs 5,6 km/h. Inte superfort, men jag misstänker att klättringen tog en hel del tid utan att vi kom så mycket framåt.

Sadeln kändes definitivt bättre lite längre fram, men allt eftersom vi klättrade gled den bakåt. Så nu blir det förbygel i fortsättningen.

Tillbaka i stallet fick Ariel gosa under fleecetäcket då hon var svettig på bringan. Jag stretchade igenom benen och masserade bakdelen, det var populärt. Sedan fick hon återvända till hagen där Raffinet och lunchen väntade.

Jag plockade reda på all utrustning, borstade paden (lättborstad!) och tvättade tränset. Sedan mockade jag och fixade foder innan jag traskade hemöver.

Idag fick Ariel äta lunch i stallgången medan jag gjorde klar henne för ridning. Hon tyckte det var en smart lösning, fast hon slängde hösilage överallt... Tror jag sadlade lite för långt bak med sadeln, men jag lär mig förhoppningsvis snart. Ländtäcket åkte också på, då det var lite kyligt ute.

Jag valde att rida på distanstränset utan nosgrimma, så Ariel kunde gäspa ordentligt när hon behövde. Skrittade iväg mot klätterbacken, men tog en sväng runt farliga villaområdet så vi slapp det. Red sedan genom Bälinge och ut på grusvägen som slutar i en bondgård. Vi träffade på två fina islandshästar som Ariel gärna ville hälsa på, i övrigt var det en händelselös ridtur.

Vände och red samma väg tillbaka, fast vi red genom farliga villaområdet på tillbakavägen, utan några som helst problem. Duktiga tjejen! 6,23 km på 65 minuter dvs 5,8 km/h.

Tillbaka i stallet fick hon äta upp det sista av lunchen medan jag mockade och fyllde på halm. Sedan hann hon sova lite innan fysioterapeut S kom.

S kände igenom Ariel och konstaterade att hon var lite varm över ledgångarna igen. Diskuterade det hela och vi kom fram till att hon nog är lite varmare rent generellt när hon jobbat, det behöver inte vara någonting negativt. Men givetvis skall jag hålla koll på det så hon inte börjar ömma.

Sedan blev det massage, en allmän genomkörare där S fick jobba lite extra vid höger bog, där var Ariel lite låst och spänd i muskulaturen. S lyckades massera bort nästan allt, även om det tog lite tid. Fick tips om stretchövningar för frambenen, så nu är det dags att börja stretcha dem också.

Vidare var hon fin i bakdelen, kanske något hårdare på vänster sida, vilket talar för ett diagonalproblem som beror på hur Ariel rör sig naturligt. Hm... Bara att jobba på som vanligt.

Vi bokade nytt besök till veckan efter första ritten, himla spännande!

Sedan skrittade Ariel och jag ut i tio minuter vid hand, så hon skulle få känna sin nya, mjuka kropp ordentligt. Efter det fick hon äta middag inne i boxen och jag åkte hemöver.

Idag fick Ariel en puss i hagen, i övrigt fixade jag bara foder och mockade boxen. Hon rör om så pass lite i boxen att jag bestämt mig för att ha bädd, så nu går mockningen mycket snabbare än innan.

Ja, något mer hände nog inte idag... Men imorgon blir det uteritt och så kommer fysioterapeuten och känner igenom henne. Spännande!

Igår blev det en snabb sväng ut till stallet. Pussade lite på Ariel i hagen, men i övrigt var det mockning och foderfix som gällde.

Idag fick Ariel stanna kvar i stallet på morgonen. Trodde hon skulle vara upprörd över att inte få gå ut, men hon var nöjd då hon hade frukost. ;-)
 
När hon ätit en stund tog vi oss en promenad så hon fick studsa av sig lite, men det var mest lugn skritt och inte särskilt mycket studs. Sedan kom hovis och började greja. Ariels tåbroddar var väldigt nötta, men skorna och traktbroddarna kunde hon använda en omgång till. Konstigt vore det annars, hon har ju inte gjort annat än gått i hage och stått i boxen de senaste sju veckorna...

Medan Ariel skoddes mockade jag och fixade foder, så allt var klart samtidigt. När Ariel var klar åkte sadel och träns på och så gav vi oss iväg!

Ariel var lite halvfjantig längs grusvägen och när vi kom till det farliga villaområdet flippade hon fullständigt. Hon frös fast och vad jag än gjorde ville hon inte gå framåt. Däremot försökte hon backa eller snurra runt. Så jag vände henne helt om och ryggade hela vägen förbi alla farligheter. Det gick alldeles utmärkt, även om hon var lite spänd så kände hon sig uppenbarligen tryggare med nosen hemåt även om vi inte rörde oss i den riktningen. Konstiga häst... Men så länge vi tar oss förbi de mentala hindren så får det väl duga.

Sedan klättrade vi två varv i klätterbacken innan vi fortsatte längs slingerstigen och ut på ängen. Ariel blev piggare och piggare, speciellt när vi vände nosen hemåt igen. Men jag tog en liten extra sväng via Åloppe och den grusvägen hem innan vi skrittade sista biten förbi fårhagen. Totalt red vi 5,33 km på en timme och det kändes som en helt okej runda. Bortsett från den där ryggningen då... ;-)

Åter i stallet var hon varm, men inte svettig. Sadeln (som är grymt bekväm!) hade kasat lite, men vi klättrade ju både uppför och nedför. Funderar på att testa förbygel för att se vad som händer, i värsta fall får jag väl rida med både förbygel och svanskappa. Men kan jag undvika det så gör jag det gärna.

Sedan fick Ariel gå ut i hagen och äta lunch. Jag lunchfodrade även de anda hästarna innan jag bytte om och traskade mot bussen. Jag har redan börjat längta efter nästa uteritt, men imorgon blir det avsuttet jobb.

Ledsen att jag inte uppdaterat på ett tag, men jag har insjuknat i magsjuka och helt enkelt inte haft ork att göra mer än absolut nödvändigt. Vilket inkluderat två utsläpp av stallets alla hästar plus en lunchfodring... Ja och så givetvis all skötsel av Ariel och att jag skall promenera till och från stallet 30 minuters enkel väg... Tjoho!

Nåja, nu börjar jag känna mig piggare och förhoppningsvis kommer uppdateringarna lite oftare.

I torsdags var det mockning och foderfix, Ariel var lite mer ordentlig på gången, men lite fick jag morra åt henne.

I fredags hade jag accepterat att något inte var som det skulle med magen, men eftersom jag fått med mig paden till stallet så ville jag ju ändå prova sadeln. Den låg bra, kanske att paden var lite lång där bak men det gör ju inte alltför mycket. Sedan kunde jag inte låta bli att provsitta och när jag ändå satt där uppe så måste jag ju bara eh... provskritta lite.

Som alltid när jag "bara" skall skritta något varv slutar det med att jag ändå ger mig iväg längre än planerat. 4,5 km skrittade vi, en väldigt glad Ariel och en väldigt nöjd matte. Sadeln hade jag inte sådär mycket att säga om, jag var mest fokuserad på att jag äntligen satt på fina Ariel igen. Men det var roligt när hon välvde ryggen, för då kändes det verkligen!

Jag tror det kan bli riktigt bra med nya sadeln, men usch vilken träningsvärk jag fick!

Igår så blev det utsläpp, mockning och foderfix. Sedan orkade jag ingenting mer och kände mig som en urvriden disktrasa. Förstår inte hur jag orkade skritta dagen innan...

Idag blev en repris av gårdagen, med den skillnaden att jag lunchfodrade innan jag åkte hem till soffan. Det känns dock som att det går åt rätt håll, kanske kan jag få rida några mil nästa vecka ändå?